Senaste kommentarerna i forumet

Jag har funderat på din fråga om vad jag skulle vinna på att vara utan giftet... Jag vill tro att jag ger hjärna och själ tid och utrymme att läka. Min skräck är att jag håller på att gå ner mig i en utmattningsdepression. Jag kämpar som en dåre för att behålla kontrollen och inte sjunka ner i total förvirring. Under senhösten insåg jag att alkoholen, som hjälpt mig att slappna av, sova och hitta någon form av återhämtning i ett liv som var ständig krishantering, istället utarmar mig. De akuta kriserna har vi tagit oss igenom nu, men jag mår bara sämre och sämre ändå. Jag tror att jag fortfarande har chans att klara mig undan med blotta förskräckelsen om jag slutar misshandla min hjärna med alkohol. Min plan är att göra som du och hitta tillflykt i motion. Det har alltid varit en stor del av mitt liv tidigare, och jag har hängt i länge med det även när livet blev krishantering. Men för ca 8 mån sedan fick jag ge upp motionen. Varje uns av ork var helt totalt slut. Det är dags att resa sig igen.

Imorrn kväll är det upp till bevis. Inget fredagslull framför TVn. Jag tror fredagskvällen är tuffast. Omställningen från jobb till ledig. Jag har svårt att vara ledig. Kanske är det nu jag lär mig den konsten. Djupsömn står på önskelistan. Har sovit som en kratta hela veckan. Hur som helst så ska det ske utan vinlull.

Följde dig en tid 2016 utan att kommentera. Du vet vad du ska göra! Du är stark och behöver inte alkohol i ditt liv!

Då vet du ju vad som triggar, och därmed vad du behöver skaffa dig andra strategier för. För mig är det iaf logik att börja nysta där skon klämmer. Sen vet jag inte om skon börjar klämma någon annanstans så fort man löst den knuten, i och för sig, och så visar det sig att man har femtioelva anledningar till att dricka... och det blir ju rätt körigt. Det kanske är därför man går på typ AA-möten? Man vet inte förrän man testat. Om du redan nu känner dig motiverad att gå på möten och lära dig mer, så varför inte...

Just det, varför dricker jag, hur började det och varför har det blivit värre mer ohämmat. Jag känner ju att mycket viktigt börjar få sig en törn som kompisar, familj och kanske jobb på sikt. Vi hade en kultur i många år att dricka ordentligt när vi drack i mitt gäng. Numera har det tillkommit vardagsdrickande och tillgång finns det. Nu har jag hållit upp ett år, 1999. Så jag vet att det går, men då berodde det på träning, nu beror det på ångest över ett beteende. Visst är det enormt gott att fylla upp det där glaset och gå ner i varv, där ligger det nog för mig att stresssa av.

Ok bra, svårt att lyckas låter det som, men vilka grupper kan man söka sig till om man vill få hjälp. Någon att rekommendera ?

Hej! Jag är själv ny här. Jag har tänkt ett par gånger tidigare att det är dags att sluta dricka helt. Då har jag bara slutat, och varit utan alkohol i ca 6 mån. Sedan har jag tänkt att jag inbillade mig bara att jag hade problem... Drama Queen... Alla andra dricker ju mer än vad jag någonsin gjort, och de är inte oroliga... Så går det superbra att dricka bara ett glas vin sporadiskt, ett tag. Faktiskt blir jag berusad av det där enda glaset, då när kroppen är avvand. Sedan blir det successivt mer alkohol och oftare. Stora mängder blir det aldrig. Jag är fjäderviktare och pytteliten till växten, som en 11-åring ungefär. Under de premisserna kan man nog aldrig dricka samma mängder som de flesta andra. Men längtan efter ruset finns alltid där, och sedan planeringen för att nå det där ruset... och sen tomheten när man inser att alkoholen inte löser knutarna inombords, utan bara utgör ytterligare en stressfaktor. Jag har tänkt sluta dricka utan att gå på möten. Jag har ju gjort det förut, så det borde väl vara möjligt. Fler möten, åtaganden och tider att passa skulle bara förvärra stressen i mitt liv, och det är den jag personligen måste göra något åt för att frånta alkoholen funktionen den fyller i mitt liv. Tror jag. Jag ska inte låtsas att jag vet, för jag är verkligen obildad på området. Man kanske behöver ta tag i andra saker, som man självmedicinerar med alkohol, tänker jag, eller så kan det vara ett rent fysiskt missbruk. Någon flyr trauma. Någon medicinerar ångest. Någon försöker mota bort en depression. Någon botar insomnia. Någon hanterar stress. Någon hanterar tristess och söker kickar. Någon tillfredsställer en rent biologiskt preppad beroendehjärna. Någon har festat järnet och överskridit sin disponibla livskvantitet. Osv osv osv. Olika människor dricker fast det är en dålig idé av olika orsaker. Då borde ju olika sätt att sluta dricka funka för olika människor... Kan man tänka så? Det blev svamligt det här...

