Senaste kommentarerna i forumet

Tog det första steget och insåg att jag ljugit för mig själv och de mina nära runt omkring. Jag har alkoholproblem så är det bara.

Åkte till Capio Maria även hur hemskt jag vet att det är där. Blev inlagd på avgiftning direkt.

Tog sedan det andra beslutet. Att berätta för familj, vänner och kollegor. De tio samtal jag ringde är nog det värsta jag varit med om. Min familj, mina vänner och kollegor fick alla sanningen utan några omskrivningar.
Ingen hade förstått. Ingen hade anat. Jag som alltid varit så glad och skött jobb etc. Det senaste 6 mån har allt bara varit en fasad.

Är dom värsta samtal jag någonsin gjort.
Vad tror ni hände? Alla gav mig ett enormt stöd. Alla har messat o ring de dagar jag legat inne.

Bara vetskapen att så många nu kommer ha koll på mig är en bra drivkraft.

Nu börjar dock nästa tuffa resa. Vad är det för ångest som jag dövat med vin? Har en del saker som måste förändras i livet.

Bokat in mig för samtalsterapi en dag i veckan till att börja med.

Nu skall en ny människa skapas

Jag har samma problem som du fast tvärt om. Jag dricker på vardagar och är nykter på helgerna då familjen är hemma.
På måndag hasar jag mig iväg och köper öl som jag pimplar när jag är ensam och på kvällen bestämmer jag mig för att inte göra det på tisdag. Men!!! Osv.

För mig är det pensionärstristess och en stunds flykt in i dimman. Hur korkat som helst men väldigt enkelt.

Du skriver att du är uppstyrd, upp tidigt. Min fundering är om du väljer att vara uppstyrd så skapar du en struktur och kanske ett alibi för ditt drickande. Du sköter dig till vardags om du förstår vad jag menar.

För mig skulle det inte funka med att köpa en mindre förpackning. Jag får inte köpa alls om det skall gå bra.

Lycka till

Jag kommer från anhörigsidan men var inne och tittade här. Du ville veta om någon avgiftningsklinik. Jag googlade lite och hittade två: en i Söderhamn (Selfhelp) och en i Vidsel i Älvsbyn (Renkronan). För avgiftning av alkohol tar det 4-7 dagar, står det.
Jag önskar att det går bra för dig.

Plockar upp en gammal tråd. Jag har exakt samma problem men har inte förrän nu förstått vad det troligen beror på. Har druckit lite för mycket vin i ett par års tid men har upphört helt för någon vecka sedan då jag till sist insåg kopplingen mellan höga levervärden, öm lever och alkohol. Jag är jätterädd att det ska vara något allvarligt och ska träffa min läkare nästa vecka. Måste ju kolla vad det är. Hur jobbigt det än blir att lägga "korten på bordet", eftersom jag inte sagt något tidigare. Jag undrar även jag ifall andra här har erfarenhet av detta och isf hur det har gått för er?

Hej skagen12.
Välkommen hit. Jag kan inte svara på om du har alkoholproblem, men du beskriver ju ändå något som du upplever som ett problem.
Jag är alldeles övertygad om att du bara vinner på att avstå. Vad är så viktigt med alkoholen att du inte skulle kunna vara utan den?
Du har precis ALLT att vinna med att fortsätta avstå!

Du beskriver också att alkoholism finns i släkten. Alkoholism är en sjukdom och den är ärftlig. Detta kanske också kan vara ett argument att avstå.

Oavsett vad du väljer finns fantastiskt stöd att hämta här. Ingen dömer, bara stöttar. Här finns också massor av berättelser från personer i liknande situationer som din. Läs andras trådar. Där finns mycket att hämta.

