Senaste kommentarerna i forumet

I mitt umgänge så kretsar det alltid kring alkohol oavsett veckodag. Vet inte när jag var ute och fikade sist. Drack kaffe alltså. Nu är det öl- eller vinfika. Det är alltid ett par glas vin. Undrar om det inte är så att vi vill ses bara för att ha en ursäkt att få dricka lite vin. Det är ju mer accepterat att dricka i sällskap än ensam på kammaren. Vill inte lägga någon skuld på mina vänner och familj för det är aldrig någon som behöver sätta någon pistol mot min tinning utan jag föreslår gärna vinet själv. Tragiskt!

Att du kan ha den öppenheten.
Visst är det märkligt hur det mesta sociala kretsar runt alkohol i vissa bekantskapskretsar? Jag har få vänner som vill ta en promenad eller gå och fika.

Ja, jag är rätt öppen med några i min närhet om mitt drickande. Pratar mkt med min vuxne son som många gånger uttryckt oro över mitt drickande. Alkoholkonsumtionen är rätt hög både i mitt jobb och bekantskapskrets tyvärr.

Jag ska verkligen inte ropa hej för jag har själv druckit till sista droppen trots att jag bestämt motsatsen.
Men så länge vi försöker så är hoppet högst närvarande.
Hur ser det ut runt omkring. Har du vänner/familj som du ventilerar med?

Går inget vidare för mig tyvärr! Drack alldeles för mkt igår fast jag bestämt att inte dricka alls. Mår inget vidare idag förstås. Ska satsa på en vit månad. Äta sunt och skippa alkoholen. Kommer förstås inte bli lätt men det måste bara gå. Vill/måste sluta helt men måste nog ta små steg i taget. Har försökt tusen gånger förut och misslyckats. Är ju här igen? Tur att det här forumet finns!

Drack en flaska vin i helgen, hemma i lugn och ro. Halva i fredags och halva igår. Var precis ute och sprang så det har varit en fin och ångestfri helg.
På tisdag "firar" jag två veckor utan berusning.
Hur är din situation?

Hur går det för dig?

Hur gick det i helgen Mariamagi?

Läser era inlägg och känner grymt mycket igen mig. Det verkar alltid så mysigt med det där lilla glaset som sedan efter matlagning ,tv, mys med tända ljus och musik slutar med en halv bib. Vill så gärna dra ner eller eg sluta helt men halkar ständigt tillbaks. Känns som jag kämpar mest mot mig själv. Ska hänga här igen och tackar för att ni ger mig motivationen tillbaka.

... Är det troligt att det är flr mycket flr just dig.
Jag och min alko terapeut har pratar väldigt mycket om risk drickande i förhållande till allmänheten och i förhållande till mig.
Skillnaden ligger just i vad som påverkar mig negativt. Oavsett om det är flr mycket jämfört med normen eller inte. Om jag funderar eller mår dåligt av det är det för mycket flr just mig oavsett mängden.
Starka du som reflekterar nu!
Kram //V

Instämmer med Sisyfos. Problemet är att från det du beskriver nu till att det blir värre är att många inte ens reflekterar över det innan det är riktigt illa. Vänd den trenden så kanske du kan få ett normalt förhållande till alkoholen. Vägen till att det blir en flaska på balkongen efter jobbet var dag är tyvärr kortare än många tror
//PP

Ja, det är ett varningstecken. Jag önskar att jag slutat när jag började fundera över om jag hade ett sunt förhållande till a. Då var det inte så mycket, ungefär som du kanske. Men sakta men säkert hamnade det över riskkonsumtion och jag försökte gång på gång sluta och det blev ett sämre o sämre förhållande till alkohol med ångest som följd. Mitt råd är att du ska hålla dig under 9 glas per vecka. Förstår känslan o längtan alltför väl. Kanske kan du träna istället? Jag mår bra av det och får då den kroppsliga avkoppling jag behöver. Hur som helst, bra att du börjar tänka. Det är en dålig vana och den kommer att göra att du mår sämre på sikt. Sömnkvaliten blir sämre och du kommer att få ångestkänslor och dricka mer o mer.

