Senaste kommentarerna i forumet

@L6HJS, förstår att det är massor av tankar som snurrar runt. Tänker att det är bra att ha en diagnos så där svart på vitt och att det är otroligt starkt av dig att du sökte läkare. Och du har redan påbörjat resan. Starkt och modigt!

@Eirene Tackar! :)
Ja men det är jag och det stämmer, då jag kände att jag inte kunde låta bli alkoholen i slutet vad jag än gjorde.
I min journal står det "Skadligt bruk av alkohol, sannolikt beroende" och det är samma som jag får på alla de tester jag har gjort.
Så det är väl därför dessa tankar som jag beskrev tidigare snurrar i mitt huvud.

Hej @L6HJS!
Stort grattis till 22 dagar! 🥳Starkt jobbat! Jag tänker att du ju redan är medveten om dina problem och att du redan börjat ta tag i dem. Alkoholism, eller alkoholberoende som jag tror är den mer vedertagna termen idag, är ju en medicinsk diagnos som en läkare ställer. Eftersom du var hos en läkare borde det finnas en diagnos i din journal. Andra termer som används är riskbruk eller skadligt bruk; det finns alltså grader i riskabelt alkoholbruk där "beroende" är den värsta. Det finns ett litet snabbtest man kan göra på Alkoholprofilen som Systembolaget tagit fram. Men jag tror att det viktigaste är att du själv insett dina problem och tagit tag i dem. Heja dig! 😄

@L6HJS Hej och välkommen hit! Grattis till 22 dagar!🥳 Strongt! Så otroligt bra gjort av dig att ta tag i ditt alkoholberoende, för helt klart är du beroende. Så klokt av dig att ta hjälp av vården och modigt att du berättat för dina nära och vänner. Att ta stöd från dem är så värdefullt. Kan känna igen mig i det mesta och just det där att när man börjar ta återställaren på morgonen så har det verkligen gått för långt! Man är så tydligt alkoholiserad och beroende. Extra glad är jag för att du tar tag i detta i dina 30 år och inte låter det gå ytterligare år helt i spillo, det kommer inget som helst gott ur att vara fast i alkoholens klor. Det är lätt att luras av alkoholdjävulen i hjärnan att man inte har problem, inte är alkoholberoende, bara för att man kan hålla upp några veckor eller för att man inte supit bort sitt liv totalt. Vi är så otroligt många med en fasad utåt, klarar av jobb, hem, barn mm, men vi super i smyg och vaknar med skuld, skam och ångest varje morgon. Jag är 55+ och har varit nykter i drygt 1 år och 9 månader och mitt liv har förändrats totalt till ett bra liv som jag trivs med. Jag trodde inte att man kunde ha kul och njuta av livet utan att dricka, men det är bra mycket roligare och mer harmoniskt att att njuta av det som nykter.

Lästips är ”Tänka klart” av Annie Grace. Den ger en bra bild av hur hjärnan blir påverkad av alkohol och hur ett beroende fungerar. Att få kunskap om hjärnans påverkan av alkohol är viktigt för att förstå hur alkoholdjävulen jobbar, tex att man får tankar om att man inte är beroende och kan unna sig lite alkohol. Sen finns Alkispodden, och boken ”skål tamejfan”. På youtube kan du söka på Craig Beck, han är också väldigt bra.

Vad fint att du delade med dig av ditt liv. Fortsätt skrivhär och berättar hur det går. Detta forum är verkligen ett bra stöd och med en fin anda. Sen finns också ett självhjälpsprogram här som du kan använda för att får en bra plan med bra strategier i din nykterhetsprocess.

Ha det gott och fortsätt som du gör, för du gör det så bra!💪❤️

@Amanda L Tack! Det ska jag verkligen göra.