Det är så långt ifrån lätt man kan komma att bara sluta. Invanda beteenden i sig självt är nog så svåra att bryta. Lägger man sen till valfri drog till ekvationen så har man ett sjuhelvetes jobb framför sig. Men omöjligt är det absolut inte. Det är dock inte många som orkar ta kampen på egen hand och söker då stöd från folk som gått igenom liknande saker. Testa så ser du snart om du känner att du klarar det på egen hand. Önskar dig all lycka. God fortsättning :)

Ett nyktert år låter som en alldeles fantastisk idé. Jag tänker göra precis samma sak efter år av periodande. När mina barn föddes 15 år sen slutade jag dricka och röka helt i 5 är. Första året var i ärlighetens namn helt värdelöst efter ett decennium av festande. De sista tio åren har kantats av kaos och elände och i stort sett allt har lett till hårt drickande och nu har jag äntligen bestämt mig för att ta ett år i taget. Nykter nyårsafton och tre dagar senare känner jag mig bara taggad på att få ta kontroll över mitt liv igen. Det här fixar du lätt Ulf. Tänk på frun och de nära och kära när det blir tungt.

Jag är fortfarande sur och tvär, inombords, aldrig utåt. Men jag inser att det inte är fredagsvin jag behöver. Jag behöver sätta gränser mot omgivningen och välja själv vad som får påverka min sinnesfrid och inte. En lång räcka av år har jag bara funnits till för andra, därför att det varit nödvändigt. På något vis har jag under resans gång tappat känslan för vilka krav jag ställer upp på och från vem. Jag bara levererar, åt alla håll. Om fredagsvinet ska tappa lockelsen måste jag helt enkelt sluta vara en dörrmatta! Visst, i en del av livspusslet är jag fast i rollen "den starka som fixar allt och dessutom med ett kärleksfullt leende på läpparna" men inte fasen behöver jag låta resten av världen utnyttja den pålitligheten. I yrkeslivet så borde jag tex kunna räkna mig som en professionell person som utför arbetsuppgifter mot betalning. Just nu känns det mer som om jag sålt min själ billigt och blivit helt livegen. Ungefär så går tankarna...

Efter att följt Forum under två år och varit aktiv i tre perioder, efter 30 års alkoholmissbruk med korta uppehåll kan jag bara konstatera att för mig går inte att dricka ”lagom” eller ”normalt. Jag har nyligen nått fram till beslutet att aldrig mer dricka alkohol. Jag har snart levt halva mitt liv och jag vill uppleva andra halvan med alla mina sinnen.
För många av oss är det en resa att nå det beslutet, en del når det aldrig. Det finns dem som kämpar på med att försöka lära sig dricka ”lagom” och ”normalt”. Du måste själv komma fram till vad som är rätt för dig. Läs i trådarna, skriv ner dina tankar så kommer ditt beslut med tiden.
Lycka till!

Att redan tänka på fredagsvinet är en varningssignal att ta på allvar. Att avstå alkohol, om än bara det lilla överblivna i flaskan, en vardagkväll kan orsaka irritation i mycket större omfattning än vad man tror. Det är en varningssignal att ta på allvar.
Alkohol skadar kroppen och knoppen, det vet vi. Bra att du är här!
Hur känns det idag?

