Senaste kommentarerna i forumet

ja jag sover inte mera än det får inte sömntabletter visst känner man sig trött men det går inte sova. men det kommer hända något i kväll förlåt förlåt

Är du säker på att du verkligen sover så lite? Känner du dig trött? (Vet av eg erfarenhet att man oftast överskattar sin vakenhet) Men du kanske bara kan vila? Återkom hursomhelst gärna hit. Vi finns ju här 24h/d året om för dig och alla andra som vill något.

sov det är mellan 5 till 10 minuter och sen gå det inte sova längre och har håll på nu 6 månader att inte kunna sova

Oj, nu låter det som om du behöver ta en time-out=sova. Vi hörs sen!

hej Dionysa om du menar mig så är det har ringt till läkare om tableter men få ej några för då blir det att man ta burken + sprit och snacka med läkare och även med präst och här han man inte någon att prata med jo katten men den kan ju inte hjälpa mig :)

Här finns det mycket att reda ut, verkar det som.

jag vet att jag har problem med skiten men det har hänt nu för mycket i två är 1 min exfru stack i från mig och när vi var gifta så drack jag inte något och sen hon stack och vet inte varför hon stack och ska man ringa hon så blir man polis anmäld har 7 st polis anmälningar på mig av hon och då börja alla för hon vill inte sitta ner och prata varför hon stack. och då börja jag dricka och så börja man få självmord tankar och den 10 vad det 7 gången jag har håller på med självmord. och sen kan hon sitta ljuga för en och säga om vi samma Berta så har du större skans att vinna till backa mig och det är klart att man trodde på hon och sen kan hon säga nä jag hitta en ny och det är klart att man mår skit då. och för några månader sen så har man fått panik ångest ochså vad kommer här snart :( vänta på vad som ska hända

Så bra att du ändå kravlat dig fram till "skrivmaskinen". Fortsätt med det!

hej alla här förlåt att man skriver sånt kom hem för några dagar sen men inte mår bättre för det :( och när man var där så börja man med antabus men det hjälper ej men skriver mera under dagen och hoppas att man mår bättre då tack alla här och jag har PROBLEM MED SPRITEN och det vet jag och när man ska skriva så skaka händer hela tiden :(

Kan din chef hjälpa dig att få stöd via företagshälsovården? Eller har du det redan?
Förstår paniken. Att se dagens kamp som en ständig följeslagare utan slut kan ju kännas överväldigande. Men det behöver ju inte bli så. Många här inne har beskrivit processen. Kanske kan det stärka dig att läsa om hur det varit för andra. Det måste ju inte bli lika svårt hela tiden. Kanske är det nu det är som värst för att sedan bli mer och mer en del av vardagen. Om du fyller livet med annat får sorgen över det du just nu tänker du förlorat mindre och mindre utrymme.
Mig hjälper tanken på att barnen behöver mig. Ibland är det en kamp och ibland inte.

Otroligt modigt och klokt att du berättade för din chef. Om du verkligen vill vara nykter ska du berätta för så många som möjligt. Då har du ögonen på dig.

Idag tog jag ett gigantiskt steg. Jag hade ett samtal med min chef och erkände mitt problem med alkohol. Skrämmande nervöst men nödvändigt kände jag. Jag gör detta inte bara för mig utan även för min fru och mina tre barn. Slutar jag inte nu så kommer jag ej ha kvar dom. Är helt djävla slut nu, men samtidigt känns det bra. Jag skäms att säga att jag har prob med alkoholen, känns så tabu att säga. Är livrädd för att erkänna för fler, får panik på tanken att aldrig mer drick.

En otroligt bra beskrivning av din tillvaro.. bra och väldigt starkt att skriva texten på det sättet. hoppas att du läser detta så långt senare men framför allt att DU mår bättre NU och har fått den hjälp du behöver, för japp hjälp verkar behövas va? och den finns att få om du vill ;)
jag är inte riktigt i samma sits men jag jobbar i "branchen" och dricker väl för mkt jag också. ADD-utredning pågår.
lycka till!
Kalle

som har den här tråden, hoppas du får styrka att ta tag i detta nu. Som nån klok person här inne skrev så har man redan gått rätt långt innan man söker sig till såna här forum, alltså man upplever att man har problem. Ingen aning om hur stort ditt problem är, men när jag läser ditt inlägg bara tänker jag att å, om jag fattat när jag var så ung att jag var ute på hal is, och å, om jag slutat redan i den åldern vad mycket problem jag sluppit och vad mycket bättre mitt liv varit - i mitt fall blev jag inte klokare och smartare med alkoholen med tiden utan tvärtom... Stort lycka till!

jag drack ungefär som du, fast inte lika lång tid, slutade för två månader sen. För mig var det inga problem, alltså inga kroppsliga problem att sluta - inget delirium eller så alls. Jag är ju ingen läkare och vet inte om det varierar mycket mellan personer, men hoppas att det går lika "lätt" för dig! (Sen är det ju jobbigt på andra sätt). Kram.

