Senaste kommentarerna i forumet

Ja, hur hamnade vi här,,,,?

Jag tycker inte att du behöver vara rädd att ta till anti-depressivt. Om det kan ta bort ångest under en tid du tar tag i alkoholintaget så är det kanske bra. Ta all hjälp du kan. Kontakta beroendemottagningen (förlåt att jag tjatar). Välj DITT liv.

Ser likheter i din berättelse, men jag har dragit i handbromsen lite tidigare.

Härligt?

Bra jobbat!

Jaha, vad ska jag skriva? Har bara klarat av att inte dricka under 2 dagar, de andra kvällarna har jag druckit vin. Inte i samma mängd som förut, jag har skippat helt att köpa hem vinboxar, utan "planerar" mitt drickande varje dag, hur sjukt är inte det??

Så den enda ändringen jag gjort nu, är att jag börjat träna, går på ett träningspass varannan dag, och mår bättre och tänker då under passet, HUR vårt kan det vara? Att inte dricka en droppe?? MEN det är svårt!!!
För på nått sjukt sätt så tänker jag att jag har förtjänat några glas vin på kvällen för att jag klarat av dagen, med jobb, träning, familj o allt därtill, så två glas vin har det blivit varje kväll ändå :(

Så jag har druckit mindre än mina 1-2 flaskor vin/kväll, men ändå förbannat så har jag köpt hem en liten flaska vin varje dag, och det enda som är bättre än sist... är att jag inte är bakis på morgonen, jag har hållit mig vaken i soffan på kvällarna och inte glömt vad som var på TV:n under kvällen.

Jag har ju tänkt varje vardag på morgonen att jag inte ska köpa hem vin till kvällen.... men sen blir jag nojig och tänker: Tänk om jag blir deppig eller arg/ledsen/desperat på kvällen OM jag inte har vin hemma..... bäst att köpa hem en liten flaska vin.... jag behöver ju inte dricka den, bara att den finns där hemma IFALL jag vill ha vin...... hahahahaa, vem lurar jag???

Idag ska jag träna ett pass efter jobbet, och ska försöka att INTE åka till bolaget efter det, utan försöka åka hem direkt och ta en eventuell depression eller att jag blir rastlös, uttråkad och nojig.

MEN det känns konstigt att leva så. Att jobba, träna och sen åka hem och bara försöka hoppa i säng så fort som möjligt, så att det är en ny dag och man är tillbaka på jobbet igen.....

Så här var inte mitt liv för några år sen. Har nästan glömt bort hur det känns att vara nykter på vardagarna och dricka måttligt på helgerna, saknar det livet så mycket!!! Då var det familjen och barnen som kom i första hand, skjutsa till träningar och matcher, läsa läxor, bada barnen och natta dom, laga mat, städa och pyssla, och sen landa i soffan och njuta av lugnet med en frukt.

Det kanske är det jag saknar, att ha fullt upp o ha saker att göra, nu när barnen är stora, så vet jag inte riktigt vad jag ska göra på kvällarna, utan nu roar jag mig själv med bra filmer, vinet och har en dröm, ett hopp om en bättre framtid... någon gång.

Så någon dag i framtiden ska jag kontakta Beroendemottagningen, men inte denna vecka......

Hallå där, jag har skrivit om mitt AA-besök i min tråd om du vill läsa. Kan bara passa på att lägga till att det var gott om människor som var där som inte drack ofta (och var beroende) men när de väl gjorde det tenderade det att gå över styr. Jag kan varmt rekommendera ett besök och man behöver absolut inte säga nåt, det går bra att bara lyssna (om man går på ett öppet möte)

hej hittade det här forumet av en slump när jag letade efter vad ett glas vin motsvarar i förhållande till Någon öl förstod ganska snabbt när jag hittade inläggen från lapptösen och de kommentarer som fanns att läsa att mina egna funderingar delas av andra , kan väl tycka att det egentligen inte är så onormalt att försöka finna en form av känslomässigt tillfredställelse i vardagen med nått glas vin men när glaset däremot tar känslan av att drickas till varje pris då kan det kanske vara en signal om efter tanke , problemet tror jag för min del kanske ligger i att hitta fram till nån form av umgänge i vardagen och då är nog det enklaste sättet ett glas vin som snabbt släcker ned behovet att umgås eller att aktivera sig med något som löpning eller motion
om man exempelvis jämför vårt eget sätt att se på det här med alkohol och umgås och tittar på exempelvis England så kan man snabbt konstatera att där kan man utan att skämmas dricka några stop Ale på eftermiddagen och sedan mötas på arbetsplatsen dagen efter utan några som helst funderingar ,det visas även att antal TV serier varje vecka där just det här sättet att förhålla sig till alkohol återspeglas som nått högst normalt , men på de flest platser runt om i Sverige finns ju inte den här typen av vatten hål för att slappa av efter jobbet eller att bara umgås en vanlig vardag och då tror jag att vi snabbt förskjuts in SK missbruk problematik oftast grundat i andras moraliska synsätt och då är man även snabbt av eget beskyllande inne i missbruks ångesten , vad jag tror är det allra viktigaste ,är just själv känslan av att man inte på något sätt är annorlunda förrän man hellre stannar hemma från jobbet eller inte klarar av sina vardagliga sysslor

tror alla har ett behov nån stans liggandes i sitt omedvetna som på olika sätt måste tillfreds ställas och då kan ett galas vin till viss del hjälpa till för stunden men låt det inte bli ett behov

