Senaste kommentarerna i forumet

... av dig att ta tag i det här. Visst är det konstigt att a kan smyga sig på och nästla sig in i livet så där.

Har du fått kontakt med beroendeenheten? Jag tid på ett sådant ställe snart. Har funderat på de tabletter nu nämner, som tar bort belöningssystemet. Men har inte bestämt strategi för framtiden än. Pausar a helt och hållet ett tag.

Välkommen och ett bra steg för att försöka vända på skutan. Är också 3-barns mamma som så många andra mammor som tar till vinet för att för stunden må lite bättre, koppla av lite mer. Är i början av min kamp och har hjälpt mig mycket att skriva här och läsa andras trådar. Det är aldrig försent att må bättre! Kram!

Är själv snart klar ssk. förstår inte hur jag lyckats eftersom vinet har varit mitt sällskap vid tentapluggandet osv...Nu har jag bestämt mig att vara utan ett bra tag. Bröt ihop inför min sambo för 2 veckor sen. Såklart han visste och har påtalat för mig att jag dricker för mkt, men det har jag skakat av. Nu berättade jag precis som det var. Känns skönt att han vet hur jag nu mår.

Vad modig du är. Kram

Välkommen , starkt jobbat . Slå inte på dig själv o ta en dag i taget.

Hej. Vad modig och stark du är som kommer hit och som har sökt hjälp. Det här kommer gå bra.
Jag.är också 39 tre barn gift och bra jobb. Men under en livskris och depression självmedicinerade jag med vin utan att förstå att jag kunde utvecköa ett beroende..så de senaste två åren kämpar jag. Nu har du tagit steget. Här finns många i liknande sits. Vi lyssnar och peppar.
Kram

Att komma till insikt är det svåraste, det har du gjort ? Jag tror på dig . Kram

Hej! Jag känner igen mig så himla mycket av det du skriver. Är själv mamma till två söner, studerar till sjuksköterska också...Hur pinsamt är inte det. En sjuksköterska som ska främja hälsa som det så fint heter.
Jag har kommit till en punkt nu där jag måste sluta med alkoholen som jag använder för att döva det mänskliga lidandet.

han konstaterade att jag inte är alkoholist, men har alkoholproblem, han kunde inte hjälpa mig med Naltrexon, han sa att jag måste ringa beroendemottagningen själv.

Jag förklarade hur jag mår, sa att är det alkoholen som gör mig deppig, eller har jag en depression?
Han sa: Du måste sluta dricka för alltid, du har en depression (bara så där, kändes lite för enkelt?), och så skrev han ut nån medicin ,som gör att man mår piss de 2 första veckorna, och mot det fick jag lugnande, typ valium. (medicin mot biverkningar av en annan medicin??) han fråga om jag ville bli sjukskriven och hur länge, veckor, månader.... jag sa nej, för jag kände att jag inte riktigt fick den hjälp jag behöver.

Så jag ska kontakta beroendemottagningen, och be att få prova Naltrexon, för jag vill kunna dricka som förut/normalt, inte sluta helt.

Och jag beslutade mig för att INTE äta antidepressiva, för det var massa biverkningar + jag vet ju hur man gör för att må bra: Bra kost, motion, måttligt med alkohol, vara ute i naturen, vila, umgås med människor som ger en bra energi mm . Jag ville väl ha hjälp med att komma in på rätt spår igen, då jag känner mig så vilsen, men det hade varit så mycket bättre att få gå och prata med någon, så jag ska kolla upp det idag istället.
Den dagen jag ligger som en våt fläck hemma på golvet o känner att livet suger/är nattsvart då ska jag prova tabletterna, men inte förrän dess.

Jag tog mig själv i kragen i går, tränade med en kompis, och fick en sån energi-kick, så jag mådde så bra hela kvällen. Jag köpte hem en liten flaska vin, hade inget sug, snarare en vana..... och jag drack ett glas vin (inte hela flaskan!). Idag ska jag träna igen, och jag ska inte dricka en droppe ikväll.
Jag hoppas och tror att jag kan vända denna svacka själv ... men ska ändå ringa beroende-enheten, för det skulle vara skönt att få prova medicin som tar bort sug eller dämpar belöningssystemet.

