Senaste kommentarerna i forumet

Du behöver inte be om ursäkt för hur du mår samtidigt vill jag vara tydlig med att rekommendera att du vänder till vård. Du är besviken med all rätt för att du inte fått det stöd du behöver när du bett om det. Tillit är en skör gåva och det kan tid att bygga upp den då den skadats. På forumet kan du berätta om hur det går för dig i din önskan om att vilja förändra dina alkoholvanor. Här inne finns stöd och erfarenhet som generöst erbjuds. Vi vill att ni användare skriver då ni är nyktra, av respekt för den som skriver och för andra användare.

Känns det inte relevant för dig att vända dig till vården just nu så finns det en del instanser där du kan vara anonym exempelvis:

kan du ringa 112 och be att få prata med jourhavande präst alla dagar mellan kl. 21:00-06:00.
Kl. 13-22 kan du ringa Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. /www.1177.se/hjalplinjen/

Ett annat alternativ är att maila eller chatta med självmordslinjen. Du hittar dem på mind.se/var-hjalp/sjalvmordsupplysningen/

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Det jag ändå funderar över är om det fungerar bättre just för dig, som, om jag inte feltolkat dina inlägg egentligen inte använt alkohol för att fylla ett behov eller döva smärtsamma känslor utan snarare druckit oreflekterat och mer som en livsstil. Läser ingenting om psykologiskt beroende eller upptagenhet av tankar på alkohol, ej heller den skam som många känner inför sitt drickande.
Du ställde frågor som handlade om eventuella risker fysiska skador och bestämde dig sedan för att göra ett uppehåll för att se vad som skulle hända. Inget tvång på grund av konsekvenser. Inga uppmaningar eller ultimatum utifrån.
Jag tror att det är en väldigt viktig pusselbit. Idén kommer inifrån dig själv. Jag skriver idé för det är så jag tolkar det, inte ett tvingande beslut, utan en tanke om att prova något nytt. Om man applicerar det på hur mänskliga beteenden funkar kan man se skillnaden. Oavsett hur svår en uppgift är kan man klara den om den ses som en positiv utmaning. Jag som kastat mig in i en del rätt omänskliga fysiska utmaningar kan se likheten. Du väljer själv, därav inte samma motstånd som om du tvingas in i en svår uppgift och måste arbeta med dig själv som främsta motståndare.
Tipset till oss andra skulle då bli att innan vi säger till oss själva att vi måste sluta dricka fråga oss varför vi VILL det. Alla måsten kan bytas ut mot ordet vill.
Jag måste fortfarande jobba med tankarna för jag har en del av mig som VILL dricka. Av och till dyker den delen upp. Jag har inte sett nykterheten som en utmaning utan som en nödvändighet. Och som den rebell jag är stretar mitt omedvetna emot med näbbar och klor.
Tack för dina värdefulla reflektioner!

Tack!

AlkoDHyperD, Jag har läst lite om din (och en del andras) resa och jag vet inte hur jag uttrycka mig mer än att jag blev tagen över hur det kan se ut.
Att du är en duktig terapeut tvivlar jag inte en sekund på, men slå inte ner på dig själv om att inte kunna hjälpa dig själv. Sett på andra yrkesgrupper så är det mer en naturlag. Se bara på en som jobbar med att laga andras bilar. Han brukar själv köra med trasig bil som inte blivit bytt olja på under lång tid;).
F.ö så har du ett väldigt kreativt nick. Jag förstår valet av det det nu.

Jaha, nu har det gått ett par dagar sedan jag skrev sist. En kort analys är jag är förvånat förvånad, men ändå inte.
Tisdagen var som sagt nykter och på onsdagen var det en planerad fest så då visste jag att det skulle "konsumeras" en del. Det är en av anledningarna att jag inte skulle bli vit förrän efter helgen, då det är lite avskedsfester och vidare välkomstfester när jag kommer tbx.
Men det som förvånade mig var att jag under onsdagen inte började dricka som jag brukar (vid lunch). Kände inte för det, och på kvällen var det väldigt sparsamt. Väldigt extremt vad gäller mig, att dels inte "börja i tid" och att bara smutta på öl under kvällen.

