Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Så festen gick rätt bra tycker jag. Jag hade med mig 5 alkofria öl och avstod från alla snaps som folket drack. När maten kom tillät jag mig själv att smutta lite på rödvin och lite bubbel så sammanlagt blev det ett glas med alkohol, vilket jag tyckte kändes bra och under kontroll. Jag var rätt stolt över mig själv om jag ska vara ärlig. Hur gick det för er?

Det finns säkert fina definitioner för samtliga beteenden. Det var något jag funderade över mycket i början. Tillslut kom jag fram till att jag hade ett beteende jag inte gillade och att alkoholen fick allt fler negativa konsekvenser. Jag vet fortfarande inte vad jag är och det spelar inte så stor roll längre. Det jag vet är att jag mår bättre utan alkohol. Det räcker för mig.

Och du; välkommen hit!

Man kan fråga vad som ligger i en kvalifikation, en titel ( alkoholist ) och så kan man fråga sej om det spelar någon roll. Har ställt mej samma fråga som du gör nu, hundratals gånger.

När jag läser ditt fina inlägg verkar det som om du är alkoholberoende. För att indvika ångest, för att klara sociala situationer, för att slippa känna. Du använder oftare.

Så, även om du inte har fått problem med jobb, polis, socialen och har din partner kvar, så verkar det utifrån det som du skriver att du tänker mycket på hur mycket och varför du använder alkohol.

Då kanske inte titeln spelar så stor roll, tänker jag.

Styrkekramar

Det låter som att festen där kan ha varit tuff för en nynykter, om du var där. Hur gick helgen?

Hej,

Det du skriver om sockerberoende slår an en not. Är fd bulimiker. Har alltså lätt att överkonsumera både mat och alkohol. Bulimin är jag fri ifrån idag och jag märker hur en Atkins/lchf-kost verkligen hjälper med att ta bort matsug. Socker gör mej lätt illamående. Som tur är har jag alltid varit för rädd för partydroger ( tja, förutom A då !!!) för att våga prova. Annars hade jag säkert varit narkoman med.

Hur går det för dig nu?

Kanske tänker vi på konsekvenser i termer incidenter som olyckor, sjukdomar, att göra bort sig, förlust av något mm. Alltså mer konkreta konsekvenser.
Men vilka är konsekvenserna för dig?
Rädsla? Skam? Självkänsla? Allmänt mående?
Det finns omedelbara belöningar i sånt som skapar beroende, annars skulle man ju inte bli beroende. Och på något sätt även negativa konsekvenser som du har börjat uppleva, eller ser en risk för, eftersom du reflekterar över detta och även skriver här.
Så länge det positiva uppväger konsekvenserna är det inte så konstigt att motivationen till förändring är låg.
Hur motiverade du dig till att sluta med socker och nikotin?

Ja visst går det men som du skriver, samhället är väldigt alkoholcentrerat. För mig har det handlat om att lära om. Lite så som jag vill lära mina barn lär jag även mig själv. Att fira något är ju starkt kopplat till mat och dryck. Och många vuxna firar, belönar och även tröstar oss själva med alkohol. Jag ser det som ett starkt inlärt beteende och det börjar tidigt. Jag är säkert väldigt flummig i mitt resonemang... men det är ju precis samma sak med socker. Belöning, belöning, belöning...
Så jag tror på att bryta mönster, göra annorlunda. Hjärnan lär om och belöningssystemet får sitt på nya sätt.
Jag hoppas du kan hitta motivationen till förändring om inte så håll kvar vid din medvetenhet.
Kram!

Oh känner mig lite nervös inför middsommar firandet. Blev bjuden till en fest med massa kollegor som jag jobbade med i en bar. Dem taggar verkligen inför supandet. Jag känner mig rätt sugen att joina dem på tåget men vet inte riktigt. Mitt ex kommer vara där med. Har iaf köpt några alkoholfria öl att unna mig med. Wish me streingh and luck! Glad midsommar på er!

Hej Gråkartong!

Vill bara säga att jag är imponerad av ditt sätt att "självstudera". Det verkar som att du känner en nyfikenhet och tar ansvar för både alkoholproblemen och förändringen. Coolt!

