Senaste kommentarerna i forumet

Och lukten? När man dricker så mycket så stinker man.
Räcker inte med att försöka borsta tänderna och duscha, det sitter i huden.
Och mina ögon blev gula sist. Seriöst så såg jag fan radioaktiv ut.
Självlysande ögonvitor.

Börja när familjen lagt sig. Fortsätt när de gått iväg till skola/jobb på morgonen. Sov några timmar på eftermiddagen. Klart de märker att man är lite gladare, men inte vilken satans mängd jag satte i mig.

Jag kontrar med: Försök dricka en flaska Rom utan att det märks.
:)

För min del blev det skitbra att erkänna för mig själv, för min partner, för mitt X, som jag har barn med, att jag är alkoholiserad och tagit emot hjälp.

Mest har jag grämt mig för barnets mors reaktion, hon svarade så här: "Jag kommer stötta dig i allt du behöver". Snacka om att halva ångesten försvann direkt.

Det som skrämt mig att erkänna att jag är alkoholist är att jag alltid trott att jag inte kommer få dricka alls då, inga bira med polarna, ingen Chabli på altanen. Ingen burköl vid grillen.

Ser jag tillbaka på mina sista år så har stunderna med polarna, chablin på altanen och burkölen varit betydligt få. Flest gånger har varit smygpimplandet i kylen. Försöka öppna en flaska Rom utan att det hörs.

Så försök skära ner nu medan det finns tid. Hur du gör det är din sak, men kanske börja med varannan dag och då bara tillåta dig X öl. Problemet är att efter 2-3 öl är det jäkligt svårt att motivera sig att inte hämta en till och att springa på bolaget varenda dag är ju heller inte så lockande.

...d v s att du är alkoholberoende och inte kan dricka någonting. Även om det kan gå bra med en öl eller två några gånger så handlar det inte om att du gick för fort fram när det trappades upp igen sist du provade, utan det handlade om att din hjärna har programmerats om och att du inte kan dricka normalt eller måttligt. Att du haft delirium är en stark markör för beroende, man måste ha druckit sig till en ordentlig tolerans och konsumera stora mängder för att drabbas av det. Endast alkoholberoende personer kan dricka sig till delirium.
Med eller utan hjälp måste du låta bli att dricka om du vill fortsätta vara en bra pappa annars kommer soc till slut ändå att kopplas in. Hur du slutar spelar ingen roll, och om du tror att du skulle klara det på egen hand är det kanske det steg som är lättast för dig att börja med om rädsla för soc är ett hinder. Klarar du inte det behöver du hjälp, för din och din familjs framtid.
Och att söka hjälp, vara öppen med sitt problem och visa vilja till förändring är ett tecken på insikt och god föräldraförmåga. Insatsen från soc kommer inte i första taget bli att ta din son ifrån dig, utan att stötta dig. Målet är alltid att först hjälpa föräldrarna.
Jag har själv varit helt öppen med mitt alkoholberoende trots att jag inte ens varit anledningen till våra kontakter med soc, (då det gäller min tonårsdotters eget beteende) för att ge en fullständig bild av familjeförhållandena för dotterna skull. Det har aldrig vänts emot mig. Man har sett alla de andra egenskaperna och det faktum att jag är medveten och vidtar åtgärder för att hålla mig nykter.
Var ärlig mot dig själv och om du känner dig trygg med det, var även öppen och ärlig mot din omgivning.
Kram

Hej
Du undrar hur du skall göra och jag är övertygad om att du måste ta hjälp mot alkoholen. Beroendemottagning eller liknande. Kanske till och med ett behandlingshem något som kanske "socialen" betalar och då visar du ju att du tar dina problem på allvar.
vänligen
Ikaros

Detta handlar mest om mig, men i slutet kommer det varför detta är relevant för dig också.

Jodå, så sade jag de första 5-7 åren också. Jag valde alkoholen men inte varje dag. I början kunde jag ha 5-10 dagar utan alkohol i följd och utan att tänka om den. Sen började jag dricka lite oftare och lite hårdare. Särskilt fredagar kunde man unna sig en liten fylla så man kunde sova gott. Det gick fint några år.

Sen började skakningarna på lördagsmorgonen men då kunde jag ta mig ett halvt glas vin och må fint igen.

Ytterligare senare så behövde den lilla återställaren fyllas på varannan timme så då blev det en bra lördag också... Då började mitt drickande bli riktigt allvarligt, men jag ville inte söka hjälp eftersom jag då aldrig mer skulle få dricka.

Nu är jag så alkoholförstörd att jag uppsökte akutsjukhus för nattångesten, skakningarna, smärtorna och buksmärtorna var så jobbiga att jag var helt övertygad om leversvikt och totalt organförfall.

