Senaste kommentarerna i forumet

Jag vet inget om behandlingar, medicinering och sådant, men min spontana tanke är att experten ansåg att du var så illa däran att du behövde antabus. Det hör väl knappast till vanligheterna att gå igenom en sådan behandling? Men det gjorde du. För att du behövde det för att vara nykter. Behandlare och antabus är liksom inget någon som dricker måttligt "råkar ut för"... Det där inre dividerandet (gällande huruvida man verkligen har alkoholproblem eller ej) du beskriver verkar däremot vara väldigt vanligt hos just oss som inte kan/borde/ska dricka alkohol.

Vi är många som, liksom du, inte vill dricka för mycket men efter något eller några glas räcker inte viljan till gentemot alkoholen. Jag försöker inte sedan lång tid tillbaks dricka socialt eftersom det alltid misslyckades för mig. Ja, alltså utifrån min erfarenhet är det klokaste att helt enkelt tacka nej till alkohol.
Men du kanske tillhör en för mig ovanlig grupp som kan lära sig dricka socialt. Egentligen är det ganska enkelt att prova detta. Bestäm helt enkelt vid nästa festtillfälle eller barbesök att du bara skall dricka ett eller säg två glas och därefter sluta abrupt. Kan du vid upprepade tillfällen göra på det sättet utan ansträngning kanske du kan träna dig att dricka måttligt. Om inte talar bakfyllan om för dig vad som är nödvändigt.
Lycka till
Ikaros

Vi är många som, liksom du, inte vill dricka för mycket men efter något eller några glas räcker inte viljan till gentemot alkoholen. Jag försöker inte längre dricka socialt eftersom det alltid misslyckades för mig. Ja, alltså utifrån min erfarenhet är det klokaste att helt enkelt tacka nej till alkohol.
Men du kanske tillhör en för mig ovanlig grupp som kan lära sig dricka socialt. Egentligen är det ganska enkelt att prova detta. Bestäm helt enkelt vid nästa festtillfälle eller barbesök att du bara skall dricka ett eller två glas och därefter sluta abrupt. Kan du vid upprepade tillfällen göra på det sättet utan ansträngning kanske du kan träna dig att dricka måttligt. Om inte, talar bakfyllan om för dig vad som är nödvändigt.
Lycka till
Ikaros

Händer det en gång finns risken att det händer igen. Sen blir det värre och värre - åtminstone för många av oss. Jag slutade när jag kände "nu räcker det" och "jag vill inte mer". Det började eskalera ordentligt. Allt kretsade kring alkoholen periodvis. Jag saknar den inte idag även om tanken på en kall öl slår en i detta vädret. Men vad ger den mig? Kom fram till seghet med risk för fylla och fyradagarsrace. Det är inte värt de 20 minuter av välbehag. Bättre försöka nå det utan alkohol istället. Handlar ofta om ett inre lugn... men det går i vågor för mig. Det yttre påverkar en mycket... men man får träna på att bli en gås som bara låter vattnet rinna av en.

Sluta dricka är enklast och där hamnar många förr eller senare. Alternativet är att jobba med beteendeförändringar. Varannan vatten, max fem öl etc... Vissa fixar det, de flesta inte... Brukar sluta likadant förr eller senare!

Hej
Det du beskriver känner jag igen mig i. Liknande inre resonemang har jag fört kring alkohol i snart 60 år. Hos mig har det utvecklats till ett perioddrickande. Jag ser mig själv som alkoholist.
Så till Din undran. Det är enbart Du själv som kan svara på frågan om Du är, eller riskerar att utveckla ett, alkoholberoende. Eftersom Dina tankar och formuleringar är välbekanta för mig vill jag höja ett varningens finger. Lek inte med elden och kan Du så skippa alkoholen för gott då är Du på den säkra sidan. Läs gärna och skriv här på forumet eftersom här finns den verkliga expertisen.
vänligen
Ikaros

Kanske man skulle ta lite vin 2 kvällar i veckan istället?? Ja, man vet ju aldrig om man ”trillar” dit,

Jo men då är han lika beroende som du av lyxen ?
Guldkantslyxen blir fort ett behov fast det började så oskyldigt.

Hejsan!
Är ny här, har läst vad ni skrivit & jag hoppas att ni lyckas.
Ni verkar vara starka i era beslut, undrar bara vad gör ni när ni blir sugna på ett glas vin framåt kvällen?
Själv så kan jag säga att jag är riktigt sugen på ett stort glas vin mellan 19 och 21 på kvällen.
Känner att jag kan unna mej detta då jag har arbetat, fixat färdigt hemma & man ska landa i soffan innan man går & lägger sej, ser detta som ”egentid” & ”lyx”.
Har 2 vuxna barn som inte bor hemma, ska snart bli mormor inom något år om dottern får som hon vill. Har en 15 åring hemma, och om jag ska hämta/lämna på helgerna så är det inget problem för mej att fylla på glaset med pepsi. Händer en helg i månaden.
Annars lyxar jag till det med detta vinglaset, kan bli två också ibland....
men nu till frågan: min andra hälft som jag lever med tycker att jag har problem, själv tar han gärna 2-3 öl precis vid samma tillfällen som jag tar mitt vin. Men han anser att detta glaset vin är ett beroende.. eller komma kunna bli det, men det märker man väl själv?