Bra där! Du har verkligen tagit stora steg! Fortsätt att dela med dig och skriv här. Det är både bra att skriva av sig och många som kan inspireras av dina ord. kämpa på!

jag har just varit hos läkare :) fick som sagt remiss skickad till kurator och därifrån kommer vi ta itu med mina missbruks problem och medecinering. jag känner så starkt att jag inte har något mer val. det känns som om alkoholen förstör allt i hela mitt liv, problemet är ju med den att det är så himla kul med den också och ett invant beteende sen så många år tillbaka- jag har aldrgi tålt den den har alltid förstört mitt liv. jag är den soprten som är en partyprinsessa, ingen fysiskt behov men det känn ändå som om jag kommer närmare och närmare den sorten med. jag tappar kontrollen och spränger huvudet i bitar, får minnesluckor tappar omdömet sårar människor omkring mej tappar bort saker slår sönder saker skriker högst av alla festar senast eller däckar avslagen på en märklig plats. beter mej personlighetsförändrat. jag vet att alla kommer bli glada om jag slutar att dricka.
vill dock lära mej att gå ut ändå med alkoholfria alternativ för jag älskar att festa! vet att vissa klarar det så jag får se vart jag hamnar. en nykter värld vore det enda rätta, det kommer bli så jävla svårt bara men för första gången kan jag se hur illa det är med mej, hur saker hänger ihop och hur viktigt det är att jag slutar. jag kan till och med föreäställa mej själv i mitt nya nyktra liv, se vad jag ska göra istället, träna massor och vara den lugna kärleksfulla människa jag är, men jag kan inte misslyckas mer det skule knäcka mej tror jag skulle kunna bli deprimerad på allvar. den här sidan gör mej väldiugt glad,alla verkar så himla stöttande, man känner sej på något vis normal här när man är helt galen i den verkliga världen.

ja viljan till att sluta finns verkligen känns som om bollen verkligen är i rullning nu, jag har aldrig sökt hjälp på riktigt utan bara försökt på egen hand, brukar ta ungefär 2-3 veckor innan den tanken släppts igen, men den här gången gör jag det för min egen skull inte för att min man tjatar på mej eller andra människor tycker det utan för att ajg verkligen inte vill må såhär så ofta längre jag vill heller inte skada andra människor mer och mina barn blir allt äldre... vill inte missa mer av deras uppväxt :(

Välkommen igen petrahelenaa, jag tog hjälp till slut, efter flera års drickande. Det finns på vc, beroendecenter, aa, aterapeter, kbt , mediciner som antabus o naltrexon. Det är bara du som kan bestämma vad som passar dig. Skriv av dig här och ta del av den klokhet som finns hos människor med lika problem som du har med a. Det är en krokig o ibland snårig väg, men väl värt att prova, gräset är grönare på andra sidan, utan a.

Å fina Barba. Läst din tråd. Vi är så många som är "vanligt folk". Mammor och pappor, högutbildade, högpresterande men som är beroende av alkohol och mår dåligt av det. Tror de flesta av oss skäms och önskar att allt var annorlunda men nu är det inte så.
Vi stöttar varandra. Du är så himla modig och stark som tar tag i detta. Livet är kort och du är värd att ha det bra. Jag tror du klarar det här.

Bra att du skriver här igen, alltid en bra början. Är ju i samma situation som du med hundratals försök att sluta bakom mig. Mönstret bara upprepar sig. Tänkervqtt du kanske är redo att söka läkarhjälp för att få någon form av medicin utskriven. Varför kämpa så himla hårt ensam när det finns hjälp att få. Har själv fått Naltrexon utskrivet som jag snart ätit i en vecka och jag hoppas att det kommer fungera. Om jag trots det ballar ur så har vi kommit överens om att jag ska gå över till Antabus. Jag lägger stort hopp till medicinerna men vet att största jobbet måste jag göra själv, mentalt. Jag känner mig iallafall mer glad och hoppfull inför framtiden när jag sökt bra läkarhjälp. Kanske kan vara nåt för dig med? Önskar dig lycka till oavsett! Kram

Hej,
Jag känner i gen mig i dig , förutom att jag inte druckit på jobbet.
Skuld och skam.
Önskar det fanns något/ någon hälsoresa , spa, kurs , terapeut som är inriktad på hela människa vad gäller alkohol , mat , motion och mindfullness .
Så man kan få en första hjälp och sedan gärna i olika nivåer eftersom man håller på.
Som det är nu så finns det vilket fall i min kommun inte någon anonymitet om man väljer att gå via kommunal hjälp, och detta är inte lätt att klara själv.

Lycka till

Kanske lätt att säga, har också själv länge gömt och dolt mitt problem, såhär i efterhand så har många i min närheten varit oroliga länge och sett och vetat men inte själv vågat ta upp det. Nu vet iaf min familj om det och vi har pratat mycket om det. Och även om varje samtal är otroligt jobbigt och skamfullt så vet jag också att jag har stöd och att de vet om min kamp. Försök börja med din sambo och förklara, man behöver hjälp även om man helst bara vill stänga ute alla andra.

var under kontroll, för 1:a ggn på länge!! Nej, jag hade inte en vit helg, men drack "bara 4 glas" på fredagkvällen med min sambo + "bara" 2 glas vin på en fest på lördagen. och INGENTiNG under dagtid.

Sen i går fanns det såklart vin kvar, en flaska, så den gick jag och sippade ur mellan kl 17-23, och då fick jag såklart för mig att ringa och avboka mitt läkarbesök idag, så jävla dumt! Återigen, när jag druckit, så har jag ju inga problem, vaddå, andra kan ju dricka 1/2-1 flaska varje dag i ett helt liv, då kan jag väl också göra det. Och vill jag sluta, så kan jag det också. NOT!