@L6HJS Jo, du har ett allvarligt alkoholproblem och är beroende. De du träffat på AA har bara kommit en bit längre. Låt det inte gå dit. Det räcker som du hamnat nu! Ta hjäl här också, i trdarna under Vara alkoholfri kan du läsa om många andras olika resor. Välkommen! ❤️🙏🏻❤️

Hej,

Jag är 30 år och har nyligen insett att jag har problem med alkoholen som jag inte längre kan kontrollera och som jag precis har börjat tagit tag i.
Detta är något som är väldigt nytt och första gången för mig då jag aldrig vågat insett att mitt drickande har varit ett riktigt problem. Så det är väldigt många tankar som snurrar i mitt huvud för tillfället.
Jag ska dra min story och försöka beskriva den så bra ja kan. Jag är kanske missar några detaljer eller inte är så bra på menings uppbyggnader och så vidare. men det får ni ha lite överseende med.

Jag har väl alltid haft en osund och en dålig relation till alkohol ändå sen jag började dricka vid 16-17 års åldern. Jag ha väl aldrig sett alkoholen som något konstigt eller farligt.
Jag märkte väl tidigt att jag inte kunde dricka på samma sätt som mina kompisar kunde utan jag var nästan alltid den som blev för full, drack mest eller vart fullast. Jag var även oftast den som vaknade upp dagen efter med minnesluckor från kvällen innan.
Jag kände att spärren av att sluta dricka vid 2-3 öl aldrig riktigt fanns där för mig eller inte riktigt existerade hos mig som den gjorde för mina kompisar. Utan jag fick bara ett större sug efter en öl till och en öl till och sedan kunde ja inte sluta dricka.
Detta är något som bara har fortsatt för mig genom livet och som bara har blivit oftare och värre med åren som gått.

Jag började även ganska tidigt med att dricka alkohol på veckodagarna. Redan vid 20 åldern. Om det t.ex hade vart stressigt eller mycket på jobbet, om det hade varit en dålig dag och ja var nerstämd, om jag var sjuk i feber eller om ja kände bara för att få koppla av lite extra. Alkoholen blev lite som en tillflykt för vad som helst för mig.
Drickandet på veckorna skedde inte lika ofta de första åren, men det var något som blev vanligare och vanligare för mig ju mer åren gick. Sista 2-3 åren blev det varje vecka att jag tog några glas utöver helgdrickandet, sista året blev flera gånger i veckan utöver helgdrickande och sista månad blev det mer eller mindre varje dag.
Det var dock aldrig samma mängder jag drack på veckodagarna som jag gjorde på helgerna utan jag höll mig oftast till 4-5 öl eller 2-3 glas whiskey. Det var lite min sweetspot för att inte bli för full men ändå känna mig berusad. Jag visste att jag inte kunde dricka samma mängder på veckodagarna då jag behövde kunna ta mig upp till jobbet dagen efter och jag behövde kunna köra bil i mitt yrke. Sen var jag även väldigt rädd att någon på jobbet skulle märka av något.

Jag har dock haft perioder i mitt liv där jag har försökt att sluta dricka alkohol, trappa ner eller haft vita månader.
Det har ibland funkat i 2-3 veckor och även någon månad, men på ett eller annat sätt så har jag alltid fallit tillbaka och börjat dricka igen. Delvis tror jag det är för att jag aldrig riktigt ville sluta dricka så gav det aldrig en ärligt chans.
Jag har även haft tillfällen och kortare perioder där ja har kunnat dricka utan att blivit för full med. Men det har inte alls vart lika vanliga men de har hänt. Då har det delvis berott på att jag inte haft med tillräckligt med alkohol eller att det inte har funnits tillräckligt med alkohol att tillgå.
Jag har även i omgångar försökt att få kontroll över mitt drickande genom att bara dricka öl eller bara dricka cider men även detta är aldrig något som funkat för mig.

Det är nu de senaste 3-4 åren som jag har känt att alkoholen har börjat tagit större och större plats i mitt liv.
Jag började tänka mer på alkoholen.
Jag började längta mer till helgerna där jag kunde få dricka mig riktigt berusad.
Det var oftare att jag drack någon mer dag på veckorna.
Jag blev bara vanligare och vanligare att jag vart för full när vi festade på helgerna.
Jag drack oftare själv hemma på helgerna.