Grattis, nu ser du och har kommit hit... läs trådarna, gör programmet, var glad att du har en familj som bryr sig genom att signalera kring din alkoholkonsumtion, berätta dina tankar för dem, dom kommer vara ett viktigt stöd! Lycka till och välkommen hit?‍♀️

Hej!
Jag är också ny här. Ser väl inte mig som en alkoholist (än), men vet att jag kommer bli det om jag inte slutar helt. Kan inte ta endast ett glas vin. Alkoholen är mitt sätt att koppla av och känns lycka. Men det kan även göra mig t en otrevlig individ, som inte ens är medveten om saker som sårar familj/vänner. Min familj har velat att jag ska sluta dricka under lång tid, men jag har blivit förbannad när de har tagit upp det m mig. Har egentligen vetat det innerst inne. Är trött på att känna mig förgiftad dagen efter, inte veta allt man sagt eller gjort och samt att ha blivit fet.

Asså, det är såå skönt att läsa (men även tragiskt såklart..) att man inte är ensam! Man tror ju att det är bara jag i hela världen som dricker rätt ur jägerflaskan! Men icke sa nick, det blir man varse när man läser härinne. Jag vet ärligt talat inte heller om det är någon som har sett mig smygdricka rätt ut flaskan.. Hemska tanke, vilken skam! Det är iaf inte någon som har sagt något, men det gör man kanske inte.. !
Jag minns första gången jag drack vin hemma själv, i soffan.. Det var väl en 7-8 år sedan! Jag minns tanken då jag vaknade dagen efter och tänkte "va sjutton gjorde jag igår, satt jag här SJÄLV och drack bubbel??" Jag fattade liksom inte hur det kunde gå till. Där gick jag ytterligare ett steg övre gränsen, att sitta och dricka själv. Eller när jag drack en kväll mitt i veckan, en vardag, det var också en konstig känsla minns jag.. Men det är många år sen! Nu dricker jag både själv och mitt i veckan! Mitt drickande har eskalerat.
Emma, efter dina 3 mån, ska du ta ett nytt beslut då, om du ska fortsätta att inte dricka eller ska du försöka dricka "kontrollerat"?

Jag VILL kunna dricka kontrollerat men jag vet vet faktiskt inte om jag KLARAR det! Jag kan dricka 1-2 glas vin men när jag läser ditt inlägg ovan så är det ju precis som för dig - det triggar igång något och 8 av 10 ggr så vill jag ha mer! Men jag har så förbenat svårt att tänka mig ett liv utan någon alkohol. Grejen är ju att vi umgås i princip bara med människor som precis som vi gillar att träffas över vin, öl, drinkar.. Men man märker på nåt vilka som kan dricka kontrollerat, (även om dom ibland dricker lite för mycket) och dom som liksom jag har ett knepigt förhållande till alkohol.
Vad säger du till omgivningen när du har ditt uppehåll? Att du helt enkelt har problem? Jag skulle verkligen vilja ha ett uppehåll på vi säger 3 mån nämligen, för att som någon skrev få ett perspektiv på vad sjutton jag håller på med (det vet jag nog redan dock, får bara inte tummen ur!!!).. Men jag ska ta mig ett allvarligt snack med mig själv om ett uppehåll.. Men så kommer alla ursäkter - "inte nu, nu är det vår och uteserveringarna öppnar, inte kan man missa ett glas rosé nu", "inte nu, nu är det sommar och semester, jag måste väl kunna dricka ett glas rött till grillkvällen", "inte nu, nu när vi planerat en höstresa till utlandet, då måste man ju få ta sig ett glas vitt i solstolen". Ja, herregud, det finns 1000 ursäkter!

...såklart!

Veckan innan jag slutade ( 66 dagar sedan ) var jag med om en liknande grej. Hade fixat helglunch vinet låg på kylning, det fanns öl också- och så bad gästerna om vatten!

Lyckades övertala dem till en skål så flaskan kom på bordet, och mitt lugn lade sig.

Efter lunchen klunkade jag matlagningsvinet ur Tetran.

Sedan hällde jag en öl i en stor temugg o klunkade.

Ja, det låter som jag var väldigt törstig.

Läs gärna min tråd I “förändra ditt drickande”. Där står allt.

Forumvännernas guidning ur den första förvirringen (“Jag ska bara dra ner lite...”) så många Kloka råd o puttar I rätt riktning.

Mitt råd till dig är samma som jag fick: sluta ett tag. Ta dag för dag men ge det en tre månader. För att med nykter hjärna utvärdera fad fan du höll på med.

Jag börjar nu efter 66 dagar inse det riktigt sjuka I mitt beteende, och jag har ingen lust att hamna där igen. Har inget sug efter alkohol. Är lugn som en filbunke.

