Senaste kommentarerna i forumet

Hej! Väldigt fin och personligt text! Jag tycker absolut inte att du knäpp på något sätt utan däremot klok som fått upp ögonen för att du behöver hitta andra sätt att hantera ditt välbefinnande på. Tror du skulle ha mycket nytt av att gå och prata med någon! Få andra infallsvinklar. Det finns både för och nackdelar med alkohol och det låter som om nackdelarna börjar ge sig till känna. Du är ung och har så mycket bra framför dig i livet. Tror på dig och din förmåga att ta kloka beslut som är bra för dig. Avslutningsvis kan jag säga att även jag som snart är 50 dricker för att få känna ruset men det kommer alltid en bitter smak efteråt! Håller tummarna för dig!

Där man dricker som du gör sker förändringar i hjärnan. Du kan kanske uppnå lugn under en period. Men nästa gång behöver du mer för att få lugnet. Och till slut kan alkoholen bara ge dig ett litet lyft upp ur ångesten för att därefter avta helt.
Medvetslösheten är då befriaren men här lurar demonerna
Till slut delirium tremens det veritabla helvetet som obehandlat för femte person leder till döden.
Du är inne på en mycket farlig resa särskilt eftersom du blandar med tabletter.

Hör av dig när du blivit nykter.
Vänligen
Ikaros

Tack för ditt inlägg.Jag blir smickrad av den uppskattning du ger mig. Uppskattning är något som jag önskar men samtidigt har jag svårt att ta det. "Tänk om hon får reda på vem jag verkligen är..."

Den halvtomma flaska du hade i skåpet var det en reserv? Men den hade legat där länge? Och du har inta varit påverkad? Ett samtal med din make kan nog reda ut det.

Det är sant att ärlighet och nykterhet hänger i hop. Men när det gäller alkohol kan man inte lita på alkoholister. Och det av den enkla anledningen att alkoholisten ljuger för sig själv när det kommer till alkohol. Samtidigt behöver vi stöd och tillit från omgivningen för att lyckas bli nyktra! Jag menar att detta är ett faktum som både alkoholisten och medberoende måste förhålla sig till. Det kanske vore bra om din man kunde förstå detta?
Din gömda halvtomma flaska är ett exempel på hur snedvridet vi kan agera och det vore illa om den tilläts förstöra tilliten som är viktig för dig i arbetet för nykterhet.

Existentiell hälsa är jag inte bekant med men jag kanske kan ana vad det handlar om. Jag har läst en del av Kirkegaard, Camus och Sartre vilka är existentialister.

vänligen
Ikaros

Glömde skriva att jag bara läst några minuter...fortsätter med hela.

Hej ! tycker i stort som du,livet är för mycket problem,tristess....vanligt svenssonliv som jag inte vill leva.Har själv ångest ,oro för annan person,mmmm...MVH

Utifrån det du berättar har du det extra tufft just nu. Du skriver att du vill dricka och ta tabletter och att den önskan kanske kan provocera någon. Jag vet inte. Vad jag vet är att det väcker en stark oro i mig och kanske i andra. Du är naturligt vis oroad själv det är därför du har sökt hjälp.

Här på forumet händer ibland att vi redigerar inlägg som är skrivna under påverkan, vi gör det för att vi av erfarenhet har lärt att saker sagda/skrivna under påverkan sällan blir hjälpsamma. För den som skriver och för den som läser. Du längtar efter att må bättre och jag hoppas att du fortsätter skriva här och kanske kan finna stöd i andras berättelser när du inte har druckit. Här inne är du inte ensam.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag sitter hemma nu, sjukskriven och dricker vin. Det låter kanske sorgligt men jag mår bra av det. Jag vill blanda tabletter och dricka, det ger mig ett lugn. Jag vill inte vara vanliga jag och jag vill slippa ångesten och alkoholen är då min bästa vän. Kanske inte just alkoholen i sig, utan ruset. Jag är en sann rusjägare och har svårt att se hur jag skulle må bra utan det. Jag kanske låter dum, korkad. Provocerar någon. Jag vet inte. Jag har svårt att hålla isär tankar och verklighet men just nu så mår jag okej. Snart kommer ruset och räddar mig, som så många gånger förut och plötsligt är jag inte längre ensam

Hej
Jag har regelbundet under flera år gått på beroendeklinik. Det hjälpte mig trots att jag inte är ständigt beroende, Jag dricker i perioder Jag tycker du skall svälja benämningen och gå tid. Om inte annat för att se vad de kan erbjuda. Det är en möjlighet.
vänligen IKaros