Men det är nu sista året som jag verkligen har märkt att mitt drickande och förhållande till alkoholen gick över styr helt och hållet.
Jag började festa betydligt oftare, det blev både fredag och lördagar.
Jag hittade nya kompisar för att kunna festa oftare.
Var det ingen utav mina kompisar som kunde festa så drack jag mig själv ordentligt berusad själv hemma istället.
Jag började dricka oftare och oftare på veckodagarna.
Suget efter alkoholen blev bara större och större.
Jag hittade oftare på ursäkter för att få dricka på veckodagarna.
Jag märkte att min toleransnivå bara ökade och blev högre.
Jag kunde börja dricka tidigare på veckorna för att jag ville att min tolerans skulle bli högre så ja kunde dricka mer på helgerna.
Jag blev sällan lika bakfull som jag vart blev tidigare.
Jag började jobba in luncherna på jobbet för att kunna komma hem tidigare och knäppa första ölen.
Jag började välja att dricka öl istället för att äta middag på kvällarna, tänkte ju att det är ju kalorier i ölen med som mättar.
Jag slutade nästan helt att umgås med mina kompisar som inte festade eller drack.
Jag prioriterade mer eller mindre helt bort mina intressen för att få dricka eller festa istället.
Jag började ljuga mer och mer om mitt drickande på vardagarna för familjen och vännerna.
Mitt drickande började sakta men säkert gå ut över mitt jobb då jag vart mer trött och seg på jobbet samt inte lika fokuserad.
Jag kände hur mitt välmående och psyke bara blev sämre och sämre.
Jag började se personlighetsförändringar hos mig och slutade mer och mer känna igen mig själv som person.
Mina nyktra vänner började ana en oro för mig och tyckte inte jag var mig likt längre.
Så alkoholen tog bara större och större roll i mitt liv. Så mycket att jag tillslut kände att den började ta över helt för mig och att jag mer eller mindre blev beroende av den.

Jag fick ett uppvaknade när jag vaknade upp en söndag efter att jag hade varit ute festat. Jag hade i vanlig ordning druckit för mycket och hade svagt minne av vad som hände kvällen innan.
Det första jag gjorde var att kliva upp ifrån sängen, gå direkt till kylskåpet och ta mig en återställer som det vore på ren rutin. Även fast jag knappt var bakfull på morgonen.
Detta är aldrig något som har hänt mig tidigare utan jag har alltid tyckt att dricker man en återställare så är det stora alkoholist varningar. Så det är något som jag alltid har avstått ifrån och det har varit lite tabu för mig.
Men då kände jag att nu är det något som inte står rätt till och detta är något som har gått överstyr.
Jag insåg även när jag tänkte till att jag nästan hade druckit varje dag i över en månads tid. tror det hade varit 4-5 dagar som ja inte hade druckit någon alkohol den månaden.
Jag fick se att jag hade druckit ca 55 öl den veckan när jag tittade i kylskåpet igen. Jag kollade även mitt lönekonto och insåg jag hade väldigt dåligt med pengar kvar och knappt halva månaden hade gått.
Då förstod jag på riktigt att detta är något som gått överstyr och jag måste få hjälp med detta. Annars kommer det bara gå åt skogen om jag fortsätter på samma bana.
Så jag åkte bort till min familj, öppnade upp mig helt och berättade allt om hur det låg till.
Jag bokade även en tid hos en läkare som jag fick komma till veckan efter. Jag berättade för hen hur det var och efter hens undersökning och samtal fick jag Antabus tabletter utskrivna som jag nu ska ta i 8 månaders tid.
Jag öppnade upp mig och berättade hur det var för mina närmaste vänner. Då jag kommer behöva deras stöd för att kunna bli nykter och komma bort från alkoholen.

Jag började ta Antabus tabletterna samma vecka som jag var hos läkaren, jag har nu varit nykter i 22 dagar. Jag känner att antabus tabletterna har varit en bra morot för mig för att inte våga ta ett återfall då jag läst att effekterna av antabusen inte ska vara trevlig alls.

Jag var på mitt första AA möte igår, men det är fortfarande många tankar som snurrar för mig då det kändes som att alla på mötet hade haft det så mycket värre än vad jag har haft det och att det hade gått så mycket längre för dem än vad det har gjort för mig. Då jag nog har insett mitt problem mycket tidigare och inte behövt vara in och ut på behandlingshem osv.
Så de tankar som snurrar just nu är, är verkligen mitt problem så stort? övertänker jag bara detta? är det verkligen ett beroende jag har? är mitt problem verkligen så stort att AA skulle kunna hjälpa? Jag kan väl inte vara alkoholist? mm.