Hade jag sökt hjälp när jag befann mig i din situation kanske jag kunde gått tillbaka till sällskapsdrickandet igen.
Min bästa kompis sade redan för fyra år sedan att jag borde se över mitt drickande lite, för han vill kunna fortsätta gå ut o ta en öl med mig... Lyssnade jag? Icke.

Vi snubblar och vi reser oss igen. Livet är så jobbigt ibland.
Kom igen och börja skriv, det tog verkligen emot för mig när jag återkom hit, men nu är jag
mer öppen och klarar att göra det.
Först var jag som förlamad, tänkte att hur ska jag kunna skriva i min egen tråd än mindre i andras,
men någonstans lossnade det och jag är här fullt och fast igen.
kram till dig!

Jag känner igen mig i det du beskriver. Mycket. Har också ADHD.
Jag undrar om du äter medicin för ADHD?
Jag har blivit hjälpt av den. Stor symptomlindring i tankekaoset, humörsvängningarna och impulsiviteten. Men framför allt när det gäller behovet - begäret - efter alkohol som jag ofta använt för att få radera hjärnan, få undan paniken och kunna känna avslappning i hela kroppen.
Jag använder också träning som recept för att hålla mig nykter och för att hålla ADHD-symptomen hanterbara.
Om du inte provat medicin, eller bara provat någon som inte funkat för dig, be om att få prova en annan, eller ändra doseringen. Kan vara värt mycket.
Kram

Om du tidigare druckit stora mängder kanske kroppen reagerar snabbt på samma stimuli som tidigare gett de symptomen i större mängder. Så är det ju med annat när det gäller sensitisering. En förvarning som nervcellerna genast svarar på.
Detta har jag inga vetenskapliga belägg för, men låter logiskt på något vis

Hur gick middagen med sonen? Det är ju inte så roligt när man är berusad och ska träffa folk, laga mat etc.
Häll ut skulle jag sagt igår om jag läst det då. Välkommen hit förresten, skapa din egen tråd och häng här ett tag.

...Hej vad jag har saknat dig. Hoppas verkligen du skriver här igen, Hur har du det?
För mig gick det inte så bra i Spanien, så nu jobbar jag på det igen.
Jag kan ju säga det till er andra att även jag åkte dit efter gbp, op mig 2011 och se senaste 2½ åren har jag kämpat med mitt drickande.
Jag förstår inte sjukvården hur de vågar operera då de vet att människor hamnar i alkoholism istället för missbruksätande, det är ju samma sak på var sida av ett spett???
Hoppas du tar upp din tråd igen Lena72 eller gör en ny, jag gjorde en ny.
Kram

Jag la in en hälsning även i din egen tråd, så den hamnar långt upp i listan.

Hittar inte ens min egna tråd. Kanske lika gott det..... (hur gör jag)
En gammal ryggsäck jag skäms över. Såg bara min namn!
Kram

Starkt av dig att skriva! Fortsätt! Gör din egen tråd under förändra drickandet, så kommer du hitta massor av stöd.
Styrkekramar från en som också kämpar på

Jag är alltid duktig. Men nu sitter jag och smygdricker vin. Det var kalas i fredags, och sedan dess slutade jag inte. Jag döljer det så gott jag kan. Jag kan vara utan A men när jag börjar är det kört. Jag tappar liksom motivationen. Och här sitter jag med rödvinsglaset mitt på dagen. Hatar mig själv. Och ikväll kommer min son och svärdotter på middag. Jag är lite nervös för att skriva här, men hoppas på stöd.

Jo jag har en fråga, schysst om någon kunde svara, det är så att jag nuförtiden får rödsprängda ögon om jag dricker. En drink och jag har röda ögon resten av dagen. Vad beror det på tro? Kram!

Jag vill bara varna er alla som gjort en överviktsop. vilken sort det vara månne. Jag har åkt dit ordentligt och det slutade i ett beroende.
Min drog var vin, vin och vin.
Jag lagade påkostade rätter som " krävde " vin trots att min op krånglade och det var vinet som blev centrum.....det jag ville åt.
Släpade hem boxar av samma sort för att ingen skulle se att jag öppnat en ny nu igen.....snacka om att lura sig själv.
I och med att vikten rasade blev det ju kul att ut och roa sig igen. ordentligt laddad med vin för att sen fylla på under kvällens lopp.
Ganska snabbt kom minnesluckorna kan jag säga.....lovade mig själv skärpning gång på gång men inte funkade det när jag var påväg
in i beroende.
Alla runt omkring var " hänsynsfulla " och ingen tog på allvar upp min situation med mej inte ens min man.....konflikträdd som han är.
I oktober 2010 tog jag mig själv i handen och gick till soc och bad om behandling och det fick jag utan svårighet.
Nu har jag levt nyktert utan återfall sen dess. Viss skillnad på liv från att dricka varje dag under många herrans år.
Förutom mina barn så är det här det bästa jag gjort i livet. Aldrig vill jag tillbaka dit igen. Tänk er för och kram på er / Kicki

Jag har åkt dit. Gjorde min operation jan-10. De senaste 2 åren har jag druckit. Inte varje dag ,men flera gånger i veckan i perioder. Smyger med det här hemma. Skitjobbigt. Slutar oftast med att jag somnar i soffan. Är så trött på mig själv. Inser att jag är alkoholist. Vill inte vara det. Vill ha ett normalt förhållande med alkoholen. Vill inte ha det så här. Skuldkänslorna o skammen är inorm. Så som det känns idag ska jag aldrig mer dricka. Det har jag sagt så många gånger förr.... men hoppas jag kan hålla det den här gången.