Ja dricker på ett ungefär 3 flaskor vin i veckan ibland utspritt och ibland kanske 1.5 -2 st på en kväll har gjort så kanske i 8 år. Och ja vet inte om ja har abstinens eller haft blir väldigt ångest fylld nästintill dödsångest vid baksmälla. Är det abstinens? Just nu har ja läst så mkt om alkohol så min syn på alkohol är läskig. Så nu vill ja inte dricka mer på ett tag ligger ja i riskzonen för delurium? Känner inte att ja måste ha alkohol har massa alkohol hemma men känner inte att ja måste ta de inte ens nu när ja druckit nån form av alkohol varannan dag typ i 3-4 v. Men är nojig med att få dille hoppas nån här kan hjälpa mig. Och förstå så ja slipper vara så orolig. Tillägga att ja är sjukskriven just nu för utmattning sen 4 mån tbx

Kan inte låta bli att fundera över om du har tråkigt. Har du förlorat din plats i livet? Kan du återuppta scouterna. Eller någon annan typ intresse? Har ni barn?
Och, du, du dricker ju inte längre för att det är gott. Den tiden är förbi. Tar kanske en stund att inse, men du har passerat en gräns. Jag tror helt enkelt att du behöver skaffa dig nya vanor. Nu har du skaffat en massa ovanor och de är ju svåra att bli av med. Men på nåt sätt känns det när jag läser ditt inlägg som att ditt drickande är mer likt mitt... en ovana... bryt den i tid, är mitt råd! Man utvecklar ett beroende och drickandet blir sig aldrig riktigt likt igen om du fortsätter.

Hej,
Jag känner igen mig i era berättelser men jag bröt inte utan det fick fortgå ett par år till. Drack i min ensamhet, sårade, familj och vänner. Höll en "perfekt" fasad utåt och det höll på att gå helt åt h-vete.
Så det enda jag vill säga är att ta all hjälp ni kan få. Om det är detta forum, AA-grupper, vårdcentral eller terapeuter avgör ni ju själva. Det är svårt att bryta den mentala besattheten på egen hand. Fortsätt skriv och ventilera.
Styrkekramar!❤

Jag har samma problem. Jag vet inte varför. Bara blivit en vana som är svår att bryta. Min vana har blivit stt dricka vin när jag lagsr mat. Älskar matlagning och mysiga kvällar med vin. Jag kan inte längre hålla mig till helgerna utan blir uttråkad om jag inte dricker. Hjärnan har glömt bort att roligt utan alkohol. Man måste lära om hjärnan!!! Men vet inte hur jag ska bryta när jag vill ha vin. Sen kommer morgonångesten av dåligt samvete. Sen dricker man igen till kvällen. Helt sjukt!!!

Är det någon som vet varför man dricker? Vi tror vi har massa anledningar, trött, ledsen, glad, fira etc. Vi vill inte, får ångest, känner oss dåliga. Men vi gör det ändå! Den lilla alkohol djävulen styr vårt beteende, det gäller att vara hård mot henne. Mota bort, förr eller senare, snarast senare, har man styrkan/verktyget att vinna. Men kampen är tuff. All styrka till dig.

Vad bra att du hittat hit och startat en tråd. Ibland tar det tid innan en tråd får fart, många har redan läst och många känner säkerligen igen sig.

Du har bestämt dig för att förändra dina alkoholvanor därför att de får allt mer negativa konsekvenser och ett första steg är just insikt. Precis som du beskriver: "Jag vet inte varför jag dricker! Jag vill inte ens det!" Att gå med här är ytterligare steg mot förändring. Klokt!

Jag hoppas andra erfarenheter här inne kan vara hjälpsamma för dig nu. Fortsätt gärna skriv om hur det går för dig och hur dina tankar går.

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Nej det är inte lätt, mannen fick stroke för ett år sedan, rullstol och afasi. Svårt att bara tänkte mig själ då. Varit gifta i 40 år, då går man bara ut genom dörren. Vad gäller alkoholen är jag sällan full men ofta småpottig. Ska sträva efter att dricka måttligt max 2 dagar i veckan så småningom. Men nu gäller 0 tolerans tills vidare.

Som flera andra här har sagt! 8 dagar är bra! Men! Man hinner glömma hur det är att vara bakis! Tänk om man kunde komma ihåg det!! Du undrar om det är svårt? Ja! Det är ju det! Konsten är att påminna sig själv hela tiden! Så tänker jag själv göra! Hitta det sätt som passar dig bäst men ge inte upp!! Det går att leva utan alkohol!! Vi får hjälpas åt!!

Funderar lite på din situation. Du ska fixa allt skriver du. Deltidsvårdare? Är det så det måste vara eller något du valt? Och om det är något du valt, orkar du? Du kanske måste se om ditt "eget hus". Du kanske måste välja dig själv eller hitta en modell som fungerar. För det funkar ju inte så bra nu att du släcker eländet med alkohol.
Och jsg förstår mycket väl både dina val och din känsla när du hör någon smygdricka... inte lätt nånstans!

Sisyfos. Svårt dock att höra mannen smygdricka vin nu när vi inte tar vår sedvanliga vidare på helgen. Försöker se det som hans problem men lilla a spöket gör sig påmind.