Senaste kommentarerna i forumet

Samma här efter GBP.

Idag har jag pendlat mellan skam och glädje. Skammen för att jag vet vad jag gjort i helgen, eller ja, snarare då att: jag vet att jag INTE vet vad jag gjort.. Glädje för att jag faktiskt har lyckats ganska bra med att slå bort de negativa tankarna och självhatet. Jag har varit med om mycket självförakt och vet att det blir bättre, även om det känns som att man vill dö där och då. Jag har funderat på om jag minns det jag minns, eller om det är påhittat. Och jag har funderat på om det eventuellt finns någon extrastor lucka som jag inte vet om, där något riktigt hemskt hinner få plats. Försöker få minnesbilder, spekulerar i huvudet, fantiserar vad som kan ha hänt, undrar sen om det där ihopfantiserade faktiskt var ett riktigt minne som kom tillbaka... Shit, ni vet ju hur man håller på. Sen har jag verkligen kämpat med att "Håll käften och släpp det, det gör inget" Det har varit svårt men gått bra. Över förväntan faktiskt.

Och nu vill jag nästan till en prövning. Ensam dricker jag endast enstaka tillfällen (typ 2-4/år som mest) och då är det faktiskt 1 eller 2 glas bara. Mitt problem är ju i sällskap. Jag vill testas igen. Jag vill få bevisa för mig själv att jag kan... Och för alla andra. Det är pinsamt. Jag höll på att skriva "det börjar bli pinsamt" men det är tyvärr förbi det stadiet för ganska länge sen. Jag undrar varför jag har sån dragning till A. Jag är inte återhållsam, blyg, tråkig. Varför behöver jag ett galenskapsserum för att vilja vara i sociala sammanhang? På något vis känner jag nog att jag dricker människorna roligare.. De blir mer lättsamma och öppna när de dricker. Och de dricker när jag dricker. Och när jag dricker behöver de inte ens vara så roliga, för jag bryr mig inte. För jag har ju så kul på egen hand med A.

Det här verkar galet. Är det någon som känner igen sig?

Hej Linus! Tack, desamma!

Jag förstår.. Det är väl mycket så också, man kommer in i nya tankarna men sen händer allt runt omkring, och då blir det genast lite svårare. Hur kände du när du drack igen? Var det ett "aktivt val"(medvetet och genomtänkt) eller var det lite... att du lite glömde att du faktiskt har problem? Lite så har jag känt. Jag vet det ju, men när det gått bra och jag inte har behövt ha ångest osv kändes problemen inte lika seriösa längre - egentligen bara för att jag faktiskt skötte mig som jag ville och de jobbiga konsekvenserna var långt borta.

Jag förstår att det känns hotfullt med alkotankarna... tänker du mycket nu på att inte glida tillbaka? Skönt att du är på en bättre plats! Då har du mycket bättre förutsättningar också känns det som! Ha det fint, ja, lycka till till oss. Detta klarar vi.

Fint att höra från dig!

Ja det är inte helt lätt alltså. Det blev lite drygt tre vita månader för mig med. Sedan drack jag ett par gånger under juni. Det har inte blivit någon katastrof direkt, men det känns som så jävla onödigt, och det behöver vara enbart en tillfällig svacka. Innan jag drack de gångerna hade peppen verkligen börjat smyga sig på, och även respekten för möjliga konsekvenser hade minskat eftersom. Nu mår jag på många sätt mår mycket bättre än jag gjorde i vintras, känner mig i en bättre plats i livet, men alkotankarna är tillbaka och lika frekventa som de var för ett halvår sedan, det känns lite hotfullt.

Lycka till för oss båda! Det är vi värda!

Hej igen! Hur går det för er?

Jag lyckades faktiskt dra ner rejält på a, jag lärde mig dricka ansvarsfullt och städat. Jag drack långsamt, varannan vatten osv.. Jag hade inte en enda minneslucka på typ 3 månader. Men sen.. Nu kom sommaren och jag har tänkt på mitt nya drickande, hur glad jag är över det. Jag har varit stolt över mig själv. Aldrig bakis, lite trött efter sena middagar osv men aldrig bakis. Aldrig ångest. Men ändå har jag trillat dit igen. Sen sommaren kom har jag druckit som förr. Jag har minnesluckor igen, vet att jag sagt och gjort knäppa saker, glömmer min kille igen osv... Nu ska jag upp igen. Jag kunde sluta dricka på det här viset, jag kan sluta igen. Det här var sista gången jag var såhär full. Det måste vara sista gången.

Hur har ni det allihop? Hoppas ni mår bra.

