Senaste kommentarerna i forumet

Jag har inte druckit någon alkohol sen jag var här inne och skrev sist (fjärde november). Det känns skönt och jag mår bra. Däremot börjar jag få en ångest kring December månad. Någon jag känner fyller år i nästa vecka, julbord, dagarna efter jul, nyår. Jag vill inte hamna där igen. Bli full, ha ångest dagen efter. Det räcker med att dricka två glas vin för mig och ångesten finns där. Inte under tiden, men efteråt. Jag tycker inte att det är jobbigt att avstå eftersom jag sällan har ett sug efter alkohol men jag vill heller inte "sticka ut" eller få obekväma frågor. Jag vet att jag har skrivit det tidigare men det är ett stort problem för mig. Just nu vill jag egentligen avboka allt och stanna hemma. Men man kan ju inte heller undvika situationer där alkohol florerar, eller?

Hej och tack för svar.
Nej, jag tyckte jag beskrev min situation så ärligt, och kortfattat som möjligt.
3glas/gång låter vettigt. Dock måste jag erkänna att det är i minsta lager. SKA jag dricka så ska jag känna av det... dvs minst fyra glas annars är det ingen idé liksom. Och det är väl ett typ av svar att jag har beroende/ är i riskzon.
Nej jag dricker inte varje dag utan oftast tre ggr per vecka. Men tänker, utan att veta något om mediciner, att jag med medicin skulle kunna dricka mer måttligt 1-2 ggr/v än som nu... dagligt sug känner jag inte. Denna vecka har jag tänkt mer än vanligt på alkohol men det är väl för att jag bokat tid, pratat m min fru och registrerat mig här. Medicin mot minskat sug men ändå dricka..?? Hur funkar det?? Typ att jag njuter av ett glas men sen sätter det stopp??

Hej och välkommen! Att ha dagligt sug eller inte kunna låta bli att dricka är vanliga tecken på problem, men det går att ha problem även utan att uppleva sug eller brist på kontroll. Kanske är som du skrev riskbruk en ganska bra beskrivning då. Det finns mediciner som kan göra att du får mindre sug då du väl dricker. Vissa sådana tar man bara då man ska dricka.

Det som utsätter dig för störst risk är när du dricker mycket på samma kväll. Det kan leda till att du ökar din tolerans för alkohol och så småningom att du får mer beroendeproblem. 3 glas som Sysifos skrev är en ganska bra tumregel, lite beroende på hur snabbt du dricker. Om du kan lära dig att dricka långsammare och mindre de när du dricker som kommer risken för problem också bli mindre.

/magnus
alkoholhjälpen

Bra att du börjat fundera. Har inget annat svar än att det beror på. De maxglas/vecka som finns som rekommendation är rätt bra tror jag. Högst 3 glas per gång. Vissa kan dra ner, andra inte. Har du tänkt svepa veckoransonen på en kväll så är det inte så bra. Tänker att du kanske inte behöver medicin om du nu inte dricker varje dag. Eller så beskrev du problemet lite överslätande...

Om det är så du alltid haft det är det inte konstigt att du känner dig osäker på om du kan lita på dina egna upplevelser och känslor.
Du har definitivt inte gått bakom ryggen på henne. Du har följt din egen känsla. Du har visat dig själv respekt.
Man måste inte ha kvar relationer som är ensidiga och icke-bekräftande. Barn ska inte ta ansvar för sina föräldrars känslor. Inte ens vuxna barn.
Jag skriver detta för att jag känner mig berörd av hur du blev mött av din mamma, för att jag känner igen mig och blir provocerad.
Av henne.
Du, däremot, imponerar.
Det är svårt att hantera känslor som byggts in av människor man tidigare varit beroende av för att överleva.
Rädslor, skam och skuld sitter kvar inuti med samma kraft som om det gällde överlevnad trots att man för länge sedan vuxit upp och inte längre är fysiskt bunden till sina föräldrar.
Lita på dig själv och gör det som är bra för dig!
Kram