Återigen, välkommen hit!
/Z

Hej! Jag förstår vad du menar, det här med att ha nyktra perioder (graviditet och amning tex) men sen ramla direkt tillbaka som att den där nyktra tiden inte ägt rum. Jag har själv perioder av samma beteende. Med ångest som påföljd.
Råd till dig som kanske funkar...som jag brukar använda själv - om jag MÅSTE tillfredsställa suget blandar jag ut vinet (är också bib:are) med mineralvatten. Om en röst inom mig viskar att jag KANSKE INTE MÅSTE dricka vin fångar jag snabbt upp det genom att hälla i mig vatten ur vinglas och sen plocka undan disken, en avledningsmanöver!
Samt det flummigaste - jag brukar diskutera med mig själv om vinet för att ifrågasätta skamkänslorna. Varför vill jag dricka? Vad kommer det leda till? Vad tycker min man och mitt barn om när jag dricker? Vad tycker jag själv?
Jag ser inte mig själv som en alkoholist som måste leva nyktert men jag har en tendens att slå över mot tristess/vana/ångest/oro etc och tröstar mig med vin. Jag dricker givetvis även för att ha roligt, men när det kommer till fest måste jag inte dricka, jag har roligt utan. Hatar dessutom att vara uppe sent så jag dricker helst på eftermiddagar. Jag tänker att du kanske kan prata med dig själv om dina alkoholvanor utan att döma? Tex fråga dig själv om du dricker av tristess? Och tänka utifrån det vad du kan göra istället? Jag tror att många människor dricker för att dom inte vet vad dom annars ska göra för att slappna av/flumma bort/ha roligt med sig själva. Hur har du det?
Kramar till dig

Tack Res?
Ja då har ännu en period av långledighet och högtid passerats utan bedövning. Känns som jag bytt ut bedrövliga berusade perioder mot nyktra friska! Smart val och det känns rätt.
Äntligen verkar våren vara här och den vill jag ta vara på och komma ihåg så jag fortsätter en nykter dag till och håller mig till min plan ?

hur går det för dig? Det är ju trots allt helg och då kan det vara svårt. Jag har köpt cola!! :-)

Vardagen har flutit på bra denna vecka, sjuka ungar och mkt pysslande med tider hit & dit men inge sug efter A. Dock kommer helgen nu och det är nu utmaningen kommer. Vill verkligen ha en nykter helg, min kropp o själ behöver det. Laddat mentalt hela veckan. Bunkrat upp med massa gott att äta plus alla alkoholfria drycker man kan tänka sig! Så nu har jag inget att skylla på. Och fördelen är att vi inte är bortbjudna nånstans utan har bara en lugn helg planerad. Så skönt! Håll tummarna!

Wow vilken bedrift! Förstår att det måste kännas underbart! Härligt jobbat och vilken fin present till dig själv, hälsan och välmåendet! :D
Heja dig och fortsatt lycka till! :D

10 veckor eller 70 dagars nykterhet, man kan ju säga som man vill. Jag säger att det känns förbaskat skönt iaf??

Men om du är utmattad, deppig, trött eller äter dåligt så kan ju det kanske leda till att du är mer lättpåverkad?

Annars kan jag säga att även jag hör och märker på alla jag känner att de har druckit, trots att de inte har druckit mycket eller har problem. De låter gladare, piggare och ibland segare. Det märkte jag aldrig förut då jag själv drack...

Kram på dig och hoppas att du mår bra!

Härligt att du kan tala öppet med din fru och alkoholen och hur du känner. Att ha stöd hemma är värt så mycket. Bra att du hittat hit till detta forum. Läs trådarna, där kan du finna några som har liknande historia som du. Att skriva på forumet ofta kan vara ett sätt att sortera sina tankar och att gå tillbaka och läsa, då och då. Ibland när jag läser det jag skrivit i min tråd elelr i andras tråd, kan jag känna, oj har jag skrivit detta. Det är så lätt att glömma och förtränga, så att påminna sig om varför jag/du/alla vi, vill sluta är viktigt.

Lycka till med din resa till det nyktra riktiga livet!