Jag hade det likadant tidigare, nu har jag dock andra issues kring alkohol.
"Felet" jag gjorde var att jag romantiserade rödvin. Vin och matlagning, vin och en bok, vin och städning, vin och ett bad, vin och en film. Allt blev liksom "bättre" med vin. Det gör jag fortfarande i tanken, men bröt vanan. Gjorde alla dessa saker utan vin och lärde mig att göra mig av vid den ovanan.

Jag höll på som du. Drack mycket på helger inget i veckorna. Sedan började det med en återställare sen två sen tre. Sakta men säkert så eskalerade och till slut så gick det över styr. Fyllecell socutredning fyllecell igen ny utredning fylla i annan stad inlagd på sjukhus. Osv osv. Nä det sårade ur och man vet inte när. Det är tufft. Så jag ber dig tänka dig för innan för det kan gå åt helvete....

@aeromagnus;
Tja jag förstår inte heller, känner bara att jag har fel förhållande till alkohol och dricker på tok för mycket alldeles för ofta, sen kanske jag per definition inte är alkoholist, jag kanske snarare överkonsumerar men jag ligger absolut i riskzonen. En box vin per vecka el helg är inte ok! Mycket möjligt att jag dricker som en flykt, men det spelar inte någon roll i sammanhanget, eller jo det är klart det gör, om jag är deprimerad el nåt borde jag ju ta tag i det också såklart, hur som helst, jag är här för jag vill ändra på drickandet, för att få och ge pep till andra.
Men din kommentar var mycket positiv för mig, började tro att jag redan utvecklat alkoholism och blev vettskrämd häromkvällen, din formulering fick mig att tänka ett steg till; jag ligger nog bara i riskzonen, vilket ju inte är bra heller, men ändå :)
Tack!

Oerhört starkt av dig att skriva här! Tack för att bjuder in och berättar om din situation. Jag hör att du mår väldigt dåligt, ingen ska behöva må som du. Som flera skrivit redan så finns det hjälp att få, och det är väldigt viktigt att du tar emot hjälp när den erbjuds och att du ber om hjälp när du inte orkar klara dig själv!

Det är många som har läst ditt inlägg och jag skulle tro att det är fler än jag som tänker på dig.
Skriv gärna igen och berätta hur du mår.

Karin,
Alkoholhjälpen

Har absolut inget underlag för detta, men jag tror mer att det var en jättebra plats för att möta din ångest. En bra plats för att uppmärksamma alla känslor, inklusive ångesten.
När jag gick till jobbet igår utan fylleångest så kände jag mig glad. Det fick mig att inse att trots generell ångestproblematik och tidigare sjukskrivning pga stress så är det fylleångesten som är den största boven i mitt liv.

I ditt första inlägg skriver du att du dricker tills du stupar men du kan reglera det om du vill. Frågan är ju då varför du dricker tills du stupar om du kan skippa a om du vill. För mig som alkoholist ter det sig underligt men vi fungerar ju olika. Ofta finns det orsaker till att man super så som flykt, depression, ångest. Du måste nog fundera på varför du dricker tills du stupar. Något triggar dig.

Alkoholist är man när man inte kan kontrollera sitt drickande, har abstinensbesvär och är beroende vilket innebär att man inte kan vara v utan a ungefär som en rökare. Vi har nog många dolda alkoholister i Sverige.

Ha en fin kväll

Det va ett bra inlägg Jullan65! Tack!

Jo du har ju en poäng där men samtidigt så är det ju tydligen så att de flesta förnekar sin alkoholism...
Tåls att fundera på och vara ärlig mot sig själv.

Jo jag är ärlig mot mig själv och ja jag kan tacka nej, får anstränga mig men jag kan, med anstränga menar jag då att jag på förhand bestämt att det bara får bli max två glas.

Jag får rysningar av att läsa detta svar. Varför gör man så mot sig själv? Jag mår sådär idag. Inser att jag på riktigt måste förändra. Köpte en bok "snälla mamma sluta dricka" av Britta Befggren Ericson, som nåt slags första steg att skrämma upp mig själv vart jag förmodligen är på väg om jag inte aktivt börjar göra förändringar. Skulle på yoga 11;45 och satt och läste boken en stund innan klassen startade. Ångrar mig över det för nu känns yogasalen "smittad" för jag hade sån ångest hela timman ? och hamnade i nån slags trans och vet inte om jag följde med i alla rörelser eller om jag somnade. Drack vin i fredags och lördags men ångesten är som värst idag.

