Senaste kommentarerna i forumet

Att med hjälp av en terapeut hitta olika strategier är riktigt klokt och bra! I samtalet med andra tvingas man sätta ord på vad man tycker, tänker och känner.

Jag har nu bokat en tid med en terapeut som jag fått kontakt med via arbetet. Detta för att kunna få en bra start och vidare tips i hur jag fortsättningsvis lever alkoholfritt och hur jag kan tänka när jag hamnar i situationer där jag utsätts för alkohol. Jag ser fram emot det och känner mig mer beslutsam än någonsin. Jag önskar dock att jag kunnat komma på detta tidigare. Relationen kämpar jag fortfarande med och jag vet inte vad som händer framöver. Jag är även rädd för att tro att vi löser det denna gång. Det är nog en form av försvarsmekanism för att inte bli lika knäckt om/när han väljer att lämna mig.

Såg ditt inlägg först nu då jag inte varit så aktiv på forumet ett tag.
Jag tänker så här inför din fråga om du kan vara alkoholberoende:
Om tankar på att man kanske dricker för mycket börjar poppa upp finns det ju ett problem eftersom din konsumtion påverkar dig negativt genom att ge ökad oro. Det är bra att du vågar granska din alkoholkonsumtion vilket annars är ganska vanligt. Kanske är det en ond spiral, ångest-sömnsvårigheter-alkohol-ökad oro-ångest osv. Smärta och utmattning gör ju inte saken lättare heller.
Alkoholberoende eller ej, vad skulle det göra för skillnad för dig om du är eller inte är alkoholberoende enligt diagnoskriterierna?
Det väsentliga är kanske det du skriver. Att alkohol ger ökad oro och att du märker att du inte mår bra dagen efter. Din situation låter svårt nog som den är, med värk, ångest och trötthet.
Prova att avstå alkohol en månad och se om du mår bättre av det. Hitta sätt att ge dig själv vila och omsorg. Kanske samtalshjälp?

Kommer nog mest ligga och gnida fötter, svettas och stirra i taket. Men skönt iaf att gå åt rätt håll.

hej dionysa! jag har kontakt med psykiatrin och hämtar ut antabus 3 gånger i veckan på beroende, jag äter litium för min bipolära diagnos men har inte kommit upp till en rätt nivå ännu, sen har jag adhd sen barnsben . men äter ingen medicin för det nu. något jag vill göra när jag har kommit upp i en rätt litium nivå, för min hjärna snurrar ständigt...och tar in allt

och så bra att du kommer in hit och skriver! Starkt! Här kommer du att kunna berätta om hur du har det och även få synpunkter från andra som vet vad du talar om. Det är inte alltid så lätt att hitta rätt i vården när man har den här typen av problem, – alkohol och därmed ett stegrat dåligt psykiskt mående. Det kan därför vara bra att i lugn och sondera terrängen.
Spontant tänker jag att vad du behöver satsa på nu i första hand, är att bli fri från alkoholen, tillfälligt eller för gott. Först då kan du komma åt dina andra problem som depression, självmordstankar och aggressivitet. Vad har du för vårdkontakter just nu? Kan du få hjälp därifrån med samtal, ev medicinering, etc?
Berätta gärna!

att låta tabletterna vara! Bra att du fått prata med en som vet och förstår vad du går igenom. Hoppas du får sova eller åtminstone har en skaplig natt! / mt

Ok, beslutar att inte ta några piller och bara härdar ut istället. Haft en lång chat med min sambos syrra som haft samma problem, hjälper otroligt mycket.

att experimentera med på egen hand! Det är ett läkemedel mot depression som ska tas enligt ordination. Jag råder dig, som flera andra innan, att söka professionell hjälp. Då kan du både få nån att prata med om det förfärliga som drabbat familjen och en lämplig medicin så att du får sömn. Ta absolut inte Saroten eller nåt annat nån kompis hämtar, det kan få allvarliga konsekvenser.
I bästa välmening / mt

Fått ett gäng Saroten nu av en kompis, kan man ta en och bara få sova eller ska jag vara försiktig.

Pratat med alla vänner och ex så alla vet.

Är nog lugnt! En polare kommer med tabletter som knockar mig ett dygn eller så.