Klarade denna helgen utan en droppe! Helt underbart! Nu återstår alla andra helger men det ska gå! :-))

Jag håller med dig. Jag gör det väl mest för mammas skull (jag tycker egentligen att hon är helt ute och cyklar och sen hon pensionerades så har hon åsikter om allt och alla, speciellt mig och mina syskon), men kanske bara för att bevisa henne fel.
Samtidigt så har du ju helt rätt. Dels så var ju faktiskt min pappa alkoholist och dels så har ju jag också läst mig till att första steget är förnekelse (tror jag). Men jag försöker köra lite uteslutningsmetoden här. Jag har läst lite här och på andra sidor och jag är extremt sällan bakis (fast i tonåren var jag det oftare), jag har aldrig i mitt liv tagit en återställare, jag dricker inte så ofta mer än 1-2 glas vin, jag har aldrig ångest efteråt, jag gör inte saker jag ångrar när jag har druckit och jag har inte blivit osocial eller missat saker pga att jag har druckit.
Det jag däremot gör är att dricka flera gånger i månaden, någon gång (svårt att säga när, men under året som gått skulle jag säga iaf) har jag druckit lite mer än jag tänkt och sen att jag ibland verkligen kan längta efter att ungarna ska lägga sig, så att jag och maken kan duka fram lite gott och mitt glas röda till det... Mamma tycker att det märks att jag druckit efter bara några klunkar och att jag verkar tåla mindre nu för tiden.
I dont know...

Så svårt att svara på men....
Alkoholproblem är det väl om det på något vis påverkar en själv eller människor i ens omgivning negativt. Så brukar jag tänka. Att jämföra mängd med vad andra dricker eller hur ofta är inte rätt väg att gå, det viktiga är hur det man själv dricker, påverkar en och vilka konsekvenser det får.

Det du skriver gör inte mig oroad. Jag tycker att det låter som att du har det under kontroll. Samtidigt kan jag inte säga till dig att det inte är någon fara för jag vet inte. Din mamma verkar oroad och det kan ju bero på annat också, hon kanske ser att du inte verkar må bra och är orolig att du ska ta till alkohol. Du har ju tex börjat äta medicin nyligen...

Sen är det ju väldigt vanligt att vi som faktiskt har eller har haft alkoholproblem inte till en början (eller in i det sista) är villiga att se att vi faktiskt har problem och dricker på ett destruktivt sätt, det gör mig konfunderad när det gäller dig och din fråga här. De flesta som skriver här vill ha hjälp och stöd kring att minska sitt drickande och är på det klara med att de dricker för mycket eller på ett felaktigt sätt.

Din frågeställning skiljer sig lite i mängden :)
Hoppas du får fler svar och tankar här. Det är intressant det du undrar över tycker jag. Kram

Gör någon annan det?
Jag tycker att det är jätteviktigt att du hittar något nu som kan hjälpa dig för du beskriver en tillvaro som du förtjänar att få hjälp att förändra.

Alkohollinjen.
Dit kan man ju ringa anonymt och få tips, råd och stöd.

Prova att ringa dit, de kanske vet något.

Snälla var rädd om dig.
KRAM

Hej Ebba och Zorro

Tack för era svar.
Jag börjar med att svara på frågorna:
1. Jag har faktiskt nyligen börjat med antidepressiva, för kanske 1,5 månad sen. Men första gången mamma nämnde detta var säkert ett par år sen.
2. Nej, jag är inte orolig. Jag brukar inte dricka mer än jag tänkt, men någon gång ar det ju säkert hänt.
3 Ja, det har jag faktiskt, så du har helt rätt i att mamma är extra vaksam. Min pappa (som jag visserligen aldrig bott med) var alkoholist.

Ja, det kanske är mycket. Våra barn är visserligen inte jättesmå, yngsta är 9 år, men ändå... Oftast så sover de över hos dem vi är hos (inte mina, dock, de brukar vara hemma eller hos farmor dessa middagar). Men det tål att tänkas på!

