Senaste kommentarerna i forumet

Sitter här med ett par dagar kvar på semestern och är glad att jag halkade in på detta forum.
Har inte druckit på två dagar och tycker därför jag har full koll. Nästan. Ett litet sug finns ju.
Står en BagIn Box i kylen. Var på banken i tisdags och det gick bra. Vilket givetvis var tvunget att firas med nästan två flaskor vin.
Letar ofta efter anledningar att fira typ sista sommarkvällen, extra god mat, slatten i boxen måste drickas ur innan den blir dålig, inte druckit på "flera dagar", efter semestern blir det vita veckor. Ja ni vet... Sista åren har det helt klart blivit mer och mer. Tror mej ha ADD men har lyckats klara utbildning, karriär, familj (underbar fru och barn) men nu börjar kraften att tryta på något sätt. Ungarna är fantastiska men tyvärr känner jag mer o mer irritation över dom. Känner att jag får rodda det meste hemma vilket inte är sant. Vinet gör att livet känns lättare då. Att typ härda ut. Nådde botten för en tid sedan när jag togs för rattfylla. Vit i två månader vilket inte var några problem efter den ångesten jag kände då, sedan sakta men säker tillbaka på samma nivå som innan. Känner mej depp. Nu ska jag ev börja äta lyckopiller ffg men vet inte om det är svaret. Har hangups på sömn, mat, allt som inte blev gjort på semestern, och utvecklingen på jobbet. Lite vin håller humöret uppe. Patetiskt.
Svårt att begränsa intaget tycker jag. Men jag dricker aldrig så jag tappar minnet utan det går någon slags gräns vi 2 flaskor vin/kl.00.00.
Bara jag kommer upp i den mängden är det lättare att hålla sej till vatten för man vill ju inte va bakis;-) Suck...
Skönt att skriva av sej lite och läsa era inlägg. Tack för att ni delar med er.
Jag har provat alkoholfri öl/vin och det funkar faktiskt helt OK. Ibland....

Samma här, i dimman nu. Men ditt inlägg var så slående... FAN!

Tycker du ska gå i terapi och få till ett förändrat beteende helt enkelt. Men tror du måste vara disciplinerad att avstå alkohol i några månader först och kämpa hur hårt det än kan kännas. Försök kom underfund med vad det är som gör att du vill dricka. Är det för att varva ner? Testa att dra på dig skorna och ta en 90 minuter lång promenad nästa gång eller ett varv i skogen med löpsteg under 20 minuter så kommer du efter det inte känna att du vill varva ner. Möjligen vill du belöna dig med lite alkohol och bara få slappna av rent allmänt. Men det går att slappna av på iskallt vatten med citron i också... Bara sätta sig i kvällssolen och njuta av de fina dagar vi har nu.

Ja nu börjar det bli lite jobbigt, men idag ska jag hjälpa yngste sonen att flyttstäda så idag blir det ingen affär för mig . Men imorgon eller i övermorgon tänker den andra rösten, då vore det väl skönt att koppla av .....

Kämpa på min vän!

Läs och skriv mycket här på forumet, och sen ska vi stötta dig allt vi kan!

Nästan obehagligt. Det är precis som att läsa om sig själv. På pricken så lever jag med. Fan ska man göra åt det. Får sådan satans ångest och då dricker man ibland för att den ska försvinna. Åter igen vad ska man göra åt det. Vill inte såra mina nära å kära samt må bättre.

... som så många andra av oss verkar ha problem med alkohol. Personligen gillar jag inte att benämna mig själv eller andra alkoholist. Alkoholberoende är en annan definition, även om du än så länge inte verkar ha abstinensen. Men jag tycker du ska vara tacksam för din omgivning som bryr sig om din alkoholkonsumtion som förmodligen är för hög då de reagerar. Så vad ger alkoholen dig för konsekvenser? Fortsätt och läs lite trådar och skriv. Själv kallar jag mig numer nykterist. Jag mår sååå mycket bättre utan nervgiftet alkohol.

