Senaste kommentarerna i forumet

Ja det finns hjälp man kan få av sin omgivning. Men ibland visar sig hjälpen tyvärr vara en björntjänst. Hjälparen är ibland inte klar med sig själv och sin specifika problematik, utan tar chansen att spela ut den på någon annan och därmed gå fri så länge. Det gagnar ingen, men är tyvärr omöjligt att helt komma ifrån.

Hej Karin01

Jag skulle inte vilja att någon hjälpte mig med att övervaka hur mycket jag dricker. Ansvaret att inte dricka eller hur mycket jag dricker vill jag behålla för mig själv. Detta för självkänslans skull men också för att det inte är bra att lägga över ansvaret på någon annan.
Som generell metod tror jag inte heller på denna typ av hjälp.

Ja, detta är det svar jag kan ge på din fråga. Men hur du bör göra vill och kan jag inte ta ställning till.
vänligen
Ikaros

Hej Rosen
Vi har samma mål och likartade tankar och även det gemensamt att inte förgifta denna dag. Ett vackert och talande uttryck som jag tar till mig.
vänligen
Ikaros

Du är värd all respekt vilken väg du än tar för att förbli nykter.
Det som irriterar mig med AAs doktriner är att man inte skall tro på sig själv. Kan inte förstå det synsättet.
Kanske kan man fylla det där tomrummet du beskriver med medmänsklighet. Många hävdar att det är vad som gör en människa lycklig. Att hjälpa andra.
Håller helt med dig om att vi har ett behov av upplevelser av andlig art. Bildkonst, musik, litteratur är några sådana ingångar för mig. Självklart kan religion också vara det, även om jag inte tycker där finns samma öppenhet
För övrigt tyckte jag Patti Smith var fantastisk när hon sjöng på Nobelfesten. Andlig upplevelse!
Idag skall inte jag förgifta mitt sinne i alla fall.
Ha en god dag.

Vill bara sticka in här att du verkar vara en så himla fin person Karin, jag önskar verkligen du ska få komma till ro med den här karusellen. Det är _aldrig_ fel att ta hjälp ifrån vänner och anhöriga. De kommer inte känna det som de ska vakta dig utan att de får lov att hjälpa dig helt enkelt. Ge aldrig upp!

Tack Ikaros för dina kloka och fina ord. Med dig här på forumet känner jag hopp om min nyktra framtid. Du ger kraft.
Känner även jag att AA gav mig mening.

I dag fick vi ett vackert snöfall som gjorde marken vit där jag bor. Under mitt vuxna liv har detta (alltid) utlöst tankar på, eller längtan efter alkohol. I min hjärna är nysnö och alkohol alltså sammankopplade. Men eftersom jag vet detta utvecklas inte tanken till ett oemotståndligt sug.
En bagatel,l men kanske någon annan har liknande kopplingar.
Ikaros

Hej Rosen
Jag uttryckte mig nog oklart. Jag menar inte alls att jag tror att några konkreta "högre makter" hjälper mig. Jag menar bara att det kan vara betydelsefullt att söka andlighet eller kalla det något annat. Jag känner att jag har ett inre tomrum där det egna jaget inte räcker till. Just vid det AA-mötet jag refererade till kände jag att en liten del av detta tomrum fylldes. Inget annat. Kraften kan mycket väl komma inifrån mig själv om jag lyckas få kontakt med den.
Jag respekterar alla som inte finner något i AA eller andra rörelser. Men jag själv har bara en önskan och det är att sluta dricka. Här kan jag skilja mig från många andra som försöker dricka mindre. Det alternativet finns inte för mig men jag respekterar de som försöker sig på den vägen.
Vi bör väl alla ha den respekten?
Vänligen
Ikaros

Förstår det som att du blir hjälpt av att tro på högre makter.det har du givetvis all rätt att tro. Själv är jag allergisk mot dylika fenomen och väldigt tacksam för att detta forum är ganska så befriat. Det är åtminstone för mig en anledning att hänga kvar och läsa inläggen här. AA lyckas tack vare sitt " hällörade" förhållningssätt utesluta sådana som mig. Finns inte så mycket att vända sig till annars.
PS jag tror tvärtemot AA att vi har makten inom oss själva.

