Senaste kommentarerna i forumet

Har exakt samma problem som dig, det känns som rysk roulette, kan gå antingen skit bra eller åt skogen med bortgörningar, tjafs osv... Går kanske bra 3 av 10 gånger max om man ska försöka slå nån slags medellinje på det. Jag har alltid haft samma problem sen jag började dricka, alltid jag som blev fullast och gjorde bort mig osv som har resulterat i en ångest. Pappa är likadan, sen kan ja va nykter länge sen kommer tanken tillbaka att jag är värd ett par öl, ba jag som är känslig och överdriver mitt problem så är man tillbaka på ruta ett... Har insett att det inte kommer bli bättre och det går inte att chansa länge med familj och barn samt hälsa som insats. Trött på alla minnesluckor och skit.. Så ska verkligen försöka nu för tror att det är svårt att lära sig dricka med måtta om man har dom här problemen, det kanske går bra ett tag men sen kommer den där gången komma igen till 100%. Så har bokat tid med vc nu för samtal.

När jag åkte dit för rattfylleri för ca 10år sen och fick gå och lämna leverprov efter det så frågade läkaren jag hade då hur mkt jag drack en fest kväll, jag ville att det skulle låta bra så ja ljög och sa ca 5-6starköl en normal fest kväll, fick då till svar "oj menar du 5-6 stora starköl? Fick du i dig så mkt" kanske därför ja tycker det är drygt nu med, menar tyckte läkarna att 5-6starköl var mkt va ska dom då säga om jag berättar hur det igentligen är att ja kan dricka tills jag somnar,en vanlig fylla är typ mellan 10-15 öl och får minnesluckor typ varje gång.. Då ramlar dom väl av stolen känns de som skämt o sido.

Låter ju jättebra! Skönt att höra att det fungerar bra. Hur gick du tillväga med och berätta om dina problem första gången? Och hur var dina problem? Alltså drack du dagligen eller var det som mig att det blev för mycket när det väl blev? Känns så svårt o veta vad som är bäst att säga på nå vis just nu.. Vill ha hjälp men vill samtidigt inte att det ska bli massa strul för en genom att man är för ärlig om du förstår. Mvh

Jag har fått terapihjälp genom VC. Kostar 100 kr per gång. Har även sökt mig till beroendevården och får hjälp även där. Kan varmt rekommendera att ta hjälp. Har bara mött förståelse och värme i min kamp mot ångesten och alkoholen. Våga ta steget och prova.

Tack snälla ni för värmen jag kände när jag återigen gick in här och såg att ni hade skrivit. Jag har tänkt på er och hur ni mår.
Tyvärr gick saker riktigt illa för mig i slutet av januari vilket har resulterat i påföljder och nödvändiga samtal. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara känslan jag haft sedan dess. Det känns som att jag vandrat omkring i en motsägelsefull bubbla där allt känts hopplöst men eftersom jag ändå fortsatt framåt så har jag känt mig stark?
Jag har åtminstone inte varit onykter sedan dess.

Okej skönt att höra att det hjälpte!! Svindyrt gick du hos privat psykolog då eller? Har noll erfarenhet men går man genom landstinget är det väl inte så dyrt eller? Du gick inte till vårdcentralen först? Mvh

Jag tog upp det direkt! Då hade jag redan tagit beslutet att vara nykter (resten av livet, hoppas jag!) och sa att jag vill förstå varför jag är som jag är. Jag vill veta om jag slutar dricka, kommer mina problem liksom ploppa upp någon annanstans då? Och det var hela anledningen till att jag kom dit.

Bemötandet jag fick var väldigt bra. Men när jag valde terapeut var jag noga med att kolla innan att personen hade erfarenhet av personer med alkoholproblem. Så det kan jag tipsa om! Så chansar man inte med att hamna hos någon som inte har koll på just vårt problem.

Det är svindyrt att gå hos psykolog, men jag resonerade som så att de flesta av oss lägger genom livet mycket pengar på det mesta såsom mat och träning. Inte mer än rätt att en liten andel ska gå till vårt inre. Så jag bestämde mig för att ge det tre tillfällen, och mig hjälpte det mycket! Jag förstår ännu mer att jag förmodligen aldrig kommer kunna dricka, och att det mest beror på hur min kropp är funtad. Men också vad som driver på, och hur den delen artar sig i resten av mitt liv. Hur jag reagerar på olika saker som bottnar sig i saker jag varit med om. Så jag tror att genom att prata med någon kan man bättre förstå sig själv och hantera sig själv...