Jag romantiserar också det där med ett glas vin på kvällen eller till matlagning, städning eller ett bad.
Sen dricker jag upp hela flaskan utan konsekvenstänk och minns sällan slutet på kvällen eller de ytterst pinsamma sms jag skickat iväg.
Jag har förstört många nya kontakter genom fylleångest, för att jag hellre sticker huvudet i sanden än tar reda på om de tyckte att det var så farligt eller ej.
Kämpar också under veckorna med träning och yoga för att balansera ut ångesten.
Jag har varit här i några veckor och det har gett mig otroligt mycket.
Hur mår du idag?

Det finns ju en massa kriterier för sjukdomen alkoholism . Man ska fylla vissa kriterier ex 5/9 för att få diagnosen. Detta görs av en läkare . Sedan finns en graderande kurva, kallas ( Jelinek kurva) där början är sas dricka för mkt , sedan konsekvenser, kurvan går neråt och slutar med döden. Man kan alltså få en gradering av var man ligger i sin alkoholism. Jag har själv fått diagnosen alkolist av en professor gubevars:-) och han sa att jag är i början till mellan i min sjukdom. Jag har tex inte återställarvehov , drack inte varje dag osv. Har du fått sjukdomen är den att betrakta som kronisk, obotlig och om du får återfall börjar du direkt där du slutade på kurvan för att sen fortsätta neråt. Denna syn på alkoholism är sk. Traditionell och är den allmänt vedertagna i Sverige. Inom aa tex. kallas alkoholism för förnekelsens sjukdom, av naturliga anledningar kanske....de flesta människor inser aldrig sitt behov av att söka hjälp utan tragglar vidare på den tråkiga kurvan, och dom som vi ser på parkbänken är dom som ligger längst ner på kurvan, där är det oftast kört då sjukdomen knappast går att stoppa. Det är ju ingen trevlig läsning och definitivt ingen rolig diagnos att få heller, men man vet vad man har att förhålla sig till och för mig har det inneburit att jag "fått återfall" men kravlat mig upp igen för för jag kan inte förneka allt dvs. Att jag lider av sjukdomen. Sen är ju frågan om hur länge kraften finns att "kravla sig upp" det blir svårare och svårare för varje gång märker jag. Det finns många olika sätt att se på alkoholism, men tror man på evidens och beprövad erfarenhet och är orolig för sitt drickande kan man alltså få ett svar på detta. Många är bara högkonsumenter el riskdricker o behöver en knuff i rätt riktning. Sedan kan man ju diskutera alkoholpolitik, forskning osv i detta ämne till oändlighet, allt efter intresse och synsätt. Oj här blev ett långt inlägg i solskens tråd, får ursäkta men fingrarna flög bara iväg över tangentbordet . Behövde nog påminnas jag me. Kram

Hej!
Första gången som jag är inne här. Känner att det är dags att ta tag i roten till problemen. 36 år, mamma till 3 barn plus ett bonus. Gift. Sjukskriven sen ett år tillbaka pga stress, kronisk mag-tarmsjukdom. Känner igen så mycket av det som ni har skrivit. Tack alla modiga människor som delar med sig. Jag har länge romantiserat bilden av ett glas vin på kvällen. Aldrig planerat att det slutar med en halvtömd box, minnesluckor hur och när jag gick till sängen, minnesluckor över smskonverstioner som är så gravt skamset att läsa dagen efter så ångesten trycker ner mig under ytan.
För att kompensera min skam som jag utsätter mig själv för varje helg tränar jag intensivt i veckorna, yogar, försöker finna sinnesro. Har pratat med arbetsterapeut, kommunhälsan. Gått på stresskurser utan att någonsin nämna något om alkoholen. Jag tycker att det är så sjukt pinsamt. Men jag inser ju att efter så här lång tid hemma, i lugn och ro ifrån allt och alla så är det med all sannolikhet alkoholen som spär på ångesten vecka efter vecka.
Är nervös för kommande middagar att inte kunna hålla mitt löfte till mig själv att strunta i alkoholen utan att jag trollbinder mig själv de första glasen och romantiserar bilden av "ett" glas vin. Ska besöka denna sidan ofta nu så att jag påminner mig inför helgerna ATT DET INTE ÄR VÄRT DET! Ledsen.