Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju svårt att för oss att svara på. Det motsvarar ju ca 84 cl starksprit i veckan.
Alltså en 70 cl vodka flaska och lite till.

Problemet uppstår om du inte klarar av ditt liv utan dessa 3 öl om dagen.
Är det något du får abstinens av så är det ju ett problem.
Får du negativa konsekvenser?

Kanske ett läkarbesök skulle kunna vara bra?
För att kolla upp levervärden mm.

Tror faktiskt jag druckit mest för att jag varit uttråkad. 8 dagar nu och suget finns inte där alls. Röksuget är dock en annan femma men det hör inte hit. Om jag försöker på mig att dricka lite normalt vid fest och så ska jag uppdatera om hur det går.

Tack för dina uppmuntrande ord!
Suget kommer och går, men mitt nyktra jag består.... Än så länge.
Lite rädd för att bli överrumplad av a-suget rent akut längre fram så som du beskriver. Men du, och många här, har hittills gett mig styrka. Den hoppas jag består även den dag det blir krisläge.
Snart 100 dagar för dig, starkt!!!

Tack för att du delade med dig av dina tankar. Jag förstår hur du menar och finner dina ord intressanta.
För mig handlar det mer om att jag saknar den sociala tårtbiten i min vardag. Jag uppskattar egentid väldigt mycket så länge den balanseras upp av att jag får vara social.
Visst vill mina vänner ta en fika eller gå på bio om jag frågar, men det är sällan jag blir rastlös en tisdagkväll när jag ändå varit på jobbet hela dagen. Och på fredagar och lördagar brukar min bekantskapskrets oftast gå på AW och sedan kanske något restaurangbesök på lördagen.
Jag har provat att följa med på AW nykter och till en början så går det fint, men när sällskapet fått i sig några öl så börjar det ju märkas att vi befinner oss i olika världar.
Jag tror att det varit enklare om jag haft ett extremt socialt liv, men nu brukade det redan balanseras upp av egentid och pysslande hemma. Jag brukar ibland längta efter en hel helg ensam i soffan, men oftast för att helgerna innan varit fullspäckade med socialt liv.
Jag känner mig helt enkelt uttråkad just nu.

Så ca 3 st 3,5 öl per dag dvs ca 18-21 st i veckan i 7 år..

Är det ett beroende?

Suget kommer nog alltid att finnas där. Men man måste lära sig hantera det och acceptera att det finns.
Man får stånga sig blodig helt enkelt. Och vara medveten om det. Det kommer att komma och det kommer att
gå över. Det går över...

Förra helgen fick jag ligga under täcket, vågade inte ens kika ut. Hade grymt sug efter 94 dagar nykter.
Men det gick över. Jag fixade det.

Vill nog säga att de två första är jobbigast enligt många.
Vad nice att höra att du trivs så bra nykter.
Inga tvivel här inte. Kör på full fart framåt.

Heja heja dig.

Svar ja absolut. Men det är mängden som avgör. Alltså hur många du dricker.
En 3,5 öl = 4 cl 40% starksprit.
Alkohol är alkohol oavsett om det är vin, öl eller en drink/grogg.

Mvh

MM

Det blev en härlig vit helg!
Upp tidigt både lördag och söndag. Så mycket tid man får när man inte ligger fyllesjuk halva dagarna.
Imorgon går jag in i en vit arbetsvecka.

Jag förstår vad du menar och kan relatera till det också... jag vet inte... jag tror det handlar mycket om att hitta en balans för mig. Både ge mig tid helt för mig själv och lugn liksom, men också bryta den isolering jag delvis försatt mig i (på vissa plan) och komma tillbaka till att göra saker som jag mår bra av - och som jag i stor utsträckning har avvecklat de senaste åren.

Jag inbillar mig att jag behöver låta mig själv få vara ifred ett tag. Landa. Inte skynda mig att hitta nåt som kan ersätta eller fylla ut kvällarna och helgerna som jag tidigare ägnat åt alkoholen. Kanske läsa, pussla, fixa i hemmet eller gå långa promenader med hunden. Låta mig själv läka och komma till ro. Kanhända är det inte så för er andra, det kanske bara gäller mig. Jag läser att ni letar efter något annat att göra istället för att dricka, istället för att ha tråkigt. Men är inte det bara ett sätt att ersätta det ena med nåt annat? (Förvisso något mindre skadligt än alkohol... :)) Jag tänker att det kanske också är viktigt att lära sig förstå VARFÖR och VAD man egentligen dövat med alkohol - och hur man ska handskas med det framöver.

