Senaste kommentarerna i forumet

@Halihalå Eftersom du känner dig "lite seeg" på morgonen så är det kanske så att du inte bara tar EN bärs eller ETT glas vin?
Det är väldigt sunda tankar du lyfter upp. Mitt råd är att dra i handbromsen ordentligt vad gäller alkoholen.
Sen tänker jag inte ge fler råd. Jag är övertygad om att du hittar andra alternativ vid matlagningsdags!
Ta hand om dej och din familj!

@knickan Precis!! så känner jag. Jag känner inget på dagarna, tränar och allt. Men när jag ska börja laga mat på kvällen så känner jag att guuuud vad skönt att knäcka en öl eller ha ett glas vin bredvid. Nu är det så varje kväll och jag märker att blir lite seeg på morgonen och jag tror jag sover sämre...
Känner varje morgon att jag inte vill dricka ikväll, men när jag kommer hem från jobbet .... så kommer suget.

Funderar på hur jag kan bryta mönstret... ska jag gå och träna efter jobbet ? Men det går ju inte jag har ju familj som vill att jag kommer hem och gör mat och umgås...
Ska jag förbereda mat dagen innan och på kvällen köra ett träningspass hemma .....det snurrar i huvudet av ideer.

Någon som kommit på ett bra "hack"?

Tjena Kennie, tack för att du tar dig tiden och skriver till mig, det uppskattas enormt. Jag har bestämt mig för att vara nykter ett tag och eventuellt ta kontakt med vården, det känns läskigt dock. Har även funderat på att gå på ett AA möte men även det känns som jag gör allt verkligt om du förstår vad jag menar. Jag känner mig rädd för att folk inte kommer gilla mig i sociala sammanhang när jag inte är berusad...

Allt gott @Kennie

Hej Svärdfisken! Så bra att du hittat hit. Jo, som du har på känn så har du ju helt klart problem med alkoholen. Ta tag i det nu, alkoholism är progressivt och blir undan för undan svårare att ta sig ur. Att det är många som dricker mer under studieåren stämmer kanske, men de flesta dricker inte alls så mycket eller ofta som du beskriver. En definition på alkoholberoende är att man fortsätter dricka trots negativa konsekvenser. Och så verkar det vara för dig, eller hur? Jag tror du skulle må bra av att få stöd i denna process. Att skriva och läsa här är bra, men du kan också få stöd av vården. Mottagningen Riddargatan 1 har gott rykte, till exempel, eller gå till en vårdcentral som kan ge dig råd. Att göra upp med bilden av sig själv som den som alltid dricker är också viktigt. Och det går. Jag var förut en av dem som alltid var sist på festen, men nu har jag insett att det går utmärkt att vara med och ha kul nykter, och gå hem när de flesta andra går hem. Jag dricker alkoholfri öl när jag går ut, det funkar. Det tar tid för hjärnan att ställa om, och då känner många sig deppiga och ifrågasätter sitt beslut. Men ha tålamod och ge det tid så går det. Kolla också alkoholprogrammet här på sidan, där kan du göra ett test och få tips om hur du går vidare. Och gör det nu, fönstret då förändring är möjlig öppnas inte så ofta....

Bestämde mig att sluta drick för 5 dagar sedan, har varit på avgiftning och kom hem idag.
Anledningen till att jag tillslut förstod att det måste ta ett slut var först och främst för jag tänkte mycket på nära och kära men även det ekonomiska, svårt att få ihop det när man dricker för 10000 i månaden.

Nu på fredag blir det samtal med sjukvården angående medicinering och jag har redan nu fått en stödperson som jag kan samtala med.

Största problemet för mig just nu är att jag har ett fruktansvärt sug.

//Mk

Hejsan, jag är en 23 årig student som inte vet om jag dricker för mycket.
Enda sedan min första fylla när jag var 16 år har jag alltid blivit skitpackad, minnesluckor hela tiden och gjort saker som jag har ångrat dagen efter. Jag har alltid varit känd i min kompis som personen som alltid dricker mest och blir helt jävla dyngrak. Det har typ blivit som min personlighet. Jag kan inte ens räkna på två händer hur många gånger jag har gått hem med olika kvinnor som jag inte ens kommer ihåg hur jag hamna i säng med dom samt att jag aldrig hade gjort det nykter. Jag har sårat kompisar och hamnat i slagsmål, en hel del skit alltså. Jag brukar inte dricka mer än 3 ggr per vecka men när jag väl dricker så tar det aldrig slut, jag dricker tills att alkoholen är slut eller jag somnar in princip. Jag tappar kontrollen helt enkelt.

Jag började universitetet i höstas och man kan säga att saker och ting har blivit värre, mycket mer ångest och mycket mer alkohol. Jag har börjat sluta göra saker som jag älskar, tex träning och vara ute i naturen. Jag har sårat kompisar. Jag börjar bli väldigt orolig för vad fasen jag kommer göra härnäst på fyllan, alla säger ju att det är normalt att dricka mycket under universitets tiden, men jag vill inte må som jag gör efter varje helg.