... som passar på efter sommarens ofta gedigna drickande att ta en vit period. "Har blivit lite mkt nu i sommar, så jag vill ta det lugnt ett tag".
Man kan ju alltid hitta en anledning att dricka, liksom att inte dricka. I grunden handlar det om motivation tror jag. Jag har provat att sluta dricka ungefär 50 gånger (känns det som....) sista 5 åren, men inte varit tillräckligt motiverad. Jag hoppas och tror att jag är det nu. Känner mig helt enkelt färdig och less på giftet och dess konsekvenser för mig. Jag kan och har redan märkt klara mig gott utan skiten, sociala situationer är inga problem. Märker mer att vissa i omgivningen kan känna sig lite obekväma, förmodligen för att dom själva skulle må bra av att göra ngt åt sin alkoholkonsumtion kanske.
En del säger bara; Vad skönt det låter, skulle jag behöva också.

Att göra det tillsammans med ngn i r l kan ju vara bra, annars finns det många här som "reser tillsammans"
//M

Känner ingen sorg nu efter glasen men får se hur det är nästa ledighet. Tack för svar i alla fall. Bestämde ju mig för en vit period nu och direkt poppade det upp men då ska jag ju träffa.. det var ju så längesedan.. då ska jag ju göra.. det blir ju så kul.. kanske helt enkelt ska börja med alkoholstopp när jag är ensam.. men
Först min helt vita period som jag lovat mig. Komiskt nog sa en annan till mig igår i förtroende att de bestämt sig för en vit period då det eskalerat i sommar, ett par.. kändes väldigt skönt att kunna bestämma en vit period tillsammans med någon. Så nu är jag inte ensam. Komiskt eller hur.. helt plötsligt fick jag peppningen i min närhet från ingenstans.

Jag rekommenderar att du gör ett totalstopp på lite längre tid än 2 veckor och gör en utvärdering efter det. Du skriver att du älskar alkohol, men du märker att det eskalerat. Det är precis så det funkar med nervgiftet/alkohol. Hjärnan behöver mer och mer för att uppnå ngt slags rus.

Min egen resa kring alkoholen började med att jag (liksom du verkar det som) hade en romantisk bild av att kunna sitta och ta några öl, i princip vilken dag som helst på en pub på väg hem från jobbet. Det var ju så härligt när det blev kontinentalt och så fort man sågs skulle man ses över en AW. Nu, ca 20 år senare efter denna kombination av den kontinentala och den nordiska/ryska (kröka till rejält på helgen), är vi många som har problem med nervgiftet. Det är ju mycket pengar i denna alkoholvärld som man liksom man gjorde men nikotin, försöker upprätta hålla en bild av en härlig och fri livsstil.

Vill inte blir för långrandig kring detta, men det jag gjort märker jag är att jag först har ändrat attityd till nervgiftet/alkoholen. Hur j-a fräscht är det egentligen? Läste att bara är i Sverige kostar alkoholen ca 7.000 människors liv varje år. Var fjärde sjukhussäng upptas av alkoholrelaterade skador/sjukdomar. Alkoholen kostar oss medborgare ca 170 miljarder/år, vilket kan jämföras med t ex hela grundskolan (som i o f s kostar ca 220 miljarder). Jag tycker hela industrin är tragisk. MEN visst har jag haft mkt roligt också p g a alkoholen.

Jag pladdrar på märker jag, lite ostrukturerat...
Jag har nu varit utan skiten i ca 9 veckor och det kan jag rekommendera, det finns ett liv efter alkoholen eller rättare sagt tack vare att man är nykter, fräsch och närvarande.

Läs på forumet, skriv gärna lite och fundera sedan på hur du vill göra. Här är du inte ensam och här finns många stöttande själar.

Lycka till !

Jag älskar alkohol men märker att allt eskalerat.. jag vill liksom aldrig ha en ledig hemmakväll utan lite vin. Blir knappt berusad längre och tolkar det som att min kropp vant sig totalt vid alkohol.. jag måste få stopp på detta. Jag vill ju ha roligt utan att behöva dricka. Jag smuttar lätt på vin ständigt och längtar efter ledighet för att få koppla av med ett glas. Tänkte nu försöka få stopp på detta innan det eskalerar tills jag inte kan hejda mig alls utan dricka då och då som förr. Mitt alkoholkonto är i nuläget mycket högt. Dricker både ensam och tillsammans med andra. Skämmer inte ut mig alltid vaken längst av alla men dricker tills allt är slut. Klippt 3 l på 2 dar samt 4 öl och är fullt medveten om att jag stoppat i mig rubbet helt ensam. Slutat berätta för folk att jag smuttar vin då jag insett att jag alltid dricker när jag är ledig. Nån skulle så klart reagera. Att jag spårat ut är ett tydligt tecken då jag numera dricker i hemlighet och inte pratar om det. Andra som säger på jobbet ah nu ska jag hem och ta en öl då skrattar jag och säger åh vad gott ta en för mig med men jag vet ju att jag också kommer dricka. Ska ta 2 vita veckor nu och känna efter hur det känns. Om jag ens klarar av det känns som jag inte är densamma utan mitt glas.. nån form av tomhet och omöligt att ha lika kul utan. Kanske flyr min ensamhet i glaset men det är ju trots allt glaset som får mig att inte kunna åka någonstans så det är ju glaset som isolerar mig...