Precis samma situation för mig! Känner att jag inte vill chansa mer.. Tog du upp alkohol problemet direkt? Vad fick du för bemötande osv?

Tack för svar! Jag har bara träffat läkaren en gång innan ang ryggen, så har ingen bra kontakt eller relation med han än. Hoppas fler med liknande situation kan svara med :) känns som ett virrvarr i huvet nu hur jag ska göra... Men är 4v kvar till samtalet så jag hinner ju fundera o spåna mer i det tills dess.

Hej Gummibete!

Jag som du har problemet att när jag väl dricker så blir det för mycket. Men jag har inget problem med att avstå om jag bestämmer mig för det helt. Jag kan bara inte avstå den tredje eller fjärde ölen.... och sen rullar det på... med alla konsekvenser.

När jag bestämde mig för att bli nykter så tog jag även beslutet att börja gå hos en psykolog. Jag valde att ge det ett par gånger eftersom jag visste att mitt bagage har med sig en del som säkert påverkar mitt drickande. Jag tyckte att det var oerhört bra att gå och prata med någon och liksom reda ut knutarna. För mig har det hjälpt att förstå vad i mitt drickande som beror på min kropp, att jag halt enkelt inte riktigt tål alkohol men också vad som ligger på det djupare planet. Vad som driver på så att säga.

Jag tror aldrig att tanken på att "jag kommer kunna dricka normalt om jag bara tar ett glas" aldrig kommer lämna mig. Tyvärr har jag bevisat för mig själv för många gånger nu att det inte är sant. 9 av 10 gånger kan funka sen är jag där igen. Jag tror helt enkelt man själv måste bestämma när det inte längre är värt att försöka se om det ska gå den här gången.

Lycka till!!

Om du inte känner hen, kan du ju söka för ångest, pejla av lite, ofta känner man om personen verkar vara helhetstänkande och förstående. Att dricka för mycket vid enstaka tillfällen kan ju berättas på olika sätt. Om du först pratar om din ångest och allmänna mående och sedan kopplar detta till att du ibland dövar den med alkohol brukar inte detta tolkas som missbruk med en gång. Att dessutom säga att det oroar dig och att du inte vill ha det så ger signaler om insikt och vilja. Du kan ju samtidigt kolla om du kan få samtalsstöd. Vill du jobba med dina problem mer grundligt måste du nog tyvärr lägga alla korten på bordet, men detta behöver du ju inte göra vid första samtalet.
Du nämnde även rädsla för orosanmälan till socialtjänsten. Jag tror inte att ett upplägg enligt ovan skulle resultera i det.

Nu börjar jag vela, alltså kanske ska lägga korten på bordet o säga som de är för att få rätt hjälp, funderar på medicin som tar bort värsta suget "cravings"... Är väl dumt att tänka att dom ska döma en det borde dom väl inte göra... Nån som har erfarenhet får gärna svara!! Menar har ju inte problemet att jag måste dricka hela tiden utan jag har ju problemet att jag inte kan dricka måttligt vissa gånger jag dricker... Så borde ju inte bli nå negativa konsekvenser för mig.. Tankar och tycken från er!?!? Blir lite smått förvirrad i huvet.

Jo jag tror det kommer bli bra med vanlig terapeut som jag får prata med ang ångesten o de jag har, ringer även alkohollinjen för att prata med dom om alkoholproblemen, det känns bra så för hos dom är man helt anonym och dom jag pratat med har varit skit bra! Men tror som sagt att mkt ligger i ångestproblem en man har, man känner sig så uppjagad hela tiden och då är de lätt att man vill slappna av med "ett par kalla" nån fredag i månaden, problemet med mig är ba det att ett par kalla blir till 15 kalla med minnesluckor och ännu mer ångest som resultat. Så dricker inte eller känner att jag måste dricka hela tiden utan ca 1gång i månaden max men det räcker, för varje fylla med blackout känns det som en bit av hjärnan försvinner... Som en jag pratat med som numer är nykterist sa "vägen dit är krokig, kommer du inte dit direkt så se till att komma dit så fort som möjligt" jag har haft den där krok vändan för många gånger nu och känner att jag verkligen ska ge mig fan på det här denna gång :)

Gå till AA, se vad det är gör nått. Om det funkar för dig så är ju det skitbra, funkar det inte för dig behöver du ju inte gå dit igen.
Är inte mycket mer än så (eller det behöver inte vara mycket mer värdering i det än så).

