Senaste kommentarerna i forumet

Av det du skriver drar jag slutsatsen att du har flyttat till annan ort nu. Har du någon behandlingskontakt där du bor nu?
Sedan låter det som stödet du fick tidigare inte var så gediget, eller var det du själv som drog dig undan?
Låter väldigt vanskligt om det inte finns någonting på fritiden som motiverar dig. Att ta bort alkoholen utan att fylla hålet efter den med något kan vara väldigt svårt.
Om det är ensamheten som driver dig att dricka, finns det någon eller någonting att söka sig till istället?
Låter inte så konstigt att du faller för frestelsen om det liksom inte finns något alternativ. Samtalskontakt på vårdcentralen eller någon beroendeenhet kanske kan hjälpa dig sortera lite och höja motivationen.
Starkt av dig att skriva igen efter så lång tid. Det måste ju betyda att du kände dig lite hjälpt senast du var här. Och tre nyktra månader, det är ju jättebra. Vad var det som fungerade då? Hur klarade du så lång tid?

Ett tag efter mitt första inlägg skrevs, minns ej om det var några veckor eller strax över en månad senare, så kändes det som att min kropp sa emot.
När jag lade mig för att sova så kändes det som att mina knän brann, det kliade överallt på min kropp och mitt hjärta bultade väldigt starkt men väldigt ojämnt som om det kämpade för att slå några sista gånger. Så jag ringde min vän (ovan tilltalad som hen som påstod sig haft liknande problem), han kom och gav mig Atarax, tömde min kyl och ringde min närmste chef.

Några dagar senare satt jag på kommunens socialenhet med min nära och mycket förstående chef och jag fyllde i en blankett om hur ofta och hur mycket jag drack. Blanketten kändes som ett skämt, som om den hade en skala från 0-10 men jag var på 15 eller 20.
Någon eller några veckor senare så satt jag på en öppenvårdsbehandling. Jag satt där som 23-åring med "milda" problem bland folk mellan 40 och 70 som hade supit bort relationer, bostäder, körkort, jobb och liv.

Till en början så kändes det skönt att säga "Hej, jag heter Pontus och jag är en alkoholist", men ju längre vi kom så tog det emot. Jag hade svårt för det första av de tolv stegen eftersom jag hade någorlunda kontroll över mitt liv (jobb, socialt liv och ekonomi var intakt). När det sedan kom till att vår "coach" skrattade åt mig när jag erkände att jag under den gångna helgen hade druckit två glas vin med en vän men därefter sagt till denna "tack, det räcker", så fick jag nog.
Totalt var jag nykter utan en droppe alkohol i cirka tre månader, och det gick bra. Just då tänkte jag att behandlingen kanske fungerade, nu i efterhand så vet jag att det är för att jobb och flytt ockuperade mina tankar hela min vakna tid. Mot slutet av detta äventyr med öppenvårdsbehandling så skjutsade jag en vän till bolaget och bad henne handla åt mig, eftersom jag skämdes för mycket för att göra det själv. Detta var i februari eller mars 2015, och under de sista besöken på öppenvårdsbehandingen så hade jag supit mig full kvällen innan utan att någon märkte något.

Efter detta så har jag vid något eller några tillfällen varit nykter i 24-48 timmar ett par gånger men det har varit i undantagsfall vid t.ex resor eller möten med personer jag verkligen viljat gömma det från. Bortsett från dessa tillfällen så har det rullat på med alkoholen sedan dess, jag har druckit mellan 0,5 till 1,5 liter vin om dagen beroende på mående, stämning och sug.

På tal om att gömma mina problem så har jag lyckats bra, en kollega till mig som troligtvis också är på gränsen till ett problem märkte inte något eller hade av någon annan anledning haft en aning om min situation innan jag hintade om hur det låg till. Vi jämförde hur mycket pengar vi spenderat på Systembolaget (tack Swedbank för Utgiftskollen) och jag vann överlägset med cirka 23000 spenderat (cirka 500 kr eller 9 liter vin per vecka om man inkluderar Swish hit och dit).

Idag, på sankt Valentins dag nästan 2½ år senare skriver jag detta och har åter igen börjat fundera, denna gången så vet jag att jag har ett problem, men ett problem utan märkvärda konsekvenser hittils är enligt min mening väldigt svårt att ta seriöst och "få tummen ur".
Enligt googles förslag på sökningar så funderar de flesta på hur man mår bättre på jobbet medan jag funderar på det motsatta då jag trivs och mår utmärkt på jobbet. men det är när jag kommer hem som utmaningen börjar. I nuläget så försöker jag mest få tiden att gå hemma genom att dricka för att snabbare komma tillbaka till jobbet snabbare, inte bara för att slippa tänka utan även för att jag trivs otroligt bra med mitt jobb.

