Senaste kommentarerna i forumet

Jag sitter här på lördagskvällen och läser i gamla anteckningar jag hittat i datorn. När jag läser vad jag skrivit om min vän B slår det mig att det kanske kan vara av värde för andra att ta del av dessa. Särskilt eftersom jag vet att min vän gärna delat med sig om han fortfarande varit i livet. Dessutom vill jag gärna också beskriva den närhet till alkoholdöden som jag själv upplever.

Vännen B

B hade varit uteliggare och en gång blivit riven av en tiger. Vi träffades i AA och blev nära vänner. Under sin relativt långa nykterhet avancerade han från anvisad anställd med statsbidrag, till arbetsledare inom ett samhällsägt företag. B var utomordentligt kompetent. Jag är övertygad om att han blivit en framstående person inom snart sagt vilket område som helst om han inte haft alkoholproblem. Vid 23 års ålder fick han istället domen ”kronisk alkoholist” av en läkare. Väl tidigt kan man tycka.
Inom AA var B helt nykter i nio år och under den tiden utvecklade vi ett kamratskap. Vi hjälpte varandra och umgicks ofta. När han sedan återföll i missbruk gick han in i ett periodiskt supande med långa nyktra intervall. Upp till ett år och mer. I detta avseende var vi mycket lika eftersom jag senare utvecklade samma mönster efter mina tretton år av nykterhet.

Vi drack aldrig tillsammans. Till det respekterade vi varandra för mycket. Jag minns en gång när vi stötte ihop och vi båda var påverkade. B kom från systembolaget dit jag var på väg. Han hade skäggstubb och ögonen flackade. Vi stannade och såg på varandra.
”Är du på gång?” frågade han.
Det var jag.
”Då är det bäst vi skiljs fort som fan!” sade han och skyndade något ostadigt mot sin väntande taxi.

Vi förstod båda att om vi skulle dricka tillsammans skulle vår relation förstöras. Den vänskap som möjliggjorde att vi träffades regelbundet på någon restaurang och talade om livet. Om de tankar och problem vi hade. Om det lidande vi aktivt sökt genom alkoholen, Om viljans begränsning gentemot infallet, det som inte sällan fört oss in i en tankekedja som slutat på systemet.
Särskilt behandlade vi våra gemensamma känslor av att vara en bluff. Någon som med ord och känslor duperade andra människor. Inte för att någon av oss medvetet handlade på det viset men vi kunde konstatera att bakom våra ageranden låg ett egenintresse. Vi önskade vara osjälviska men nådde aldrig fram till kärnan av osjälviskhet. Såväl B som jag hade ett behov av något som var större än vi. Som gav sanktion. Vi insåg våra egons begränsningar.
”Jag mår konstigt nog bäst om jag får ge något”, sade B. ”När jag får något känns det som jag lurat till mig det.” Sedan log han svagt och sade att det kanske berodde på att han en gång stulit ur den offentliga kollektbössan i Domkyrkan. Det hade räckt till några flaskor vin.
Många gånger berörde vi våra upplevelser som barn. B:s mor var alkoholist. Han bodde hos henne men brodern flyttade med pappan vid skilsmässan. Från skolan mindes han några tillfällen då han under utflykter gömde sig i skogen. Detta för att få höra när de andra barnen ropade hans namn under sökandet. En liten pojke ensam bakom en sten som ville bli uppmärksammad.

Liksom jag blev han far som mycket ung. Till en början försökte han bo tillsammans med modern och barnet men snart kom separationen. Han miste då bostaden och började föra ett vilt liv. Uteliggare, småbrott, fängelse, nyktra perioder med tillfälliga jobb då det gick mycket bra. Uteliggare igen, narkotika men framförallt alkohol. En så kallad A-lagare.
Sedan, långt senare, en möjlighet till bostad. Han flyttade in och beväpnade sig med ett baseballträ för att hålla gamla ”vänner” stången då de ville övernatta. Därefter jobb och en nykterhet understödd av AA-gemenskapen. Han avancerade socialt och i arbetet. B hade blivit en ”Svensson” och trivdes med det. Till och med äktenskap gick han in i.

”Du kanske tycker jag är knäpp men jag älskar att betala räkningar! Detta att sitta vid köksbordet och kunna göra rätt för sig är fantastiskt. Efter mer än fem års nykterhet njuter jag fortfarande av det.” sade han.

Det här med tigern var något han roade goda vänners barn med. De flesta barn älskade B och han dem. Han hade besökt Kolmårdens djurpark i ett av sina tillfälliga arbeten och därmed fått tillträde till djurstallarna. Där, i en bur, fanns en liten tigerunge obetydligt större än en katt. Eftersom B tyckte om att leka viftade han med handen framför gallret. Tigerungen försökte nå handen med sin tass. Leken blev allt intensivare och B råkade komma för nära gallret med handen. Svisch, så hade den lilla telningen orsakat ett flera centimeter långt sår på hans högerhand med sina rakbladsvassa klor. Därefter kvarstod ett ärr han kunde förevisa och som onekligen hade orsakats av en tiger.