Och som sagts tidigare, sök för ångestproblemaik om du är misstänksam mot sjukvården. Risken då är att du kommer till en terapeut som inte är riktad mot alkohol och har den utbildningen/erfarenheten med en gång, men kör på! Det löser sig bara du vågar ta hjälp :)

Jo det är väl lite så jag har tänkt, jag söker för ångesten jag har till vårdcentralen och har fått en tid (en månads väntetid). Sen får jag se vad min husläkare säger och vad vi gör åt det.. Eventuellt att jag sen berättar om problemet med drickat om jag känner er att den jag pratar med är att lita på. För jag har ju ångestproblem och har haft det så länge jag kan minnas. Även innan alkohol kom in i bilden. Så det är ju mitt största problem så tror att får ja bukt på det så kan nog mycket annat bli lättare i livet med.

Och sedan pejlar du om det verkar vara en pålitlig person. Efter hand märker du. Svårt få hjälp im man måste undanhålla viktiga saker.

Jo får oxå för mig att de ska va nå sektliknande men så är säkert inte fallet!! Därför jag vill höra från andra som vart /är med på AA möten. Tyvärr så kan man vad jag förstår enligt vänner med erfarenhet inte vara helt ärlig mot vården, det innebär massa nackdelar för en tydligen. Sjukt att de ska vara så.. Men tex jag har problem med ryggen, och skulle jag säga att jag har problem med att jag missbrukar alkohol dom gångerna jag dricker så skulle antagligen det vara kört för mig att få nån bra medicin osv osv.. Har även småbarn och då blir man även rädd för orosanmälan och allt sånt strul som kan komma... Har hört själv från vänner som öppnat sig och vart ärliga och som säger att det bitit dom där bak sen på ett eller annat vis, så man blir självklart lite rädd för att va helt ärlig.. Vilket jag tycker är synd.

var på några möten för 25 år sedan i samband med vistelse på behandlingshem. Tyckte då att det var för sektliknande för min smak, men var ju strax över tjugo och hade många andra problem som överskuggade.
Om du får möjlighet till terapi kan ju alkoholen vara en bra början att ta upp och utforska utifrån. Det hänger ju ihop och blir inte särskilt effektiv hjälp om du utelämnar något viktigt, eftersom du själv upplever svårigheterna att begränsa intaget och tänker att ångesten kan vara en av orsakerna. Kuratorer och psykologer har ju sekretess men journalsystemen har slagits ihop och det kan vara så att annan vårdpersonal kan se även deras anteckningar. Om du är rädd för detta är det bra att kolla upp det med din framtida samtalskontakt. Jag brukar utelämna känsliga uppgifter om patienten önskar det just av den anledningen att andra kan läsa och det kan få negativa konsekvenser.
Tanken om att gå djupare är klok. Lycka till!

Jag undrar också?
OM du inte mår bra, skriv några rader ändå. Vi finns här för varandra.
vänligen
Ikaros

Bra jobbat! Vill dit oxå! Idag Dag 2
För mig o jag fick hjälp av läkare i går
Med lätt lugnande mot ångesten. Tror oxå att träning och att bestämma sig för att aldrig dricka ensam sen är
Enda lösningen!

Hej Sara1212,

Jag förstår verkligen din känsla. Jag har varit där. Jag har vaknat upp bredvid någon som jag alltid haft så mycket avsmak för. Tjock, äcklig och ful. Jag var 17 då. Jag vet, någon kommenterade att den här personen också är en människa med känslor. Men det är ju inte så att det hjälper hur du känner. Äcklet. Avsmaken. Tanken på att den här människan ens rört vid mig äcklade mig.

Jag kommer inte ihåg någonting. Jag hade en total blackout. Jag är någon annan när jag har en total blackout. Det är en av anledningarna till att jag har slutat dricka nu. Jag kan inte, och vägrar ta ansvar för vad jag gör när jag dricker. Det är ju inte jag!!! Men jag har lärt mig i livet att man tyvärr till slut måste ta ansvar för sina handlingar. Därför kan jag inte dricka.

Eftersom jag hade en blackout så kan jag intala mig själv att jag inte var med på det. Helst att jag var medvetslös. Jag har inga minnesbilder av själva händelsen vilket jag är enormt tacksam för. Jag ska inte påstå att jag har hanterat detta så jag kan egentligen inte hjälpa dig med det. Men jag kan trösta dig med att det kommer att blekna. För varje dag bleknar det en liten millimeter. Och med tiden kommer du ha lättare att skjuta tanken ifrån dig.