Alltså, jag tänker såhär. Jag trodde att man måste känna ett behov efter alkohol eller att man inte riktigt kan sluta efter bara ett glas eller att man dricker si och så ofta för att kunna ha ett alkoholproblem, men så kanske det inte är? Jag dricker ju ändå flera ggr i månaden (även om det oftast bara blir något glas eller två).

för ditt svar! Jo jag har många ggr bestämt mig för just ovanstående, att bara köpa en flaska eller end dricka fre & lör. Men det är jättesvårt.. Jag är även flera ggr skrivit en åtgärdsplan, vad jag kan göra när suget kommer. Ta en promenad, lägga sig på spikmattan etc men attans vad mkt hellre jag tar ett glas vin när suget väl kommer! Har länge tänkt att jag skulle behöva en stödperson, nån som plingar på dörren kl 16:30 varje sön (eller när väl suget är som värst) som drar med mig ut på en jogg eller promenad. Nån som vet vad man går igenom, hur starkt suget faktiskt kan vara.. Min sambo och jag har talat lite om problemet men han förstår inte. Han tycker bara " drick inte, hur svårt kan det vara??" och jag har inte velat säga exakt hur illa det är. Vill kunna klara av att lösa detta på egen hand. Fan det är väl bara att bestämma sig! Frågan är om man måste inleda med en helt nykter period, vill helst inte det men hur pass mkt ökar oddsen att man lyckas begränsa intaget om man börjar med en helvit period? Nu hade vi även en stor fest för en dryg vecka sen så vi har halva garaget fullt med champagne flaskor, bib:ar och öl... Tungt!
Dock har jag inge direkt sug mån - tors, då är det vardag med träning, simskola me barnen och jobb som gäller...eller ok tors börjar det smyga på men oftast tar jag inget då heller. Men sen fre, lör & sön.. och sen samma ångest varje mån morg. När man legat och svettat sig igenom hela helgens nätter med ångesten som ett strypgrepp.. Och jag fasar långhelger och semestrar, då blir det varje dag. Inte dagtid men på kvällarna..
Samtidigt har jag alla förutsättningar att dra ner på drickat. Min sambo dricker på fester o så, och kan ta en öl nån helgkväll. Men han kan absolut sitta nykter en o flera helger, han dricker cola och jag dricker vin (som jag gärna fyller på när han går iväg en stund).... Ändå är det så himlans svårt..

Hej frökengäsp!
Jag tror inte att någon här kommer ge dig ett rakt svar på din fråga. Den enda som kan svara på om du är alkoholberoende eller ej är just bara du själv.
Men en sak jag lärt mig är att man ska lyssna på sina närmaste! Även om man inte tycker de har helt rätt så ser de saker som man inte gör själv så mitt råd är att oavsett vad du kommer fram till, lyssna och ta på allvar. Det har du ju i och för sig gjort när du skriver här.
Jag tycker att Ebba punktar upp det bra. Punkt 2 och 3 är för mig väldigt intressanta.

Läs på forumet. Här finns så otroligt mycket kunskap. Ta aktiv del i andras trådar. Läs och lär! :-)

Att ifrågasätta sitt eget drickande är alltid sunt och klokt!

/Z

Vilken tur att du skrev att man får ställa frågor för jag får en väldigt massa av att läsa det du skriver

1. Äter du eller har du nyligen börjat äta någon medicin? Jag har hört många beskriva och även upplevt själv att antidepressiva i kombination med alkohol kan ge konstig effekt.

2. Är du själv orolig över ditt drickande, har du känt att du vid upprepade tillfällen druckit mer än du mår bra av eller tänkt?

3. Har ni alkoholism i släkten och är din Mamma därför på
sin vakt?

3-5 glas när barn är med tycker jag låter lite väl mycket även om det är utspritt på flera timmar. Alla jag känner som dricker med måtta brukar nöja sig med ett, högst två glas om barn är med.

Kram

Jag tänker att du kanske ska skippa biben och köpa en flaska istället? Då kan du ju bara dricka just den flaskan och inget mer. Byt ut vinet mot glass, godis eller chips eller frukt, bryt den dumma vanan. Kanske bara tillåta dig att dricka fredag eller lördag? Sen är forumet en jätthjälp och det är bra att skriva av sig, jag skriver i min tråd ganska mycket, mest skitsnack, men det hjälper för mig, och läs i andras trådar, härfinns värme och stöttning.