Hej Ikaros - nu har jag läst igenom hela din tråd och hjärtat skuttar till när jag ser dig referera till mig...Ja, det blir en smula självcentrerat när man skriver här om sin kamp men vi är så mycket mer lika än olika och i detta finner jag en stor tröst. "Det som är botten i mig är botten också i en annan" Jag har tänkt som du - att jag nu inte bara sviker mina anhöriga och mig själv utan också ni här inne som valt att följa mig. Jag tar aldrig andra människor för givna och försöker vara mån om vad jag sänder ut till andra. Igår hände mig en fruktansvärt omskakande sak - min man hittade en gömd tomflaska i mitt skåp. Den har legat där länge och jag har hällt ur mer ur flaskan än jag druckit men det spelar nu ingen roll - min mans besvikelse över sitt fasansfyllda fynd var värre än en knytnäve i ansiktet. Skammen och självföraktet sköljde över mig och min man tyckte att jag verkligen skulle skämmas över besvikelse jag serverat honom. Känner mig skakig fortfarande - trots att jag samtidigt sitter här och hanterar svåra ärenden på jobbet, handleder arbetskamrater och ger kloka råd. Ärlighet och nykterhet hänger ihop, oärlighet och självförakt likaså. Jag har som du också gott självförtroende för det allra mesta, inget som förstås har kommit gratis utan efter hårt och envist arbete med mig själv. Nu kräver nykterheten detsamma av mig - hårt och envist arbete. Jag kan vara rädd när jag tänker framåt - hur kommer livet se ut när det gäller alkohol? Men så avbryter jag dessa tankar och tvingar mig in tillbaka i nuet igen. Och här och nu väljer jag som du - nykterhet. Tycker så mycket om ditt språk och din klokskap och önskar dig fortsatt styrka att hålla fast vid nykterheten. Jag önskar mig och oss alla här inne detsamma.
Om andlighet bör vi också fortsätta fundera, vi kan återkomma till det en annan dag. Är du bekant med begreppet Existentiell hälsa? WHO har åtta intressanta punkter om vår hälsa i ett helhetsperspektiv. Jag tror inte på nyårslöften och är föga intresserad av julklappar men om det är något jag ändå önskar att jag vill ge mig själv de nya dagar som kommer så är det mer av det som ingår i vår existentiella hälsa. Det tänker jag är att ha fokus på ett gott och värdigt liv med ärlighet och medmänsklig närvaro.
MVH Skamsen

En önskan att vara som andra?
För syns skull alltså. Det är vad jag tror. Kanske också för att ta udden av en helt naturlig blyghet.
Det är inte värt risken enligt mig.

Jag klarade det, det gjorde jag. Jag blev erbjuden att läggas in men sa att jag ville åka hem. Det är ändå något med friheten att kunna välja om man vill dö eller inte, som man inte alls skulle kunna göra i samma utsträckning om man var inlagd. Jag testade positivt för THC och mina alkoholvanor kom på tal. Fick en remiss till någon beroendeklinik men det känns så olustigt. Inte är väl jag beroende? Inte fysiskt i alla fall. Jag ser inte alkoholen som ett problem, jag ser det som en lösning när varken samtal eller mediciner fungerar. Kanske blir det bättre nu, det återstår att se. Kanske måste jag helt sluta att dricka alkohol under min tillfrisknadsperiod? Jag vet inte. Jag vet bara att mina stora problem i grund och botten inte ligger i alkoholen. Alkoholen har bara blivit ett filter jag kan ta på mig när jag inte orkar leva i den dystra vardagen.

Det är ganska många här på forumet som försöker eller önskar att dricka måttligt. Jag förstår inte poängen med det eftersom när jag dricker vill jag bli rejält påverkad.
Alltså en fråga är till er som önskar dricka måttligt. VARFÖR vill ni det??
vänligen
Ikaros

även om det dröjer innan du får komma in till läkaren.
Skriv och läs här så länge så går tiden fort.

Sitter du ensam eller är någon med dig?

Kramar om

MM

Hej Talgoxen
Skönt att du är tillbaks här på forumet. Nu när du kommit så långt att du sitter i väntrummet är det viktigt att härda ut. Detta kan vara en vändpunkt för dig.
Ändå ångesten finns men andas lugnt och vänta. Undvik om det går att gå tillbaks till det egna mörkret. Du är en värdefull människa talgoxen. En känslig, värdefull individ som har mycket att ge när du tagit dig ut ur mörkret.
vänligen
Ikaros

Ta all hjälp du kan få! Det kommer bli bra om du får rätt hjälp. Vi är fler som undrat hur du mår. Kämpa på fina du ❤️