Med vänlig hälsning,

Ber om ursäkt för eventuella stavfel

Vart är du?
Hoppas allt är bra med dig...
Länge sedan du skrev något.

Kram

MM

Tankar på alkoholen kommer nog finnas med dig under en lång tid, så har det i alla fall varit för mig. Jag tog beslutet för 9 dagar sedan och än har det inte gått en dag utan att jag tänker på hur det är att dricka. Min mening är inte att skrämma dig, utan att förbereda dig. Tankarna kommer komma, då kan du ta hjälp av all den visdom som finns här inne! AlkoDHyperD tips var jätte bra! Jag skulle också vilja föreslå att du bunkrar upp med bubbelvatten eller något annat som substitut. För min del hade det inte fungerat att inte dricka/äta på någonting när de värsta suget sätter in. Just nu sitter jag här med ett glas bonaqua, upphällt i fint glas till och med!

Jag tycker också att det hjälper att skriva här. Jag skriver varje dag i min egen tråd. Det behöver jag just nu. Varje gång suget kommer loggar jag in här och kan jag inte det så tänker jag åtminstone på forumet. Det hjälper mig att välja nykterhete.

Det tänker ska jag ta med mig, tack så mkt. Skulle öppnat upp mig i detta forum för länge sen tänker jag. Jag är bara nöjd att jag klarat denna dag utan att tänka på alkohol.

Om en vit vecka skrämmer dig, försök skjuta upp drickandet. Varje gång du är på väg att köpa eller hälla upp kan du försöka göra någonting annat först. Kan hjälpa dig att klara en liten stund åt gången. Ibland hinner den kloka hjärnan ikapp under väntetiden och du kan skjuta på det resten av dagen. Misslyckas du börjar du om igen. Varje dag är ny och varje drink du avstår är en seger. Kan det kännas bättre att tänka så?
Jag kan vara inne i tätorten en lördagförmiddag och tänka - systemet! Nä, simmar först. Efteråt kan den goa känslan av träningen hjälpa mig att avstå tills systemet har stängt.

bara tanken på en vit vecka skrämmer mig, känner att det är som andra saker som jag ej klarar av. Kanske ska bättra på självförtroendet:)
Vill tacka för att nån lyssnar, tack för det ni skriver. Ni har poäng i allt ni skriver blir så tydligt att läsa. Man känner sig träffad och det var nog min tanke innerst inne. Jag ska verkligen försöka, jag måste försöka! Kommer fortsätta att skriva här då detta känns väldigt bra att ha "någon" att skriva av sig med. Jag är rädd för att inte klara det och då förstör jag all relation till mina barn och fru, då finns det inget kvar i livet.
Återigen tack för att ni tar er tid

Prova en vit vecka. Bara som ett experiment. Klarar du inte det vet du. Då behöver du hjälp. Klarar du en vit vecka kan du jämföra hur det var och bestämma dig för hur du vill gå vidare. Bara så till att börja med. Skulle det vara en rimlig övning?
Skriv hur det går för dig!

att du har blivit "sedd". Han blev ursinnig, starka känslor betyder att du är viktig!
Jag pratade med vänner efter senaste återfallet och nämnde att ingen, varken min man eller mina föräldrar, som måste ha märkt att jag var berusad under sonens kalas, ens nämnde något. Kanske märks det verkligen inte, men jag hade ändå hällt i mig tre dl starksprit och det var tidig eftermiddag. Och de har varit med hela resan när jag var 18-27 år, behandlingshem, avgiftning, dille, ep, självmordsförsök mm. Utraderat i deras medvetanden efter 20 år, men ändå, det har ju varit så. Själv skulle jag blivit orolig om min dotter/fru ens luktade alkohol med en sådan historia.
Just då för ett par veckor sedan var jag ju nöjd, förstås, för ingen störde mig och jag kunde dricka vidare.
Men upplevelsen sedan, när jag satte ord på det, var: Är jag osynlig?
Prata med din man! Ta hjälp av honom! Han har ju sett dig och reagerat. Då är du viktig för honom. Skammen behöver du inte. Lägg den i bakfickan, ta fram den när suget kommer om den hjälper. Men låt inte skammen ta över. Ofta leder det till tanken att det inte är någon idé, familjen har det bättre utan mig, jag är kass osv. INTE! Hade du inte varit viktig skulle han inte reagerat!