Igår var det vitt. Jag körde bort till min lokala butik och köpte en flaska whisky (av ren rutin) men på vägen hem så undrade vad jag skulle med den till. Så när jag kom hem ställde jag den bara på bordet. Åter igen fick jag känslan att -nä, inte idag. Så där fick den stå oöppnad.

Jah har funderat mycket över detta och kan bara komma fram till en slutsats. Först vill jag bara berätta att jag har ingen aning om hur AA eller andra organisationer jobbar. Jag utgår från mitt yrkesmässiga liv. Kanske är det självklara saker jag kommer ta upp, eller kanske inte används. Det jag tror mig känna till är att AA jobbar med målsättning. För det är en grundförutsättning.
Jag väntar lite till med min slutsats och vill kort berätta om hur vi människor tänker. Vi har den medvetna och det omedvetna delen i hjärnan.
Den medvetna delen analyserar, begrundar och tänker (enkelt uttryckt)
Den omedvetna delen är vår programmerade hårddisk som bara gör det den har blivit programmerad till att göra.

Det är bara en liten del av våra liv som styrs av med medvetna delen. 90% (om jag minns rätt) utförs av det undermedvetna. Ett bra exempel är när vi kör bil. När vi växlar så är det inte ett medvetet val, det är det undermedvetna som gör det åt oss. Vilka kläder vi tar på oss på morgonen tror många att det är ett medvetet val. Sorry, det är det undermedvetna som styr det också. Det undermedvetna är alltså det som styr våra liv. Att jag körde o köpte en flaska whisky igår var det undermedvetna som fixade åt mig. Det som hindrade mig att dricka upp den var ett medvetet val, kanske (jag kommer till det senare).

Jag har som företagsledare (hade 25 anställda och drev bolaget framgångsrikt delvis på fyllan från kontoret hemifrån) gått massor av kurser och utbildningar inom personlig utveckling, ledarskap etc. Där fick jag lära mig om just det undermedvetna, att det kan jobba för dig eller emot dig. Jag jobbade mycket med att "programmera om mig" med dessa tekniker just för att slippa tänka, utan låta det undermedvetna ta snabba bra beslut. Det undermedvetna är så otroligt kraftfullt redskap. Och vad jag läser här så kan jag inte få det till annat än att det undermedvetna har med alkoholmissbruket blivit "felprogrammerat". Missförstå mig för guds skull rätt nu, jag är väl medveten om att alkoholism är en sjukdom men jag försöker bena ut en alternativ väg. Inte för alla, men det räcker om det hjälper en person. Har man abstinens som yttrar sig rent fysiskt i form av darrningar och vad det kan vara (är som sagt för lite insatt) så är det naturligtvis annorlunda. Om jag drar det till sin spets så kan inte en heorinist med sin fysiska abstinens klara sig endast med mental träning. Så jag håller mig bara till den psykologiska delen där jag tror många befinner sig i.

Det finns dock hopp om man blivit med tiden "felprogrammerad". Det går medvetet att kontrollera och programmera om sitt undermedvetna.
Styrkan i det undermedvetna kan ni testa själva när ni klär på er en morgon. När ni plockat fram kläderna som ni ska ha på er, så byt ut skjortan/tröjan till ngt av det fulaste ni har, eller som absolut inte matchar med färg. Ni kommer känna i kroppen att hela den skriker NEJ!!! Det är ert undermedvetna som säger ifrån. För i programmet så finns det ngt som säger att så kan det inte vara. På samma sätt som man försöker göra ett medvetet val att inte dricka så skriker det undermedvetna att -Det ska du visst! och skickar alla möjliga signaler till kroppen för att spjärna emot det medvetna valet.
Ställ er nakna framför en spegel och säg högt -Jag är vacker! och känn efter alla reaktioner. Bara tanken att göra det brukar det omedvetna försöka hindra er från.
Det finns en studie som påvisar att det tar 30 dagar för hjärnan att ställa om sig (dom där elektriska motorvägarna i hjärnan).
En man blev olyckligt av med ena benet och låg på sjukhuset. Ngn satte sig på sängen (där benet normalt skulle varit) och han skrek ut av smärta. Hjärnan hade inte hunnit att förstå att där fanns inget ben, så den reagerade på smärtan som om benet vore kvar.