Anledningen till att jag inte sökt hjälp tidigare är pga att jag tänkt att det inte är så farligt. Jag har en mamma som är väldigt kontrollerande och när jag pratat med henne om detta blir hon antingen arg och vill inte lyssna eller så skrattar hon och säger -du är så dramatisk. Inte behöver du den typen av hjälp för såna problem har du inte . Och söker du hjälp kommer du få stämpeln missbrukare och så skrämde hon mig med att dom skulle granska mig ta prover å ta ifrån mig både barn och körkort. så det här är bara löjligt. Du är inte alkoholist så det här klarar du själv. Du måste bara ställa till en scen av allt och överdriva.... så klart det ekar i huvudet. Överdriver jag? Är jag löjlig som söker hjälp? Jag frågade henne att om det nu är så enkelt. Varför går det inte då? Då fnös hon bara att jag får väl skärpa till mig en gång för alla och att det är min medicin (ssri) i kombination med alkohol som ger mig minnesluckor. Därför är jag INTE alkoholist.... så jag mår så fruktansvärt dåligt just nu. Det känns som jag gått bakom hennes rygg när jag sökt hjälp.

Klokt och modigt att ta steget att berätta hur det är för dig här för oss, det ger oss möjligheten att ge dig stöd. Du har också kontaktat beroendeenheten, bra gjort! Flera steg är tagna för att börja på en förändring.
Du beskriver att du också testat att flytta för att bli av med alkoholen, det hörs att du verkligen vill ha det annorlunda, det kommer du få, nu letar du efter sätt att hantera din väg bort från det som varit.

Steg för steg på en ny väg när det gäller alkoholen för dig.

Fortsätt gärna berätta hur det går för dig, hoppas du också kan hitta saker här andra skriver som blir hjälpsamma för dig!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Skulle aldrig umgås med dessa människor privat. Det är fyllekompisar som inte alls är å lita på. Ja min sambo förlåter mig han vet att så som jag blir är egentligen inte jag. Jag har idag ringt beroendeenheten på orten där jag bor och ska på samtal där. Gjorde audit testet för att se hur jag låg till å fick 27 poäng. Det indikerar alkoholberoende. Hur är det möjligt att vara alkoholberoende om man bara dricker på helger. Känner mig rätt chockad över resultatet

Är de personer du träffat när du druckit, på puben?
Skulle de människorna vara viktiga relationer för dig om du levde nykter och inte gick till puben mer?
Skulle din sambo förlåta dig för det som varit om du framåt valde ett nyktert liv? Skulle han även kunna stötta dig?
Vem är du de andra dagarna? Brinner du för något? Har du tankar om hur du vill att din framtid ska se ut?
Hoppas du kan hitta ut ur spiralen du verkat hamna i. En bra början att skriva och reflektera här
Kram

Den där kicken lockar mig tillbaka helatiden. Vet att de inte hjälper å flytta för det har jag provat. Tänkte att jag skulle lämna alkoholen i staden där jag bodde när jag flyttade hit
Men så blev de inte så iallafall. Alkoholen följde med och jag har insett att det inte är orten det är fel på för hade jag inte druckit hade inget av det som hänt här inträffat. Hade aldrig träffat dom människorna å hade aldrig behövt uppleva bråken och mobbningen. Jag ångrar mig å det känns som allt är försent och att mitt rykte är förstört. Vet inte ens hur jag ska bygga upp min självkänsla igen. Vet inte ens hur jag ska klara å dricka själv när det inte gått hittills

Jobba med självkänslan. Bygg upp något långvarigt projekt som bara du styr över.

Sen kan du inte fly från dig själv. Det kommer tillfälligt bli bättre av en flytt men snart är du i samma vanor igen och du vill åter flytta. Bygg upp självkänslan, lägg ner alkoholen och flytta när du känner dig stabil invändigt.