Verkar som det är svårt med bromsen. Har du testat att bestämma exakt hur mycket som är lagom innan du börjar och se till att det inte finns mer sedan? Vet du hur mycket som krävs för att det ska börja skena? Eller är det bara när tillgången är fri som det ballar ur? Viktigast kanske, vilken funktion fyller alkoholen för dig? Det kanske även handlar om vilken sinnesstämning du är i när du börjar som bestämmer hur det kommer att sluta.
Du har långa nyktra perioder, hur mår du då? För om du klarar att leva utan att dricka en droppe kanske det är den säkraste vägen.
Svårt när det finns tillfällen som fungerar och man tror att man plötsligt är "frisk". Har samma problem själv, men märker att det är starksprit som triggar oavsett när och hur. Vill jag ha sprit vet jag att det kommer att eskalera. Vin och öl tilltalar mig inte alls. Fast sällskapsdricker jag vin ett par tillfällen har jag märkt att spritsuget kan smyga sig på flera veckor senare.
Berätta gärna mer om hur det sett ut för dig

3,5 öl innehåller också en och samma drog: Alkohol. Så ja, du kan blir "3,5-alkis".

Kunde inte skrivit det mer tydligt, Sisyfos! När man börjar Googla "alkoholism symtom" och "dricker jag för mycket", så är det i sig en diagnos. Men av egen erfarenhet: Om man börjar inventera kylen och bli ängslig över att lagret tryter, då har du verkligen ramlat dig.

Hej och välkommen. Bra beslut att skriva här. Du undrar när man vet. Och ja, den dagen man börjar surfa runt med frågan "dricker jag för mycket", då har man en tydlig signal. När man dricker ensam på olämpliga tider, då har man en signal till, när man dricker ensam hemma med barnen, ytterligare en signal. När man dricker som medicin, då vet man också. Och vad gör man? Det finns ju bara ett svar på det också, man slutar dricka. Det är svårt, men det går. Man rensar hemmet från alkohol. Tar hjälp sv medicin eller att prata med någon om det behövs,AA och skriver här på forumet. Just ångest förstärks ju av alkohol, så det är en hopplös ond spiral att dricka för att döva ångest. Smärta är en annan sak. Finns det nån annan hjälp du kan få att hantera smärtan med?
Men återigen bra beslut att skriva. Ett första litet steg i rätt riktning.

Jag tycker själv jag varit duktig nu, har druckit för mycket och tänkt o grunnat på mitt liv.
Så jag bestämde mig för att inte dricka en droppe sön-tors, bara fre + lör + i andras sällskap, inte själv.

jag har klarat mig nykter i veckorna, men nu i helgen blev det vin med kompis i fredags, och vin i lördags på restaurang.. så allt gick bra.
MEN jag hade köpte hem en flaska till mig o sambon, som vi skulle delat på i helgen, men den stod oöppnad igår... så på kvällen så blev jag sugen, och gick o smådrack hela kvällen,

SKILLNADEN VAR NU ATT MIN SAMBO hade koll på flaskan, och blev URSINNIG när barnen lagt sig och frågade vad jag hade för DJÄVLA PROBLEM.... jag sa att jag inte orkar ta det nu med barnen hemma , gick o la mig.... och sitter nu på jobbet med sån stor SKAM!!!! Jag antar att han är skitbesviken på mig, han har inte vetat, men kanske förstått (?) och fick det bekräftat igår, fy så jag mådde, tagen med "handen i kakburken" :(

Jag gissar att han kommer att lämna mig nu... trodde inte han skulle bli så arg, snarare ha lite förståelse, då jag "flaggat" flera ggr att jag inte vill ha vin hemma, att jag inte kan låta bli...... men men.... vet inte vad jag ska skriva mer.... känner bara en sån skam o sorg att det blivit så här :(

"Uppdaterad" är en markering som kommer upp när någonting har ändrats i en diskussion. Tex, ett ändrat eller nytt inlägg.