Så hemskt med din systedotter! Jag tycker du ska söka hjälp, kanske få nåt mot ångsten för att kunna ta itu med resten.

Tack för era fina ord men vet inte hur jag ska hantera ångesten. Ligger och gnuggar benen nu. Min syrras dotter hängde sig i förrgår och det borde ju göra allt men blev bara svårare för mig att kliva av.

Välkommen hit!
Jag är idag på dag 13 som nykter.
Det har gått över förväntan men under de senaste åren har jag varit full eller bakfull varje helg med massiv ångest för allt dumt och pinsamt jag gjort på fyllan.(Du kan läsa om en del av det på min tråd i inlägg #35) Mådde inte bra och började läsa här, insåg att jag är alkoholist (mest på helgerna men även mitt i veckan ibland). Sen startade jag min tråd mest som en dagbok för att rensa i tankarna och skriva ner för att inte glömma....
Det är precis som "Bedrövadsambo" skriver:
"Det är stor skillnad på att VILJA sluta och att verkligen BESTÄMMA sig för att sluta"!!!
Jag hade länge haft viljan(varenda gång jag var bakis med ångest) men sen har jag tydligen verkligt bestämt mig för det går faktiskt BRA! ?
Visst är jag jätte sugen på vin emellanåt men det är SÅ skönt att veta vad jag har sagt och gjort på kvällen innan och slippa vara bakfull med ångest.
Läs och skriv här, det har hjälpt mig JÄTTEMYCKET!
Dina barn och din sambo kommer också att bli så glada om de får ha dig precis som du är och inte full eller bakfull.

Hej Du kan ta kontakt via din vårdcentral eller så gör du som jag gjorde för 7 år sedan , jag ringde till kommunens alkoholrådgivning. Då hade jag bestämt mej för att nu räcker det och jag bad om behandling och det var det bästa jag gjort i hela mitt liv.
Min kommun kunde erbjuda antingen behandling i öppenvård dvs jag bodde hemma och gick i grupp på dagtid ....eller så kunde man få åka iväg på behandlingshem.
Jag råder dej verkligen att ta tag i det här för är man väl där i beroende så blir det bara jävligare och jävligare. Man fixar inte upp det själv.
I början kände jag skam men sen kom stoltheten att jag faktiskt tagit tag i mitt liv och gett mej själv en chans. Lycka till !!!!!

Det är stor skillnad på att vilja sluta dricka och verkligen bestämma sig. Det är bara du som kan göra jobbet. Fortsätt läsa och skriva här på forumet så ska vi stötta dig allt vi kan!

Hej,
Ja hur slutar man... Du behöver ha villighet till att sluta. Ta hjälp i någon form tex AA, vårdcentral, beroendecentrum, behandling. Prata med en vän om hur du har det. Fortsätt skriv här! Ångesten kommer oavsett när du bryter det gäller dock att orka och ha mod att stå kvar i den. Då är det skönt att ha någon att anförtro sig till. AA har möten nästan varje dag och där finns det människor med erfarenhet och som kan ge stöd.
Ta hand om dig!
Kram Ellan

Skulle i princip kunna vara min historia. Började själv dricka mycket under studietiden och på den vägen är det. Dricker sällan men kan ibland inte kontrollera intaget när jag är ute med kompisar på krogen.

Har precis som du försökt med terapi och jag har också avstått alkohol helt under en längre tid för att sen glida tillbaka i ett måttligt drickande med en gräns vid 2-3 enheter per kväll. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna fixa det den här gången men så händer det att jag glider tillbaka in i det där festdrickandet jag hade under studietiden. Inser numera att jag faktiskt inte kan stå emot kraften. Efter 2 öl eller vin i rätt sällskap är den för stark och då spelar alla löften till mig själv och min familj ingen roll längre.

Jag är också fast besluten att välja ett alkoholfritt liv där familjen alltid kommer i första rummet.
Lycka till med ditt alkoholfria liv!

