Senaste kommentarerna i forumet

En term jag aldrig hört talats om förrän jag gick på mitt första möte var ”Mental besatthet och fysisk allergi”.
Mental besatthet - För mig var det konstanta tankar på fyllan / ölen / ruset. Även på fyllan började jag planera inför nästa fylla nästkommande dag. Vad jag skulle dricka, hur mycket, var jag skulle handla, hur jag skulle smyga undan kassen / kassarna så inte frun upptäckte.
”Nykter” fantiserade jag alltid om de första snabba ölen och känslan som infann sig.
Osv.

Fysisk allergi - Kort och gott; ”En öl” existerade inte i min hjärna. Drick allt som finns eller ge fan i det.
Oftast däckade jag i sängen, men körde jag torrt så promenerade eller tog bilen till någon dygnet-runt-öppen mack för att skaffa nödraketer.
De gånger jag faktiskt bara drack några öl, 2-3st, och min fru tyckte att jag skulle ta de lugnt; ja, då skulle nåt otroligt viktigt fixas i garaget eller i tvättstugan eller någon annanstans där jag hade tillgång till mer alkohol.

Jag förnekade länge och väl att jag hade problem. Jag fick dock ett uppvaknande till sist.
Huruvida du har ett problem eller inte är jag inte rätt person att svara på, men utifrån vad jag skrivit kanske du kan utvärdera din situation lite bättre?

Jag önskar dig all lycka till, och behöver du stöd och hjälp - ja, då har du hittat rätt forum.

Jag gissar att du verkligen funderar över vilken roll alkohol har i ditt liv. Det är en skillnad på att gå på fest och att tänka på alkohol mest hela tiden. En tuff insikt. Modigt av dig att skriva här. Jag hoppas att din tråd får fart och att du får möjlighet att fortsätt utveckla hur du tänker och känner. Utifrån din rubrik tänker jag att du undrar lite över vad definitionen på alkoholproblem lyder. Det är olika. Många upplever fördelar med att dricka och det kanske du också gör, men vilka mindre bra konsekvenser har det fått för dig? Berätta gärna.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag vet hur det är, för mig dag 3...
Och nu kommer frågor om AW nästa vecka. Vill så gärna kunna dricka som andra men ska försöka att inte dricka något på minst två veckor.

dag 2 o det är lördag, den här helgen känns bra. men nästa blir en prövning

Så bra att du har hittat hit! Välkommen! Läs runt och låt dig inspireras av andra här på forumet. Ibland tar det lite tid innan en tråd kommer igång men förhoppningsvis har du tålamod.

Du skriver att 1-2 flaskor per dag/kväll börjar kännas ohållbart. Att det är dags för en förändring. Starkt av dig att räcka ut handen här och ta det första steget! Om du skulle se framåt - låt oss säga 1 år. Hur tror du att du kommer må hälsomässigt och hur ser din ekonomi ut om du fortsätter precis som nu? Utan att göra en förändring? Och hur tror du att du kommer må, hälsomässigt och ekonomiskt, ifall du förändrar din alkoholkonsumtion?

Önska dig mycket styrka!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Haha jag känner igen mig exakt i det här med att en annan person fick mer i sitt glas än mig.. så sjukt bara för att man vill ha det där ruset.. kram

Jag tänker att det verkar som att du sätter en stor press på dig själv att försöka "passa in" och att du tar alkohol till hjälp för att göra detta. Du skriver själv att du är introvert och blyg, bra! Att du insett det tyder på att du vill försöka förstå hur du fungerar. Jag är lika gammal som du och det är inte förrän nu som jag kommit att inse vad det verkligen innebär att vara introvert. Jag dricker inte alkohol för jag är rädd för att tappa kontrollen, däremot har jag försökt dämpa ångest genom shopping och dieter. Kontrollbehovet är stort, jobbar på det. Hur som helst, jag tänkte bara tipsa om boken "Tyst - de introvertas betydelse i ett samhälle där alla syns och hörs" av Susan Cain, den har öppnat ögonen på mig! Jag kommer att vara mycket snällare mot mig själv framöver och inte döma ut mig på grund av att jag inte är som "alla andra" och inte uppskattar folkvimmel och stora tillställningar. Sånt drar för mycket energi ur mig! Jag vet inte om detta kan hjälpa dig men ju mer man förstår sig själv desto mindre behöver man försöka pressa in sig i en mall som inte funkar, tänker jag. Lycka till!