Jag undrar hur jag kan ha så hög alkoholhalt eller vad det heter när man lämnar blodprov för att kolla alkohol.
Om jag dricker så göra jag det antingen fredag eller lördag.
Det jag undrar över är om alkoholen sitter längre kvar i systemet efter man gjort gbp op?

Min partner vet allt. Han har hittat mig i mina egna spyor. Har alltså druckit mig redlös så han har fått hjälpa mig. Behöver nog vård. Har bytt landsting då jag och min sambo tidigare hade distansförhållande.

Bra att du bevisligen kan klara att vara nykter periodvis och att du sköter ditt jobb. Du har ett bra hem, en man du älskar, en mamma som bryr sig. Det är bra förutsättningar. Att dina föräldrar är a.beroende behöver inte betyda så mycket för hur du fungerar. Men det här är ett problem, – det har du insett och att du måste ta det på allvar. Dom kontakter du har inom sjukvården, – är det möjligt att ta upp dem igen? Det finns hjälp att få! Det är inte bra att du bär på det här ensam. Har du pratat igenom med din partner om hur du har det eller vill du vänta med det?

Tack för era svar. Har druckit sen jag fick semester, klarar inte av ledigheten. Det började med midsommarfirande i fredags, sen har jag inte kunnat sluta. Har långa perioder då jag inte alls dricker, men så fort jag dricker kan jag inte sluta. Båda mina föräldrar är alkoholister. Har tack och lov inte försummat jobbet, trots att jag ibland är hemma och dricker i flera dagar. Några gånger per år max. Sjukskriven för att jag "mådde dåligt psykiskt" en hel månad förra våren, då drack jag nästan så jag dog. Fick sjukhusvård och så psyket. Igår berättade jag äntligen för min mamma, hon bara grät och sa, snälla förstör inte ditt liv. Jag har en sambo och vi ska gifta oss nästa sommar och vi är så kära. Vi har en otroligt vacker villa, tjänar bra båda två och reser mycket. Han har gett mig en chans att bevisa att jag inte ska dricka. Han har inget alkoholberoende men samlar på whiskey, det är hans största intresse, hemma har vi whisky för minst hundra tusen kronor. Nu kommer han hem om några timmar och jag har druckit igen. Så många fler chanser får jag nog inte. Känner mig så oroligt maktlös och han tror att jag vill såra honom. Om han bara visste hur svårt det här är.

och välkommen hit! Låter bra det du skriver; en riktigt bra början och nu kan det bara bli bättre! även om du får vara förberedd på en och annan "kastvind" som du så finurligt kallar dig. Vi hörs!

Jag läser mig till både en stark oro i ditt inlägg, en oro för de konsekvenser alkoholen givit och kan ge om du inte gör en förändring. Du verkar vara öppen och villig till förändring.

Du skriver att du vill ha konkreta tips, gör gärna det Dionysa skrev ovan! Och läs inlägg här, jag lovar dig du kommer få massor av input av människor som just har börjat på denna väg eller som varit nyktra eller förändrat sin konsumtion under lång tid. Välj de strategier som passar dig och som du tror på (för allt passar inte alla).

Hoppas du vill fortsätta skriva här och berätta om din resa!

Varmt välkommen!
/Carina
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Ja, det finns mycket man kan göra! Men en sak i taget: du kanske kan börja med att beskriva mer detaljerat hur ditt drickande ser ut, hur länge du hållit på, etc. Det är en stor hjälp att föra någon form av dagbok över sitt drickande och även att dela med sig, t.ex. här på forumet så du kan få värdefull input. Välkommen hit!

Tack! Finns det några konkreta tips för att kunna sluta dricka på egen hand?

Hej Sockerpop
Jag tycker att du har genomfört en bra början med att skriva här. Vi här inne har en mångsidig erfarenhet av alkoholism. Läs och skriv samt ge inte upp om det tar litet tid att få svar.
Du skall veta att jag tror mig veta hur det känns för dig just nu. Men där finns alltid en lösning. AA är förresten också ett bra alternativ att prova med.
vänligen
Ikaros

Jag ska även säga att jag nästan dog av alkoholmissbruk för ett år sen, precis innan jag träffade min nuvarande partner. Fick sjukhusvård pga så hög promille men jobbar och sköter mig oftast. ( Är lärare) Men så spårar det ur fullständigt ibland. Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Jag ska även säga att jag nästan dog av alkoholmissbruk för ett år sen, precis innan jag träffade min nuvarande partner. Fick sjukhusvård pga så hög promille men jobbar och sköter mig oftast. ( Är lärare) Men så spårar det ur fullständigt ibland. Och nu vet jag inte hur jag ska ta mig ur det.

Hej,
Ny i detta forum och har precis bara börjat läsa, bl.a det NI skrivit ovan. Så många kloka ord och historier som bara ramlar ner som polletter i mitt eget liv.