Önskar dig många goda insikter!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Alright vänner! Nu har jag klarat mig nykter i 10 dagar och har vart på möte hos alkoholrådgivningen igår. Det gick rätt bra och fick en hel del positiva bekräftelser. Känns skönt. Fick lite saker förklarade och frågor besvarade. Idag har jag möte med psykolog och ska förhoppningvis prata orsaker om Vrf jag blir aggressiv på fyllan. Samt har jag suttit googlat och youtubat en hel del för mig själv där jag fick förklarat vrf jag vill gå ut o dricka. Jag insåg att mestadels är att jag går o dricker i sociala sammanhang där min vänskapskrets tycker om och bärsa men i jämnförelse med de så har jag lite sämre självkontroll och behöver jobba på att kunna sätta egna gränser vilket känns rätt svårt för mig. Men det är en utmaning som är inte helt omöjlig. Just nu känner jag att jag mår bättre av att avstå från alkoholen helt men kanske när insikten kommer att jag kan klara av att vara bestämd för mitt eget bästa så kommer jag kunna dricka med måtta. Dock är det long way to go. Hoppas allt är väl med er!

Jag skulle tusen miljoner gånger hellre vilja att min fru berättade för mig att hon hade helt galet svårlösta problem, än att hon tog livet av sig och lämnade mig med barn som undrar var deras älskade mamma är. Du behöver INTE ta ansvar för hur han reagerar och vad han gör, det är helt och hållet hans ansvar, du måste fokusera på dig. Men jag tror samtidigt inte att han har en chans att hjälpa dig att bli bättre om du inte VILL det. Du måste bryta cirkeln. På kort sikt får du njutning av alkoholen, men på det stora hela ger den dig mycket mer ångest och problem.
Det blir lättare med tiden om du kan bryta med A. Och man kan inte tänka klart när man är deprimerad heller, och jag tror inte att du tänker klart när du överväger så drastiska lösningar. Det låter som depression och hopplöshet. Det är inte du, det är din sjukdom, som jag tror att du kan behöva hjälp att besegra. Jag har haft liknande tankar, att jag skulle vilja dö, vara färdig, slippa undan. Men det gör jag inte längre, nu vill jag leva. Depressionen kan komma tillbaka, det får jag leva med, men alkoholen hjälper mig inte ett jävla dugg. Tvärt om, den är depressionens falskaste vän.
Ge inte upp! Du måste bara ta de första stegen själv. Våga ta hjälp för med de tankar du har så har du inget att förlora.

Hej, och tack för svar Ellan. Jag är som du säger väldigt medveten och det är därför som jag observerat och känt igen mina beteenden. Att jobba mycket med mitt sockerberoende har ökat medvetenheten.
Det är som du skriver väldigt vanligt att de med sockerberoende utvecklar alkoholism eller andra beroenden när man slutar med socker / mat. Har även pratat med flera alkoholister som bytt till socker/ mat när de blivit nyktra.

Jag måste sluta dricka, och ibland vill jag även det. Så svårt bara att hitta en långsiktig motivation. Vårt samhälle är ju så otroligt alkoholcentrerat och det är svårt att ställa sig utanför det. Men det finns ju många här inne som visar att det går ?

Jag vet, jag vet, jag VET att jag iaf borde prata med min make om min alkoholkonsumtion. Men jag kan inte :( för jag vet att om jag gör det så kommer han se till att ALL alkohol försvinner hemifrån, han kommer säga ifrån sig jobb för att hjälpa mig. Han kommer vara den perfekta mannen/partnern och jag orkar verkligen inte ”ta ansvar” för det samt att jag vill inte att han tar ifrån mig min enda källa för njutning just nu. Jag dricker varje dag. Räknar ut när och hur mycket jag kan dricka för att kunna köra nästa dag. Gömmer flaskor/boxar. Väger/mäter för att inte riskera fyllekörning (skulle ALDRIG göra det). Vi har heller inte råd till detta. Fuck. Känner mig helt rådvill. Vet att alla i min närhet skulle bli helt förstörda om jag tog livet sv mig men samtidigt kan jag inte hjälpa att tänka att det faktiskt vore att göra dem em tjänst. Det vore liksom att ge dem en chans till ett normalt liv. Ett liv där de inte behöver kompromissa eller rätta sig efter lin ångest och problematik.

Det låter som att du har det svårt på många sätt. Du arbetar med dig själv och vill ta hand om din psykiska hälsa genom att bland annat ha en kontakt med psykiatrin. Bra. Utifrån ditt inlägg så verkar du ha ett visst stöd runt dig samtidigt så finns det anledning att bli orolig för några relationer som verkar kunna skifta från hjälpande till mer stjälpande och direkt farliga.

Det här är ett forum som oftast är lite "långsamt" och anonymt. Jag undrar vart du kan vända dig nu när du befinner dig i ett mer akut läge? Vår generella rekommendation vid rädsla för eller vid symtom på abstinens är att just söka vård då det är ett mycket stressande tillstånd för hjärnan och kroppen.