Så i morse ringde jag och bokade på läkarbesöket igen.... jag känner sån skam och vet inte hur jag ska lägga fram det snyggt till läkaren, men känner nu att jag måste lägga ALLA KORT på bordet nu, MEN ingen vet ju om mitt drickande, förutom min bästa vän. Jag skulle vilja berätta för min sambo, har det så ofta på tungan, att bara säga: vet du, jag har alkoholproblem (behöver ju inte gå in på när o hur o varför jag dricker) men jag älskar honom så och vill inte att han ska se ner på mig, eller få veta att jag är så svag, att jag inte kan stå emot alkoholen, så jag väljer att vara tyst.... och får ventilera mina tankar här istället.

Låter kanske idiotiskt, men det är en SKÖN känsla att se att jag inte är ensam om detta problem, att det finns fler mammor (och pappor) där ute, som sköter sin familj, sitt jobb, sina vänner, sin kropp.... men som bär på denna mörka hemlighet. Då jag vet att ni finns, och har samma problem som mig, då känner jag mig inte som den sämsta människan i världen, vilket jag gjort under lååååååång tid nu.

Tack för alla era inlägg <3

Drack i min ensamhet hela helgen. Känner mig så misslyckad. Hade barnen på söndagen och kunde inte sluta helt. Var inte jättepåverkad men sonen märkte att hade"någonting som ser ut som öl" i en kaffekopp och han tog illa upp eftersom jag lovat att sluta. Han var så hoppfull när jag berättade att jag börjat skriva här. Och nu är tillbaka på noll. Kram till er alla.

Och öppnade de mess jag skickat. Som väntat hade jag gjort bort mig inför ett par män. Inget vulgärt, men ack så pinsamt. Jag tror att det är någon desperat önskan om att inte vara ensam, som kommer fram när jag är sådär full att jag inte ens minns något.
Jag önskar att jag vore lättsam och kunde höra av mig med ett hoppsan, det där blev ju lite dumt, men skammen tar alltid överhanden och jag slutar bara höra av mig. Fram till nästa gång jag är lika full.
Ikväll är det tungt, men jag trampar vidare med er andra ❤️

Upp i sadeln igen bara! Vet att det är lättare sagt än gjort att du inte ska piska dig själv. Men så är det. Besvikelsen är så stor när man är helt maktlös, och inte kan stå emot eller hålla sina löften till sig själv och andra. Det är därför det är så skönt att det här forumet finns för här finns det ingen som dömer en för vi sitter i samma båt. Det är också skönt att dela med sig av sin börda lite. Den brukar bli lite mindre tung då när man får berätta. Skriva av sig. Fortsätt med det och kämpa på! Vi är många som trampar vid din sida.

Vad fina ni är. Igår drack jag alkoholfri öl och får börja om igen utan fyllor.
Det betyder mycket för mig att kunna gå in här bland människor som inte dömer.

Ta nya tag Karin 01 det är lätt att falla dit o du lär dig nya saker om dig själv. Göra bort sig har nog vi alla gjort här inne, jag har nog gjort bort mig och fått minnesluckor varje gång, de senaste fem åren. Nä påt igen och kämpa vidare, det blir bättre. Stödkramar

Alla har vi varit där och när ångesten ligger på tycker man att det är pinsamt, men det kommer att försvinna. Vad jag har gjort för att minska drickandet? Jo, jag har varit inne här en del och läst, jag har börjat träna och då går det ju inte att vara bakis. Ska jag dricka ser, jag till att börja vid 20, för då hinner jag inte dricka så mycket innan jag ska lägga mig. Jag märker själv att jag mår så mycket bättre och bara det är en morot till att inte dricka. Jag har haft mängder med felsteg och bakslag, men jag, liksom du är på rätt väg!! Kram och döm dig inte för hårt nu.

Två veckor blev aldrig tre veckor då jag inte stannade efter två glas igår. Konsekvenstänket försvann totalt och det fanns inga tankar som stoppade mig från det tredje glaset som sedan blev fler.
Minns inte taxiresan hem och vet att jag har minst tre pinsamma sms skickade som jag nu inte vågar läsa. Känner jag mig själv rätt så kommer jag nu att bara undvika dessa människor.
Ligger kvar i sängen och allt känns bara förjävligt. Så ledsen på mig själv.

Härligt att du är här!
Hejja dig!
Du skriver i ditt inlägg om frågan om du är deprimerad eller om a gör dig deprimerad. Skit samma säger jag. Antidepressiva kan faktiskt göra susen om det handlar om självmedicinering. Ssri har hjälptmig minska på a radikalt de senaste månaderna. Ta den tanken på allvar är mitt tips eftersom den dyker upp hos dig som en av de första tankarna om din situation.
Kram