B var social och skaffade sig många vänner. Efter hans skilsmässa också kvinnliga sådana, med varierande grad av närhet till honom. Han tyckte om att dansa och flirta. Men han ville på slutet av sitt liv inte ha alltför nära relationer. När han var ute och dansade och en kvinna verkade bli intresserad av honom försökte han avstyra det hela. I det fall hon frågade vad han skulle göra senare på kvällen hade han ett standardsvar.
”Jag ska åka hem och titta på boxning.”
”Då försvinner glansen i deras ögon” uppgav han.

B dog av alkoholförgiftning. Han var som sagt periodare, liksom jag. När han började dricka intog han lika stora mängder som då han var mer aktiv. Men genom de långa nyktra perioderna minskade toleransen mot alkoholen betydligt. Parallellen till min situation är tydlig.

Jag träffade honom sista gången på parkeringen utanför ett köpcentrum. Han var då nykter, men jag anade att något var på gång. Oss alkoholister emellan är det inte ovanligt att vi känner av ett annalkande återfall hos den andre. Det var i början av juli och Sverige var som vackrast. Fortfarande fanns det några vita sommarnätter kvar och naturen sjöd av liv.
Förmodligen åkte B direkt hem och började dricka. När han drack drog han ner alla rullgardiner och satte sig att supa. Han stängde ute världen och denna sista gång även sommaren. Säkert hade han sin TV påslagen där i dunklet. Förmodligen var han helt omedveten om döden. Hade han inte druckit sig till döds är risken stor att han börjat kvickna till först när höstlöven börjat falla. Detta för att påbörja ett nytt Sisyfosarbete med avgiftning, tillnyktring, nykterhet och flaskan igen.
Två veckor efter vårt möte utanför köpcentret hittades han i en blodpöl i sin lägenhet. Liksom jag, trodde B på något irrationellt sätt att han var odödlig. Ett tufft liv med många svårigheter hade lett in honom i den illusionen. Men sedan en dag kom sanningen ifatt honom. Med rullgardinerna neddragna dog B i den avskärmade värld han ibland gick in i.

B:s begravning var vacker. Dit kom många vänner, inte minst från AA. På kistan stod en bild från hans nyktra tid då han ägnade sig åt krävande motionslopp på cykel. Han hade bland annat kört ”Stora Styrkepröven” från Trondheim till Oslo när han var omkring 50 år. Det tycktes mig som om hans släktingar blev något överraskade över de vänner som slöt upp vid begravningen. De mötte ett välfyllt kyrkorum med vänner och väninnor ur snart sagt alla samhällskategorier som ville ge B ett värdigt avslut. Han fick det och han var en god människa.

En insikt
Om jag inte lyckas avhålla mig från alkohol väntar mig en liknande död som den för B, det är jag klar över. Detta är en insikt som kan vara ett stöd när jag försöker finna en varaktig nykterhet. Jag vet hur denna död kan se ut. Dessutom har jag känt flera andra personer där alkoholen tagit deras liv.
Ändå denna tanke att detta ändå inte kan hända mig. Det är svårt att till fullo ta in att den egna döden kan vara så nära. Detta trots att jag flera gånger blivit räddad tillbaks till livet när jag varit på väg mot en säker död på grund av mitt alkoholmissbruk.

Ja, detta var de anteckningar jag fann. De är över två år gamla nu men lika aktuella för mig. Vännen B. saknar jag fortfarande. Och har denna berättelse haft något värde för dig som läst den känns det glädjande.

Ikaros

Grymt kul och inspirerande att läsa att du mår så bra av dina bra val.
Har följt dig på din konferens. Imponerad! Hatten av! Verkligen galet
starkt jobbat att fixa det. Men det gjorde du! :D

Det bästa av allt.
Vakna utan huvudvärk, ångest, svettig, trycket i kroppen.
Den oroliga känslan när man bara inte vill kliva ur sängen
man vill bara ligga kvar och självdö...
Den känslan är något bland det värsta jag vet.

Imorgon går vi upp och mår bra.
Tar tag i dagen och gör det bästa vi kan för att göra nya bra val...
hela dagen!

Varma kramar

MM

Synd bara att det dröjde så många år innan jag provade helgnykterhet. Men sent ska syndarn vakna...
Blir powerwalk imorgon, strålande sol utlovat. ?