Hur gör ni andra? Totalt slkoholstopp eller begränsar ni er?

Hej!
Jag läste era inlägg och kände igen mig mycket. Höll själv på att förstöra mitt liv genom alkoholen. Ett tips; ta en vecka och försök komma ifrån er vanliga miljö (kanske har ni någon som inte dricker som ni kan hälsa på ett tag). Be att få Antabus utskrivet och ta sedan detta medan ni är borta. Det blir alls inte lika svårt när man är i en ny miljö, borta från sin vardag. Det fungerade för mig och nu är jag nykter sedan 2 månader!
Jag hejar på er!!!

Själv trappade jag inte ner, utan slutade tvärt. Kastade allt jag hade hemma, det har gått bra. Som tur är så har jag ett otroligt stöd från min flickvän och även från min mammas särbo, han är nykter alkoholist och har varit det i 18 år.

Jag vill egentligen bara skriva och utropa ett "Heja-rop"! Du har kommit till insikt om att alkoholen har skapat många negativa konsekvenser för dig som minnesluckor, att familjen har tagit avstånd, ångesten m.m. Och du har börjat göra en åtgärdsplan för att ta de första stegen mot förändring (smart med att lämna kreditkortet hemma :-) ) Kanon att du sökt hjälp på beroendecenter och även räcker ut handen här på forumet där det finns så många som känner igen sig i din situation.

Håller tummarna för dig!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigforumet

Nu är det riktigt illa, va hemma i mitt föräldra hem Onsdag förra veckan. Dom har sagt att jag inte får dricka.
Men det gjorde jag ändå, nu är jag aldrig mer välkommen där. Min bror skrev ett lång sms till mig dagen efter,
det gjorde så ont att läsa ;( Jag känner mig förkrossad och förtvivlad, helt utan tro på att det kan bli bättre om jag slutar dricka.
Jag har kontaktat ett beroendecenter nu, ska också gå på hälsokontroll den 22e Augusti. Jag drack igår :( men bestämde mig för att
den 15e Augusti försöka göra ett vågat beslut att försöka lämna alkoholen. Skrev själv ner några punkter på ett A4 med stödord och tips
till mig själv, för att inte börja dricka. Lämnade även mitt kreditkort hemma där jag bor just nu, (rummet jag hyr). Har inte heller några kontanter på
mig så kan ej köpa alkohol. Synd bara att systemet har öppet till 19.00 , själv slutar jag jobbet kl 17.00.

Hoppas jag har kraften att förändra mitt liv nu :(

Min första dag i forumet och jag känner igen mig i mycket. Känns som att min historia inte är intressant. Nyfallna 39 år balanserar jag mig fram, det sorgligaste är att min bästa vän och kära påpekade mitt vindrickande på egen hand tills jag kanske idag är utan min bästa vän. Den ända jag orkade prata med.

Han bråkade med mig. Om att ta hand om mig. Jag klarade tydligen inte det och nu utan en vän vill jag...ja. Knappt leva.

Jag är borta. Jag kunde resa världen över ensam, studera och jobba. Vara välvårdad och se glad ut. Tills för tre år sedan då jag bara ville sitta ensam och dricka vin. Bli helt konstig i huvudet, aggressiv och slänga ur mig konstighet på konstighet. Inte alls intressant.

Inte konstigt kanske att min käre vän tyckte jag var konstig och ville hitta bättre vägar. Vill skrika efter hans stöd och hjälp vidare, samtidigt som jag kanske inser att han är värd någon som inte gör så. Saknaden i två månader och att jag vet att det är svårt att hitta en sån vän dödar mig.

Vill knappt vara social mer. Inget är kul. Inre ens att resa. Jag har förlorat en vän. Som påpekat gång på gång att jag drack för mycket vin.