Hörs kanske hårt, men jag skulle kalla dig för alkoholist, ja. Som jag uppfattar det är du beroende av alkoholen. Samtidigt, som ovan - många kloka råd där, liksom hur man kan se på termen alkoholist. Själv jobbar jag med acceptansen av att jag är alkoholist. Jag kan inte sluta eller lämna alkoholen bara sådär. Begreppet är dock svårt, och flera definitioner finns. Spontant tänker iaf jag att alkoholister är de där som sitter på parkbänkarna och super. Det är ju inget liv någon vill tänka sig eller ha. Ett misslyckande. Därmed otroligt svårt att acceptera. Samtidigt visar forskningen på att flertalet alkoholister är rätt eller mycket välanpassade till samhället och finns i alla samhällsskikt. Som jag ser det, mer en fråga om man blir full på billigt boxvin eller om man har råd med ett gäng dyra flaskor Bordeaux.

Det är upp till dig vilken term du vill och kan acceptera, men som jag tolkar ditt inlägg har du iaf alkoholproblem.

Oavsett vilket, hoppas livet går din väg.

Jag tycker du gjorde ett bra val igår. Du valde bort alkoholen. Bra jobbat. Starka lykokänslorna är belöningen. Kämpa på nu.

Tack för svar och starkt jobbat!. 1.5 år är imponerande och jag tar till mig vad du säger.

Är på resande fot nu och har ej tillgång till tv där jag befinner mig så jag gick till O'Learys för att se Frankrike - Belgien och drack 1 alkoholfri 33cl öl per halvlek.

Det var första gången i livet som jag beställt alkoholfri öl på krogen. Första klunken fick mig att skratta till "Vilket blask" tänkte jag men sedan började den smaka bättre och bättre.

Jag fick såna lyckokänslor att jag nästan känner mig obekväm så här i efterhand. Det kändes så fantastiskt att jag kunde sitta på O'Learys, kolla en VM-semifinal och verkligen njuta till 100%. Miljön, fotbollen och att jag var 0% sugen på någonting annat än just det jag hade i glaset. Den alkoholfria ölen kändes inte som ett substitut för nåt annat som jag hellre skulle vilja ha.

Där o då kändes det fantastiskt men nu känner jag att det är någonting alarmerande i hur underbart det kändes. När jag nu googlar så läser jag också att alkoholfri öl kan göra en berusad och frigöra dopamin. Känns sisådär

Som så många andra på formet känner jag igen mig i din beskrivning. Jag är 52-år idag och varit utan alkoholen i 1,5år. Du verkar bestämt dig för att avstå från alkoholen. Det är ,enligt mig, ett bra val. Fortsätt att göra bra val så kommer mycket i livet att falla på plats. Allt blir så mycket bättre utan alkoholen.

Du låg vaken inatt och hittade detta forum. Du berättade hur det är för dig och vill hitta sätt att förändra dina alkoholvanor. Du har testat att prata med din man men där får du inte de svar du behöver nu, därför skriver du nu också här. Något som skulle hjälpa dig är att prata med någon.

Ett steg är taget, du har startat din egen tråd här. Bra jobbat! Fortsätt gärna skriv och läs här, ibland tar det lite tid innan tråden får fart och man kan behöva skriva flera gånger.

Varmt välkommen,

Vänliga hälsningar,

Rosette

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen hit! Bra att du har hittat hit - och att du har startat en egen tråd. Här finns många kloka människor som kämpar med och mot alkohol på flera plan. Läs och skriv. Det har för mig, och många andra, varit en hjälp och ett stöd i den egna kampen. I morgon är det måndag. Hoppas att det du skulle ordna åt din mamma har gått bra - även om du har varit påverkad. Måndag i morgon. Kanske ett avstamp för dig? En ny början? Hoppas det. Hur som helst önskar jag dig all styrka att förändra eftersom det verkar vara förändring du är ute efter. Ta en dag i taget och fokusera på den. Inte igår - och inte i morgon. Bara idag.

Började du med Antabus? Jag började i så fall samma dag som dig.

Välkommen till forumet! Din alkoholkonsumtion oroar dig, speciellt som du ser att du väldigt snabbt, efter 3 glas vin, tappar många viktiga funktioner såsom tal och balans. Man brukar säga att max 3 glas per tillfälle är vad man bör dricka. Men det är ju högst individuellt. Vi har olika kroppar som reagerar olika på olika substanser. Det kan också förändras över tid. Det vi klarade av när vi var 22 år kanske inte alls fungerar längre när man är 52 år.

Men, om du oroar dig och ser att din kropp beter sig på ett sätt som den inte gjort tidigare, då tycker jag ändå att det kan vara värt att söka hjälp hos vårdcentralen så de kan göra tester på dig och se så att allt står rätt till med din kropp. Vad tycker du om det?

Ta hand om dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hej
Du bör vara säker på att inte ha någon alkohol kvar i kroppen när du tar antabus.
vänligen Ikaros

Lyckas inte bryta. 2 glas vin och en wisky. Plus lite mer rökning. Planerar upp min morgondag ordentligt. Ska jogga, yoga och gå på ett möte. AA mötet hjälper tycker jag. Det jobbigaste för mig att kapitulera och lägga livet i händerna på "gud".