... som många andra av oss som har mer eller mindre problem med giftet, underliggande utmaningar. Krav, tufft med anhöriga o s v. Alkoholens bedövning är ju omedelbar. Låter ju i o f s inte som du har jätteproblem, men vad skulle du vinna på att vara utan giftet, låt säga några månader? Vad skulle en annan snuttefilt kunna vara?
För egen del är motion extremt viktig, ger ju mera naturliga och hälsosamma kickar.
Bra att du tar tag i detta i tid, det blir inte lättare om man väntar.

Sitter här efter jobbet och känner mig sur och trilsk. Inte så att jag har något sug efter vin just nu, men jag surar redan över att det inte blir något mys-smuttande på fredag. Verkligen skitgrinig. Ingen lust alls att leverera på alla krav från höger och vänster, nerifrån och uppifrån, och fan och hans moster... Så lätt var det visst att bli överväldigad av livet. Måste hitta en ny "snuttefilt" innan jag bränner propparna. Eller så kanske det är på tiden att släppa masken och låta topplocket ryka istället.

Chekar in igen efter ett års uppehåll från alkoholhjälpen. 2017 har varit ett väldigt händelserikt år, bra på många sätt med nytt Jobb och bra framtida investeringar.

Det som vanligt är rent deprimerande är alkoholen, små och stora skandaler har avlöst varandra. Har varit full när jag har haft ansvar över barnen tagit återställare osv.

Är riktigt trött faktiskt, funkar liksom inte med ett glas jo ibland funkar det men allt för oftast slutar det med ett djävulskt dåligt mående pyskiskt är de värst men blir även så oerhört dålig fysisk.

Har nu varit nykter en vecka och hällde idag ut all alkohol hemma. Har pratat med min fru som givetvis inget hellre vill att jag slutar dricka, fast hon säger det inte rakt ut hon vill väl inte hoppas på för mycket.

Var under 2016 nykter i ett halvår som ett test på om de sen gick gå tillbaks till ett mer kontrollerat drickande. Gick inte alls bra inte ens från början.

Man läser ju att man ska ta en dag i taget men ja vill sätta ett mål på ett nyktert 2018 kommer bli en tuff resa men jag ska göra vad jag kan. Minns mitt halvår i nykterhet med en inre frid som jag varken före eller efter någonsin känt.

Jag orkar inte tänka att vara nykter hela livet men klarar jag detta år nyktert måste ju jag ha en plan för resten av livet också.

Är lite darrig när jag skriver vad har jag gett mig in på? Försöker tänka positivt att detta kan ju bli början på en fantastisk resa.

Ja, visst är det så att man vet själv om man har problem och varför det är ett problem. Jag tror att jag självmedicinerar en depression. Kan hända blir jag tvungen att ta tag i den nu när jag berövar mig själv "snuttefilten" :/ men då får det bli så. Tack för välkomnandet!

Du har hittat hit så du har själv svaret på dina frågor. Här kan du vara dig själv. Du kan vara öppen och ärlig. Läs i trådarna - du kommer att hitta dina jämlikar här. Vinet gör ingenting bättre - det bara lurar dig och förstör din hälsa.

Lycka till!

Skippa all alkohol i tre månader och se vad som händer. Jag har bara goda erfarenheter av att avhålla sig helt ett tag. Och med det menar jag minst en månad, men hellre ett halvår. Brukar tänka på de som är gravida, så varför inte köra på nio månader! Du kommer inte ångra dig!
Kämpa på!

Skippa helt i tre månader och se vad som händer med dig? Ta ett nytt beslut sen hur du vill ha det.

Hej! Jag skulle vilja kunna dricka framöver också men i mindre omfattning. Jag dricker alldeles för ofta. Då jag arbetar skift blir det att jag dricker i stort sett alltid när jag är ledig. Måste kunna ha längre uppehåll från drickandet. Börjar tappa min självdisciplin helt. Råd snälla?

Dräger... ca 1400kr

En dyr eller billig?

En Dräger...
Ja, visst låter det mycket?
Jag drack en flaska vin kvällen innan julafton, blåste inte Ok, förrän vid drygt 14 idag!!
Kan man gå å ” lagra” promille?

Det finns ju olika modeller och prisklasser. Jag tycker att 0,34 efter en flaska vin klockan 23 lät ganska mycket eller?

Hur har det gått Carl?