Har aldrig tidigare tyckt eller tänkt att jag har problem med alkoholen, eller rättare sagt har jag vägrat inse att det är så och istället skyllt på annat och andra för att rättfärdiga mitt beteende när jag har druckit.

Jag har inte ansett att jag har något problem eftersom jag kan avstå, till exempel under veckorna och när jag arbetar, och även vissa gånger dricka måttligt. Men nu inser jag att alkoholen har blivit som en "belöningen" efter en hård veckas arbete och när jag dricker har jag många gånger svårt att hitta "stoppknappen".

Jag blir inte spontant dum och aggressiv när jag dricker, inte av själva drickandet. Men påverkas mina känslor så resulterar det i mer drickande och att jag därefter "tappar kontroll" och reagerar på sätt som jag inte skulle göra nykter.

"Mängden alkohol är ju inte avgörande, det är mer hur du blir som kan vara oroväckande...", "Alkoholen kan förstärka om man redan mår dåligt eller kanske vara orsak till att man gör det...", "det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden..." är saker som NI skrivit och som jag redan nu, efter första besöket, tar till mig.

Tack för att jag inte är ensam.

Det låter som du både har ångest och depression och det är väl inte många droger som är vettiga i kombination med det ;) och oavsett om du har problem med alkohol eller ej är det inte fel att avstå från den; alkohol spär ju på negativa känslor.

Som någon annan skrev så är det inte mängden som är problemet utan vad det skapar i ens liv. INGEN i min närhet skulle säga att jag har problem med alkohol men jag själv tycker att mitt drickande är överstyr och skapar för mycket negativt i livet. Hoppas det går bra för dig!

Ja, det finns några op som lyckats: LenaNyman är ett exempel. Länge sen hon skrev dock (saknar dig LN). Sen finns det ickeopererade som lyckats också. Jag var länge vit. Ingen a hemma, stryp tillgången helt enkelt, ta en längre vit period eller kanske det bästa börja aldrig igen. Vi är några som med varierar resultat försöker ha kontroll. För mig går det sådär. Inget jag rekommenderar. Du får en annan effekt av a än tidigare och det händer väl ung samma när man har hamnat i a-träsket och tar sig upp. Det är svårt att dricka "sunt" helt enkelt.
Lycka till nu! Det är bra att börja reflektera.

Hej
Jag gjorde min GBP för 7 år sedan och har inte ångrat mig alls. Senaste 2 åren har jag börjat dricka alldeles för mycket vin, gjorde en test idag på vårdguiden och insåg att jag låg ganska illa till.
Är det någon som har lyckats vända trenden? Vad har ni gjort?

Kolla med vården! Jag har förstått att det ibland kan ge ordentliga besvär och t o m vara farligt en period om man druckit länge. Och vad bra att du slutar, grattis!

Jag är ingen expert men tänker att det kanske kan vara bra att kontakta vården om man har abstinensbesvär? Finns andra här som skrivit om liknande saker så det är värt att titta runt lite! Och vad bra att du slutar/gör uppehåll! Själv har jag nyligen börjat sluta eller vad man ska säga, och har varit några ggr på AA vilket hjälper mig. Lycka till!

kommentaren i rubriken fick jag och några kamrater i nian (måååånga år sedan) när vi skulle reta en kille för liten ........ .
ja, jag var en av de alla som gjort att många mått dåligt....

hans svar var inte bara dräpande bra, det passar även in på mycket!
Jag tänker på det svaret även när det kommer till min relation till alkohol och jag tänker som många tidigare i tråden, det är inte mängden, det är hur du mår och vad du gör av mängden.....The way you swing it!

Jag har haft en riskkonsumtion under många år som eskalerat. för en tid sedan fick jag nästan en black out av 4 glas rose...vet inte om jag drack mer efter det men min fru berättade att jag stod på gräsmattan och skrek.... Är liksom inte jag i nyktert tillstånd..

Var stark i ditt beslut, det är nyttigt att reflektera. Känn efter om du mår bättre efter en tid utan (eller med kraftigt minskad mängd) och var trygg i att vi är fler än man tror som faktiskt inte mår bra av alkoholen....

// Abbe

Du är inte ensam. Verkar som vi byter ut vårt missbruk till något annat. Känslan just då är grym men vaknar upp med värsta ångesten. Kanske vi kan stötta varandra kram

Hade jag vetat att det skulle gå så här för mig efter op så hade jag inte gjort den.
Nu är jag vid vägs ände. Antingen väljer jag livet eller döden.
Mina a värden är på väg ner i botten och vänder inte jag nu så är det bara en snabb väg utför mot döden.
Men jag tänker ta halmstrået och jag tänker klara det.