Hej Karin! Det är tufft det där med vad man ska ersätta tidigare alkoholtillfällen med... Det är ju som du skriver, det blir inget bra på sikt om alternativet bara blir att man sitter hemma. Men hur som helst är du grym som klarat detta uppehåll med galans! Hoppas du har en bra lördagskväll! kram

Visst är det underligt att det är trevligt att vara nykter!?
Jag är hemkommen från ett träningspass och mår mycket bra.
vänligen
Ikaros

14 vita dagar nu. Mår väldigt bra i kroppen, men saknar ett glas vin.
Har bestämt mig för att dricka vin hemma nästa fredag.
Det känns så otroligt trist att ha detta problem och dessutom svårt att acceptera. Känner att jag mest sitter hemma just nu för att det känns tryggast, men egentligen behöver jag en mix av egentid och socialt umgänge. Har romantiserat vinet så länge att jag har svårt att fylla dagarna nu när jag undviker barerna.
Har en AW planerad 27:e och känner mig mest bara orolig och rädd.

Så härligt att helt spontant vakna vid 7.30 och vara glasklar i huvudet! Har hunnit med massor redan, normalt brukar jag vara "fit for fight" ungefär nu vid halv två. Då hinner jag till systemet innan stängning. I vanliga fall har jag lurat mig själv och köpt hem på fredagen för hela helgen för att finna att allt är slut när jag tittar i kylen på lördag... Bara att fylla på. Nu slipper jag tänka på att hinna till bolaget och dessutom sparar jag en hyfsad slant.
Forsatt vit helg på er!!!

Ja ja men. Man ökar hela tiden. Jag har gått från party med vin/öl på krogen, till sista åren, ren starksprit.
Vänta på att vin ska gå ut i kroppen tar för lång tid. Sånt har jag icke tid med längre.
Så även jag har räknat ut att fyllan både håller längre samt kommer fortare med ren vodka/whisky/gin
eller what ever om det bara innehåller 40% eller mer.
Absinthe är ju guld med sina 72%...

Har t.o.m stått i kön på Systembolaget och flinat åt folk som bara köper (1) en flaska vin. Tänkt - ha ha Vilket larv. Sup på riktigt om du ska supa.

Helt galet! Helt sjuka tankar.

Jag är så glad att jag inte står där och flinar åt människor som faktiskt kan dricka normalt. Jag skäms över att jag har haft sådana tankar.
Det är dom som borde ha glott på mig med mina 2-3 flaskor vodka på Måndagsmorgonen.
Och det gjorde dom säkert med...

... "skulle hata om någon hade koll på mig. Då blir jag barnsligt obstinat..." DET känner jag verkligen igen – både från mitt eget och närståendes... sätt att reagera! Koll är bra ibland, men då ska man ha bett om det.

Vad duktig du är som håller dig ifrån allt det där!
Jag har kört en typ vad detox denna v (mån-fre) och det är ju jätteskönt och man får ju så mkt energi så förstår vad du menar men ältandet etc..! Man blir ju sugen på alkohol tillslut (iaf jag) för att "lugna" sinnet.

När jag läste ditt inlägg frös jag till ett slag, tänkte att du är min bästa väns fru....
Jag menar jag vet att åtminstone en nära vän är lik mig i sitt beteende. Och vi har detta "intresse" öppet men under ytan, mellan raderna liksom läser man något annat.
Ikväll dricker jag också, "fin-öl" såklart då det är fredag, men känner mig ändå inte lika sugen! Vet inte varför men ser det som något positivt.
Har ändå fått i mig fyra öl och är inne och smuttar på min femte och mår fint - men vet att det nu är alkoholen som gör det.

Jag skulle kunna ta upp en sak till rörande detta men då är jag liksom rädd att någon ska läsa detta och förstå direkt vem jag är.
Sjukt eller hur?

Att jag har denna medvetenhet men kan inte sluta dricka öl. Är det så enkelt att beroende lika gärna är en kombination av alkoholens påverkan på kroppen som en god smak?
Jag menar man kan ju typ bli beroende av choklad för det är så galet gott.

Jag känner igen det ni skriver om. Det smyger sig på, mängderna ökar. Det blir mer och mer normalt. Gränserna flyttas. Ett riskbruk har jag definitivt. Och jag vill gärna tro att jag kan hantera detta själv... men ska börja med att beställa tid hos någon typ av psykolog etc och se om det är en väg att gå först.

Jag tror du har helt rätt Nya tider. Drickandet är absolut progressivt. Och man normaliserar den nya nivån för sig själv. Ju tidigare man drar i handbromsen desto enklare är det. För min del har det alltid varit det att jag vill bli väldigt full. Visst, det går bra att dricka bara ett eller två glas eller en bärs, men det är inte värt det. Det gör ingenting för mig och det blir enbart jobbigt. Men jag har insett att gränsen för vad jag tycker är okej fylla har flyttats, hur tidigt jag börjat dricka en helgdag när jag inte haft några måsten har flyttats. Rent krasst: jag har känt att det har ju inte funnits någon anledning att vänta med första vinglaset om jag ändå varit själv och inte haft något för mig... ta återställare ibland har känts mer och mer okej. Ja, t o m vettigt. Välja 7,5-or istället för vanliga starkbärs att dricka mellan vinglasen, hur full jag blir när någon annan är med. Allt.