Hej och välkommen hit! Ibland är det svårt att få respons i någon annans tråd så ett tips är att starta en egen.?
Du har nått en sund och viktig insikt, du kan inte dricka alkohol. Vi är många här på forumet som har kommit fram till det och funnit olika och även liknande vägar ur ett aktivt beroende. Att sluta dricka är en del men att låta bli att börja är det svåra. Frågan är nu vad du är villig att göra? Ta hjälp igen? Själv genomgick jag 12-stegs behandling och numera går jag på AA-möten. Det krävs en del av oss för att förbli nyktra men det är så befriande att få leva i frihet utan alla demoner, ångesten, stressen och allt annat kaos som skapas när vi dricker.
Ta hand om dig!
Kram Ellan!❤️

Det känns fel att skriva att det känns skönt att läsa, detta när innehållet är det det är. Men hittar inget bättre ord. Igenkänningsfaktorn är 100%. När jag studerade var jag ute ofta. Kunde bli en 2-3 gånger i veckan, man skulle vara med och man skulle ha kul. Jag blev alltid för full. Minnesluckor var vardagsmat och ångesten likaså. Trots detta fortsatte jag gå ut och dricka då den släppte lika fort som den kom. Så här höll det på under 2 år innan en av mina (även idag) närmsta vänner tog mig åt sidan och sa att nu räcker det. Jag fick prata med en fantastisk terapeut på Beroendeenheten Ungdom och efter 5 samtal hade jag klart för mig vad som gällde. Jag höll mig nykter, hittade andra alkoholfria alternativ. Efter ett tag började jag dricka igen men kunde ändå hålla mig till lagom berusning då jag varvade typ 1 glas vin, 2 glas alkoholfritt vin/öl osv.

Trots detta började rätt snart dricka igen, fast besluten om att jag kan dricka måttligt. Smått började mina kvällar med alldeles för mycket alkohol återkomma vilket leder mig fram till där jag är idag. Jag har, säg 2-4 ggr per år börjat dricka utan att kunna sluta och jag och min sambo har haft samtal dagen efter där jag har lovat att det aldrig skall ske igen. Senast nu förra helgen var jag ute och festade med några vänner. Jag hade innan utgång planerat att jag går hem senast vid 00.00 och skall bara dricka ett par glas. Morgonen efter vaknar jag upp på sjukhusets tillnyktringsenhet och kvällen gick därmed åt helvete. Jag sitter nu i en sits där jag har svikit min sambo nå så kopiöst och jag gör allt för att han skall vilja stanna trots mitt svek. Jag har förklarat att jag är medveten om att jag har svikit när jag bröt mitt löfte till honom. Jag har varit så fast besluten om att jag ska kunna dricka måttligt vid alla tillställningar men har nu kommit till insikten om att det går inte. Jag har svårt att förklara för honom varför jag ens tog det första glaset när jag vet att med "nytt folk" och på festkvällar kan jag inte dricka alkohol. Han vill gärna förstå för att kunna gå vidare men han säger att han har svårt att förstå, kanske visar jag honom denna tråden där ni sätter ord på mina upplevelser. Jag är fast besluten om att leva ett alkoholfritt liv, jag kan bara hoppas att han känner att han kan och vill fortsätta leva med mig. Jag har upplevt bakfylleångest förut men den har aldrig varit närheten av vad jag upplever nu. Rädsla har även det fått en ny innebörd för mig.

Tack för kloka ord. Tror ett av mina bekymmer är att jag bryr/brytt mig mer om vad andra tänker och tycker, än hur jag mår och hur min familj haft det. Fasaden har varit viktigare. Kloka ord, folk bryr sig inte så mycket som man tror. Att jag väljer att vara vit är inget som "stannar världen" och alla bryr sig om och funderar på som jag tror. Ibland kommer en skön insikt över att man inte är jordens nav?

Man kan bara säga,"nej tack, jag mår mycket bättre utan alkohol just nu".

Att välja att vara nykter tror jag bara bemöts med respekt! De som möjligen säger något negativt har nog bara dåligt samvete för sina egna dryckesvanor. Tänk så! Problemet ligger hos dem, inte dig.

Tids nog blir du stolt och trygg i beslutet och då kan du säga "nej tack, jag dricker inte alkohol". Ingen har med det att göra! Du behöver inte motivera dig alls om du inte vill. Tills dess kan du skylla på "vit månad", ingen håller räkningen på sånt ? Huvudsaken är att du inte dricker, det är allra viktigast!