Sparven

Gick inte så bra. Nya tag imorrn. Blir rätt så trött på mig själv eftersom jag ser mönstret och bara viker ner mig.

Vad intressant! Kan du inte berätta efteråt hur det var? Jag fick tipset här i tråden men har väl varit lite fundersam om mitt problem är för "banalt" eftersom jag inte är beroende.
Å andra sidan så har jag sjukt mycket alkoholrelaterad ångest och hamnat i många farliga situationer så det kanske man kan bolla också.
Berätta gärna som sagt.

Linnea: hur går det för dig nu?

Nu är det ju som så att jag kan bli lite toppad när jag sjunger i dur och är pigg och glad så sömnen kommer definitivt att vara dålig inatt. Men nu är det så. Jag kan ju inte bli förvånad längre. Vet att jag piggnar till tillfälligt om jag följer det givna. Har tvättstugan imorrn och då är det lätt att hamna i tvättstugefällan. Går ju lättare att vara lite öl/vinlurig och ändå tycka det är rätt skoj att tvätta trots trötthet. Men nu ska jag inte få lura mig. Inte nu igen. Om jag så ska dygna denna natt så ska inga tillfälliga lösningar komma i min väg. Mobilen ska laddas ur. Liksom att blocka sig själv med yttervärlden hade jag tänkt. Denna första vecka. Hoppas kunna skriva till er att det gick bra hela veckan ut. På måndag.. Kram

Tack för ditt svar. Ja nu vet vi ju hur det är och vi har väl båda läst runt inne på forumet förtvivlat och med de flesta moods. Tog fasta på detta med alkoholfri öl och inhandlade (ej på systemet!) 4 st samt lite surrogat för rött vin (svartavinbärsdricka) som jag kan pyssla med bredvid värmeljusen och falskluras med mig sälv om att jag vinmyser... Surt och salt godis var också en slags genväg vad gäller smakkombination. (nådde botten på den godispåsen rätt fort. Kanske får ändra taktik där) Nu prövar jag allt för jag vill vara nöjd och tillfreds och stolt över mig. Slut med halvfärdiga projekt som att hjälpa människor må bra eller annat pyssel av varierande art för nu är JAG (hjälp...) projektet. Nu kör jag. Mått superbra hela dagen och inte ens den tyngsta personen kunde få bort de ljusa tonerna i själen. Nu så får det vara över. Slut. Finito. Jag gör slut med A och lappar vidare. Med starkare söm.

Dag 4= vit.

Karin01, när jag läser din tråd så verkar du vara en fighter. Det kommer säkert gå vägen med dina föresatser, och gör det inte det så är det bara att utvärdera, justera och hoppa upp i sadeln igen. Tror det är viktigt att inte vara för hård mot sig själv. Det ÄR tufft att bryta ovanor och lägga om strategi, vad det än handlar om. Sen att alkohol är så kraftfullt gör inte saken lättare. Man är inte en loser bara för att man snubblar på vägen. Du har ju insett att du vill ha förändring.

Du frågar om hobby... Nej inte ännu, men jag har ju bara varit nykter en vecka. Jag har använt tiden till att äta bra, vila mycket, äta godis :) och framförallt läsa på forumet. Annars gör jag redan en hel del på fritiden (repar med band etc.). Saker som jag ofta gjort med alkohol. Nu måste jag göra såna saker utan. Det känns lite grått men vafan det blir nog bättre. Och imorgon hade jag tänkt pipa iväg till AA och se vad det kan vara... Är det bara gamla arbetslösa vrakgubbar eller? Troligen inte. Om jag har tur är det folk där i 35-årsåldern som man kan utbyta erfarenheter och stifta nya bekantskaper med. Skulle vara trevligt att få lite nya vänner som man kan umgås med utan att A måste vara inblandat.

Längesen ja skrev, ja den här hösten gick ju inte direkt enligt planen om måttlighet har druckit ett par gånger sen senast och kan bara konstatera detta håller inte!!! Detta är inget liv man vill leva, med ångesten som alkoholen ger mig måste vara bättre att avstå.