Så numer är jag helt inne på att det bästa, alla kategorier, är om man klarar av att reagera vid de tidiga varningssignalerna. För mig har det i alla fall inte kommit som någon chock att det blivit såhär, jag har ju vetat att jag har ett riskbruk i 10-15 år, men alltid tänkt att "nog kommer jag kunna hantera det på en rimlig nivå alltid, även om det inte är sunt som det är just nu"... foolin' myself since forever.

Mitt problem är att det på sistone blivit mer varje gång jag dricker. Kan avstå flera dagar mellan. Det är väldigt kopplat till situation och socialt umgänge. Jag börjar aldrig dricka ensam om jag ska vara själv. Har alltid gillat att festa mycket, blir ofta full i såna sammanhang. Kan även dricka bara ett eller två glas om det är vad den sociala koden säger och det inte "finns" mer. Står för mitt drickande, skojar ofta om det och har pratat öppet med några vänner om det. Insikt har jag, men har inte rätt verktyg. Vill inte sluta dricka helt. Bara sluta bli för onykter, det känns så destruktivt. Och det blir värre och värre tycker jag, känner att jag inte har kontroll alltid. Minnesluckor får jag också.

Tack för tillrop!
Har absolut din dikeskörning i bakhuvudet.
Tror också på en nykter och vit helg, vore synd att sabba två vita veckor (oj, så fort det gick!). Som du skriver, livet ler mot oss. Lite mer för varje dag!
Sköt om dig i helgen!

Bra jobbat Elias med en nykter konferensresa !!
Ja , tänk gärna på mig och min historia nästa gång det är dags för att fira ngt ,
det finns så många andra sätt att fira på som inte förstör flera månaders jobb o kamp ..
Och du .. helgen kommer att gå jättebra .. tänk på vad du precis har tagit dig igenom .. :-))
Nu härliga fredag .. jobb väntar.. och Elias .. visst känns det som att livet Ler mot oss lite igen ..

Precis hemkommen från konferensresan. Varit på många och detta var den första helnyktra. Intressant upplevelse! Blir en nattmacka nu och sedan sängen.

Det är bara starkt nog att du tagit dig hit till denna sida tycker jag.

Jag är här för dig och läser gärna vad du vill berätta.

Du är inte ensam kära du ❤

Hur ser dina alkoholvanor ut idag?

Blev det också.

Har letat igenom typ hela internet och det finns INGET ställe att prata om hjälp o stöd. Ringa kan man, men hur bra funkar det i en lägenhet och mannen i soffan? Om jag når botten och startar ett nytt liv så kommer jag att starta en 24/7 chatt för alla Som är onyktra och tänker (ibland är det ju då man har modet att inse problemet och behöver "någon"). Det känns så omodernt att det inte finns.

....så har jag haft middag hemma ikväll och druckit en liter vin och en folköl. Känner mig inte särskilt stupfull eller så, men borde kanske? Gästerna har gått hem men vi har exakt hur mycket som helst hemma. Bara att gå till skåpet. Finns det NÅGON mer som skriver i onyktert tillstånd? Alla verkar så väldigt skötsamma och insiktsfulla? Vill mer än gärna ha respons från någon där ute. Vad bör jag göra?

hej
Något delirium tror jag inte du får, för detta krävs ett mer kontinuerligt drickande.
Eftersom du är orolig för din alkoholkonsumtion tycker jag att du skall kontakta t.ex en läkare eller kommunens alkoholrådgivning. Du kan också göra ett litet test på nätet, www.alkoholprofilen.se. Personligen tycker jag att ditt dryckesmönster är alarmerande.
vänligen Ikaros

Det kan väl vara en spännande upplevelse att se världen utan "vinglasögon", förutom hälsoeffekten förstås! Att både sluta röka och dricka samtidigt kanske är bra, eftersom drogerna tilltalar samma receptorer? Rökat ökar lusten att dricka och vv, sägs det av dom som vet. (Själv har jag aldrig rökt.)

Om du har mycket förhöjda levervärden ska du vara försiktig med Antabus. Skrivet i all välmening.

Hej och tack för svaren! Torsdag nu, känner en liten oro i kroppen idag, men det kan lika gärna vara för att jag i söndags även slutade röka. Tänkte att det var lika bra att gå all in. Bjudit hem föräldrarna på mat, känns väldigt ovant att inte valt ut något vin till maten, men så får det vara.