Sök lånvariga och äkta kickar, men de kräver mer men ger så oerhört mkt mer. Alkoholen får du kickarna utan jobb, kommer snabbt men har många baksidor.

testa antabus det över tygar dig i din nya nykterhet oc lev livet som det är :)

Jag tror på dig!

Ja precis så menar jag. Tack för dina ord. Jag tror att det här är det bästa tillfället i mitt liv att sluta dricka alkohol, för med två så små barn har man inget socialt liv, man har svårt att få barnvakt och man sover dåligt. Bara det att jag "slipper" tänka när jag ska dricka alkohol igen är superskönt, för det kommer jag ju inte göra, det liksom som en sten trillat ner från magen, svårt att beskriva. Men ändå tusen tack!

Så förstår jag iallafall det du skrivit. Ja, börja med att varje morgon bestämma dig för att vara nykter resten av dagen. Samma löfte till dig själv nästa morgon, och nästa. Det låter som ett bra mål till att börja med.
Steget ur det destruktiva är redan taget i och med att du ser problemet och söker stöd här.
Många hittar den extra motivation som behövs just som nybliven förälder (ja, du är ju mer nybliven flerbarnsförälder), när man inser sin enorma betydelse för en annan människa.
Om du vacklar, titta på dina barn. Fråga dig själv vem du vill att de ska spegla sig i. En äkta person, eller en bedövad?
Ditt belut att sluta dricka är verkligen att ta föräldraansvar. Ge dig själv en kram för det!

En dag i taget? Du är ju redan framme vid nyår. Du får välja en av vägarna. Vad vill du? Stäng dörrarna nu. Ta en dag i taget på riktigt. Sluta tänk att efter nyår. Det är som att beställa en dyngfylla!

...så är det ett problem. Uppenbarligen är du inte nöjd med dina upplevelser när du inte väldigt aktivt begränsar dig, och när du begränsar dig blir du frustrerad av det. Jag känner igen mig väldigt mycket i det. När jag var i din ålder drack jag dock betydligt oftare än du gör, men sen några år tillbaka har min situation varit väldigt lik hur du beskriver din. Med undantaget att jag försökt hitta tillfällen att dricka oftare - jag har vetat att det skenat, men ändå försökt hitta lägen där jag kan låta det skena. När jag hade en kris i mitt förhållande förra hösten blev det också mycket mer alkohol igen, så pass att jag bestämde mig för att det var dags att sluta helt. Vilket har haft blandat resultat, även om jag totalt sett druckit klart mindre det gångna året än de år som föregått detta.

Nå, det här borde ju egentligen handla om dig. Att din pojkvän tycker du är söt när du är full och han får känna sig rejäl är ju såklart ett jätteproblem. Eller, det riskerar i alla fall att bli ett. Det är de som står en närmast som man behöver stöd från om det är tuffa perioder - om din partner tvärtom kanske uppmuntrar ditt drickande riskerar det verkligen att bidra till att det blir svårare att hitta en balans som fungerar för dig.

Hur som helst, bra att du skriver här - låt inte några internettester eller andra säga åt dig vad som är ett problem, utan låt din egen känsla av ditt liv styra det!

.

Jag förstår verkligen känslan. För min del är det mest en känsla av att försvinna. Är inget stort fan av AA jag heller, men hittade en jättehärligt NA en gång, vet inte varför jag slutade gå där dock. Var väl spriten som ringde på luren antar jag.
Det är ju verkligen inte bra egentligen att blanda tabletter och sprit, man blir ju rätt knas på det.
Men jag vet hur det är. Hoppas det blir bättre för dig snart.