Det är ju inte så dumt att få undan en del praktiska långbänkar i hemmet. Men jag förstår vad du menar, det håller inte om man inte får utlopp för det sociala, roliga, kanske intima eller vad det nu är en behöver. Men du har nog helt rätt i att alternativet troligtvis varit sämre. Men det är väl kanske nästa steg, när det blivit lite ordning på drickandet är det dags att långsiktigt se över hur en vill leva sitt liv. Stora ord!

Men bra jobbat än så länge i alla fall och låter vettigt att hålla ut till fredag innan ev vin! Kram på dig.

Hej Olmo,
Jag tycker det låter som att du behöver ta tag i ditt drickande.
Är nu inne på min tredje nyktra månad ( efter 15 års alkoholism som eskalerade de sista åren)
Är så tacksam för att jag slutat. Gå inte att beskriva.

Bor du i stockholm? Jag går gärna med dig på ett aamöte.
Jag går nästan varje dag - det är en mäktig upplevelse. Och absolut INGET att vara orolig för.
Alla är supertrevliga. Ja, ALLA. De tar hand om en på ett otroligt sätt.

Kanske är det så att du inte nått din botten? Att du fortsätter trots att du kanske inte vill?
För somliga krävs det att man når sin personliga botten innan man vågar/vill sluta dricka.

Kram
M ( kvinna 38 år)

Blev mycket igår, utan att gå överstyr dock. Sällan det gör det faktiskt men ändå att jag är rejält påverkad.
Vaknade konstigt nog pigg och utan baksmälla helt magiskt.
Tjejen gick senare till jobbet, då hade jag typ 7-8 öl kvar i kylen som jag direkt rusade för att knäcka en!
Svepte den den första ganska fort och sedan kunde jag njuta mer av den andra. Då infann sig liksom lugnet i kroppen.
Sedan har jag druckit nu under eftermiddagen/kvällen typ 6 öl.
Det är som om jag behöver det för att kroppen ska inta ett slags normaltillstånd.

Jag vet hur fel det känns men mest fel känns det framåt 04:00 på mornarna när jag vaknar torr i munnen och ångest över att jag druckit....

... på hans reaktion på att du försökt lyfta det. Visst, det kan ju vara så att han inte vet hur han ska hantera situationen och så, men det är trots det ansvarslöst och olämpligt av honom. Jag vill inte låta hård nu egentligen, men jag vet att jag har varit en sådan som nästan uppmuntrat andra att dricka, varför? Jag vet inte egentligen, men det har ändå varit så. Personer som jag vet har ett riskbruk liksom... åtminstone helt slätat över, eller sagt något liknande: "jaså, det blev fylla ikväll ändå? inte så tokigt. Vad skönt för dig!" Jag har insett att det är vansinne och absolut inte okej, jag har bidragit till andras problemdrickande (och det finns givetvis personer som haft den relationen med mig med mitt drickande också).

Hoppas det stannar vid en liten återställare och att du kan ha en relativt bra dag - och inte är för hård mot dig själv!

Är inte så särskilt stolt över det. En liten återställare när min man stod i duschen. (8 cl sprit) Hemskt va? Men hellre det än att vara bakfull tänkte jag just idag. Apropå att det snabbt går utför. Funderar på att bestämma mig för en helt vit februari och se om det funkar. Och samtidigt se till att boka tid hos psykolog. Utmaningen är inte så svår så länge jag bokar av allt socialt umgänge. Med bara mig själv behöver jag ingen alkohol. Dricker ju inte ensam. Inte än i alla fall. Försökte prata med min man i morse och sa att det blev för mycket igår, att jag inte orkar längre och att jag vill att detta ska förändras och att jag behöver stöd från honom. Vad tror ni han gjorde? Slätade över, igen! Jamen det var väl inte så illa, du är ju ledig i morgon också, du behövde nog festa av dig lite. Alltså, ibland undrar jag hur han tänker....

Tack snälla! Jag har känt mig ganska uttråkad i helgen. Har rensat garderoben och städat ur lådor, inte riktigt vad jag brukar längta till under veckorna.
Men sitter nu här med en kaffe och vet att alternativen efter en fyllehelg ändå hade varit långt sämre.
Nu kör jag fyra dagar till eftersom jag inte vill riskera att sjukanmäla mig efter för mycket vin.

