Senaste kommentarerna i forumet

Tack för era svar! Jag håller ju i grunden med - men det blev bara för mycket när jag såg denna människa. Såg en "förlorad" timme framför mig. Fast eg. så är det ju inte så. Skall försöka vända på det, spegla mig, och försöka förstå vad det är i mig som gör mig så irriterad. Och kanske är det så, att jag omedvetet ser mig som en bättre människa? Det tycker jag ju inte heller egentligen. Eller så gör jag det? Och det får jag isf försöka att lägga av med. För det är ju inte sant. Skall tänka på detta nästa gång denna människa dyker upp och börjar "fara iväg". Det är denna persons liv och historia, framställd enligt egen fri vilja. Det skall inte få mig att totalsucka inombords. Skall jobba på det. Mindre harm helt enkelt.

Välkommen hit Helena ?

Här finns många av oss med samma tankar och funderingar. Du får gärna läsa min tråd, Jasmine’s FinaLisa, Vinäger etc... alla kvinnor... sen finns det superfina grabbar överallt på forumet. Jag känner att vi månar om varandra här,

Läs in dej och se vart du känner dej som hemma. Kommentera och fråga i trådarna och fortsätt skriva i din egen och du ska se att du hittar bollplanket du söker.

Styrkekram ?

Vilka uppriktiga inlägg du skriver. Du tar det som hänt på allvar. Att våga sätta ord på det du upplever kräver styrka och insikt. Du har bestämt dig för att leva nyktert då alkoholens initiala effekter allt mer drunknar i dess konsekvenser. Ett val du gör för din egen skull och för dem nära dig.

Utifrån det du skriver är det tydligt att alkohol gör något med dig som inte alls stämmer med den du är. Du bryr dig om hur du och din familj påverkas. Om du tänker på vad som är viktigt för dig, hur kan kopplas till ditt beslut att inte dricka alkohol?

Du har fått fina råd här och du har redan tagit tydliga steg, du är här, du ser till att tömma hemmet på alkohol, du funderar på att kontakta AA, du talar med din partner. När du tänker på den här förändringen vad tror du är ett nästa rimligt steg, berätta gärna om det känns okej.

Det finns många sätt in i alkoholproblem och många ut ur det. Din vilja att söka stöd är en framgångsfaktor.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Vi är nog många som känt så. Jag har dock inte vänt eller lämnat. Men som ovan försöker jag reflektera på varför jag känner så. Spelar ju ingen roll egentligen. Vissa delar saker jag inte bryr mig om, där flyter jag mest med i mina egna tankar, men vissa får jag spel på. Tror det mer handlar om att leta fel hos andra. Bra träning att fokusera på sig själv om man vänder på det. Jag har dock inte besökt någon grupp igen där jag känt såhär och min huvudgrupp minskade jag rejält besöken på. Men tror inte det där är rätt anledning utan se dig i spegeln. Varför ser vi oss som bättre människor?

Anders,
Jag har upplevt det flera gånger... att jag blir ”störd” av andra människor som kommer på möten. Precis som du beskriver det... de som flummar ut lite, pratar för länge osv. De gångerna det händer tränar jag mig själv i det. Dvs tränar mitt tålamod och gör en spegling. Dvs vad är det i mig som triggas av detta? Jag ”står ut” och lär mig faktiskt lite mer om mig själv. Ibland är det kämpigt värre.
En erfaren vän i gemenskapen sa en gång att han aldrig ångrat ett möte. Han hade varit på 5000 möten... för om han upplevde mötet som dåligt så gick han hem och såg sig själv ordentligt i spegeln.
Så kanske kan vara ett tips o en tanke att fundera på. Vad triggas igång hos dig?
Kram
Ellan

Idag när jag skulle gå på ett AA-möte så vände jag innan jag kommit in i lokalen. En människa som jag verkligen har jättesvårt för var på väg in. Den här människan verkar så fullständigt utflippad - och pladdrar om allt annat än sitt alkoholproblem. Drar över tiden och "flummar" iväg om än det ena än det andra. Jag blev lite fundersam över min egen reaktion - men känner att denna människa i nuläget bara slukar dålig energi. Det går ju tvärs emot vad man pratar om i AA: att alla är välkomna, och att man inte skall känna harm inför andra. Det kändes egoistiskt av mig att skippa mötet p.g.a. en annan persons närvaro. Hon har ju rätt till sin historia. Nån mer som känt såhär på typ ett AA-möte? Jag vet inte om jag gjorde rätt eller fel - men där och då så kände jag att jag inte skulle känna lugn och ro i närheten av denna människa - och att sitta där och vara irriterad inte heller hjälper.