Hälsningar,
Miriam Alkoholhjälpen

Hej min man har alltid druckit från och till Han har gjort en sådan operation med Skillnaden nu e att han tåler ingenting 2 stark öl å en 6a wiskhy sså är han full Han nyktrar till ganska fort men han fortsätter å dricka så länge det finns kvar Vet inte riktigt vad man ska göra

Är själv från ett hem med alkoholiserade föräldrar och sa att jag aldrig skulle hamna där. Har haft ett bra förhållande till alkohol förut. Kunna ha alkohol hemma, men det är bara att glömma. Efter nyår kastade jag ut allt och sa "aldrig en droppe mer". I helgen fanns det i huset igen. Men skam i kroppen, gick jag in på systemet och köpte två dunkar vin. Igår drack jag och sov om vartannat. Idag helt slut i kroppen och ångest utan dess like. Idag hällde jag ut det som fanns kvar i slasken och sa samma mening igen "aldrig en droppe mer"....Ringde alkohollinjen och sjukstugan. Det är bara att inse att jag inte klarar det ensam. Är rädd, oerhört rädd. Förut var maten en drog, nu alkoholen. Hade jag vetat detta, hade jag inte opererad mig.

Vilka skrämmande upplevelser du haft! Det du beskriver hör inte till vanligheterna och jag vill gärna rekommendera dig att fördjupa dig i detta med någon inom sjukvården då det kanske är flertalet faktorer som lett till dina anfall. Om inte för att utesluta andra medicinska orsaker.

Fortsätt gärna att skriva här och berätta gärna hur du tänker framöver gällande alkohol.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Du har hittat hit för du vill få en förändring på dina alkoholvanor och börjat skriva och läsa här som ett steg på vägen. Du har redan hunnit med ett par inlägg och det märks att du verkar hittat något som kan passa dig som stöd. Om du startar en egen tråd kan det ibland göra så andra snabbare svarar dig och att andra kan följa dig. Gör det om du vill såklart!
Vad behöver du just nu för det ska gå så bra som möjligt för dig där du är?

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen

Ikaros, precis den känslan du beskriver om den mjuka varma mentala islandströjan. Oj, vad jag känner igen mig. Jag var tolv och drack whisky medan jag blandade irish coffee åt mina föräldrar. Älskade känslan. Gick och tog en skvätt från barskåpet då och då efter det. Fortfarande får jag den känslan av alkohol, iallafall starksprit. Kan säkert vara så att vi som upplever detta har svårt att inte längta tillbaka. Vet ju att många dricker trots att det inte är "gott" och trots svåra baksmällor. Tidig förälskelse spårar hjärnan på djupet. Inte konstigt att det automatiskt är detta man tröstar sig när livet är svårt eller långtråkigt eller - ja, med tiden behövs ingen anledning...

hej. jag förstår verkligen "handla mjölk" känslan som du beskriver. det sitter kvar som ett jävla ärr, allt dumt man gjort. jag är typ i din ålder.

Tack för att du delade med dig av dina tankar.

jag verkar ha rejäla problem med alkoholen och jag kan bara bli värre om jag fortsätter.

allt alko dimmigt nu :(

För att underlätta tanken. Så tänker jag, "du är allergisk" du kan inte. Hur mycket en person som är allergisk mot nötter, gärna vill äta. Så kan hon/han inte detta. Precis som med alkoholen, du kan inte för du är allergisk!

Tänk- (ok, jag får välja antingen, kan jag fortsätta dricka eller så får jag välja bort något annat som jag "älskar" att äta/dricka). Vad hade du valt då?
Eller tänk- (Du blir rullstolsbunden, men kan fortsätta dricka. Eller väljer du- (Jag kan gå, men kan inte dricka. Ställ frågan till dig själv.

Är alkoholen så mycket mer värdefull för dig? Att du hellre blir rullstolsbunden och kan fortsätta dricka. Än att du kan gå och njuta av allt annat som är "gott"? Försök att intala dig detta, för att lyfta bort tanken. Varför skulle det vara negativt att inte kunna dricka ett gift?

Ett beroende är ett beroende! Varför är du inte rädd för att dricka alkohol, när du säkerligen är "rädd" för att exempelvis ta kokain etc? Vad är skillnaden? Jag tror alla gärna vill kunna ta ett glas eller två. Det är just det som är problemet att, om du inte kan det så har du problem. Bara att inse och förstå det.

Har du en förståelse kring sjukdomen så är det lättare för dig att acceptera den. Inga ljus blir släckta förrän DU själv inser och accepterar.
Tips, är att träna och fokusera mycket på den mentala biten. Det mesta sitter i hjärnan! Om alkohol gör dig glad/lycklig så har du ett problem. Finns det verkligen inga andra saker i ditt liv som gör dig glad/lycklig? Tänk på det!