Senaste kommentarerna i forumet

Jag finns i Södertälje. Tar mej gärna till stockholM. Kvinna, 30 år, söker likasinnade i olika faser i livet som vill följa mej på vägen, ❤️

Den där förbaskade a-rösten är riktigt förförande... Och jag vet av erfarenhet att "bara ikväll" snabbt leder till "skit samma" och sen är jag tillbaka i samma mönster igen. Det går min ära förnär att ge upp innan jag knappt börjat! Jag börjar just se skillnad i min energinivå och hjärntröttheten börjar vika litet. Det är för bra för att sabba. Idag blir 10:e dagen nykter!

Jag tror min plan är att glömma vinet på jobbet idag med... så slipper jag frestas ikväll. Det är på kvällarna när jag har svårt att slappna av som jag är sårbar...

... har börjat jiddra med dig..., den är falsk och listig. Vill förföra dig och sakta förgöra dig, eller vad tror du?
Så här i början på en livsstilsförändring behöver vi nog se till att göra det svårt för oss att falla.
Visst, du får den kortsiktiga lindringen/ruset, men sen då? Vad blir konsekvenserna?
Jag håller tummarna att du väljer livet och fräschheten, kram ?!

att jag kunde ta din hand och hålla i dig under stormvågorna. Och den där rösten i huvudet har hemsökt mig med idag, det var nära här med. ... Bara idag... Bara två glas... Tjohoo som om det skulle stanna vid det! Men nu ligger jag i sängen och tror nog jag klarat en dag till. Så jag hänger dig i hasorna, du som har några fler dagar än mig :) Önskar dig en god natt sömn :)

Ja, att träffa likasinnade som vill leva ett liv utan giftet kan vara bra och ett viktigt stöd. Jag var med i en liten grupp i våras och det var intressant och givande (vi ses dock inte längre) Vet att en del som lärt känna varandra här också har mötts i r l., men kontakten går då via admin.
Var finns du någonstans?

Du har så rätt, börja om helt! ❤️

Aldrig tänkt på det men jaggörnprecis lika dant. Kaffe te vin öl ich allt. Äter nig fort med. Fort full blir jag säger fotadtbpang innan jag är beredd över huvudtaget. Ska funderablite mer kring detta.

Nu vacklar jag rejält... En vän som vet att jag gillar mitt vin gav mig just en flaska fint rödtjut som tack för hjälp. Det är en ganska ny vänskap. Vi vet inte så mycket om varandra än. Hen har absolut ingen aning om att jag oroar mig för mitt alkoholbruk och bestämt mig för att hålla mig nykter... Det mal massa tankar i huvudet nu. Inte har jag några "riktiga" problem... Det är bara inbillning... Alla andra dricker ju mer... Jag kan ju dricka bara två glas max... Jag har ju fått flaskan, det vore otacksamt att inte avnjuta den... Jag kan ju dricka när jag blir bjuden och sluta köpa hem vin själv... Tack och lov glömde jag flaskan på jobbet. Idag är jag nykter!

Tyckte ni andra att rusdrycker var goda första gången? Jag minns att alla jag testade de första gångerna (öl, vin, likör) var så döäckliga att det framkallade spyreflex bara att svälja skiten. Men man övade på, för att bli full. Det var strävan. Så småningom slutade alkohol att smaka äckligt. 20 år senare var det riktigt gott. Jag tror på tanken om belöningssystemet.

Om man själv, familj, anhöriga upplever att det är ett problem, är det det. Det räcker tom att familj, anhöriga tycker det för att det ska vara ett problem . Men hur man sen går vidare är ju upp till var o en. Jag känner iallafall igen mig i ditt drickande, långt tillbaka. Innan det för 6-7 år sedan eskalerade. Jag har fått diagnos alkholism, och det är ju ingen direkt rolig sjukdom att skylta med, varken för mig el mina anhöriga. Kan i te ge dig några generella råd egentligen, men jag har alkoholism i släkten ( mor, far) och andra. Då det finns en ökad benägenhet att själv bli alkoholist. Sedan finns ju oxå socialt arv, hur dracks det hemma hos er när du var barn? Hur såg kamraternas drickande ut osv. Långt innan man själv utvecklar sjukdomen finns varningssignalerna. Oxå att dricka tills man stupar, minnesluckor osv är varningssignaler. Jag själv har försökt att dricka lagom i massor med år, men inte lyckats särskilt bra, istället har det gått åt andra hållet. Oftare, mer, i smyg. Som jag ser det är det som en fallande kurva neråt och gubben på parkbänken är i slutet av den kurvan, sista anhalten är alltså döden. Allt däremmalan är vi som kämpar mot alkoholens negativa inverkan på våra o andras liv. Ibland bra, ibland mörkret själv. Dessutom , enl min tro finns det människor som hela livet ut kan dricka lagom. Möjligen med någon snefylla hit o dit. Inte särskilt dramatiskt, utan det funkar bra. Till sist tror jag på storkonsumentens drickande. Han som av ohejdad vana, representationer, stort socialt umgänge dricker sig till ett beroende. Ju oftare man för glaset till munnen, desto större är faran för beroende. Dessa personer kan kanske stoppa i tid, ta sitt förnuft till fånga. Och dra ner på konsumtionen, alt sluta dricka. Oxå detta ganska enkelt. Var du står exakt, kan bara du själv ta reda på. Och det är din resa som tar sin början när du väl upplever frågeställningarna och funderingarna kring a. Här inne kan du möta hela skalan av människor. Precis som vi är. Lika men ändå olika. Välkommen

Jag blir hoppfull över min egen situation när jag läser ditt inlägg.
Jag hoppas att det är så min man känner över sitt alkoholproblem. Problemet med att sätta stopp.
Vi har testat det mesta under ca 14 år. Det har blivit bättre men fortfarande händer det att han blir för full. Jag lutar även jag mot att helnyktert liv är det ända rätta.
Regler som max två öl eller liknande brukar glömmas bort efter ett tag.
Fråga vad din fru tycker?
Lycka till!