...konstigt att jag inte har tänkt på det tidigare... ?

Alkt beroende upphör om man slutar mata sig med det som belönar! Sen behöver man ju ofta i kombination lägga om vanor och beteenden.

Bara upp till dig hur du vill leva!

Så totalt klockrent inlägg. Och "fuck it-attityden" - bara ordet är ju bullseye. Snyggt! Sant!

Jag har aldrig lyckats skära ner själv. Det går ett tag sen slappnar jag av och så är jag där igen. Varje gång. Så jag la av helt, lättare för mig att bara fatta ett beslut och gå vidare.

Så beakta att detta är råd från en som aldrig lyckats och ta dt för vad det är värt.
Men det är ju dels en vana och ett mer eller mindre fysiskt sug. Låter du kroppen bestämma utan att koppla in medvetandet så går det på räls och blir mer/oftare än tänkt. Så bestäm hur mycket och hur ofta du ska dricka och slappna aldrig av. Om det går tillräckligt med tid så kanske det blir en beteendeförändring och suget går ner. Men det kommer inte att gå av sig självt och du måste passa dig för ”fuck it” attityden som kommer nånstans kring 3 öl (du vet vad jag menar och din egen gräns). När problemen försvinner och konsekvenserna blir obetydliga. Då måste du lägga av, kanske på topp.
Du kan säkert grejja det men det kommer att krävas jobb. Jag har disciplin nog att fatta ett beslut (0 alkohol) men inte att fatta ett varje gång jag skulle dricka och hålla det under påverkan.

Inte provat AA, men gått på KBT med gott resultat, samt gått på Navet för samtal kring alkohol.
Inte druckit sen januari, ett år är mitt mål sen får vi se.

Prissen och Anders 48, tack för att ni har tagit er tid att skriva i min tråd.

Min man är jättearg, helt förståeligt. Det gör så ont, jag kan inte sluta slå på mig själv. Det är på något sätt lite befriande att ha nått botten, så att jag verkligen fick svart på vitt att nu är det farligt illa. Nu har jag inget annat val än att lämna det där livet bakom mig. För barnens skull, för min mans skull och framförallt för min egna skull.
Den alkohol vi har i hemmet ska packas ner i garaget. Jag vill inte se skiten, jag vill inte ha den triggandes framför mina ögon. Jag kommer förmodligen aldrig att kunna dricka alkohol igen, det finns inget mellanting för mig. Jag har aldrig druckit alkohol utan syftet att få känna ruset, jag har inget normalt förhållande till det. Jag är en missbrukarperson ut i fingerspetsarna.
Men nu då, klarar man det här själv? Är AA något för mig? Hur går man vidare, och hur ska man gottgöra sin familj för detta? Hur slutar man sparka på sig själv?

Hej Elleme! Förstår din ångest. Försök att sikta framåt o uppåt. Det du gjorde kan ju inte göras ogjort. Istället för att älta det så får du försöka se till att det inte händer igen. Svårt att inte älta o slå på sig själv. Jag vet så väl - men det gagnar inte dig. Kanske var det här den händelse som får dig att vakna upp? Kanske är det en möjlighet till förändring på riktigt! Jag önskar dig all styrka o motivation på vägen. Ta hjälp om du behöver. Skriv här på forumet. Här är vi alla samlade som inte kan hantera alkohol. Vi dömmer ingen, vi försöker bara stötta varandra.

Jag körde full med mina barn i bilen, jag vill slå ihjäl mig själv! Hur fan tänkte jag, jag hatar mig själv så jävla mycket.
Har sån jävla ångest, hur går man vidare från det här? Jag vill aldrig mer dricka, aldrig mer utsätta mig för det här. Men hur gör man det här jag har gjort ogjort.

Lycka till. Du bestämmer hur du vill leva. Jobba hårt med att förändra beteendet så blir det enklare på sikt.

Men vet du vad? Du kan ändra detta till 100%! Det går inte automatiskt, men du kan sluta med sådant som trycker ned dig, och göra sådant som gör att du får tillbaka ditt självförtroende och din självrespekt.
Det faktum att du skriver här visar att det absolut inte gått för långt.
Jag har lagt den typ av liv du beskriver bakom mig, saknar det inte. Men den onda cirkeln måste brytas.
Lycka till, du fixar det!