Var ute med motorsågen idag och gjorde klart med en del eftersatt skogsarbete var någonstans där ja kände va fan "Ulf" skit i de här med spriten nu, ryck upp dig!!! Så på stående fot så säger jag de får bli ett nytt halvår nykter dom här 3 månadernas återfall eller försök till måttlighet har tärt för mycket. Vet egentligen inte varför ja fortfarande inte bara helt erkänner att ja måste vara nykter resten av livet? Är väl kanske för mycket att ta in, får fundera på det men de känns lite fegt att man inte vågar vifta helt med den vita flaggan.

Målet blir alltså ett halvår nykter efter ett halvår måste det finnas nån plan om det ska drickas igen.
Kanske nån form av terapi? Va vet jag. Min tråd heter ju "Har jag äntligen druckit klart" vill så gärna att svaret ska vara ja, men man lurar sig så ofta å tror att man kan förändra sitt sätt att dricka.

Steg 1 blir att nämna detta för min fru hon har väl inte varit jätte nöjd då ja lovade henne att de skulle bli annars än för men så vart de ju inte.

Nu är de bara fokus och åter fokus som gäller först månaden blir jävligast (viss av erfarenhet)

Känns faktiskt skönt nånstans ändå att jag återigen har kapitulerat inför min maktlöshet de ända ja måste göra nu är ju faktiskt att vara nykter.

Om du nu kan vet skitsvårt, är och börja trappa ur alkoholen, köp nån folk öl eller 2.8or och fasa ut.. eller så lägger du in dig på torken/beroende

Fördelen med att vara på torken/beroende

Du får hjälp med att kunna sova, du får medicin mot din ångest, du har nån att surra med som är i samma båt.......

Fördelen trappa ur själv

Du behöver inte få någon alkoholdiagnos du kan vara hemma, sova i din egen säng..
Men faran är ju att du dricker mer än att trappa ur så rekomenderar starkt att du lägger in dig ett par dagar...

Lycka till vet du fixar det

Tycker bara att det var intressant med ett långt inlägg och att få höra dina tankar.
Har du lagt till någon ny hobby eller liknade för att tänka på annat?
Tyvärr så tror jag inte att jag kan hålla det på en "par-glas-nivå". Kanske åtta gånger av tio. Annars blir det minnesluckor, pinsamheter och ångest.
Jag har ropat hej förut (som här i tråden) och sen gjort bort mig igen. Men jag försöker lära känna och förstå mina svagheter så att jag kan uppnå tio gånger av tio.
Har satt ett tak på att jag aldrig får dricka alkohol mer än två dagar i veckan (vilket kanske är mycket med svenska mått mätt?) och igår drack jag ett halvt glas vin till maten vilket minimerar risken för att en urspårning ska ske den här veckan.

Hej,
Känner igen mig i det du skrivit. Jag hinner knappt hem, oftast "knäpper" jag 1-2 cider på hemvägen så att jag hinner få i mig det jag ska innan jag lägger mig. Dricker drygt 1 l vin och kanske något mer när jag kommer hem. Det har eskalerat senaste åren och jag dricker i princip varje dag (5-7ddg/veckan). Jag har ett bra jobb som jag verkligen tycker är kul så jag har inga problem att gå upp på morgonen. Vaknar oftast före klockan ringer ändå. Jag har planerat mitt drickande så jag vet precis hur mycket jag kan dricka utan att behöva stanna hemma dagen efter. Jag slutar dricka efter kl 21 men då har jag dragit i mig 1-2 starkcider 7,2%, 1 l vin och ibland även någon starköl. Gör jag detta innan kl 21 så kommer jag upp på morgonen. Helt sjukt!

Är också inne på 3:e dagen utan alkohol och min ångest river söder mitt bröst och jag klättrar på väggarna.

Jag läser om er och känner ett form av lugn.. Jag är inte ensam. Har känt sån skam och förträngt exakt samma beroende ni beskriver under flera år. Jag är idag snart 40. Jag har alltid tränat mkt, jobbat mkt, socialiserat mkt och är en engagerad 2 barnsmamma, MEN jag har också haft allt detta som ett skydd mot min alkoholism. Då kan jag väl inte vara? Det har eskalerat med åren och gått ut över mina barn pga tålamod, lättirriterad, ibland inte ens velat ha de nära för jag vill ta mitt glas vin, vi har gått och fikat med egentligen enda syfte att jag ska ta ett glas vin etc etc. Idag ska jag gå på mitt första AA möte. Jag har insett mitt problem och vill verkligen inte längre dricka. Jag är inte rädd för ett nyktert liv då jag känner starkt att jag har druckit klart men hoppas innerligt att jag klarar detta. När blir det lättare?

