Senaste kommentarerna i forumet

Hej
Jag upplever inte ditt inlägg som konstigt utan snarare som klokt och sunt. Du vågar se problemen när de dyker upp och därmed är mycket vunnet. Detta med suget när ni såg filmen till exempel. Du kände, såg och bemästrade det tillsammans med din sambo. Underbart att du har den hjälpen.
Det du beskriver som att dina känslor och tankar är flyktiga och att du kan känna dig som två personer tolkar jag som en mycket stark empatisk förmåga. En förmåga som inte gör livet lätt men som berikar det.
Tvivlen, ifrågasättandena, som du skriver om tycker jag definitivt är ett sundhetsdrag. Alltför få människor tänker själva och vågar tvivla medan alltför många tror sig veta sanningen utan att ens ha tänkt. De är dessa de tvärsäkra som är för många och har för stor makt medan de som, liksom du, tänker och tvivlar är för få och maktlösa.

Är jag alkoholist eller missbrukare, frågar du dig själv? Varför är denna fråga viktig för dig? Är det för att du i botten av din själ inser att du och ditt liv är hotat av demonen alkohol? Att han finns där och om du ger efter kommer han att sluka dig? Är det så?

Jag känner att det i så fall är det hotet du skall ta på allvar oavsett vad man kallar det, missbruk, beroende eller alkoholism. (Alkoholism är förresten en sjukdom som går att leva ett bra liv med när man inte dricker.)

Fortsätt att kämpa och fortsätt att tänka, varför inte skriva något. Du har förmågan och du har så mycket tid kvar till att faktiskt reda ut och klara av detta problem.
vänligen Ikaros

Ikaros.
... efter att ha skrivit till dig, så insåg jag ju att jag läst dig på många olika ställen tidigare och uppskattat dina inlägg, men missat att du var du..!
Det du berättar känner jag igen. När a verkligen slår till, slår den hårt, oavsett om du är kung, ung, dräng, eller vad som helst. Spolarvätska vet jag inte mycket om, däremot att man kan berusa sig lika mycket på fina viner. Jag har en tendens att inte bara vilja tömma bägaren till botten utan även mitt själs- och känsloliv. Jag vill alltid veta vad som finns längst där inne nu... och nu igen. En nyfikenhet på gott och ont.
Mitt vackra grekiska namn har jag fått av att jag tycker vinet i sig är en gudasänd dryck som måste drickas med förnuft och andakt. Dit jag nu är starkt på väg. Det känns tryggt att ha dig (och er alla) i min närhet i det skeendet. Vi kan nog stötta varandra.

Vad jag känner igen mig i det du beskriver!
Dom här perioderna av att helt vilja och kunna avstå och sen perioder av förnekelse och att inte kunna stå emot.
Känslan av att alkoholen gör en hel!

Nu har det gått mycket längre för dig och jag är ju bara 25 år än så länge.
Det är nyttigt att läsa om andras berättelser och problem för att inse saker som man aldrig tänkt på tidigare och för att få en förvarning om hur det kan bli om man inte tar tag i det i tid.
Jag känner igen mig mycket mer i det här som du beskriver om perioder m.m än det annars vanligare alkoholproblemet med supande varje dag/flera gånger i veckan och alla problem som kommer med det.

Nu kanske bitarna faller lite mer på plats för mig.

Hej Dionysa trevligt att du blev intresserad av min alkoholistkarriär.
Just nu försöker jag repa mig från den senaste omgången med öl och spolarvätska vilket slutade med att jag mitt i natten barfota gick in till grannen och bad honom ringa ambulans. Han hjälpte mig med det och jag fick min avgiftning. Sedan skakigt, oro, ångest och medicinering.
MEN ingen lust efter alkohol. Den var försvunnen och är fortfarande så efter en dryg månad. Sviter genom återkommande oro och ångest finns dock men inget sug. Givetvis tar jag hjälp genom Antabus. Men där i framtiden ligger nästa återfall och väntar. En i bästa fall temporär död. När jag för tre år sedan drack glykol var det nära att den temporära döden blev permanent. Mycket nära!
Ja ungefär så här ser det ut för närvarande.
vänligen
Ikaros

Jag vill absolut ha rekommendationer och tips, ärlighet och öppenhet! Annars hade jag inte skrivit här.

Du kan absolut ha rätt om det där med andlighet. Jag har tappat min andlighet och mitt intresse för det på sista tiden och direkt så börjar man känna sig vilsen.