Hej @navistar och välkommen till Alkoholhjälpen! Du har startat en egen tråd efter att ha läst här under en tid. För många har det varit ett väldigt viktigt steg mot förändring att börja öppna upp och skriva! När jag läser det du skriver blir jag nyfiken på hur situationen såg ut igår när du drack för mycket. På vilket sätt ställer det till det för dig? Och hur skulle du vilja ha det istället?

Tack snälla alla för era fina ord och stöttning! Jag har lyckats vara nykter och stått emot frestelsen av alkohol under vissa dagar av julen och kunnat umgås med vänner. Nu när semestern är slut är det helgerna som är utmaningen men jag känner mig mer motiverad än på väldigt länge att hålla mig nykter i helgen och sen försöker jag ta det därifrån steg för steg. Jag har funderat på att söka stöd genom AA om jag inte lyckas denna gång. Tyvärr vågar jag inte söka hjälp via vårdcentral där det kommer journalföras, vilket jag har en känsla av kan straffa sig i framtiden : (

Tack för att ni tagit er tid att dela med er av eran situation, det hjälper att höra att man inte är ensam med sina problem <3

@Johan@marshmallow11

Känner igen mig så väl. Separerade för två års sen och har två barn. När dom bor hos sin mamma så har tyvärr alkoholen varit den bästa trösten. Har druckit för mycket och det jobbigaste är att jag vet att jag druckit för mycket.
Har dom senaste helgerna dragit ner det till en öl till maten och en ”fredagsgrogg” i soffan och mår så mycket bättre redan. Hoppas och jag vill vara helt fri från spriten innan mars i år och tror jag kommer lyckas.
Skit i alkoholen när du är ensam, blir bara värre enligt min egna uppfattning
Har vänner som jag berättat mina problem för och dom hjälper otroligt mycket bara genom deras stöd.

Vet inte hur dina vänner beter sig men söker du någon att prata med som varit/är i samma situation så får du gärna höra av dig.
Tror att vi alla kan hjälpa alla

Medicin? Kanske vore medicin så du inte kan dricka en lösning.

@Fia40 Det är alkoholen som är orsaken till ångesten. Många här dricker som du , du är inte ensam!
En del tänker bara en dag i taget.
IDAG ska jag inte dricka, kanske imorgon men inte idag…
Men oftast försvinner det värsta suget ganska fort ändå.
Försök att ta en dag i taget och se vad som händer…
Men tveka inte att söka hjälp också om du behöver. Det är sååå värt att kämpa för. 🙏🏻❤️🙏🏻

@Fia40
Ett tips det finns en app Im sober som räknar antal dagar. Får också ett enormt stöd av alla som är med där.
Det här forumet är också bra.
Alkoholen har varit en stor del av halva mitt liv. har gjort många dumma grejer grejer när jag druckit men till slut gick det inte längre och jag satt hemma själv o drack.
Livet är bättre utan A. är bättre och du slipper bakfyllor och ångest. Det är tufft att vänja av men det går.
Ta hand om dig

@Fia40 välkommen hit! Jag tänker att det nu har såtts ett litet frö inom dig att du inte vill dricka. Bara det är stort att komma till insikt med.
Antal gånger jag har gjort bort mig är många!
Minnesluckor, både spytt och kissat ner soffan, fyllecell, ringt släktingar och sluddrat på fyllan, delat diverse udda saker på sociala medier, ramlat och slagit mig många gånger och ofta mindes jag inte ens vad som hänt. Den sista tiden blev det att sitta ensam i soffan och supa. Ville enbart bli lämnad ifred tillsammans med mina starköl eller vin. Måndag är vi på forumet som har gjort diverse saker på fyllan. Här är det en god stämning och många goda råd finns att hämta!

Tack för att du svarade.
Jag har också dystymi som övergår i depression runt december.
Var nog det som triggade igång drickandet i går.
Jag är livrädd att jag förstört något i kroppen för gott.
Får jag fråga hur du mått dagen efter ett så stort intag och hur lång tid tog det för dej att återhämta dej.
Jag har huvudvärk från helvetet, spyr, värk i kroppen.

Hej! @Rieslin,
Känner så väl igen det här med tolerans så att man kan dricka nästan hur mycket som helst utan att man märker av att man ens är berusad. Drack ibland rejält med vodka, men blev aldrig riktig rejält berusad på nåt sätt av det.
Det har väl att göra med att jag som har en ständig lågintensiv depression i form av vad de lärde inom psykiatri kallar för Dystymi, då jag även då har stor brist på naturligt förekommande dopamin. Söta drycker höjde alltid den nivån på ett effektivt sätt en liten stund. Det var väl därför som jag så ofta tidigare satt och hinkade söt och slibbigt portvin och inte så sällan 35 procentig Jäger som gjorde sitt jobb så att man slapp tänka och känna så himla mycket. Men kroppen märkte då av intaget så till den milda grad att man väl så rätt ofta gick omkring och hade en lättare form av njursvikt och inte älskade levern det hela heller. Fy faen vad dum man kan vara...
Kämpa på nyktert kompis!