Det är inte det här som definierar dig som person. Det som definierar dig är vad du väljer att göra idag. Se framåt inte bakåt!

Been there. Ensamdrickare. Flera gånger i veckan. I många många år. Men har sedan före jul beslutat att nu får det vara nog. Jag har druckit LITE under en semestervecka i januari men i övrigt varit helt ren. Det viktiga för mig har varit att inte dricka själv, och att dricka måttligt när jag väl gör det. Detta har inneburit att jag den första tiden gick med vita knogar. Tänkte jämt på alkohol. Ville belöna mig själv. Drack nån enstaka öl, nån enstaka glas vin, när jag reste en vecka. Men höll mig till det (mkt stolt). Nu inte en droppe på över en månad. Det går om man vill. Men saknar den där avkopplingen på fredag-lördag med ett par glas vin (som sällan blir mindre än en flaska, oftast mer). Men så underbart att få en hel natts sund sömn och vakna pigg och nyter!

Försök! Det går. Och om du vet hur mycket du lade på vinet så lägg undan den slanten varje vecka och hitta på något skoj för det .).
Kram!

Har läst alla dina inlägg. Det känns som om du helt enkelt inte har lust med att sluta dricka. Finöl/finvin/finsprit finns inte. All alkohol i vissa mängder gör dig packad, bakis och med ångest. Spelar det verkligen nån roll om ölen har 9% och kostar mer? Eller om vinet kostar 125 kr i stället för 69 kr? Och varför behovet att hela tiden beskriva känslan?
Jag har, förutom en vecka på resa i januari, inte druckit något alls sedan innan jul. Jag håller mig fräsch och nykter vid både event och födelsedagar. Även nu när jag själv nollar och 30 pers kommer dricka bubbel, så kommer jag tacka nej. Det kommer bli massor av frågor. Och trugande. Ingen vet mitt problem även om jag vet att folk reagerat på mina fyllor alltid. Men inte många har sett och förstått mitt ensamdrickande. Det patetiska ensamdrickandet.

Idag vaknar jag fräsch, sover otroligt gott på nätterna mellan 24.00-7.00. Vaknar utvilad redo för en ny dag. Jag får massor gjort på jobbet och hemma. Och jag är glad. Den snitslade banan mellan jobb-bolaget-hem är utsuddad. Nu är det snitslad bana direkt hem istället. Jag behöver inte ens vela längre. Jag har även slutat röka. Och mår fint med det också.

Jag undrar om inte du Olmo borde sätta dig ner och fundera på vad du vill. Kanske ta en vit månad och se hur du mår av det? Se det inte som om att du ska vara nykter alltid, det kan bli skitjobbigt och även en depressionstriggare, utan mest för att testa dig själv och låta hjärna och lever vila.

Nå, bara några rader från mig som ändrat mitt namn här. Skrev tidigare under ett annat, men försöker lämna det.
Lycka till Olmo!

Jag har själv druckit en hel del och ett par dagar före julafton sa jag till mig att nu räcker det. Så jag var nykter fram till 18 januari då jag åkte på en charterresa. Drack väldigt moderat. Lugnt och stilla. Efter en vecka kom jag hem och har inte druckit en droppe sen dess. Det blir alltså......27 dagar nu. Jag drack också ensam. Ganska patetiskt. Blev också orolig när det började sina i flaskan och inget mer fanns att tillgå. Jag tänker ofta på alkohol. MEN: jag sover otroligt gott numera på nätterna. Jag har ingen ångest. Jag slipper oroa mig på jobbet om de känner min alkoholdoftande andedräkt. Det är bara min dotter som känner till detta men nåt stöd har jag inte där känner jag. Men jag behöver inga handklappningar. JAG vet att jag kan. JAG vet att jag klarar det här. JAG vet hur jag mår. Osv. Det är för min egen självkänslas skull jag gör detta. Framöver kommer jag ta ett glas vin ibland. I sällskap. Men det är slut med att sitta och glo framför tv:n halv- eller helberusad.

Heja dig!!!!! En dag i taget.

Tack, jo det känns kanon, igår var också första gången jag var hemma "själv" bara jag och barnen. Var så nära att gå in på bolaget men jag köpte snus istället:) klarade en hel kväll utan att dricka när inte min fru var hemma. Var så nöjd med mig själv imorse. Tänker på tok för mkt på alkohol så jag trodde aldrig jag skulle klara det. En liten start iaf.