Senaste kommentarerna i forumet

Jag har varit nykter i tre månader.

Bajsar jag regnbågar? Nej. Sjunger fåglarna uppmuntrande, ljuva sånger för mig så fort jag tågar ut genom porten? Nej. Är mitt liv alldeles, alldeles underbart? Nej.

Det finns ingen underbar andra sida, inget halleluja och inget "istället" att hämta - för det handlar inte om det det.

Jag tycker bättre om mig själv när jag är salongsberusad än när jag är nykter. Jajamensan! Alla gånger!

Men jag blir inte salongsberusad. Det räcker liksom inte. Också då tror jag nämligen att det ska finnas ett "bortom", "bättre" eller - ja - "istället". Bättre än vanligt är liksom inte bra nog.

Problemet är bara det att den som är bortom salongsberusad inte är bättre än vanligt. Den är odräglig. Odräglig för andra. Odräglig för sig själv. Den är en skitjobbig och sorglig figur att ha att göra med - för hela sin omgivning.

Och man vet om det själv. Man vet det så förbannat väl. Det äter sig in i själen.

Om det trots allt finns ett "istället" eller "bortom" så är inte detta ett paradis - men det känns åtminstone som att jag ger mig själv möjlighet att känna viss värdighet. Tre månader har jag fått känna så - och det vill jag gärna få fortsätta känna.

Vi är alla så lika men ändå olika. Vissa är uppe i familjer,barn, farmor, morfar och fan och hans moster. Vi blickar kanske avundsjukt på goda vännen som säger att hon blev så bakfull efter två glas AW-Champagne eller ser vänner försvinna efter långvarigt bruk. Jag hade en vän som var väldigt kontrollerad i sitt drickande. Tror t o m att han schemalade det hela i agendan "between job". Han dog med en öl i handen hemma. Jag tror han var lycklig.
Varför han tuppade av vet ingen. Till syvende och sist handlar det ju om det liv man vill leva. Full hela dagarna - fine with me. Nykter - ok. Jag utmanar nykterhetskåren :)

så grym och en stor förebild för så många härinne.
Få som har den klokhet och empati du besitter.
Läser alltid dina ord. Och dom tar jag till mig rakt in i hjärtat.

Tack för att du finns här

//MM

Alkohol har alla gånger makt. Vi behöver här varken belysa det positiva eller negativa. Jag är beroende och skulle allra helst vilja vara "hantverkscirkeldeltagare". Håller med om att var och en har sitt val. Ingen vet när hen ska dö och det är själva utgångspunkten. Om jag dör om exakt ett år; vad skulle jag göra och uträtta brukar jag tänka. Inte fan skulle jag småsupa iaf utan snarare ngt helt annat. För mig är det super- och kanonviktigt (!) att fundera över vad man gör istället. Om man tycker om att dricka. Alla har ett alternativ, förstår faktiskt inte vad du menar? Skit, och piss och dunderochbrak såklart men vi väljer ju varje ögonblick i livet.

Ja Norrland ja. Det är alltid trevligt att supa tillsammans! Tills man själv strös som aska över den norrländska prärien. Den eviga frågan hur livet skall levas... Ett slags meningsförlust lär väl följa om man ger upp de beska dropparna. Ett socialt sammanhang som försvinner. Men ovationer kanske tillkommer. Äsch, det här blev ett tramsigt inlägg. Ville bara skriva något...

Hej
Grundfrågan i den här tråden "vad gör man i stället" visar på vilken makt alkoholen kan ha i livet. Utan den blir man villrådig. Tydligare kan inte ett beroende beskrivas.
Sedan är det en annan sak om man vill leva med det beroendet och försöka må så bra som möjligt. Det tycker jag är upp till var och en och det skall man inte i sig skuldbelägga eller moralisera över.
Men därefter har vi konsekvenserna för sig själv och för andra. Och här har alla ett ansvar som individ och samhällsmedborgare. De ansvaret måste man enligt min mening kunna ta även om man väljer alkohol som ett centralt inslag i livet. Så centralt som att frågan om vad "man gör i stället" infinner sig när man tänker bort den.
Och slutligen är min personliga erfarenhet att alltför många hamnar i ett läge där man inte längre har något val. Alkoholen har gjort att man inte längre har något val varför grundfrågan har blivit rent akademisk. Något alternativ ges inte. Det finnns helt enkelt ingen möjlighet att göra "något i stället":
Ikaros

Du har rätt. Det har inte med bättre eller sämre att göra utan ett val. Ok, objektivt sett, man har typ 50 år kvar att leva, ganska lång tid ur mitt perspektiv. Antingen är man lite småfull genomgående, flyttar till Norrland och ansluter sig till den skaran (ironi! OBS!) Antar att det fungerar så för många eller också gör man annat som är roligt. Men vad? Vinningen kanske är hälsoaspekten. Och ovationerna från omgivningen, 1133 dagar. Om man har en relation och barn är de naturligtvis i första rum. Det är inte min tråd.
Filosofi: liv och död. Hur förvaltar man det lilla liv man har om man inte vill gå hantverkscirkel?