Tack snälla för att du tog dig tid att skriva och att peppa. Har du en tråd jag kan läsa?

Monday Morning - känner igen det där med att stå på Systembolaget en måndag förmiddag och inhandla 2-3 (oftast 3) 75:or vodka. Tog ofta taxi fram och tillbaka till bolaget också, då jag hade för mkt ångest för att klara av att ta T-banan till närmaste systembolag. Lät taxin vänta utanför medan jag sprang in på systemet och handlade, och sen hem igen, och dricka. Helt sjukt. Har 9 dagar nykter nu och vill aldrig mer tillbaka till det livet. Fysiskt, psykiskt och framförallt själsligt tar man ju kål på sig själv inifrån och ut.

Skulle säga att om man dricker 9-10 flaskor i veckan så är man beroende. Varför skulle man annars dricka såna mängder?
Förhoppning om att kunna dricka "normalt" är det största hindret för att bli fri från A. Ju tidigare man accepterar det desto bättre. Har själv testat många gånger, gör om samma misstag om och om igen. Men ändå smyger sig den idén in igen.
Man hittar ursäkter och bortförklaringar. Förskönar och glömmer.

Jag drack inte i närheten så mycket som du, blir inte heller för full, kan stoppa i tid men det gör mig inte mindre beroende. Det bara ser annorlunda ut i det här stadiet.

Vi sitter på samma tåg, på väg åt samma ändhållplats och det enda vi kan göra för att stoppa det är att kliva av i tid. Slösa inte mer tid, låt det inte gå så långt.

Livet utan alkohol är så mycket bättre.

Ja, eller hur. För min del hade det definitivt hjälp med ett livestöd. Just i den stunden när det är på väg att barka rakt utför. I den där stunden när man bestämmer sig för "att ha kul för det är jag värd" eller liknande dåliga ursäkter. Min man? Gissa vad han sa i morse efter att jag kommit hem full kl 5 på morgonen? "Men du är ju ledig i morgon, du behöver vila och slappna av". Här snackar vi nog minst 110% medberoende. Han bara slätar över. Önskar att han ställde krav i stället.

Tack för ditt inlägg! Känner så mycket igen mig i den där kärleken till alkoholen, som funnits med från början. Kan bara föreställa mig att det är svårt att stå emot när man varit 'duktig' en period. Jag är ny på att försöka vända det här, så jag har inga tips. Men kanske finns det genom AA eller andra organisationer nåt slags tips på hur man ska tänka eller göra när det där suget slår till? Ja det här var inte mycket hjälp, men jag är med dig i alla fall!

Hej Funderingar. Är det möjligt att din man kan bli ett stöd då? Har du pratat med honom om hur det är? Alltså, att du känner att det är på väg utför...

Ang en sak som du skrev tidigare: jag har inte skrivit här på fyllan. Det har jag skämts för att göra av någon anledning. :/ (däremot har jag skrivit till en massa andra på fyllan, typ jämt :'( ) Men jag håller med om att en chatt hade varit en bra grej. Inte minst just när hjärnan ställer om och bestämmer sig för att det är dags för drängfylla ikväll hade det kunnat vara bra för mig i alla fall...

Min middag gick ju väldigt bra. Två stora glas vin var helt enligt plan. Sen gick vi på krogen och drack lite mer. 4 glas till, men bara finvin. Sen på nästa fina krog för att vi sprang på vänner från förr. 2 öl och ett glas champagne eller 4 öl, var nog två ändå? Sen gick jag på efterfest och kom hem fyra på morgonen. Der var väldigt trevligt såklart. Men vad säger jag till min man som snart vaknar? Önskar att han kunde vara ett stöd. Just nu är jag nog på väg rakt ner i källaren och det känns som det går fortare och fortare...så vad ska jag skriva loggen? 15 glas? Är det ens möjligt? Eller det var nog bara 10-12. Eller?

Åh, tack snälla för dina ord!
Kan verkligen hålla med om vilken helt oväntad vinst nykterheten innebär. Är så glad att jag lyckats så här långt. Abstinensen borta, men suget efter a kommer och går. Längtar efter den dag då även det är borta. Men mina två veckor hittills är bara några få steg på den långa vita vandringen...
Imorgon tar vi nya lätta steg utan bakfylleelände!
Kramar tillbaka!

Tack för att vi fick ta del av dina tankar och en del av ditt liv. Din berättelse har ett stort värde för mig.