Alltså måste jag ha problem med vin. Logiskt. Hur jag kommer till rätta med det? Komma i håg mig när jag var bra och vilja dit igen. Kämpa. Villkoren är tuffare nu. Skammen över dessa tre år, över mitt beteende är enorm, men jag var pressad. Ingen ursäkt. Vinet blev min lösning i stället för att hitta bättre.

Kommer sakna min vän, men måste kanske inse att vem vill ha någon som sitter ensamen med en flaska vin. Det gör ont.

Får orka kämpa med livet måste.

Tack till era kommentarer, ska läsa vidare lite.

Ursäkta glömde det viktigaste, med tanke på konsekvenserna för mig. Att inte ta hand om mig rätt. Får jag nog sluta med all alkohol, det har skadat mig för mycket. Hur är frågan i allt detta.

Är ny här. Mitt liv trillar i hopa av sig självt. Allt ordnat, men kaos. En anhörig som är sjuk, min stora kärlek har lämnat mig för att jag inte klarade vad han ville. Att jag skulle ta hand om mig. Äta och inget vindrickande. Normalt.

Söker jobb som civilekonom, men får ta alla skitjobb, då min tur sedan ett par år svikit mig. Jag älskade min kärleks stöd, vet inte hur jag får det till att gå i hopa. I tider som dessa som gör en sååå deprimerad är det lätt att få blåmärken när man raglar runt i sin lägenhet med en för hög promillehalt.

Litar inte på att jag klarar det mer. Vilket jag alltid gjort. Nu när jag för första gången träffar en sund människa att tycka om, jobbar jag hårt på att förstöra det.

Att klara detta blir en ...att vara bra till anhöriga, sin ekonomi som arbetssökande, sina egna känslor och rädslor och med att eventuellt mista den ända människan som gav glädje. Någonsin. Detta är ingen lätt match.

Jag kanske ska vänta på tur igen. Eller är jag kanske min egen. Jag älskade honom så, brydde mig om mina närmsta.

Hej Mina

Jag har druckit ca 1-1½ flaskor vin om dagen i över ett år och slutade tvärt för en vecka sedan och har inte känt någon abstinens alls. Dag 2 frös jag lite grann men annars ingenting. Var själv rädd för abstinens , men det blev inget...

Låter som en osund relation. Hans drickande är ett problem och kanske även er relation oavsett om han är nykter eller inte.

Då jag ser eller hör om folk som gör bort sig är, att det åter igen var en fingervisning åt mig att aldrig mer dricka, jag vill inte bli så där. Jag vill inte göra bort mig igen. Tack Borg för att du hjälpte mig att se alkoholens förbannelse.
Hoppas du också tar lärdom och tar hjälp, för problem blev det och du kanske har det också.

Hej
Ingen bör behöva stå ut med elakheter vare sig det kommer från en berusad eller nykter person. Du riskerar din egen självkänsla genom att stå ut med detta. Egentligen finns nog bara två vägar. Endera försöker din man att sluta med alkoholen eller så går du. Som gammal alkoholist vet jag att hans beteende inte kommer att bli bättre om han inte slutar dricka. Och tyvärr är det nog också så att det är lättare för honom att stå ut med sig själv genom att trampa på dig. Han projicerar nog egna negativa känslor om sig själv på dig. Ja, det är vad jag tror.
vänligen
Ikaros

Det finns en psykologisk strategi som går ut på att ju sämre en person känner sig desto värre/ elakare försöker denne att få sina närmaste att må genom att helt enkelt vara elak, sarkastisk och dum helt enkelt.
På något konstigt och skruvat vis så känner din alkosgubbe sig då lite bättre- konstigt men ganska vanligt tyvärr.
Ett tips, ändra focus från att bry dig om hur och vad han säger till dig, hur han behandlar dig. Vi är alla överens om att han mår sä st skälv och gör nu allt för att rikta focus från sig och sitt dåliga mående till att få dig att känna samma sak.
Skit i honom och ta ansvar för dig och ditt mående. Han får ta ansvar för sog och sitt.
Dina barn behöver en mamma som är stark ich som visar dem vad du har dina gränser kring dig själv.
Kram och lycka till!

Nu har han valt att lämna två styrelseuppdrag. Vilken hemsk ångest han måste ha. Anders kan komma hit till oss, kanske är han redan här? Hej Anders i sådana fall!! Jag skickar dig en styrkekram!