Längesen jag skrev här men lever, det gör jag. Sitter i skrivande stund i ett väntrum på psykiatrimottagn. någonstans i Sverige. Fick en remiss hit och har väntat i lite mer än två timmar nu. Långa timmar. Väntans tider är jobbiga tider men det kan det vara värt? Får jah inte hjälp nu så vet jag inte hur jag ska klara mig. Jag har tagit ett par steg framåt och sedan milslånga steg bakåt igen. Jag har omslutit mig i mitt eget mörker där jag trivs skrämmande bra. Eller trivs och trivs, det är tryggt och stilla där men ångesten mår mig alldeles för lätt. Det är jag mot ångesten, mot mina demoner som skrattar åt mig och säger att jag är värdelös, att det inte finns någonting fint med mig, att ingenting någonsin kommer att bli bättre och just nu har demonerna ett försprång som tycks omöjligt att komma ifatt. Åtminstone inte utan hjälp och det är hjälp jag kommit för att få.
Hur länge ska jag sitta här egentligen och vänta? Jag vet inte och det gör mig orolig och stressad. Ångesten ges utrymme till att livnära sig på ovissheten. Jag väntar max en timme till, sedan går jag. Att äntligen få hjälp var inte som jag trodde att det skulle vara- att få hjälp fast ändå vara ensammast i världen, bli hjälpt men på något sätt ändå inte. Kanske överlever jag inte om jag går hem, kanske orkar jag inte sitta kvar hur länge som helst. Jag vet inte, vet mest ingenting. Allt är med andra ord precis som vanligt, fast ändå inte. Ingenting är som vanligt egentligen, förutom ångesten, som alltid finns kvar.

Hej Mira
Jag lider med dig, eftersom det verkar som du tar alkohol som medicin. Det djävulska med alkoholen är att den till en början verkar lugnande och det snabbt. Sedan tar alkoholen över. Du blir beroende och måste ha alkohol därför att du mår dåligt av, just det, alkohol. Vägen till alkoholismen ser ofta så ut. Och den vägen har du slagit in på men du är bara i början varför du inte behöver hamna i det helvetet. OM du slutar ta alkohol som medicin.
Alltså en gammal (72 år) alkoholist med över 50 års erfarenhet råder dig till att sluta dricka och det NU.

Jag är övertygad om att du i stället skall ta psykiatrisk hjälp. Eftersom du har sertralin har du förmodligen fått någon diagnos. Men nöj dig inte med detta, Försök genom din läkare få en remiss till psykiatrin. Jag vet att det finns hjälp du kan få där.
Följ detta Forum och lycka till.

vänligen
Ikaros

Det går inte klaga på din påhittighet i alla fall!!!

Jag läser det du skriver i de olika trådarna och slås över hur klok och välformulerad du är. Ett riktigt stöd för alla oss som kämpar varje dag!

Kram

Hej Mira! Det låter förskräckligt att en sån ung person mår så dåligt! Det goda är att det går att göra nåt åt din psykiska hälsa och drickande. Tror det hör ihop! Jag tycker absolut att du ska söka hjälp. Ångest är egentligen inte farligt men obehagligt! " rädslan för det oförutsägbara " Du kanske behöver medicin men framför allt behöver du gå och prata med någon. Du är ingen dålig person men däremot mår du dåligt! Lova mig att inte ge upp!! Det finns människor tycker om dig och är rädd om dig! Kom ihåg det! Stöttar dig gärna här!! Det finns bara en av dig!!

En stark berättelse. Blir berörd av det du skriver och har druckit som du tidigare och vill för allt i världen inte dit igen! Tycker inte du ska känna skuld och skam! Det lägger bara på ytterligare tyngder på dina axlar. Du är trots allt medveten att du dricker för mycket och att det sannolikt inte kommer sluta bra om du inte gör nåt. Fundera på vad som saknas i ditt liv? Det som gör att alkoholen får så stor plats! För mig var det ensamheten. Du är säkert en underbar människa som har mycket gott att tillföra. Att du skriver hit är ett bra steg. Sen tror jag din familj vet även fast du inte tror det! Vi får hjälpa varandra här och jag stöttar dig gärna! Sköt om dig!

Ikaros, all styrka till dig....-jag läser din tråd och måste säga att jag känner igen mig i mycket av sättet att dricka. Hualigen! Jag satte korken i flaskan i slutet av juni - och har sedan dess druckit bara några sporadiska glas.....

Ja Rosen
När jag lyckades kvickna till undrade jag själv om inte min sambo hade rätt när hon sade att jag inte var riktigt klok. Att mitt sinne var förvirrat råder det ingen tvekan om.
vänligen
Ikaros

Vilken historia! Vilken påhittighet!Även om det är verkligt sorgligt så kan man ju inte låta bli att le.
Du måste ha känt dig grundlurad av dig själv. Det har jag också varit många gånger även om jag haft betydligt simplare gömställen.