Kan man verkligen förvänta sig att "nyktervalet" skall vara så mycket bättre? Jag vet inte. Men man lär ju som nykter slippa en del fysiska åkommor, alkoholdemens, skrumplever etc. Förhoppningsvis slipper man också den mest akuta ångesten. Kanske kan man börja se "klart" igen. Men själv har jag inga förhoppningar om ett lysande nytt liv. Men jag önskar mig ett annat, mer balanserat och "normalt" liv. Vägen dit kanske kan gå via hantverk och tyllgardiner, vem vet. Själv borde jag nog jobba med de psykiska trådarna.

precis som vanligt. Jag umgås med familjen, sitter på krogen, lyssnar på liveband, går ut och äter middagar, träffar vänner, går på AW's,
tränar, går på fotboll etc.

Lever mitt liv precis som vanligt.
Fast utan alkohol.
Funkar utmärkt för mig iaf.

/MM

Tack för reflekterande svar. Studiecirkel i hantverk går ju bort. Jag ironiserar härmed något men dricker inte O´boy med en tyllgardin fladdrandes allt emedan Smoothin står på visp samt inser att "hur kunde jag bortse från fåglarnas kvitter när jag var berusad". Faktiskt, det måste mer till. Jag upplever och inser att jag står inför ett val men då måste "nyktervalet" vara bättre. Idéer, kraft och mod efterfrågas. Det är allt eller inget som gäller. Allt eller inget.

Den är verkligen intressant den där frågan du ställer: "Vad gör man istället?" Vi är nog många som har den frågan i bakhuvudet, malande. Jag har det definitivt.
Jag antar att frågan på något vis återspeglar ens problem, ens situation, ens beroende. Vad gör man istället? Herregud, vilken bisarr fråga! Man lever väl, såsom man levde innan alkoholen tog över. Men det är lätt att säga, men ack så svart att praktisera. Är f ö också i kulturbranschen, och som du skriver, det ger en ju ett visst "skydd", till och med ett visst romantiskt skimmer. Men när bruk blir missbruk måste man ju göra något. Men jag är lika villrådig som många andra. Vad gör man istället?

till forumet.
Varmt välkommen att skriva mer .... :)

Kram

MM

Min dag har varit kanonbra. såg solen och fåglarna stod ute och bara njöt.
Dag 2 var bara pest och turbulent, men dagen i dag är härlig. Handlat fixat och tagit en promenad med hundarna.
Köpt lite nytt till mina målaböcker, kom ju på att jag brukar måla förut, men det har legat på hyllan, bra att ha nått annat att tänka på och hålla händerna i arbete på kvällen.
Så jag ser fram emot en fortsatt a fri vecka och dessutom helg.
kram

Har följt den här tråden utifrån. Spännande att följa din resa Karin. Känner igen precis allt. Din berättelse om fyllecellen och rekryteringsprocessen är klockren och som om det vore jag. Så dubbelt som det kan bli och iofs något man i efterhand kanske, kanske kan skratta åt. "Hej, jag är lite upptagen nu, ska precis skrivas ut från häktet men jag återkommer om en stund." Åkte själv in i fyllecell för ett antal år sedan då jag skulle "försvara" en, för mig, helt okänd person som polisen egentligen kommit för att hämta. Jag pluggade då på juristlinjen och...tja, det kändes sådär att sitta där man gjorde. Jag får aldrig minnesluckor. Bra eller dåligt? Däremot har jag under senare år blivit väldigt "rak" under berusning. Och kanske även något ostrukturerad i det jag vill ha sagt, milt uttryckt (läs SMS, tfn m m). När jag i efterhand funderar över mina tilltag är det faktiskt så att de inte är helt omotiverade. Jag tycker oftast inte om den personen som jag kallat idiot, men av ren självbevarelsedrift finns det ju andra sätt att markera på t ex att blocka i nyktert tillstånd eller helt enkelt bara ta avstånd. Jag vet att jag måste sluta dricka helt. Mina funderingar just nu är att livet blir så obalanserat för mig. Nykter = präktig, glad, ordning och reda, arbetsam, trevlig men helt i avsaknad av bus, hyss, frispråkighet, tokiga upptåg (d v s en del av det alkoholen triggar som till viss del kan vara befriande) m m. Jag tror jag måste få in mer tokerier i ett nyktert liv för att det ska hålla. Balans kallas det visst. Hur tänker ni?

Hej

Jag tror du gör helt rätt som försöker ta hjälp med en början här. Det djävulska med alkohol och droger, som jag ser det, är att de gradvis tar över den egna viljan och även känslorna. Till slut tar drogen över livet. När jag läser din beskrivning tolkar jag den som att det är det du börjar inse eller ana.
Jag är 72 år och periodsupare och har genomlevt och genomlever alkoholhelvetets olika faser. Jag tycker att du skall vara glad att du upptäckt faran!! De flesta gör inte det i tid.

MEN vad du skall göra vill och kan jag inte ge dig några råd om. Sluta dricka är givetvis bra, men det har du ju redan insett på egen hand. Det bästa är nog att du söker dig fram, alkoholrådgivningar finns, läkare finns (kanske Naltrexon kan hjälpa dig), det här forumet finns, träning är säkert bra, nya aktiviteter, nytt umgänge mm. (Naltrexon kan du googla på om du inte kännner till det).

