Senaste kommentarerna i forumet

Jag dricker inte varje dag. Oftast mest på helgerna. Problemet är när jag väl börjat kan jag inte sluta så då kan jag dricka i 2-3 dagar från morgon till kväll ... Vin, starksprit, öl allt jag kommer åt..
Har en stark beroendegen.. Min far var alkolist och dog av sviterna.. Så alltid vetat att jag bör hålla mig borta från alkohol.
Hur ser ditt drickande ut Helena ?

Första dagen efter en vecka fått drickande, hjärnan snurrar, minnesluckor, rädd för min egen skugga.
Ligger på soffan och hoppas på att det ska gå över, är rädd
Blev med här för att inte vara själv just nu

Hejhej!
Hur har du det?

Ingen som har möjlighet att säga hej!
Snälla

Hur ofta mycket dricker ni?

Tack!
Måste känna tillit,,
Vill ju inte förstöra mitt liv. Har så mycket att kämpa för.❤️

Stort lycka till, grattis till det beslutet!

Tack för stöd. Nu ska jag ta en lång promenad..
Har en tuff tid framför mig.. Vågar dock ej lita på mig själv längre. Har lovat mig själv så många gånger.
Därför tar jag hjälp av er, mina likasinnade.
17 oktober 2016,, mitt nya nyktra liv.
Kram

Nej det har jag tyvärr inte..

Hej,
Helt sjukt..
Jag är likadan :/

Första dagen nykter och första dagen här, helt skev i skallen av en veckas ledighet med karatefylla varje dag :(

De slut, vill inte mer

Hej,
Hoppas allt är bra!

Jag är ny här, kom precis, första dagen nykter..
Får börja nånstans :)

Jag tycker att du verkar vara fin och reflekterande och jag är säker på att det inte finns några skäl att känna hat mot dig själv.

Har du kik? Vi kanske kan skriva till varandra där?

Kram

Lite skakig efter tre dagars drickande ..
Ledsen och ångestfull. Faaan, jag vill ju inte dricka.
Jag måste hitta människor där jag känner att jag kan vara 100% ärlig.
Känner mig som en stor jävla lögn.
Jag är tyvärr inte den perfekta tjejen som många tycks tro. Jag är en stor lögn hela jag och jag hatar mig själv. Största egot som älskar att tycka synd om mig själv.

Härligt att du vänt dig hit och letar en förändring.
Hur mår du idag?

Åh vad härligt att jag hittat detta forum ..
Känner mig så ledsen och desperat, maktlös inför det faktum att jag är besatt av alkohol ..
Har tidigare besökt AA regelbundet och lyckades hålla mig nykter en längre tid.
Nu är jag mammaledig och kan inte ta mig till möten.
Känner att hela mitt liv är en lögn. Mina anhöriga är medvetna om mina alkoholproblem .. Nu har jag börjat smyga med mitt drickande. Dricker dock inte varje dag men när jag väl dricker börjar jag tidigt för att sedan dricka hela dagen.
Jag vill verkligen inte dricka men kan inte styra det längre.
Tänker att det kan vara bra att få stöd här..
Hjälp hjälp

Hej Karin 01, tror inte det är händelsen med likören som satte igång ångesten. Utan alkoholen i sig. A är ju ångestframkallande och hjärnan spelar en små spratt om varför vi mår SI el så.

Jag var på en middag igår och hade bestämt innan att jag skulle dricka. Jag hade också kommit överens om att jag skulle få skjuts hem nästan direkt efter middagen så jag visste att det inte skulle kunna spåra ur.
Det gjorde det inte heller utan jag kände att jag hade kontrollen. Efter middagen så plockades det dock fram en likör och några i sällskapet skulle prova den. Jag frågade om jag också kunde prova den och när alla fyllde på sina glas med vin så frågade jag om jag kunde ta påfyllning av likören istället. Efter detta tackade jag för en härlig kväll och åkte hem medan alla förutom jag och min vän som körde stannade kvar.
Idag har jag ångest. Ångest över att jag frågade om jag fick ta av likören och ångest över att det känns som att jag drack den så snabbt. Jag har svårt att hitta en logik till denna ångest då min ångest brukar bestå av att jag inte minns hur jag kom hem, att jag inte vågar titta på min mobil eller att jag inte ens vaknar hemma. Ligger alltså kvar i sängen och skäms över något jag själv inte förstår.

Helt fantastiskt Carl, jag kan bara gratulera, suveränt kämpat ??

Närmar mig 6 månader av nykterhet och merparten av tiden har gått finfint. Nästan så jag glömt bort vilken skit man varit igenom. Insåg i veckan att jag började tänka lite på att ta ett glas igen. Insåg sedan rätt snabbt vart det skulle landa. Jag är ingen "ett glas kille". Risken att jag faller dit hårt är överhängande. Tog upp saken med min kontakt på beroendecentrum och kör nu lite antabus igen. Just in case. Märkligt att dessa tankar kan komma trots att man kämpat så hårt för att komma tillbaka. Har toktränat under denna period och är i mitt livs bästa form. Folk runt omkring mig undrar vad tusan jag gjort som ser så pigg och fräsch ut. Hur kan jag ens fundera på att förstöra detta?

En kul sak när folk frågar om jag gått på diet eller bara tränat är att jag svarar: slutat dricka! Är inte direkt det svar folk förväntar sig. Det är dock en mirakelkur.
En annan kul sak är att jag faktiskt inspirerat lite vänner runt omkring. Flera som tagit en vit månad.

Har nu ändrat mitt mål på 6 månader till 1 år. Sen får det bli ny utvärdering. Är förhoppningsvis då tillräckligt klok att jag kan ta det slutliga beslutet att inte dricka mer i livet.

Har under denna tid kommit på enormt många bra saker för att motivera mig själv.

Skall sammanfatta dom i ett inlägg snart. Detta forum är en sak som verkligen är en bra hjälp.

Trevlig helg till er alla.

Återfall kommer ibland av någon jäkla outgrundlig anledning. Tänk på allt bra som din nykterhet givit och på allt dåligt alkoholen fört med sig.

Fixade du sju år fixar du detta. Se bara till att inte låta A ta fäste.

Lycka till

När jag läser mycket av det du skriver. En stor tumme upp till dig som tagit hjälp. Heja! Jag slås av det du skriver andra kommer säkert bli glada om jag slutar dricka. Det är nog precis samma sak här. Jag ska följa dig och stötta dig om jag kan. Är ju mitt uppe i min egen kaosartade kamp till att få ett nyktert liv där jag inte är partyprinsessan (som jag en gång var) mer nu den som alltid blir för full och alltför många gånger gjort bort sig. "Charmigt" som 19-åring nu inte fullt lika kul/charmigt, snarare den jobbiga när tjejgänget för en gångsskull kan partaja ihop och jag "förstör".

Återigen en eloge till dig att du tagit hjälp för DIN skull och dina barns skull. Kram på dig!

Stor kram! Din livs resa börjar nu! Du har tagit det första steget det viktigaste att du inser själv att du har problem och vill ha hjälp!!

I dag har känts helt ok att inte dricka. Det får vara sista besöket i den sortens inrättning för mig. Tycker det borde finnas tillnyktrings enheter inom vården istället för att sjuka människor måste känna sig som kriminella. Men det är klart mycket bättre att jag hamnade där istället för att råka ut för något värre. Många kramar och en härlig nykter god natt till dig Karin och alla andra.

Stark du är som tar tag i detta. Försök ta en dag i sänder. Bara efter några dagar brukar man känna att stressen går ner, fokus kommer tillbaks och man känner sig fräschare. Då kommer motivationen förhoppningsvis.