Nu var det längesen jag va inne här. Jag har precis fött mitt andra barn ( eller det är 7 veckor sen) . Nu börjar det på riktigt, det svåra, att hålla sig nykter, att inte falla dit! Men jag är fortf lika fast besluten över att leva nyktert och än så länge har jag inget sug alls. Men jag vet att det kommer att komma. Skillnaden nu är att jag är medveten, beslutsam och beredd. Jag tror på mig själv!

Hur går det för dig?

Mvh Nikki

Fan, det där låter precis som jag. Vill bara säga att hoppas du stod ut. Att ha festat fem dagar i rad och inse att det är dags för jobbet och sen att du var i det skick du va i, kan inte ha varit kul. Har själv varit där och man vill antingen dö eller ta en återställare. Man har ångest för vad man har gjort, ångest över blackoutsen och de små glimtar man kommer ihåg. Vet exakt! Vill bara att du ska veta att du inte är onormal och att ingen dömer dig. Däremot vet du ju såklart själv att för att må bra så måste man sluta...hoppas du mår bra nu iallafall. Kram! / Sofia

Livet är så mycket mer, men det är svårt att se när hela kroppen är fylld med ångest. Försökte hitta tråden Lena72 men fattar inte hur jag ska hitta här inne :) Det är svårt att erkänna att jag har problem, för jag är ju inte beroende på det sättet att jag vill fortsätta dagen efter och inte nästa dag, men när ångesten lagt sig så är det precis som man glömmer...men efter senaste händelsen så tror jag inte att jag glömmer, ett fruktansvärt uppvaknande...

fint att du delar med dig!
tycker också du ska ta hjälp av vården och prata med någon. Jag hade också kanske funderat på vad det är du känner när du ska dricka? Vad är det för känslor som driver dig till att gå ut på krogen och dricka. Försöker du fly från något, är du uttråkad, uppbrott eller annat som framkallat obehagliga känslor som du inte pallar ta i itu med nu? Jag försöker alltid ställa mig själv den frågan när jag får lust å ba skita i allt å supa ner mig, oftast beror det på rastlöshet, ibland på att jag av olika anledningar mår psykiskt dåligt och inte orkar med känslorna.
Jag försöker prova minfulness ibland.. att bara göra som vana att inför varje gång man står inför ett beslut av att dricka ge sig själv fem min där man bara stänger av. slut ögonen och tänk på andningen och samla dig. Kanske bidrar det med någon klarhet. För mig hjälper det, genom att exponera känslan och iaktta den så ger man sig själv en stund att lära känna sig själv och sitt beteende bättre.

Vet precis hur du känner. Jag har med hamnat fel på det hela. Dricker dock mycket ensam och döljer det för andra.. Var full igår och har en sådan extrem ångest just nu, vill bara krypa ut ur min egen kropp. Drack 2 liter vin i min ensamhet igår. Varför? Jag vet inte. Jag vet att jag har problem och därför finns jag nu från och med idag på det här forumet. Vill hålla mig från alkohol. Inte värt att känna denna extrema ångest.

Ja, det är verkligen konstigt. Håller med om att det birde vara alkohol som alkohol. Kanske finns det nåt annat ämne i vin som kroppen också saknar. Beskrivningen av din förändrade personlighet låter läskig tycker jag. Som att det går snabbare att få alkoholishjärnsm ocksånär man gjort en operation. Valet är faktiskt ganska enkelt... medan vi kan välja. Tyvärr tror jag att valet blir svårare och svårare. Och att man kanske bryr sig mindre och mindre. Arg, ledsen och vulgär... ja, det är ju ingen målbild man har direkt. Men det är nog där man hamnar till sist om man fortsätter att duscha hjärnan med a. Har sett dr Phils jämföra beroendehjärnor och friska hjärnor. Ganska läskigt faktiskt. Läs Lena72 tråden (henne saknar jag härinne). Och lägg ner a. Det dränker troligtvis din hjärna totalt. Man vill verkligen inte hamna där man är maktlös. Säger jag som återkommande slår till på en liten beroende period. Och jag har kännt av den förändrade personligheten och det förändrade dryckesmönstret. Jag blir verkligen livrädd när jag tänker på det. Lycka till med att lägga av!