Du är trött på alkoholen. Alkoholen tar stor plats i ditt liv och det sätt du dricker på ger stora negativa konsekvenser för dig, både ekonomiskt, fysiskt och psykiskt. Du har ångest 3-5 dagar efter berättar du, det hörs att du inte vill ha det såhär och att börja med att skriva här och berätta är ett stort steg på vägen, många gånger är det första steget det svåraste och nu har du tagit det. Det finns olika typer av stöd och hjälp att få, både med alkoholen och spel. Vad tror du skulle passa dig?
För spel skulle du kunna ta kontakt med stödlinjen för spelproblem, https://www.stodlinjen.se/#!/, 020-819 100.
Fortsätt gärna skriv och läs här, om du vill starta en egen tråd så kan vi här lättare följa dig, det gör du genom att klicka på "skapa ny tråd" uppe i högre hörnet här ovanför.

Varma hälsningar,

Rosette
Alkoholhjälpen

Hej.

Vet knappt vad jag ska skriva.
Jag dricker cirka 2-4 ggr i månaden. Låter inte mycket men jobbar 60 timmar i veckan, har 2 barn och en fin lägenhet. Varenda gång jag dricker så dricker jag så mycket att jag inte minns något, jag kan inte bara dricka lite. Jag dricker aldrig framför mina barn utan åker iväg. Oftast pubar.
Jag kan spela bort 5000-10000kr lätt på en kväll utan att jag knappt minns det. Har alltid fruktansvärt mycket ångest dagen efter. Kräks alltid och har extremhuvudvärk. Ångesten sitter sedan i 3-5 dagar. Varenda gång bestämmer jag mig för att det får vara den sista gången. Jag känner verkligen hur min kropp tar skada och hur mycket sämre skick min kropp är nu än för något år sedan. Min sambo förstår nog inte mitt problem och det hade blivit ett jävla liv om hon fått reda på det, och ännu värre om jag misslyckats. Jag är så trött på alkoholen nu men har ingenstans att vända mig.

Ingen behöver förklara varför man inte dricker. Ett nej räcker. Eller så ställ lika jävla jobbiga frågor tillbaka. "Varför får jag inte göra detta på dig".

Rastlöshet är bara att uthärda, sen aktivera sig med annat. Vi är många som lider av det.

Jag går mycket på AA för struktur och det sociala. Hitta intressen.

Det som gör att det är jobbigt för mig att avstå spriten när man är ute är att mina vänner pressar på. Och då vet dom att jag INTE tåler sprit.Inte varje gång men väldigt ofta att det är så att jag får sne fylla.Och dom gångerna har sprit varit med.När jag bara dricker vin så får jag aldrig mina snefyllor och har det bara roligt med dom jag är ute med.Jag är klar över att alkohol inte är bra för mig.

Jag sitter ju själv i samma båt, blir dock inte otrevlig, men du skriver att du inte är alkoholist, men varför är det då svårt att avstå för dig? Jag vet lite varför det är svårt för mig att avstå, men mitt drickande har inte fått så svåra konsekvenser. Ditt drickande får konsekvenser, det sker sällan, men som jag förstår det i princip varje gång du dricker. Funkar vin? Problemet är ju att man förlorar omdömet när man börjar dricka, så även om du bestämmer dig för att inte gå loss på sprit så hinner man ju ändra sig. Skulle det funka med systembolagets app promillekoll tror du? Den bästa lösningen är givetvis att bita i det sura äpplet och inse att alkohol är fel för dig, men om du måste fortsätta, håll koll på promillen o drick varannan vatten.

Alla vi med någon form av alkoholproblem är ju alkoholist på något sätt enligt mig. Jag har varit på en del AA-möten och det finns alla former av förlustkontroll.

Oftast börjar det ju någorlunda som du beskriver det men det blir ofta värre med tiden. Jag blev allt som oftast dyngrak men drack aldrig två dagar i rad. När jag var 32 så gick något helt galet och krökade hårt i fyra dagar. Sen har det gått i vågor. Vid 36 söp jag så jag var livrädd.

Vips blev det fler och fler dygnsfyllor. Men redan när jag var 20 så borde jag fattat att alkohol inte var för mig. Men nästa gång skulle det bli bättre. Oftast funkar det för mig men vips går det åt helvete.

Så, tänk noga över hur du vill ha det framöver. Vi är många som är i liknande sits!