Först tack till er som ger mig uppmuntran och positiva omdömen. I går gick jag på ett AA-möte. Det första på mycket länge men det var en mycket positiv upplevelse. Där fanns en värme och en andlighet som stärkte mig.
Men varför skriver eller talar vi så lite om de andliga själsliga värdena? För mig finns ett inre tomrum som åtminstone i går fick en viss påfyllning. Där finns värden som jag inte tillräckligt väl lyckas ta till mig. Vilka dessa värden sedan är eller hur man skall benämna dem är jag inte klar över. Men i går klingade "en högre makt" bra för mig.
vänligen
Ikaros

Hej Karin01, kan ju bara prata för mig själv. Men efter 2-3 glas skaaaa jag ha mer, så då kan folk säga vad dom vill. Dessutom har jag en tendens att vilja göra tvärtom vad andra säger åt mig göra, så för mig är det dödsdömt. Kram

Mina AW-planer blev inställda vilket känns ganska skönt även om det såklart känns trist att behöva vara hemma för att undvika "skandaler".

Jag har sista veckan pratat en del med några nära om mitt problem och de har alla tyckt att jag bara bör dricka i deras sällskap på lokal.
För mig känns det på något sätt fel att gå med på att andra ska behöva "vakta" mitt glas och någonstans känner jag att jag borde stanna hemma om jag inte kan lita på mitt eget beteende.

Vad tycker ni? Rätt eller fel att de ska hjälpa mig landa på två glas?

Hej Ulf.
Tack för värmande ord.
Detta med typ 2 och aggresivitet och det osociala har inte heller jag. MEN det som jag tycker är kännetecknande för Typ 2 och som ofta missas i debatten kring alkoholen är de (vi) som blev fast från början. Min erfarenhet är att vi är många som när vi tog första glaset kände att ett tomrum fylldes och att detta ville vi ha. Vår problematik skiljer sig också ofta från den som de har som druckit sig till beroendet under längre tid och mer kontinuerligt.
vänligen
Ikaros

Blir så glad att höra att du ser en vändning, att det blivit ljusare. Du är så generös och klok på andras trådar och det var först nu jag hittade till din. Låter som du tagit dig igenom mycket och låter som en lurig variant du tampas med.
Var rädd om dig och en stor kram

Vill också passa på att tacka för all viktig kunskap och allt stöd som du bidrar med här på forumet.

Från en annan tillfrisknande periodare på väg in i friheten

grattis till en fin dag idag.
Det låter som en underbart bra dag...
Att våga kika ut och se livet igen.
Det är du värd.

Dina inlägg är så givande att läsa.
Kloka råd och viktiga tankar.

Tack!

//MM
(56 dagar nykter och också dipsomanier)

Nu har det gått 50 dagar sedan jag skrevs ut från avgiftningen. Inget sug och inget alkohol men en depression som haft svårt att lätta. Stundtals har livet kännts fullständigt meningslöst och tomt. Skammen har varit ständigt närvarande och jag har sett mig själv rastlöst vandrande i sjukkorridoren väntande på morgonen. Minns uppvaknanden med panikångest och en rädsla som stramade åt som ett skruvstäd över huvudet.
Sedan jag själv i en bubbla där jag inte klarade att ta in omgivningen.
Ångesten har hållit mig i ett stadigt grepp även om det varit värst på morgonen.
Sedan, i dag, började ljuset komma, jag insåg vilken fantastisk sambo jag har och vilket ynnest det är att vara frisk. Livet verkar återkomma och efter att jag tränat i dag köpte jag en blomma till min sambo. Det kändes skönt.

Skammen finns kvar och insikten om att jag är alkoholist. Till skillnad från många andra här behöver jag inte föra en daglig kamp mot alkoholen. Men den finns där på axeln, alkoholdjävulen, beredd att ta till vara varje svagt ögonblick för att leda in mig i det vansinniga drickandet. Och då vet jag att det kan handla om mitt liv. Fyllan brukar vara bottenlös. Och ändå detta egendomliga att jag kan längta dit, till landet ingenstans, där krav och relationer är försvunna, där det bara är spritdemonerna och jag.