Genom att tex flera ggr om dagen stå naken framför spegel och säga högt -Jag är vacker. Så tröttnar till slut det undermedvetna och säger -Ok, du är vacker. Och det blir en ny sanning.
Jag (och en kompis) gjorde detta när vi skulle sluta röka. Under en månads tid så sa jag högt varje gång jag tände en cigg -Fy fan vad äckligt detta är.
Kompletterade det med det i förhand utvalda datumet genom att röka vars ett paket cigg på stranden så vi mådde illa (som ett fysiskt bevis till det undermedvetna). Efter det slutade vi rakt av. Det gick bra tills jag började igen efter 6 månader efter att ha gått upp enormt mycket i vikt och började röka igen.

Så till min slutsats (äntligen). Kan det vara att jag tränat mig så mycket mentalt tidigare som har gjort att mitt undermedvetna reagerade så snabbt på mitt medvetna kommando om att sluta dricka blev ett faktum? Har juh inte tidigare gett det kommandot att sluta dricka. För ngt har bevisligen hänt då jag inte drack upp flaskan igår. Förvisso åkte jag o köpte den så det är nog en liten brottningsmatch i hjärnkontoren:).
Jag tror att vara medveten om hur det funkar så är hälften vunnet.

Hur kan man applicera detta på oss?
Vi är alla olika med olika förutsättningar, det måste man vara medveten om. Det som är rätt för mig kan vara en katastrof för ngn annan.
Dricker man för att det är gott så kan man göra som jag med ciggen. Sätta ett datum en månad fram i tiden och upprepa vid varje klunk att det är äckligt -Fy fan vad äckligt detta är!!!. Det kan verka fånigt, men ge det en månad så hjärnan hinner ställa om sig. Det viktiga är att snappa upp signalerna från kroppen. Om man efter tex två veckor tycker att det är äckligt så slutar man redan där naturligtvis.

Jäklar vad långt detta blev, det var inte meningen;)

förlåt men jag mår skit har druckit 9 öl just nu av 24 och jag inte kommer svara så vet ni . men det kvitta hur jag gör för inte någon tror på mig längre och på mötet kan dom snacka om min ex fru och jag sa till dom att jag håller på att glömma hon med det är inte lätt när ni snacka om om hon fy fan vad jag mår dåligt men det finns inte någon vid den här tiden :(

jag ber om ursäkt här och nu för jag mår skit tack vara alla jävla mynderheter som inte ta något på allvar när man säger något så jag vet inte hur det kommer gå i kväll så jag ber om ursäkt här :( och tror jag vet varför jag kommer blir polis anmäld av dom för varje gång jag är ut och då ta dom mig hela tiden och jag sa till dom att svenska polisen är jävla bögar för dom tar ju bara dom som är svart hårig så jag blev förband på dom men som jag sa så få man se vad som händer i kväll och som det känns nu blir det inte bra

hej ja du vet inte vad man ska säga om mötet dom tog vad som hände på puben och jag sa som det var att någon stoppa något i ölen och att jag skaffa bevis i från läkaren vad jag hade i blodet men det värka som inte någon tror på mig. och inte fick man någon hjälp där men snacka skit om en gå mycket bra och sen fick man höra att man kommer blir polis anmäld att man sa saker till polisen i lördag och att man var otrevlig. och som jag sa på möte att man har panik ångest och att inte mår bra och då säger dom samma sak som alla säger att man ska ta det lugnt och gå hem och kolla på tv eller sitter vid datorn och mycket av det är ju att man dricker

Berätta gärna hur mötet blev!

ja du jag kommer blir polis anmäld sen i lödas för att jag bråka med vakterna och polisen och fick kramper så jag hamna på lasarettet och där tog dom prover och då få man reda på att någon på puben stoppa tabletter i ölen och därför fick jag kramper men polisen eller någon vill ej lyssna på en. så jag ska på möte i morgon för dom tycker att man dricker för mycket Annas är det väl bra hur är det med er ?

Hur går det för dig??