Det viktiga som jag ser det är att du inte börjar bortse eller förringa problemet. Att det finns alkoholberoende i släkten är bara det ett skäl till att bearbeta din relation till alkohol.
Ikaros

Jag är på benen och försöker blicka framåt.
Hur går det för dig Gunda?

Hoppas du mår bättre och bättre för varje dag.
Stor kram

Hej Nikki
Jag kompletterade mitt inlägg till dig med några slutrader. Kanske du missade dem när du svarade 12:42. Kompletteringen kom in !2:56
vänligen
Ikaros

Tack för dom varma orden!

Hej
Jag känner med dig i dina tvivel samtidigt som jag är imponerad av din djupa insikt. Människan, du och jag, är komplicerade varelser och Inom oss finns inga enkla svar. Men nu till ditt sökande om dig själv och din relation till alkohol, Jag vet inte om du känner till det men det finns tester man kan göra och du kan själv läsa om det på
http://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/for-vardgivare-och-samarbets…
Alltså Stockholms läns Landstings beroendecentrum.

Du frågar mig om vad jag tror om dina alkoholproblem? Det enda svaret jag har på det är att jag är övertygad om att du bearbetar ditt problem på att mycket bra sätt. Jag är faktiskt imponerad av hur du bearbetar det hela. Skulle fler göra som du är jag övertygad om att många skulle slippa alkoholberoendets helvete. Att det är ett stort problem för dig är uppenbart eftersom det tar så stort utrymme i dina tankar. Alkoholismen i din släkt är bara det en alarmklocka.

Men hur du hanterar din relation till alkohol kan bara du själv avgöra. Vi andra runt dig kan bara bidra med funderingar och omtanke. Men eftersom jag vill vara ärlig känner jag mig övertygad om att du funnit en tickande bomb inom dig som du måste göra något åt. AA, alkoholrådgivning, det här forumet IOGT-NTO,är några verktyg, du kan använda dig av. Det finna bra litteratur också där PO-Enquists " Ett annat liv" är bland de bättre.

vänligen
Ikaros

Då har vi ingen baksmälla i dag då :-) jag mår också skapligt bra, lite huvudvärk och lite tårar i dag.
Men allt går över som... a-ö hi hi
Vi tar tag i den här dagen och gör något vettigt av den. Jag vet att du har full upp med din affär,
jag ska ta en uppfriskande promenad med hundarna.
En dag i taget!
kram

Upp och hoppa igen så jag har nu tre dagar utan fyllor.

Det låter som om du haft ett par riktigt skrämmande episoder på sista tiden. Du är här för att du kopplar ihop dina upplevelser med alkohol. Du ger en bild av hur du dricker och hur mycket så oavsett dessa minnesluckor så är din oro och tankar på nykterhet, en period eller som livsstil, ett bra tecken, du tar din hälsa på allvar. Samtidigt vill jag gärna ge dig ett råd som du kanske inte bett om. Det kan finnas många orsaker som påverkar minnesfunktioner varav en del inte är kopplade till alkohol. Hur skulle det vara att uppsöka vård?

Fortsätt gärna att berätta vilka val du tar och hur det går för dig!

varma hälsningar

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hoppas du mår bättre i dag, har varit dåligt på att läsa den senaste veckan pga eget drickande. Men nu var jag in här och läste, känner verkligen med dig. Är rädd att jag skulle kunna hamna i den situationen som du hamnade i om jag inte jag inte kapitulerar och bestämmer mig. Att falla är nog det vanligaste som finns, innan vi kommer till den punkten att det verkligen får vara nog.
Känn värmen från mig, stor stor kram och förhoppningsvis mår du bättre nu. Nu tar vi nya tag och som sagt "En dag i taget"

För det första så känns det som att jag inte kan ta tag i det på riktigt eller veta hur jag ska ta tag i det om jag inte vet vad det är. Jag är sannings och fakta älskare och får lite panik innan jag vet saker till 100 %.
För det andra så är det som du skriver också. Att jag är rädd för att alkoholen ska sluka mig hel och att jag inte ska ha makten att kunna stå emot. Jag känner att det snarare är en tidsfråga än en OM fråga.
Men samtidigt känns det som att jag är i förnekelse. Att jag förnekar att problemet är så stort, att jag kanske, kanske kan lära mig att dricka normalt, att min pappa och syster är alkisar men inte jag! Att jag bara är en liten missbrukare som har svårt att dricka måttligt. Och att jag överdriver.

Är det förnekelse eller fakta tror du?
Hur stort låter mitt problem tycker du?

Det är det här som gör mig så förvirrad och jag känner att jag måste får reda på riktiga fakta för att kunna gå vidare och göra nånting åt det, jag behöver veta hur allvarligt det är helt enkelt. Eller om det bara är konstiga tankar i mitt huvud som får mig att tro att det är allvarligare än det egentligen är. Jag har ju en tendens att oroa mig alldeles för mkt.