Men med hjälp av er här och andra kontakter kanske jag äntligen kan befria mig från alkoholen. Att komma ut ur fängelset och känna mig fri.

Ikaros

Vi är många som undrar hur du mår och hur det går?
Tänker på dig och hoppas du borstat av dig o fortsätter din nyktra resa!
Sköt om dig!
Hilding

Uppskattar er så mycket.

Sitter med den här känslan att det börjar bli så löjligt att jag tror att det går så bra och sen "hoppsan" igen.
Som att all trovärdighet om att man "bestämt sig" bara försvinner.

Hu ja vet hur du känner, det är verkligen inte roligt. Men tänk på att du förmodligen är din största kritiker och att dina jobbkompisar inte är insatta i din situation. Sträva efter bättre dagar, de kommer. Och försök vara snäll mot dig själv. Kram

Jag har varit där så många gånger, förstår precis vad du menar! Ångesten äter upp en, med tanke på att man inte minns vad man gjort sagt mm. Det finns ju bara en väg ifrån det här och det är bara att bita i de sura äpplet, gå till jobbet och lova dig själv att det inte kommer upprepas igen.
Eventuellt hålla dig ifrån fester med kollegor på ett tag.
När man verkligen är nere på toppen så försöker jag muntra upp mig med tanken att vad bra att man är frisk och kry och fortfarande kan bli en bättre människa :).
Och tillslut mår jag dåligt över att ja tyckt så synd om mig själv när det är så många människor som kämpar med att bara överleva.
Känns det lite bättre idag? Kram

Ja Ikaros ska jag placera mig i Fack så blir det nog typ2 sen finns de saker som inte passar in i bilden som aggressivitet och osocial tex. Känns dock som att mina problem inte är så mycket ett långvarigt missbruk som lätt mig hit utan de var nog så att ja fick problem redan första gången ja drack vid 14-års ålder. Kan minnas tillbakas till 20-års åldern och de var minst lika illa då om inte värre eller kanske så här drickandet var värre men jag mådde inte lika dåligt av det. Är kanske därför jag nästan har blivit lite av en periodare nykter 3-7 veckor i snitt sen dricka ordentligt 1-3dagar å sen rullar de på med det schemat.

Har läst en del av vad du skrivit Ikaros och blir imponerad av den visshet och kunskap du besitter känns som du har tänkt några varv kring missbruk. Måste också kännas för djävligt när man varit nykter i 13-år och sätt kanske en ljusare sida av livet? Att då sen falla tillbaks kan inte vara roligt. Är ändå glädjande att du har så pass långt mellan perioderna hoppas att ljuset hinner hälsa på där emellan.

Hej, jag vet att jag tycker att vin är alldeles för gott & dricker det gärna & antagligen för mycket ?. Nu genomgår vi hälsotester på jobbet & jag har lämnat blodprov & ska träffa doktorn på onsdag. Skäms för mitt beteende & har drömt mardrömmar om läkarmötet i flera veckor nu. Har dåligt samvete för att jag nog inte passar in i normalitetsmallen men mår ju relativt bra?! Är jag i total förnekelse eller finns det nyanser på alkisskalan?!

Ligger i sängen och våndas.
De jag var ute med i fredags är kollegor och det river och sliter i kroppen att jag måste gå till jobbet imorgon. En kollega ringde en vän från min telefon och frågade om min adress.
Jag minns inte slutet av kvällen och ångesten nu är så massiv. Den skrämmer mig inte då jag vet att det "bara" är ångest, men hela kroppen strejkar av tanken på att behöva träffa dem imorgon.

Hej
Du ställde frågan varför du tog återfallet, kanske den är alltför svår att besvara med mer än att sjukdomen är kronisk. Men den kan hålllas under kontroll. Därför undrar jag hur det går för dig nu? Var återfallet kanske bara en parantes? Elller...
vänligen
Ikaros