Hej,

Har under åren gått upp och ner men hela tiden lyckats komma ur de mörkaste stunderna. Nu har jag fastnat lite tyngre. Kommer inte ur den onda cirkeln.
Haft ett späckat schema de senaste fyra veckorna och det har gjort att det i 4v blivit alkohol. Varje mässa eller liknande tar jag några extra timmars sömn på dagarna för att helt enkelt orka med. Jag är inte sugen på alkohol. Abstinens och ångest gör dock att jag dricker dagen efter igen och igen.

Nu börjar det på riktigt kännas i kroppen och jag planerar även mina aktiviteter så jag slipper stå så mkt på scen och försöker undvika middagar eller andra sammankomster med massa människor.

Ni hör själva. Detta är inget bra liv. Känner att det var länge sedan jag var glad på riktigt. Att vakna varje morgon med ångest är ingen hit.

Hemma gör jag allt för att hålla ihop mig själv. Hur trött jag än är försöker jag vara glad och pigg. Samma på jobbet. Allt är bara "på lossas". Jag tänker hela tiden bara på att försöka verka OK utåt medan jag inombords håller på att gå sönder.

Jag vet att jag verkligen behöver hjälp. Jag orkar dock inte St Göran eller liknande med de efterspel som blir.

Vet någon om något privat alternativ dit man kan åka? Jag betalar gladeligen för att komma ur denna skit. Bara jag får en avgiftning så jag kan börja jobba vidare är det ett steg i rätt riktning.

C

Håhåjaja då va det måndag igen! Igår va en skitdag va mest arg, sur, bitter på det mesta och då kom "den lille jevveln" passligt och tyckte att bedöva med en box vin hade vart det bästa, men si den gubben gick inte! Tycker det kan va skönt att ha en dålig dag nykter.
I morse vakna jag på ett betydligt bättre humör iaf! =)

I början av det här året hade jag ett inplanerat läkarbesök maa att jag är gb-opad och innan måste man lämna blodprover, vilket jag gjorde, men dagen för läkarbesöket avbokade jag för den morgonen va jag så bakis och skakis och säkert t.o.m berusad.
Nu i april var jag iaf och lämnade nya prover för ett nytt besök idag. Så idag kom jag in till doktorn och han sa att mina prover va fina, och t.o.m mina levervärden va bra, dom hade varit förhöjda på det första provet! Jag fick en klump i halsen även om jag är väl medveten om varför dom va för höga. Skönt iaf att få ett kvitto på att kroppen återhämtat sig och är stabil. 67 dagar nykter idag och kör vidare på min plan!

En fin måndag till er!

9 veckor har gått och jag står inför 10:e helgen att inte hinka i mig A, det ska ju funka intalar jag mig själv. Har gått av jobbet och har nu en långledighet på 10 dar så ska ta mig igenom den oxå. Förut när dessa långledigheter inföll så drack jag i princip varje dag. Tiden för långledighet ska ju vara vila och återhämtning men när jag kom tillbaka till jobbet så var jag inte ett dugg återhämtad eller utvilad, jag var kaos. Vill verkligen inte uppleva mig själv så igen! Jag kan sakna att avnjuta ett glas(har jag ens gjort det nångång)......men jag saknar inte att häva i mig en hel box somna i soffan vakna som ett vrak, tvunget införskaffa mer alkohol för att "må bra igen".....och så är cirkusen ett faktum. Nä tvi vale. Funderingar har kommit om jag kanske kan prova alkoholfritt vid festligare tillfällen, fast varför det? För min del tror jag det skulle trigga mest så än törs jag helt enkelt inte utsätta mig. Om 40 dar åker jag utomlands.....och där kommer jag möjligen tillåta mig själv att dricka vad jag nu vill, men det är långt dit och tills dess tar jag en dag i taget och tar det lugnt......för min skull!

Trevlig helg!