Jag vill gärna dela med mig av hur besattheten efter alkohol kan ta sig uttryck för mig. Berättelsen är som följer:

Strax efter midsommar för några år sedan fick jag den strålande idén att gömma vin i den gamla brunnen på vårt sommarboende. Under försommaren
hade jag känt spänning i kroppen och börjat bli otålig. Fantasin kom igång. Tänk vad trevligt det skulle vara att gå där på landet och ha ständig tillgång till vin utan att min sambo visste det. Då skulle jag kunna arbeta med småjobb och känna mig lugn och avslappnad. Ta litet vin ibland och må bra. En paradisisk tillvaro.
Att något sådant aldrig tidigare varit möjligt föresvävade mig inte. Jag köper svagt vin, tänkte jag. Tyskt, med mindre än tio procents alkoholhalt.
Att brunnen, som var drygt fyra meter djup, var den perfekta lagringsplatsen, hade jag räknat ut. Här skulle vinet hålla sig källarsvalt. Dessutom fanns fördelen att brunnen var försedd med ett betonglock, som var så tungt att min sambo skulle ha svårt att ta av det. Att locket även var spärrat med ett plattstål, som var låst i båda ändar med två muttrar och krävde tillgång till en skiftnyckel för att lossas, gjorde mitt förråd än mer säkert.

Brunnen var sedan lång tid torrlagd, men jag ville inte ta några risker varför jag tippade i några kärror makadam. Nu skulle eventuellt vatten som kom in dräneras bort. Sedan tillverkade jag en tvärslå av en träregel strax under locket. I denna tvärslå slog jag i femton spikar. Därefter var det dags för vinet. Jag köpte tretton Bag-in Box om tre liter av det tyska vinet som planerat. Som reserv kompletterade jag med en flaska dessertvin och en flaska brännvin. Jag kände mig upprymd. Det var en varm dag och högsommaren var i sin linda. Jag minns att mina händer skakade när jag fäste det röda murarsnöret i box efter box, som jag sedan hissade ner i brunnen. Snörena förankrade jag i de spikar som jag försett tvärslån med. Kring flaskorna med brännvin och starkvin slog jag en löpsnara och firade försiktigt ned dem till vinförrådet varefter jag fäste snörena i de två återstående spikarna.

Nu var det dags att fira sommar och inget kunde hota mitt alkoholförråd. Jag såg fram emot att äga en lätt omtöcknad hjärna som skulle förmedla en mild och behaglig känsla till mig. Arbetsglädjen och sommarupplevelserna skulle förstärkas och jag skulle erhålla den åtrådda sinnesfriden.

Den första kvällen var jag så full att jag tyckte det var lika bra att avslöja hemligheten för min sambo. När jag, inte utan stolthet, presenterade min lyckobrunn för henne sade hon att jag förmodligen inte var riktigt klok.
Sedan minns jag inget från de följande dagarna. Jag vaknade upp efter två veckor med mycket stark ångest. Det regnade och jag kände att högsommaren var över. Min sambo hade givit sig av till vår lägenhet. Jag hittade några sömntabletter som jag slukade girigt.

Därefter abstinenskamp och riskabla färder med bilen in till samhället och inköp av öl för nedtrappning. Det gick åt en dryg vecka till för detta.

Ja, det var berättelsen . Kanske någon känner igen sig. Själv kunde jag efteråt bara konstatera att jag återigen tappat kontrollen över mig själv. Förståndet, intellektet fungerade inte eftersom jag lät mig styras av de känslor som ledde in mig i drickandet.
De känslor som under lång tid dresserats att törsta efter alkohol.

Det som skrämmer mig när jag skriver ned detta är att jag då verkligen tyckte att jag förverkligade en utmärkt idé. Tydligen är det så att alkoholen i vissa situationer tar över min hjärna och styr mig. Otäckt. Men kan kanske förebyggas genom att ha kontakt med andra alkoholister här och i AA.

Ikaros

att du klarar att gå hem efter 2 glas.

Där är ju min problematik annorlunda.
Jag kan inte resonera med mig själv
efter det första glaset. Jag blir helt
insane om jag inte får mer alkohol....
Min hjärna får tokryck.

Önskar att jag kunde göra som du.

Sa igår till min A-psykolog -att jag önskar att
jag kunde dricka måttligt.
Han svarade väldigt snabbt:
Ja men det kan DU INTE.

he he ....

I know!