Jag undrar också en annan sak. Jag är van vid att jag aldrig kan fatta beslut, eller att jag inte kan hålla mig till ett beslut för att jag känner så olika hela tiden. Jag litar inte på mig själv för att min vilja och mina känslor är så flyktiga. Det känns som att mitt huvud är ett enda stort frågetecken och kaos. Antagligen har det med mina diagnoser att göra också.
Men därför får jag tankar som nu med alkoholen att jag börjar tvivla på mig själv, vad som är sant och vad som är inbillning. Överdriver jag mina problem eller inbillar mig sug och alkoholism på grund av tankar och oro?
Min sambo säger att mycket sitter nog i mitt huvud och att jag tänker för mycket. Och det gör jag ju. Så då börjar jag tvivla på vad som är verklighet och vad som bara är tankar och inbillning.

Jag kanske inte är så sugen EGENTLIGEN? Mina problem med alkohol kanske inte är så stora som jag tror? Jag kan ju liksom vara nykter ganska länge och till och med känna avsmak mot alkohol. Förstorar mina tankar upp allting och inbillar jag mig att alkohol är ett så stort problem för mig? Jag kanske bara överdriver?

Som du kan läsa så driver jag mig själv till vansinne!!

Det är som att jag är två olika personer. Den ena sidan som inte kan blunda för rädslan att alkoholen ska ta över. Som inte kan blunda för hur jag blir när jag dricker, att jag inte kan stå emot och att jag inte in sluta när jag väl börjat. Som inte kan blunda för att när jag bodde själv i sommras var hellre ute och söp än att ha min son. Att jag får panik när det inte finns tillräckligt med alkohol (jag menar att dela på en flaska vin på två pers, hur kan man ens tro att det räcker?!) Men även ångesten och hur dåligt jag mår efter en fylla.
Och sen har vi den andra sidan som säger att jag överdriver, tänker för mkt. Att jag lyssnar, läser för mkt. Att jag alltid ska sätta etikett på allting och måste reda ut allting, även på andra. Att mina tankar gör så att jag börjar tro saker.

Jag fick min adhd diagnos när jag var 18, jag fick reda på att jag har Asperger för någon vecka sen, jag lider av sperationsångest, ångest, brist på energi m.m och att jag då är alkoholist på detta?! Jag menar HUR många problem kan en människa ha?! Nä det känns overkligt och osant. Jag är nog inte alkis, ELLER?
Är det här vanliga tankar hos en alkoholist eller är det nånting annat som är fel?
Så mycket tvivel och osäkerhet hos en själv att man nästan tappar verklighetsuppfattningen.

Igår bröt jag ihop i min sambos famn efter att vi hade sett en film där dom drack och festade ganska mycket. Det var då dom här tankarna kom upp som jag skrev om i mitt förra inlägg. Suget efter alkohol var så starkt och påtagligt att jag blev rädd! Rädd för vad jag skulle ta mig till, rädd för vad jag skulle göra när ingen ser. Jag kunde inte tänka på annat än smaken och ruset av dom där två vin flaskorna som vi har hemma. Dessutom så drömmer jag i bland om att jag både röker och dricker och SEN kommer på att jag är gravid! SÅ hemskt!! Jag skulle aldrig göra nånting för att skada mitt barn eller bebisen i magen men igår var jag RÄDD för att jag inte skulle kunna låta bli! Det va hemskt! Och ett sånt sug har jag aldrig känt förut! Inte SÅ starkt! Men efter några timmar och även idag så började jag tvivla på mina känslor och tankar och tro att jag bara inbillade mig detta sug och denna rädsla, att jag bara överdrev. För det kändes ju bättre när jag hade fått prata av mig med min sambo och gråta ut i hans famn. Hans stöd och tröst gjorde allt så mkt bättre och jag kunde börja tänka på annat, suget och rädslan var som bortblåst. Och då kanske det inte är så konstigt att man börjar tvivla på att dom var äkta från början?! Det kanske bara var gravidhormoner?

Oj vilket konstigt inlägg det här blev, jag hoppas du förstår nånting av det.

Vad häftigt och underbart att man kan hjälpa varandra genom att ha såna här dialoger!

Tack för ditt stöd! Hällt ut allt jag har hemma innan det blir ännu värre. Skäms

??

Hej igen.
Ditt första inlägg avslutar du med att "du vill ha makten över livet".
Jag upplever, liksom du, den skarpa motsättningen mellan denna vilja och längtan efter drogen som tar bort just denna makt. Här finnns förviringen och motsatsen.

Men kan det vara så att vi egentligen inte saknar ruset utan söker något annat. Något i livet som är ett mervärde, en längtan, och som vi ersätter med alkohol.
Kan det vara något som kan beskrivas som andlighet?