Jo men exakt. Vad är det som händer med en och nu går det undan. Jag har haft 3 längre relationer. Ingen av dessa 3 kunde dricka inom rimliga gränser. Men jag kunde.....Olika yrkeskategorier men det spelade ingen roll. Nu har jag ingen relation längre så jag får på nåt vis sköta drickandet och bannorna. Ibland känns det som nån form av psykologisk terror som jag skapar åt mig själv för mig själv. Någon skrev om hetsdrickande och det känner ja så väl igen. Bara skiten tar slut så slipper jag det. Ungefär. För jag vill verkligen inte.
Men nu är jag inne på dag 3=vit. Alltid nåt.

En månad och 3 dagar nyckter fan så skönt det känns ? har druckit en alkoholfri öl och det smakade bra till maten. Tänker fortsätta nykter. ☺

Könner precis som du och har sjukt dåligt samvete! Vad är det som händer med en? Tycker att livet går ut på att planera hur man ska kunna dricka och få vara ifred. Känner samma sorg som du? Ta hand om dig. Vi har ju bara ett liv!

Och hur känns det själv förresten? Skönt med en vecka utan fylleångest förstås. Bra jobbat, du verkar ju kunna hålla det på en "par-glas-nivå".

Tack den har gått fint. Visst ibland inser jag att det finns situationer som kommer komma som jag inte kommer kunna dricka på och då känns det lite tradigt. Man blir ledsen nån minut men sen kan man bara tänka på hur det brukar sluta och då känns det inte lika ledsamt längre. Redan nu, på 6:e dagen, börjar självförtroendet tillbaka. Hade just ett möte på jobbet där jag, istället för i ångestens och självförebråelsens tykna töcken hålla tyst, nu var deltagande på ett helt annat sätt. Mitt beslut att sluta har gjort att det känns som att en stor sten lyfts från mitt bröst -jag behöver inte gå runt och oroa mig för mitt drickande -jag dricker ju inte längre!

Jag är medveten om att det är väldigt nytt och att euforin kommer lägga sig så småningom. Jag har varit nykter längre perioder förut (typ nån månad), men alltid med tanken att jag ska tillåta mig själv att dricka kontrollerat efter perioden, vilket aldrig funkat. Den här gången känns det annorlunda. Det är mycket möjligt att jag kommer prova att dricka litegrann nån gång låångt in i framtiden, men det kommer vara efter nogrannt övervägande och minst ett år av total nykterhet. Jag behöver lära mig på nytt hur man fungerar socialt utan A. Alkoholen är och kommer för alltid förbli en öm punkt hos mig, jag har stor respekt för hur mycket den förstör för mig. Som jag känner nu är jag faktiskt maktlös inför den, även om det inte betyder att jag blir skitfull varenda gång. Effekterna av den smyger sig på och nästlar sig in överallt. Det är helt enkelt inte värt det för mig. Det är mitt liv det handlar om och jag tänker inte ta åt mig om nån tycker det är konstigt.

Det där blev ett långt och lite svamligt inlägg, men jag skyller på att det står en radio på i bakgrunden här på jobbet :)

För att du delar med dig. Hur har veckan gått?

Tänkte kika in i din tråd. På en del sätt påminner vi om varandra i vårat drickande -jag hade också väldigt svårt att sluta när jag väl hade bjudit upp fru A till dans. Grejjen var att jag inte heller drack så ofta och var en person jag själv tyckte om emellan fyllorna. Men. När jag drack kunde det sluta hursomhelst. Känner igen det där med att stoppa huvudet i sanden av skam efteråt. Jag försökte alla möjliga tricks för att inte få de där karatefyllorna och ibland lyckades det men oftast inte. Så småningom började dessutom gångerna jag drack komma oftare och oftare och en känsla av normalisering att dricka för ofta smög sig på. Det eskalerade, och känslan av kontrollförlust gjorde sig alltmer påmind. Det var det som tillslut fick mig att dra i nödbromsen för ungefär en vecka sen. Jag har länge vetat att jag inte kan dricka normalt och efter noga övervägande har jag bestämt mig för att min väg nog måste förbli avhållsamhet. Med det sagt är ju inte alla lika!!!! Men om du tänker försöka dricka måttligt -var på din vakt! Sätt upp gränser för hur mycket och hur ofta/vilka tillfällen som är ok, och följ dem! Det hade besparat iallafall mig väldigt mycket problem och ångest ?

Önskar dig en fin start på veckan //aldrigsnyggt

Kan nu pricka av en vecka utan fylleångest. Tog ett par glas i torsdags och samma igår och åkte glatt hem efter att ha tackat för mig.
Har lugna veckor framför mig i kalendern så nu ska jag försöka hålla i det här och lyckas bättre än förra gången.

Hej. Du verkar verkligen kämpa! Bra att du kommit till insikt att alkoholen suger!! Kanske låter hårt men jag är helt övertygad om att din sambo vet. Och många andra i din närmsta omgivning.
Prata med de som älskar dej . Berätta. Och döm dej inte för hårt. Kram