Hej,

Ja, du har helt rätt. Konsekvenserna av mitt alkoholberoende är oftast inte tillräckligt stora för att motivera mig att sluta. Ibland när det blir för mycket får jag ångest dagen efter och är då villig att sluta. Men oftas går det ju bra och det spårar inte ur. Jag förtränger då bort hur det kan gå... men du är inne på rätt spår tror jag, måste hitta min anledning.

Med socker gick det ju bara inte längre, eller hade inte gjort under lång tid. Det hade spårat ur alldeles för många gånger. Jag var tankebesatt och totalt maktlös. Inget godis, kaka eller dyl är värd risken att hamna där igen.

.. som kan distrahera dig?

Vi alla här vet ju hur det känns att försöka avstå, något som inte är enkelt. Kan du stanna vid en öl ikväll? Kram

Dag 1 ok. Dag 2 ok. Dag 3 ,jävlar! Nä, nu igen ,och sen hela lördagen sabbade...... ångest över mitt beteende. Gråter, hånglar med helt fel man......Usch. lika förbannat sitter jag här med en öl i handen igen........

Du har börjat fundera kring ditt drickande, det låter som du till viss del tycker att det fungerar bra och att det ibland blir mer problematiskt. Det ger dig en viss oro.

Att vända sig hit är ett steg på vägen för dig att kanske tillsammans med andra vrida och vända på hur det är för dig.

När du är i en period då du är mer sugen påminner du dig om att det finns beroende i familjen om jag förstår dig rätt, jättebra! Det visar också att du aktivt är handlingskraftig. Behöver du ändra något kommer du hitta sätt att göra det.

Varmt välkommen igen, fortsätt gärna läs och skriv! Ibland kan det ta lite tid innan man får svar.

Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ett sent svar, men ändå.

Ett CDT på 0,9 är helt okej. Som jag förstått det så går det inte ner till 0. Trots flera månaders total nykterhet låg mitt på runt 1. Det lägsta värdet på PETh är satt till 0,05. Det tolkas som "Ingen eller endast låg, sporadisk alkoholkonsumtion". Siffrorna blir röda om det överstiger 0,3.

För ett par år sedan hade jag ett CDT på 7,9. Jag kommer inte ihåg vad PETh låg på då, men det var garanterat riktigt högt. Men där insåg jag att jag hade problem. Försökte med egna medel att begränsa mitt drickande men ett år senare hade jag fortfarande ett CDT på 3,4 och ett PETh på 0,8. Förstod då att jag inte kan kontrollera mitt drickande och tog beslutet att sluta helt. Har nu varit nykter i åtta månader och min målsättning är att fortsätta med det.

För mig så är det inte så svårt att inte ta det där första glaset, men jag har förbannat svårt hejda mig när jag väl är igång. Att jag till sist fick upp ögonen att jag faktiskt inte kan dricka mig otörstig gjorde det lättare för mig att välja att inte dricka alls. Att sitta där på pizzerian och visa upp att jag minsann kan dricka bara två öl gjorde mig olycklig. för min hjärna skrek alltid efter mer.

All lycka till dig!

Ledig från skift jobb o ska till Öland för att spela på 2 ställen. Direkt förknippas det med alkohol och förhandlingen i min hjärna börjar. Sitter redan med en folköl i handen, den smakar fantastiskt bra. Vill verkligen hålla mig till en mycket sparsam konsumtion. Orkar inte vakna bakfull i en varm stuga med bandet o ha ångest över att vara bakfull igen. Att ha svikit mig själv på nytt.......
Jag satsar just nu på ett glas av alkohol + ett glas vatten. Varför ska det vara så jäkla svårt att låta bli helt ? Måste jag låta bli helt. Har fastnat i mitt snurr runt alkoholen. Damn if you do, Damn if you dont..............

Hej och heja dig!
Jag är i ungefär samma situation. Vanedrickare ihop med andra i många sociala sammanhang. Min man dricker mer än jag, så då "kan ju inte JAG ha problem". Jag har varit alkoholfri några dagar nu och vill fortsätta så, eller hålla konsumtionen mycket lägre än hittills (vet inte om det går).
Har köpt en råsaftcentrifug. Blandar spännande selleri- och rödbetsjuicer.
Precis som du gillar jag puben, och även att äta gott med ett fin vin på restaurang. En vana sen många år.
Det är väl detta man måste bryta, hitta alternativ till.
Jag vill inte bli en plufsig tant som mina barn (vuxna nu) oroar sig för eller skäms för.
Det är en stark drivkraft.
Tiden, stämningarna i tiden, är bra för oss som vill ändra våra vanor.
Det är inte konstigt att beställa en alkoholfri drink på krogen idag, tvärtom.
Och för mitt vardagsdrickande hemma är de här grönsaksjuicerna ett bra substitut. Vet inte om det är nåt för dig, förstås, men för mig funkar det som en grej att styra tankarna till istället för alkohol.
Lycka till!