Kanske kan prata med mamma om detta då hon också haft problem med alkohol själv så hon borde nog förstå och så ska jag ta kontakt med Nyängen i Enköping där jag bor!

Ville bara säga hej... Var inte för hård mot dig själv, att du inser och förstår att du måste göra en förändring är ett stort steg i rätt riktning! Du kanske behöver hjälp av någon? Jag förstår att din fru inte vet om hur mycket du dricker (eller så vet hon mer än du tror). Men hade det inte varit skönt att få berätta för någon, någon som kan stötta och ge support längs vägen? Det finns jättebra hjälp att få genom kommunen (eller vården) om man vill. Fantastiska människor som inte dömer utan bara är till för att ge stöd. Var rädd om dig och lycka till!

Jag kämpade sedan hela dagen igår, nöjde mig med en öl och ett glas vin till maten. Det var tufft och kanske borde jag inte druckit alls, men för mig var det en seger att inte bli packad. Jag vaknade mycket fräschare än jag gjort på månader. Nu har jag bestämt mig, nu blir det mycket måttligare!
Laddar nu för en vit vecka, nu räcker det!!
/Rocker

...du har förtroende för? Jag tror att det är bra att prata, om så bara med en person, som inte dömer, utan förstår och stöttar, i att du vill, förändra!

Bra att du är här, hittade hit, en fantastisk sida, fylld av ickefördömande och människor som vill dig väl!

Jag får känslan av att du dricker ensam, inte är i krogsväng. Jag tror på att hitta ett alternativ. Göra något annat efter jobbet, som gör dig glad! Kom hem senare, en kortare stund att ”klara av”. Vet inte var du bor så klart, men i storstad finns AA för unga. På sociala forum finns de som delar erfarenheter också, insta, poddradio, Beroendepodden.

Åh fina du, så ung och du är tack och lov medveten. Vill du, tror jag att du kan och att det kommer att gå mycket bra!

Fortsätt vara aktiv här, det är bra! Läs, skriv, leta nya vägar. Kunskap är bra! Netflix har en dokumentär om alkohol, om den är kvar och på youtube kan en följa andras resor, både de som går bra och de som går mindre bra... att dela och ta del av. Var inte ensam i det här! Du är inte ensam i det ?

Så där var jag med. Slutade dricka helt. Finns ingen diagnos på alkoholism, men om det ofta hår åt helvete när du dricker så har du alkoholproblem. Psyket blev betydligt bättre av att inte dricka.
Men när du hållt dig nykter ett tag kommer du börja undra om du hade så stora problem egentligen. ”Din fru tycker ju inte att du är alkis”. Kanske kan ta några bira då och då iaf. Det är svårare då att hålla i. Så lägg på minnet hur du mår nu och om du blir sugen igen så tänk tillbaka och minns också alla gånger det skitit sig. Kämpa på, jag mår mkt bättre nu.

Ja, skitjobbigt men A kan aldrig vara viktigare än såra någon o leva med ångest. Det blir nystart men noll A. Är helt annorlunda nyckter men tappar all sans när jag är packad.
Jag fortsätter kämpa mot detta o mitt mående.

Varför tror du jag alltid erbjuder mig att diska, grilla och fixa? Jo för då får man en anledning och möjlighet att dricka lite mer än alla andra utan att de ser det. Jag är alkoholist, helt klart och tål dessutom stora mängder. Jag är ny här sedan idag, för jag har bestämt mig att börja ta kontroll över mitt drickande. Man måste knyta näven i fickan och stålsätta sig.
Lycka till & kram!

Jag känner absolut igen ditt beteende. Har varit likadan i tidigare relationer, men håller mig nu helt trogen.
Likt du har jag gjort de flesta dumma grejer när jag varit onykter. Bråk uppstår nästan alltid när vi druckit. Ibland dricker jag mycket hela helger och ofta mer än alla andra på fester. Jag har kommit fram till att detta måste få ett slut och det bara förstör och raserar. Jag har ännu inte slutat dricka, men tänker på det varje dag. Det är mitt första steg.

Kram på dig och var rädd om dig & de du älskar!

Kämpa på o hoppas du fixade att börja jobba heltid nykter.