Om du vill så kan du starta en egen tråd i forumet då ökar sannolikheten att du får svar.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej och välkommen till forumet.
Jag måste börja med att skriva att jag uppfattar dig som väldigt medveten och insatt i beroendeproblematiken. Och att du tagit dig ur ett socker- och matberoende, vilken styrka och vilken insikt.❤️ Själv är jag nykter alkoholist sedan två år och har varit väldigt vaksam på just detta med korsberoenden. I mitt fall håller jag ett extra öga på mina tankar och beteenden kring bla mat, jobb och träning. Men just detta mat/socker och alkohol, jag tänker att det borde ligga väldigt nära varandra. Det är ju mängder av socker i ex vin. Eller tänker jag fel? Jag har full respekt för det helvete ett matmissbruk innebär. Mat behöver vi för att överleva och så är det inte för mig och alkoholen. Det är dock många som trillar dit på socker/mat när de blivit nyktra. Jag tycker att du är klok som i detta skede stannar upp och reflekterar över din relation till alkohol. Våra beroendehjärnor kan ju lätt söka nya vägar för belöningar när vi stängt igen en välbekant sådan.
Jag tror inte alla människor behöver få stora konsekvenser av något för att bryta ett mönster. Dock krävs det en insikt och en villighet till förändring. Jag tror att du har det inom dig.
Kram
Ellan

Hej igen, Jag vill tacka er alla som skrivit och gett stöd. Jag förstår mer än allt nu allt jag dricker för mycket. Har fått en sådan stämpel av nära och kära också vilket fått mig att inte tveka längre. Jag dricker ju som sagt för ångestens skull, så det känns vettigt nu att söka hjälp hos VC och få någon att prata med. Vill gärna inte nämna att jag tar till ölen och spriten för dom ändå, det känns inge bra att gå ut offentligt med det till vården. Vill inte bli remissad till ställen jag inte vill vara på. Men har jag tur så får jag hjälp och någon förstående individ att prata med om mina problem.

Tack.

Så i helgen har jag lyckats hålla mig alkoholfri både fredag och lördag och det känns så himla positivt! Idag är ju sista dagen på helgen men då har jag lite saker för mig i hushållet. Som att göra flädersaft och kanske måla. Hoppas alla har haft trevlig helg! Ps är det nån som har en förklaring varför man kan bli våldsam på fyllan just i stunden där man inte sig själv? Kanske någon vettig förklaring.

För mig går det bra, måste jag säga. Lite lättare än väntat faktiskt, jag hade målat upp en väldigt svart och jobbig bild inför den här helgen. Försöker, precis som du, hålla mig sysselsatt men är samtidigt så otroligt trött så jag knappt orkar tänka på drickandet.

Önskat dig en fin lördag!

Nykter i 48 timmar!!! Igår kväll var jag på mitt första AA möte! Det var på darriga ben jag gick in i lokalen. Tittade mig omkring för att snabbt se om det var någon jag kände…men det var det inte. Jag måste ha sett väldigt vilsen ut då en lite äldre herre kom fram och frågade om jag inte hade varit just där förut. Jag berättade då att det var mitt första möte och blev väldigt bra omhändertagen! Alla var så snälla och den första gentlemannen sa att han tyckte det var speciellt viktigt att ta hand om dom ”nya” så att man fortsätter att komma dit och inte slutar bara för att man inte kände sig välkommen! När mötet var slut efter ca en timme så kändes det rätt bra. Kanske inte för att jag just varit på mitt första AA möte utan kanske mer för att jag fått träffa flera människor som befinner sig i samma situation som mig samt att jag fick höra mycket från deras liv. Kunde känna att ångesten lättade lite när jag insåg att det är inte bara jag som är så här trasig och lever i ett kaos. Det är inte bara jag som har som huvudsysselsättning att längta till flaskan!

Nu hoppas jag för allt i världen att jag klarar helgen utan att dricka, men som min kontakt på RÅBA sa… Bestäm dig när du kliver upp att du ska vara nykter i 24 timmar och sedan gör du allt du kan för att hålla det!

//Trevlig nykter helg till alla från mig och kram på er!

Välkommen hit DetEnaEllerAndra!

Även om du inte riktigt vet vad du vill med att skriva här så är jag ändå så tacksam att du bestämde dig för att göra det. Här hjälps vi åt och stödjer varandra när det är tungt. Vet inte om du har läst andras inlägg, men om du gör det kommer du märka att det finns många kloka människor i liknande situationer och att många är drabbad av psykisk ohälsa på olika sätt.