Skulle jag våga mig på att rekommendera något för dig så är det ett eller flera besök på AA. En bra AA-grupp kan vara en öppning mot bätttre insikt i den egna problematiken.
Men där finns andra möjligheter också och det viktigaste är att du tar alkoholen på allvar och gör något. Att kraften finnns inom dig framgår av det du skriver.
Och jag fortsätter gärna dialogen med dig inte minst därför att igenkännandet jag finnner hos dig kan hjälpa mig att avstå från mina egna vansinnesrus. (Googla gärna på Dipsomani vilket väl beskriver mitt nuvarande alkoholproblem)
vänligen
Ikaros

Tacksam för svar!
Spännande läsning du tipsade om och skönt att inte känna sig ensam!

Suget gör sig påmint och jag har börjat få tankar som : Kommer jag någonsin kunna ha lika roligt igen utan alkohol? Jag kommer aldrig att kunna festa och gå ut igen. Jag kommer inte att kunna släppa loss på samma sätt. Måste jag verkligen sluta helt? Jag kanske bara överdriver mina problem? Är det ens problem?

Jobbiga tankar som gör mig förvirrad.

Jag saknar ruset, det roliga och till och med smaken! Och jag tkr inte att alkohol är speciellt gott egentligen, inte själva alkohol smaken. Men nu är jag till och med sugen på rödvin som är bland det äckligaste som finns enligt mig.

Hej
Jag har många gånger varit i din situation. Det är ett helvete. Om du kan försök få läkarhjälp och något att sova på. Ditt helvete har ett slut och varje minut utan sprit hjälper dig åt rätt håll. Jag lider med dig skall du veta.
Ikaros

Ja varför är ju frågan man ställer sig. Det ligger i sakens, alkoholismens natur. Att ta ett återfall är ju så lätt, en fara som aldrig försvinner. Kanske du själv får svaret, har svaret. Dina 7 nyktra år är väl hedervärda, tänker jag och utifrån den erfarenheten är det bara att försöka uppnå nykterhet igen. Ta hjälp härinne o läs om andras erfarenheter o prövningar och hoppas att du snabbt kommer i fas igen . Rekommenderar pi 31415 tråd, där återfall och ny lång nykterhet ventileras. Lycka till o välkommen

och om du läser din egen tråd igen, att du har svarat på den frågan själv.

Det där är inte bra. På riktigt. Inte bra.
Obehaglig situation.
Jag själv skulle ta mig en rejäl funderare....

Vad händer nästa gång?
Kanske mycket för din egen skull men också för din omgivning.

Sömnparalyser har jag med ibland, riktigt obehagligt, men det har jag även trots nykterhet.
Ofta återkommande vid stress i vardagen.

Hej och välkommen till oss som kämpar för måttlighet och nykterhet.
Du är välkommen att kämpa med oss om du vill

Hej
Jag blir väldigt berörd av den beskrivning du ger av ditt förhållande till alkohol.

Den liknar väldigt mycket mitt eget liv som det var då, när jag också var ung. Jag är numera 72 år och har lyckats överleva så här långt genom att uppleva olika faser av drickande som har varit helveten avbrutna av långa nyktra och till och med lyckliga perioder. Jag kan alltså endast säga att jag känner igen mig i det du beskriver och att jag numera är periodsupare. Men med långa uppehåll där tillnyktringen alltid kräver läkarvård. Jag har dessutom vid minst fem tillfällen varit nära att supa ihjäl mig.

Men till din fråga om alkoholism och missbruk. Ja egentligen är det en definitionsfråga. Dricker du så att det är ett problem för dig, ditt arbete, eller din familj så är det ett problem, kalla det vad du vill.

MEN en svensk avhandling om alkoholism skiljer på TYP 1 och TYP 2 alkoholister. Jag tror på denna och jag är definitivt en TYP 2 alkoholist. Du kan själv söka på begreppen och skapa dig din egen uppfattning.
Dessutom är den indelning som dr Jelllinek gjorde redan på 50-talet vara intressant. Det är också lätt att söka på honom.

Jag ser gärna fram emot en fortsatt kontakt med dig här på forumet, Det är nämligen så mycket jag känner igen mig i.

Ikaros

Om ni visste vad det värmde att gå in och läsa ett stöd. Det betyder så mycket.
Ligger i sängen och äter choklad och kollar på Idol. Stannar hemma ikväll. Behöver nu strama till vad som är "tillåtet" lite ytterligare. Fan så trött man blir på detta problem.

Håller med ovanstående, och var tacksam för att de tog hand om dig istället för att somna i någon buske. Du lever och du har din telefon. Ta och kryp ner i sängen och sätt på en feelgoodfilm. Sköt om dig.