Inspirerande. Ger andra vinklingar om hur man kan tänka inför alko-stoppet. Och varför inte. Visst är det med glädje och förväntan förändring fungerar bäst. Blir nästan lite full i skratt när jag tänker på hur vi kämpar, sörjer och har oss för att vi inte längre tillför gift till kroppen. Bara skönt att slippa skiten, se allt vackert med klart sinne.
Ha det gott

hej alla här i lördags så var man på krogen här och hade kul och då var man på toa och sen vid 02:00 så tog polisen mig och när dom tog mig så tuppa jag av och sluta andas så dom fick ringa till ambulansen och där fick dom inte liv i mig på flera timmar och där tog dom blodprover och fick reda på att någon stoppa tabletter i ölen och därför sluta jag andas. så man ska inte kunna ta något då:( och när man kom hem idag vid 13:00 så har man inte pinkat sen i gå för det är stopp och det kvitta hur mycket vatten man dricker

Tack!

Då har jag bestämt mig:). Till helgen är det dax att flyga hem igen, och då påbörjar jag mina vita 6 månader. Jag kommer hålla denna trådde vid liv och uppdatera hur det går. Det borde rimligtvis komma några fysiska reaktioner på kroppen som jag inte känner igen eller vet vad det är. Hoppas det är ok att jag ställer frågorna här.

För övrigt så är klockan nu lite över 4 på EM och inte en droppe. Inget sug eller annat. Ölen står i kylen men tar vattenflaskorna bredvid istället.
Får se hur det blir med sömnen i natt. Vet att när jag fick en penicillinkur och var nykter i 2 veckor, så hade jag bekymmer med att sova och att (ursäkta uttrycket) skita. Men det borde rätta till sig med tiden tycker jag.

Jag återkommer

Att se det som ett experiement och anta det med nyfikenhet. Jag tror faktiskt att du är en av få som kommer att lyckas, just på grund av den avslappnade attiyden och nyfikna, utforskande approachen.

Att det är osunt kan vi nog alla vara överens om, Sisyfos;). Tack för din input.

Ja, vad vill jag ha reda på? Jag är och har alltid varit nyfiken av mig, och en tanke är varför det är så orättvist olika mellan individer. Att vissa trillar dit snabbare än andra tex.
Det är inte ok att fortsätta i samma tempo naturligtvis. Någonting kommer att hända med tiden, det är ofrånkomligt, men vad och när?
Klockan är nu hos mig halv 2 på dagen. Bestämde mig att inte dricka idag för att visa respekt för er. Kanske det skulle kunna vara en motivering för mig?
Det känns en smula onödigt att vänta på hjärtinfarkten eller annat innan jag ska tycka att det inte är så roligt längre.
Men samtidigt, betyder det att det är ett måste att sluta helt? Kom tänka på min farfar som var storrökare. När det blev ransoneringar så kunde han inte köpa så många cigg, så han köpte vad han kunde och sparade dessa. När han fått ihop en hög så rökta han sina 2 paket om dagen och när dom tog slut så väntade tills han fått ihop en hög igen.

Kanske ska testa med en vit sommar i år bara för att se hur det känns:). Det blir om inte annat en jäkla massa pengar sparade.

Att sluta röka gav många positiva effekter som gick att känna av såsom maten smakade bättre, luktsinnet blev bättre och för att inte tala om konditionen som som blev vansinnigt mycket bättre. Kan man förvänta sig ngt liknande här?
Jag kan iof komma på en positiv effekt. Det är att man som nykter kan köra till gymmet på kvällen:). Det är ngt jag inte har gjort på årtionden, o jag gillade att gå på gym tidigare. Hmm, det var en trevlig tanke. Och då kan jag förmodligen sluta röka (igen) utan att gå upp i vikt.
Det ska bli en intressant sommar i år:)

Hur går det idag?