Promenader är så mummigt att det blir en till imorgon! Ser fram emot det :)

Promenader är mumma för kropp o knopp ?!

Det känns riktigt bra faktiskt :) Idag promenerade jag litet drygt 10 km och kände mig riktigt äppelkäck. Nu på kvällen är jag litet rastlös igen. Ska fixa gott te och se om det släpper. Annars får jag väl ta en promenad till...

Ett steg i rätt riktning!

Dricker te, vatten, kaffe, öl och även tyvärr vin i för stora klunkar. Försöker tidvis att alltid ha vatten till middag med vin. Funkar ett tag men snart tillbaka igen. Till de stora klunkarnas maraton. Letar men kan inte formulera mitt eget agerande. Förstår helt enkelt inte varför.

Känner igen mig och precis skrivit ett inlägg i en ny tråd på förändra livet...
Jag är dock inte introvert men känslig.
Inte deprimerad heller utan när det börjar bli kväll så blev jag nöjd att jag kunde starta att dricka. Aldrig tagit mig en återställare så jag har inte identifierat mig som alkoholist. Tycker dock att jag är en beroendeperson och börjar jag göra något så gör jag det fullt ut. Hoppas och rknar med att jag kan stänga av det. Är mest orolig för att dras med av andra då de vet att man alltid ”ställer upp” om någon vill gå ut...
Bara varit vit 1 vecka så känner att jag är bräcklig, men tror att skriva här skall hjälpa då jag inte är redo att prata med någon av mina vänner eller familj...
Har du någon förtrolig?

Varför skriver du annars här? För mig är det rent deprimerande läsning. Inte för att jag ville vara i dina kläder, utan för att du är där du är.

Det är ju röd dag imorrn o stängt på Systembolaget, så idag fick jag vidta åtgärder för att kunna hålla fyllan intakt i två dygn. Det blev två vändor till Systembolaget, först 16 burkar Bellman, sedan 12 burkar Norrlands guld dynamit. Nu är jag fint lullig och vet att jag kan fortsätta på inslagen väg hela morgondagen. Jag skänker en tanke åt alla alkoholister som kanske blir utan sitt dricka imorrn. Jag är inte en av dem. På något sätt. Storkonsument. Ingen missbrukare. Skål. På er alla.

Klockan är 22:44 och inte en droppe alkohol intagen. Jag bröt ta-helg-rutinerna helt. Istället för att dra hem efter jobbet, panikstäda och sen slänga mig i soffan med hämtmat och vin plockade jag upp ungarna och mötte upp gubben i stan. Vi åt god mat ute, skålade med Cola och nöjes-shoppade sen. Mycket trevlig kväll :) Nu smuttar vi Loka framför Netflix. Det funkar. Lyrisk är jag väl inte direkt. Men det går. Det blir väl skönt att vakna fräsch imorrn. Tänkte mig en promenad på 8-10 km för att väcka själen och rensa huvudet.

Träffade på en gammal suparkompis idag, vi kan kalla honom Åke. Har ju inte sett till honom på ett tag, han har hållit sig borta från Hörsalsparken och andra favoritställen. Han berättade att han numera är nykter och har varit det sedan den 20:e oktober. Jösses! Han sa att han mådde bättre än på länge och att hans ekonomi numera var i balans. Okej, jag ska väl vara glad för hans skull, men visst saknar jag hans spritosande andedräkt och hans jovialiska och otvungna sätt.

Åke gav mig en klapp på axeln, sen försvann han på stadig fot i vimlet. Där rök en kompis, men det finns gott om andra som fortsätter att läska sig som om fyllecellen inte existerade och skrumplever är en skröna. Lev väl Åke, du får väl hitta en annan hobby. Knyppling?

Jag vill vara som Åke.

Förresten. Jag kan inte minnas att jag varit uppe efter klockan tolv sedan sent 70-tal, då jag ihärdigt skrev insändare till Fib Aktuellt på min trogna Facit-skrivmaskin. Igår natt var ett undantag. När jag blev medlem.

Du har smärta i kroppen och misstänker att det hänger ihop med dina alkoholvanor. Du skriver att om det är levern finns fler organ att attackera samtidigt som du funderar på om du dricker för mycket.
Det hörs att du reflekterar kring ditt drickande och om du vill ha det så som det är nu med alkoholen.
Ett steg är att du skrivit här, kanske har du också läst en del?

Fortsätt gärna skriv och läs här på forumet, ibland kan det ta lite tid och man kan behöva skriva flera gånger innan man får svar.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Jag ser att du redan fått svar på din fråga i en annan tråd men vill ändå passa på och titta in och säga välkommen!
Hoppas du hittar mycket som blir hjälpsamt för dig.

Fortsätt gärna skriv och berätta hur det går för dig.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

... för vår hjärna. Ger ju oss naturliga kickar och reducerar stress, till skillnad mot giftet som bara drar en neråt i mående. Hoppas du unnar dig detta, en gåva till dig själv. Försök ta det lugnt i början, kanske promenader i frisk vinterluft? Det har ju dock visat sig att det är bra att vi får upp pulsen också.
När min a-röst börjar försöka förföra mig (den är listig som tusan...), kanske känns som ett sug, brukar det ofta bero på att jag är trött, hungrig eller törstlg.
På återhörande!