Tack på förhand.

@June76 Hittade en riktigt gammal tråd från en Santorini på förändra sitt drickande. Nu firade hon tio år som nykter! Men så berörande att läsa lite längre bak i tråden, med hälsningar och inlägg sen lång tid tillbaka. Folk som gått före…❤️

@Liv2 Ja, Liv2.0 är ju hur bra som helst. Var nog meningen att det skulle bli så 😍 Skönt att du ändå känner att det är så pass bra, inte ”bara” hyfsat 🙃 Vi var iväg igen en sväng över natten på hotell, hör hemma i Sverige dock, för att fira en annan släktings födelsedag. Det gick strålande att dricka smarrig lemonad till middagen igår, helt lätt att bara säga att jag kör såhär nu. Men idag efter att ha kommit hem, varvat ner lite så tänkte jag för första gången att -hmm nu skulle det vara gott med ett glas rött vin! Men väldigt snabbt återhämtade jag mig och gå hade upp den tanken och tänkte att fasen vad skönt att ändå bara kunna avstå. Hoppas innerligt att det fortsätter vara såhär ”enkelt”. Jag tycker att jag mest märker av att magen är mindre svullen, har stört mig så på svullen mage innan eftersom jag som sagt tränar regelbundet och inte fattar att det ska vara SÅ mycket. Mentalt tycker jag att jag är mycket mer hoppfull över lag och mindre irriterad. Har otroligt mycket bättre tålamod med tex om min dotter surar eller blir upprörd över någonting. Hoppas att fin första dag tillbaka på jobbet blev bra ändå ❤️

@June76 Ja, nu är jag Liv 2.0 helt enkelt. Vet inte varför jag skrev hyfsat för jag tycker egentligen det går riktigt bra. Känner en stor skillnad i lugn, närvaro och klarhet. En slags lättnad. Sover bättre och tycker att jag ser mycket piggare ut.
Tänker mycket, precis som alla skriver är det mycket som kommer upp till ytan.
Betyget hyfsat var nog mer för att jobbet drar igång idag. Som jag skriver gillar jag verkligen rutiner i vardagen. Men det har ju även funnits dryckes-rutiner som jag nu behöver ta tag i. Hantera stress och irritation utan att hetsdricka några glas vin efter en arbetsdag…
Men jag har en plan och har fått bra tips. Ska bli mycket mer noga med hur jag lägger upp arbetsdagen, vilket jag faktiskt kan påverka själv. Kommer också markera att jobbet är slut när dagen är klar med träning / promenad.
Kul med ditt träningsupplägg!
Jag tränar också mycket och det ska bli spännande att se hur denna del påverkas nu när jag avstår alkohol.
Skrev tidigare att det är en stor bonus att gymmet funkar antal pass. Alltså att jag nu även kommer kunna träna kvällar. 💪😀🥳
Ha en riktigt fin dag och njut av att du fortfarande har semester ❤️
Förresten, upplever du mentala och fysiska ”förbättringar”

Kram

@Liv2 Haha..jag undrade innan vem sjutton Liv2 var 🤣 Skönt att det går bra för dig, men hyfsat, är det inte helt bra då? För mig är det fortfarande semester om än hemma i Sverige igen. Det är skönt att vara hemma faktiskt, även om jag älskar England! Jag ska börja med hårdträning från och med måndag, har signat mig på en 4 månaders grej med coach och intensivträning. Det känns spännande och behöver ha något att verkligen lägga mycket energi på, och som förmodligen kommer köra helt slut på mig 😜
Stor kram ❤️

@June76 Så glad att höra från du! Mig går det också rufsat bra för.
Har haft strul med mitt konto och fick gå från att kalla mig Liv1 till Liv2 😆.
Skönt att vara hemma?
Jag kom hem från semestern igår och börjar jobba imorgon. Känns ändå ganska bra. Gillar rutiner och tror det kan hjälpa mig nu när allt är sårbart.
Kram 🥰

Har inte skrivit någonting på ett antal dagar nu, inte hunnit med i allt resande. Men är hemma i Sverige sedan några dagar och lika övertygad som innan. Kanske ännu mer övertygad! Inte en droppe och inte ett enda sug har jag. Tycker till och med att jag efter bara 7ish helt alkoholfria dagar är mindre svullen i magen tex. Så himla skönt. Hoppas det går bra för alla er andra också ❤️

@Sim00n Hur går det? Skriv gärna några rader oavsett hur…👍❤️

Har läst din tråd och känner så väl igen mig i det du skriver. Bortsett från England då.
Så bra gjort av dig!