Eftersom du är ny på forumet kanske jag ska börja med att jag brukar ställa provocerande (men välmenta) frågor.
Tänker du att det finns andra nackdelar med ditt drickande och du vill ha hjälp att hitta motivation genom att få reda på fysiska skadeverkningar som inte märks direkt?
Eller söker du svar på frågan om det är ok att fortsätta som du gör?
Eftersom du skriver här antar jag att du börjat reflektera. Kanske står det och väger. Så har det varit för mig, och är kanske på sätt och vis fortfarande fast jag börjar inse att det jag redan visste tyvärr stämmer.
Jag ville få en hälsokontroll direkt efter senaste återfallet för att få motivation genom att se hur kroppen påverkats. Den beroende delen av mig ville också ha en hälsoundersökning för att visa att allt var lugnt, ingen fara, fortsätt du...
Läkaren ville inte ge mig det. Så ingen av mina personligheter fick som den ville. Kanske lika bra. Vad hade hänt om alla värden var bra?
Finns det andra delar i ditt liv som påverkats negativt av din höga konsumtion? Eller vad var det som fick dig att börja fundera?

Jag tror ju att beroendet ser olika ut och att vissa inte blir lika fysiskt beroende som andra. Varken av nikotin eller av a. Sen blir ju vissa inte lika skadade av rökning heller, kanske inte av alkohol heller. Däremot känns det lite onödigt att chansa, alkoholsjukdomarna som kan komma är inte så kul - mag- och strupcancer, alkoholrelaterad demens. Roligare kan man ha. Men visst kan du säkert ha rätt i att din kropp kanske kan hantera a bättre än vissa andra. Undrar vad den hade kunnat prestera om du inte dränkt den i a? Och jag menade inte att vara spydig nu, jag tycker verkligen att de här skillnaderna är intressant. Har en pappa som rökte, men som utan problem kunde låta bli ett par dagar i sträck. Han fungerade likadant med alkohol. Kunde dricka oftare ibland, men rätt som det var lägga av. Sen låter ditt drickande klart osunt oavsettt om du lider av det eller inte.

Wow, otroligt vilken resa du gjort redan och vilka betydelsefulla steg du tagit. Jag tror verkligen att du grejar det här. Starkt jobbat.

Jag får ibland en impuls att ställa mig upp och skrika "Jag är alkoholist! Periodare! Jag har kämpat med detta i trettio år!"
Har gjort det också. Alltså inte skrikit, men sagt till någon beundrare (idrottssammanhang oftast) att jag tränar för att överleva, tränar för att slippa supa" Har även tagit upp ämnet i min blogg.
När jag kommit en bit längre och är mer säker på att kunna hålla mig nykter även fortsättningsvis tror jag detta får bli mitt "mission". Att slita skammen av sjukdomen alkoholism. Så som jag nu sliter stämpeln "begåvningshandikappad" av ADHD-diagnosen.
I samtal en till en säger jag ofta som det är, oavsett personens ställning eller hur väl jag känner denne, om det är relevant för samtalsämnet. Jag upplever att jag själv mår bra av transparensen och får mer förståelse än dömande.
Hade jag inte haft barn i åldrar då det är känsligt att föräldrarna har problem som är allmänt skamstämplade tror jag att öppenheten hade varit ännu större, kanske hade jag verkligen stått och ropat ut det mitt på torget om ingen annan riskerade bli drabbad.
Det har ju varit en hel del fokus på psykisk ohälsa och att göra det mindre tabubelagt, men sällan delas artiklar om alkoholberoende och missbruk på samma sätt som depression och ångest t ex. Det är hög tid för det också!

Tack för dit svar.

Det du skriver är intressant, jag har medvetenheten om det men det känns lite som skolan på 80-talet "har du ingen utbildning så får du inget jobb" fick man höra. Jag tog ett kvällsjobb efter skolan, helger och senare nätter. Hoppade då av gymnasiet för allt verkade en "bluff". Jobb fanns det juh massor av.
Åter igen vill jag poängtera att jag vill inte stöta mig med ngn här, för många fick inte jobb efter skolan. Jag vill bara att ni förstår mitt resonemang i ämnet.

Jag är 49 år, 1.90 och väger ca 115-120, så lite överviktig är jag men inget som stör mig. Träna? Inte frivilligt, men när jag jobbar så är det fysiskt arbete och när jag inte jobbar så har jag ett par hantlar som jag "leker" med ibland så inte muskelmassan försvinner helt under de 6 månaderna jag inte jobbar.