Det finns vägar till en ljusare framtid, det lovar jag dig. Jag vet att det kan vara svårt att tänka sig när man känner sig riktigt låg, men jag vet att det finns. Vad bra att din make är uppmärksam och har uttryckt sin oro för ditt mående. Har du möjlighet att prata öppet med honom om ditt mående? Eller med någon annan vän/familjemedlem/terapeut?

Ibland kan det också kännas skönt att prata med någon anonymt, då finns hjälp här:
Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar kl. 13-22. /www.1177.se/hjalplinjen/
Jourhavande präst. Ring 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00. https://www.svenskakyrkan.se/jourhavandeprast
Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Återkom gärna och berätta mera här om din situation! Jag blir nyfiken och skulle gärna vilja veta vilken hjälp du redan fått (och tagit emot) gällande ditt psykiska mående, vad har fungerat bättre och vad har fungerat sämre? Vad är dina erfarenheter så här långt?

Väl mött och jag hoppas att du vill skriva här igen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag hoppas och tror att du skriver för att du innerst inne vill ha hjälp. Jag tvivlar inte på att du kan hitta en lösning om du är redo. Alkoholen är så pass ond att den lurar en att tro att man inte vill sluta, även om man logiskt sett inser att man behöver sluta.
Det är många här inklusive mig själv som dagligen kämpar emot för att vi vet att det finns ett bättre liv en bit fram. Ibland snubblar man och ligger kvar en stund för att sen ta nya tag. Det går att komma ur.
Jag lider själv av depressioner i perioder men ser ändå ljust på framtiden utan A.

Jag vet hur som helst hur hårt det skulle drabba din familj om du gav upp. Och om du verkligen överväger det, så prata med någon direkt! Du har inget att förlora i det läget.

Tyvärr är jag inte bekant med dina mediciner så jag vet inte hur de spelar in i ekvationen så du kanske skulle behöva hjälp utifrån. Men det är värt att leva! Ge inte upp, och när du är redo kanske du kan prata med din man/sambo så att du inte är så ensam med dina problem? Han vill säkerligen hellre hjälpa dig än förlora dig. Rörande hur mycket du dricker så låter det absolut inte för sent! Välkommen att diskutera med andra i liknande situation här hur mycket du vill, det hjälper.

IW

Vad bra att du kommit hit och tagit steget att skriva och läsa! Här finns det många kloka personer med erfarenheter som liknar dina. Om du läser deras inlägg så kommer du se att just trötthet är utmärkande när man väljer att vara nykter. Kroppen behöver återhämtning och vila!

Coolt att du ska på ditt första AA möte ikväll! Hoppas du kommer trivas i gruppen!

Varma hälsningar
Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Nu har jag nykter i över 24 timmar men känner mig trött. Så trött så jag nästan håller på att somna framför datorn på jobbet. Kroppen har fått slita ont nu på slutet då jag ”matat” den med vin varje dag i princip! Det var jobbigt igår när jag kom hem på eftermiddagen! Jobbigt att låta vindunken förbli oöppnad! Men jag lyckades förmå mig att fixa lite ute på gården och det var skönt att ha något annat att tänka på en stund. Sedan fick det bli tv resten av kvällen. Jag fattade nog inte så mycket vad alla program innehöll eftersom jag var så orolig i kroppen. En inre stress och ett jättesug efter att få känna mig berusad! Saken är väl också att jag ligger väldigt lågt som det är i mitt mående då jag lider av en långvarig depression. Men eftersom jag hela livet har burit på en mask så är det ingen i min omgivning som skulle ana det. Detta gör att alkoholen även har den effekten att jag slipper känna mig deprimerad för en stund. Jag får sällan ångest dagen efter då jag druckit och blir inte heller bakis. Det är väl kanske mest en nackdel om man som jag tänker sluta supa.

I kväll ska jag på mitt första AA möte så det är jag lite spänd inför men ser också fram emot att träffa andra människor i ”samma” situation som jag befinner mig i. Framgent kanske jag även träffar någon på AA och fattar så mycket tycke för den personen så jag kan fråga denne om han vill vara min sponsor. Jag ska försöka gå på mycket AA möten för att få höra andras historier och känna att jag inte är ensam plus just som jag skriver…. Jag slipper sitta hemma och vara ensam.

Hej igen!
Åh den här listan är ju helt dunder för en så fantasilös människa som jag! Man vill ju typ testa allt. Men just nu ska försöka hålla mig till något som är kostnadsfritt och går att göra hemma. Ekonomin är lite tajt nu pga all festande förra veckan. Tack ska du ha!!! Ha en underbar dag!