Kram🤗

@June76 Jag lässte en bra bok om och av en svenska som jobbade och bodde i England: ” Jag som var så rolig att dricka vin med.”
Hon berättar om sitt liv och hur hon slutade dricka och hur genom alkoholiserat samhället är.
Verkligen bra! ❤️🙏🏻

@June76 har läst ikapp din tråd och hejar på dig! Är mycket insatt med hur det är over there pga också släkt. Ett krångligt normaliserande på puben. Kram!

@June76 Det är verkligen fräscht och friskt att vara nykter😁. Härligt att det fortsatt går bra att inte dricka. Det är värt så mycket och din dotter ser nog hur det lyser om dig🤩. Ha det fortsatt gott!❤️

@Loppan tack snälla du ❤️

@Amanda L jaaa…eller hur 🙄😜 Inga problem idag heller när vi är i London. Pink lemonade på eftermiddagen när min man tog en öl på en pub och ikväll en Lassi till maten på Indisk restaurang. Jag älskar Lassi men brukar aldrig ta det till middagen eftersom jag innan såklaaaart tagit ett glas vin. Jag menar hallåå 🙄 Så himla fint att ta en Lassi idag istället 😋

@June76 Åh vad roligt att det gick så bra! Starkt av dig! Nu har du en viktig erfarenhet.

@June76 Tjohoooo. Så himla bra att det gick bra! Och visst är det konstigt att det ska vara så krångligt och svårt innan…🤣
Men nu har du en bra erfarenhet iaf!❤️

Det gick jättebra allting! Drack två helt alkoholfria öl, inga konstigheter med det. All stress och grubbel över detta igår kväll var bara i onödan 🙃 Återigen. Stort tack för allt fint engagemang och fint pepp och stöd ❤️ Imorgon bär det av mot London, shopping och fortsatt total avhållsamhet 😍

@June76 Härligt att se den styrkan som du har för ikväll, att det är du som själv bestämmer hur du vill ha det. Så var det för mig också, en stark övertygelse kom om att sluta helt. Hade då försökt dra ned, dricka måttlig i massor av år, men det funkar inte för mig. Är man beroende så är det svårt, omöjligt för mig. Jag har precis idag varit nykter i 1 år och 9 månader😁. Det är bland det bästa beslutet i mitt liv. Det räddade mitt och makens liv. Jag har fått tillbaka min livsglädje och min framtidstro. Det enda jag ångrar är att jag inte slutade så mycket tidigare i mitt liv, men bättre sent än aldrig.

Hoppas ni fick ett härligt fördelsdagsfirande, ha det gott!❤️

@vår2022 tack snälla du ❤️ I flera år har mitt drickande snurrat och jag har inte helt säkert verkligen velat sluta, har tänkte att det måste ju gå att vara måttfull. Och min man har tyckt att jag inte dricker för mycket, men att det ibland går över styr. Men nu har han förstått och stöttar mig helt och fullt! När det drabbar vår dotter har det liksom gått för långt såklart 😔 Då menar jag/han att det drabbar henne för att hon behöver se mamma totalt knackered gråtandes be om förlåt för jag inte kan stå på benen. FY så jag skäms. Och exakt så som min egen barndom med min egen mamma var 💔 Nåvål, jag har bestämt mig nu. Finns ingen annan väg jag vill gå. Är nästan komiskt hur det bara kunde komma till mig, denna starka övertygelse från en dag till den andra! Enough is enough! Så, jag kommer inte dricka en enda droppe alkohol ikväll. Tack för dina fina ord och pepp ❤️