A-jävulen släpper greppet efter ett tag och middagar, AW, grillfester och allt annat går hur bra som helst utan alkohol. Jag känner mig inte ens tråkig utan fräsch o cool ?

Lycka till!

Så sant så Dionysa! ?

...måste a i vissa lägen, och kanske? för alltid. Men vi tar en dag i taget och räknar med att just nu går den fett bort. Ägnar energin åt något mer okomplicerat och roligt!

Den är så komplex ?.Ena hjärnhalvan vill dricka och "mår bra av de", men som bråkar med den andra hälft som vill vara nykter och mår bra av det. Tänkte lite efter jag hade läst ditt inlägg om alla slags försök och irritation moment för att få i sig mer dricka.Jag kommer ihåg hur pinsam jag kunde känna mig i mig själv.Jag vet inte om någon såg när man tog till alla knep (ingen har någonsin sagt något) men den ångesten man hade, man visste ju att detta va inte "normalt" och man låg "risigt" till..

Det enda som kan gälla för mig är att sluta helt och hållet.Jag har ingen kontroll.Betyder inte att jag blir kraftig onykter/full alltid när jag dricker ( innan mitt halv år från sep- mars så drack jag varje dag i nästan 6 år ) Det handlar om mitt beteende med eller utan A i kroppen. Även om jag endast tar ett glas så triggar de igång mig och A blir det viktigaste/centrala i vad jag än nu gör. Pauserna i mellan även om det endast handlar om timmar eller 1 dag så styr A mina tankar -Hur,när,hur mycket,var osv osv !Så även om jag hade lyckats att dricka kontrollerat och alltid hållt mig till 1-2 glas,så skulle ändå beteendet varit där.

Dina tankar om att sluta eller lära dig dricka kontrollerat? Vad vill du och vad tror du att du klarar?

Tack, Miss_blondy :) Exakt, visst är det sjukt hur hjärnan funkar?! Och det går liksom inte att stoppa tanken när den väl slagit till!

Vad har du för mål? Sluta dricka helt eller försöka dricka kontrollerat?

hej
Har med stort intresse läst dina inlägg. Du för en beundransvärd kamp som måste vara krävande för dig. Paradoxalt nog kan det ibland vara klokt att överväga en total och villkorslös kapitulation inför alkoholen. Detta sagt som en reflektion kring vad du skrivit.
När det gäller Antabus använder jag det som du men mer regelbundet. Antabus är tillsammans med alla på alkoholhjälpen mina närmaste vänner i kampen mot alkoholen.
Lycka till i din kamp!
Ikaros

De är som spegelbild det du beskriver. Man tog till alla knep för att få någon extra droppe.Man kunde stå vid baren för att beställa och medans man stod där så beställde man oxå någon shot så ingen skulle se.Så sjukt beteende.Man stod ju där för att beställa,man visste ju att SNART kommer du att få dricka men ändå va det inte tillräckligt...

Men härligt att du hittade hit.Och jag hejar på dig ?

Välkommen hit. Jag ser att du har skrivit en del inlägg i andras trådar som vi redigerat. Vi har också valt att att bort en del inlägg för att det du skrivit kan upplevas hotfullt och kränkande. Det här är ett anonymt forum som ska skänka trygghet och möjlighet för användare att våga och vilja berätta om det som är svårt. Alkohol påverkar många på negativa sätt och det kan vara svårt att förändra sina alkoholvanor. Du skriver att du gärna vill dricka mindre men att det är svårt för att du känner ett behov av att dricka. Du vill ha tips. Berätta gärna vad du redan provat.

Vill man ge andra stöd här så gör man det genom att berätta om egna erfarenheter på ett omtänksamt sätt.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

hejsan tjosan

inlägget redigerat av admi

Admi: Hej själv och välkommen hit, det låter som att alkohol är en brännande fråga för dig. Det här är ett forum som eftersträvar en respektfull ton och vi bedömde att ditt inlägg kan uppfattas hotfullt och valde därför att ta bort det.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Gud, va jag känner igen mig - det där med att fylla på glaset då ingen ser!! Det har t o m hänt att jag smygit iväg till baren och svept (verkligen svept) en öl eller shots då jag sprang på krogen! Helt otroligt! Inte konstigt att jag alltid blev fullast! Och det här med att nästan bli lite sur på dom som dricker normalt (eller inte alls).. Eller när någon häller upp MINST i mitt glas, "nu fick ju hon lite mer i glaset än mig".. Ja, det finns många exempel och bevis på att jag har ett sjukt förhållande till alkohol.
Det kan också gå väldig bra då jag dricker, då jag verkligen njuter av ett glas bubbel eller ett glas gott rött vin till maten! När jag inte vaknar med ångest dagen efter och är jättebakis.

Tack Jennifer,

Framför allt glad att du också försöker hitta saker som man kan förhålla sig till när det går snett.
Snart 3 veckor är riktigt bra jobbat. Då börjar det värsta släppa.

Har själv två stora misstag att hantera. Viktigt att veta att man inte är misslyckad för det. Vi kommer alla göra dessa.

Önskar dig all framgång.

//C