Håller med dig Mondaymorning, förändring måste ju ske när vi ser inte någon annan möjlighet till att fortsätta på samma spår?
Sov ut ordentligt att var inte för hård mot dig själv, med tiden börjar detta att blekna och du kan skapa nya bra stunder alkoholfritt eller med måttligt vinintag :).
Jag har också hamnat i fyllecell, såklart, men det är länge sedan, men ja vet precis hur det känns. Kram till dig!

När du vaknar så kommer du förmodligen inte kunna se att detta kan vara början på något bra.
Jag tror själv att det är något sådant som måste hända för att man ska komma till en riktigt bra insikt.
När man känner att nu är det fan nog. Man är så långt nere att man inte tror att man ska överleva.
Just från den punkten kan man sakta ta sig upp.

Att dricka måttligt är mycket svårare än att avstå helt. Många härinne har ju försökt (även jag, många gånger)
Det är SÅ lätt hänt att man trillar dit igen.
Och man hamnar på ruta ett.

Många varma kramar till dig

//MM

Kanske mer än någonsin tidigare här i tråden.
Var på middag hos en gammal kollega igår och vaknar....i fyllecell!?
Det sista jag minns är att jag druckit två glas bubbel och ett glas vin (alltså inte så mycket) men sedan måste såklart något annat hänt för jag vaknar alltså i fyllecell.
Vakten var väldigt lugn och snäll och förklarade att de träffat på mig vinglandes och sluddrandes men att jag inte varit våldsam.
Kollade precis min telefon och läser ett mess från en kollega om han kan nämna mitt namn i en rekryteringsprocess. Känns så sjukt malplacerat när jag sitter där jag sitter nu.
Sitter i en taxi nu på väg hem för att sova ordentligt.

Grattis till din vecka. Kram!

Jag har insett att jag kan inte dricka alkohol mer överhuvudtaget.... Det är som någon har skrivit att det går bra i början att ta "några glas " men har man problem så eskalerar det förr eller senare som det nu gjort för mig... hade en ledig dag hällde i mig en hel vinare med en 3 åring hemma, gick och hämtade 5 åringen full från skolan... Jag har märkt att jag mer och mer "häller" i mig vinet och börjar tidigare på dagen/innan lunch... Gränserna vidgas hela tiden, vilket gör mig rädd!! Jag bestämde mig förra veckan att nu får det vara nog!! En vecka har gått!! Ett stort steg för mig! Otroligt bra vecka, bra kontakt med barnen, mer energy och har fått saker gjorda! Nu samlar jag kraft för att klara helgen! Kram

Du skrev: Samma visa var dag efter jobbet inom systemet och handla vin eller öl. Jag missförstod kanske att du jobbade på systemet! ?

Mickenolla, hur har det gått för dig sen denna söndagen? Har du kunnat hålla dig nykter? Håller tummarna att det går framåt! ?❤️

Man kan tro att jag jobbar på systembolaget eller systembolagen jag har växlat mellan några stycken för att det är pinsamt att vara stammis. En nykter dag tillända men jag har märkt att när jag är på jobbet och inte trivs så kommer suget efter spriten. Jag måste hålla mig nykter så jag kan rätta till mitt liv och söka ett annat jobb. Ha en trevlig kväll allihopa.

Vad kul att läsa din tråd Karin01! :) Jag känner igen mig i typ allt du skriver, trodde allvarligt talat att det inte fanns personer som hade liknande problem som jag innan jag hittade sidan.
Fredagar efter jobbet är lite tricky, man är redan lite trött och början man dricka tidigt brukar de spåra för mig. Jag är helt säker på att du fixar det om du håller stenkoll på x antal glas och smuttar på de under middagen :). Glöm inte vattenglaset.
Kämp nu för att hålla i dina dagar utan berusning och så du vaknar med rent samvete och tar en lång härligt frukost och messar dina vänner därefter :).

Gör ett schema hur du får dricka och håll det strikt (jättelätt i början men sen svårare att hålla - jag vet)
Bestäm redan långt innan hur mycket du får dricka.

Detta med att få glaset påfyllt är ett dilemma.

- säg direkt när du kommer till middagen att du vill fylla på ditt eget glas under kvällen (skyll på att du har migränkänning/förkylning eller nått)
- låt glaset fyllas på så går du på toa o häller ut hälften.
- häng med ut och dansa nykter och se det som ett träningspass ;-)

Du klarade det galant i helgen - ge dig fasiken på att klara det en gång till.
Du klarar att göra ett bra val till.
Preppa hjärnan och visualisera redan nu, att du mår bra lördag morgon.

Detta klarar du :-)