Hur vet man att kroppen och psyket börjar ta slut? Finns det varningssignaler man kan leta efter? Att i min ålder sikta mot att ta kandidat examen och driva ett bolag utomlands utan att ens vara i närheten av att "gå in i väggen" som många i liknande situation så om du förstår mig rätt, blir det konstigt.

Ok, nu kommer det... De senaste 15 åren har jag druckit 5 liter starksprit i veckan, innan dess mindre men men jag började att dricka regelbundet vid ca 25 års ålder. När vi förfestade innan det var dax att gå ut o dans så efter ngn timme på nattklubben så kände jag inte ruset längre. Du kan gissa vilket "festkonto" jag hade. Att dricka på klubb var inte så billigt.
Jag önskar att jag kunde bli bakfull, att inte förbränna alkoholen så snabbt, för det hade kanske fått mig i andra tankebanor. Om inte annat så besparat mig på en jäkla massa pengar.

Sett till hälsan så är det rökningen som drar ner min kondition, det märkte jag när jag häll upp i 6 månader och kände mig mycket bättre. Men efter en 15kg viktuppgång så började jag röka igen. Jag var konstant hungrig.
Jag vet också att alkoholen inte hjälper till men viktminskning. Det märkte jag när jag var vit i 2 veckor. Bara under den perioden gick jag ner 5 kg.
Jag är mån om vad jag äter (nåja, klart att jag slarvar med snabbmat ibland) och intag av vitaminer och fibrer.

Så helt seriöst, jag fattar inte! Varför har inte kroppen sagt ifrån, varför fick jag inte sämre värden på min 45 års läkarundersökning?
Många ändrar sin livsstil efter en hjärtinfarkt för det var ett varningstecken. Jag känner mig själv, att så länge jag inte får ngt klart "bevis" så blir det som när syokonsulenten i skolan varnade att om man inte har ngn utbildning så får man inget jobb, Och det var för mig en bluff. Har aldrig varit arbetslös.

Har inte velat prata med ngn utomstående om detta tidigare, för dels så är jag rädd om mitt körkort och dels rädslan att inte bli trodd.

Varför dricker jag? Det ärligaste svaret är nog att jag tycker om att vara lite smålullig. Mina bästa uppsatser som gav högsta betyg skrev jag när jag var berusad. Ämnen som företagsekonomi, marknadsföring, engelska, kemi och organisation & ledarskap fick jag raka A i. Mina muntliga examinationer över nätet (jag pluggar på distans) har jag aldrig varit nykter på.
Men i ämnen som man måste tänka till i såsom matte, där pluggar jag nykter (på morgonen naturligtvis). Åter igen, jag fattar inte. Jag borde vara ett kolli vid detta laget.
Sen kan man kanske vända på det o tycka att vilken toppstudent och atlet jag hade kunnat vara utan spriten... För att inte tala om vilka pengar man hade kunnat spara...

Vi har en samarbetspartner när det gäller missbruk. Ska träffa nån i veckan som kommer för ett bedömningssamtal. Jag berättar sakta men säkert för fler, just nu skäms jag så mkt för detta "problem" känns som det räcker med 3kroniska sjukdomar. Ni är helt underbara här inne. Mkt tack vare er jag kommit dit jag är nu. Så tack:)

Hej
Jag håller med om att din konsumtion är exceptionell men jag känner igen den från den period innan jag supit på mig min alkoholism. Intressant är givetvis din ålder och din vikt samt om du är fysiskt aktiv.
En sak tror jag är säker och det är att du utsätter dig för en mycket stor risk att kroppen tar slut. Hur bra motor man en har kan man inte köra den på övervarv alltför länga. Psyket kommer också oundvikligen att ta stryk till sist.
MEN att det är de nyktra perioderna som räddar dig är jag övertygad om.
vänligen IKaros

Vi hörs imorgon, det är ett och annat jag behöver reda ut med dig.

FÖRLÅT FÖRFÖRT och alla här det kommer hända saker nu om ni kolla som man har skrvit så ser ni förlår förflåt men något kommer hända i kväll förlåt förlåt

Absolut. So am I.