Vet att jag dricker alldeles för mycket och har gjort länge men Igår spårade det totalt.
Jag drack 70 cl sprit på 4 timmar och sluddrar inte ens.
När jag räknade ur min promille i morse så visade den på 4,5 och jag är tydligen inte nykter än.
Kan detta verkligen vara riktigt.

Tack för svar. Jo jag har väl insett att jag borde sluta att dricka helt. Men känns som att jag inte kan, jag dricker ju även på vardagar. Känns son hela jag är en bluff och jag tänker varje dag att jag inte ska dricka något. Men jag gör det ändå, gång på gång. Allt känns vara skit och ångesten är konstant. Enda gången jag slipper den är när jag dricker.

@Fia40 @Fia40 När man dricker ofta och mycket, så kan toleransen öka. man dricker alltmer för att uppnå samma sak. Det hela eskalerar. Jag drack som du, inte varenda dag , utan oftast på helger, men kunde då bli helt plakat. Kontrollförlust kallas det.
Jag försökte i åratal att dricka mindre. Nästa gånga ska jag bara dricka två, max tre glas osv...
Men det funkade bara nån gång då och då. Så återkom det till att dricka mig till minnesluckor och ångest från en annan planet.
Till slut insåg jag att det inte funkade. Jag bestämde mig för att hålla upp tre månader (vilket rekommenderas).
Då hinner kroppen och hjärnan återhämta sig. Det är lättare att hålla upp helt, upptäckte jag, eftersom suget annars återkommer varje gång man dricker något.
Nu har det plötsligt gått tio månader och jag har blivit "hon som inte dricker". Jag går på fest nykter, har kul, mår bra, sover gott och framför allt slipper den kemiska ångest som kommer av alkohol.
Om du känner att du inte kan hantera alkoholen så är mitt råd att hålla upp ett längre tag. Och se vad alkoholen egentligen har för plats i ditt liv. Kanske är det inget plus? :)

Usch, jag kan verkligen inte fortsätta såhär. Idag vill jag hoppa från balkongen känns det som. Har sån ångest att det inte går att beskriva. Var ute igår och har sånna minnesluckor, tror jag ramlade på stället, tjafsade med en kille. Hånglade synligt, vet inte hur jag kom hem. Vuxna människa! Kommer inte visa mig ute igen. Tror jag måste sluta dricka helt alltså för jag kan inte dricka med måtta.

Någon mer son alltid gör bort sig?

Kort uppdatering. Saker har väl gått fortsatt åt helt fel håll. Hon har fortsatt dricka och jobba hemma samtidigt som hon druckit några och varit packad på arbetstid, förstår inte hur ingen uppmärksammat det. Har också många korttidsfrånvaro men hennes arbetsgivare har inte reagerat på det. Min arbetsgivare tar ett snack efter endast några tillfällen som ligger för tätt. Men nu har vi iallafall beslutat oss för att separera, eller jag har sagt att jag inte kan leva det här livet mer. Är på riktigt orolig över hur hon ska fixa framtiden men jag kan verkligen inte göra mer nu utan att gå under själv på sikt. Ska försöka ta tillbaka mitt eget liv nu och kommer att vara helt utan alkohol i fyra månader framöver. Blir en bra tid för mig att se hur mycket det betyder för mig och att kunna avstå. Nej, jag ska inte sitta inne, men kommer att vara med i ett träningsupplägg där alkohol ej finns med alls. Ska försöka att återkomma med lite mer frekventa uppdateringar.

@Lechaim Förstår. Alltid en massa normer att leva upp till, och det kan bli så fel.
❤️🙏🏻

@JohannaV jag ser att du inte skrivit på länge men omsusade läser det här så är min situation mycket lik din. Jag är också kvinna i övre 30-årsåldern som inte heller har partner eller barn.
Jag har också tyckt att fikarasterna har varit jobbiga. Ibland går jag ut på en promenad istället.
Jag har mer energi nu att hitta på saker och att jag är nykter för min skull! Det är ingen idé att gå och vänta på livet. Livet är här och nu 🌸

@JohannaV Vet inte om jag har några goda råd. Men känner igen mig, även om inte min situation är exakt samma. Familj och barn har jag hunnit med, men är numera singel. Men ensamheten är inte lätt, många här tycks ha sin familj i närheten, vilket jag inte har. Jag läser mycket, ser på intressanta filmer/program, korsord, puzzel... Men det ersätter ju inte mänsklig kontakt. Har du några föräldrar/syskon du kan umgås med nu på jul? Jag ska vara med barnen.

@Amanda L Precis så är det, alla har behov av sällskap. Som jag också skrev, men att vi introverta trivs i mindre grupper där man kan vara mera personlig med varandra. Jag skrev inlägget för att jag tänkte att den som är medveten om hur man funkar, kan vara mer trygg med sig själv. Och kanske inte behöva ta till alkohol för att man mår dåligt av sitt eget beteende. Som förr då jag inte tyckte jag levde upp till att vara "normal".

@Lechaim Det är nog så stt de flesta finns på skalan mellan mycket introvert till mycket extrovert. Inget fel på nåt av det vad jag förstår, men alla människor har väl ett visst behov av andra människor.