Senaste kommentarerna i forumet

Idag var jag på fest hos min systers flickvän. Hade bestämt mig för att inte dricka som sagt. Kände mig tveka lite när jag kom dit men tog en halv klunk på bålen (nyfiken på smak tbh) och åt en liten gelebjörn som var dränkt i rom. Och resten - SOCKERDRICKA! Gick hem innan kl elva, köpte cola, chips och korv med bröd på vägen och nu sitter jag här efter en dusch. Nöjd som attans! Heja mig.

Hur drabbade det din son och hur är det inte värt att sluta om det påverkar dina barn? :S

Hej!
Blir nyfiken på vilken annan typ av hjälp du fått utöver medicin? Terapi låter verkligen som rätt för dig!

Fråga dig själv hur mycket du är beredd att förlora. När räcker det? Ska dina flickor också försvinna? Om svaret är nej - gå till AA. All kärlek och lycka till!

Det medför även saker som tex att inte kunna cykla med mina barn till affären för att jag mår för dåligt. Hon frågade nyss, men jag pallar inte. Det innebär även att min fru får ta oerhört mycket ansvar över barnen. Så allt är bara skit!

Hej! Jag har exakt samma problem. Drack 4 ggr förra året, en av de ggr slutade med att jag vart svartsjuk, gjorde illa min fru och somnade på min nerv som nu har varit kaputt i 8 månader. Sitter nu med besvärande ångest igen. Var ut igår då jag trodde att jag kunde hantera det men icke. Igår hände inget annat än att jag blev skitfull! Spydde och mår jättedåligt såhär halv fem! Det är extremt och jag klarar det verkligen inte. Mitt problem är att mina kompisar inte accepterar! Dom säger, äh vadå du kan ju bara ta ett glas! Och sen tjatar dom något så kopiöst. Visst ni kommer säga: det är bara att bryta med dom! Nej, det är mina bästa vänner som jag vart med sedan lågstadiet! Hjälp mig snälla, mår otroligt dåligt!

Det är fredag...
Har fått frågan 2 gånger idag om jag ska med ut på "en" öl - varför heter det en öl, ingen av de som frågat mig kommer att enbart dricka en öl. Känner dessa personer rätt så bra iaf deras dryckesvanor och det blir minst 5-6 öl ev nån shot på det...så var det alltid för mig med - alltid minst 3-4 öl oftast mer. Tackade iaf nej sade har slutat dricka det är inte bra för mig. Sedan får de dra vilken slutsats de vill av det.
Känns bra idag, ska laga middag lyssna på musik, lyssna på en podcast, läsa här. Kanske hinner jag med en film också. Sen vaknar jag nykter och frisk imorgon, det blir nog toppen :)

Nu har jag varit nykter i 8 veckor eller 56 dar =)......Det känns skönt och ju längre tiden går desto mindre (känns det som) fokuserar jag på alkohol. Försöker i möjligaste mån hålla mig borta från triggsituationer. Blivit erbjuden vinkvällar, utgångar osv men där har jag sagt nej tack vilket ger styrka i nykterheten, just att få säga nej!
Häromdagen var jag på konferens med jobbet och efteråt skulle vi ha lekar, tipspromenad och sånt och blev indelade i lag. En station bestod av fem flaskor som man skulle lukta på innehållet och sedan skriva innehållet.....det var ju bara alkohol i dom. Korkad tävling tyckte jag även om jag fick alla rätt(såklart) Efteråt var det som vanligt AW men jag tackade faktiskt nej och åkte hem med en kaffe latte på vägen.
Ja som sagt dagarna går och är det något jag är riktigt glad över så är det att sömnen är så himla god, många ggr har jag skyllt på att jag va tvungen att dricka vin efter att jobbat natt en hel helg och kunna vända tillbaka dygnet för att kunna sova på måndagnatten tex. Det gav mig ett stört sömnmönster eftersom jag drack och somnade vaknade mitt i natten drack, somnade osv. Men nu är det ordning på sömnen och jag sover som en prinsessa utan bedövningsmedel tack o lov.
Kör vidare och tar en dag i taget, det gör mig gott!
Kram till er andra kämpare=)

Du verkar ha en jättebra sambo. Att grilla korv i skogen är nog en perfekt början på en resa mot ett nyktrare liv. Lycka till tro!

Jag har just berättat för min sambo. Han kommer stötta mig i detta och det känns bra. Jag har har försökt berätta innan men det har liksom blivit förminskat, man vill ju inte inse allvaret. Men nu vet han. Och jag. Det känns bra och han kommer stötta mig i detta.

Stort tack för svar! Jag saknar mig själv när jag är nykter och peppad på livet! Jag har missat så många dagar och jag vill verkligen ha en förändring. Jag har även visat min sambo denna sidan, vad jag har skrivit. Han ska va hemma med mig hela helgen och vi ska till skogen och grilla korv sa han. :)

Va bra att du berättar här, det är svårt säger du samtidigt tar du steg. Har du någon du tänker skulle kunna vara ett nästa steg i din närhet att berätta för? En tanke jag får, vet inte om de är hjälpsamt, om man känner sig osäker kring symtom kan man ringa till en beroendeakut, behöver inte uppge personuppgifter, kanske har de möjlighet att besvara några frågor ändå.

Det hörs tydligt att du tagit ett beslut nu, ta dig ur den onda spiralen, du vet du kan må annorlunda. Det vet jag med, och flera här vet också det. Du är igång nu, reflekterar här är kloka steg.
/Rosette

Jag vill även tillägga att INGEN har en aning om detta. Jag som många andra döljer det mkt väl och under de kritiska perioderna träffar jag inte någon. Jag vill så gärna ha stöd.

Stort tack för svar. Ja det är ju abstinensen jag är rädd för, jag har ju lätt att få ångest ändå, så det går ju hand i hand. Jag letar oftast symtomen. Även när jag mår bra och har varit alkoholfri några dagar. Men just nu känner jag att jag försummar mig själv och jag vet att jag kan bättre än så här. Innan drack jag för att jag "älskade" de, nu dricker jag för att jag inte vågar att sluta.

Den onda spiralen är i rullning och jag hinner inte med. Den har iof rullat i några år, men jag har liksom inte hunnit med.

Jag är rädd för att vakna mitt i natten och det "burrar" i hela kroppen och jag kan inte somna om. Tänk om man lyssnat på sig själv tidigare?

Du tar ett stort steg genom att skriva och berätta. Du vill verkligen bli fri från alkoholen så som det ser ut idag. Det verkar också som du försökt flera gånger, det verkar väldigt viktigt för dig, du ger inte upp. Du önskar klara de på egen hand och samtidigt låter det som du har en del kunskap kring abstinens och att vård ofta är det säkraste sättet. Har du någon idé om att ta en anonym kontakt för att rådslå lite angående det du oroar dig för, ut över detta forum?

Jättebra att du skriver här och läser runt, förhoppningsvis hittar du något som kan bli hjälpsamt. Ibland kan det ta lite tid innan man får svar. Vet inte alls om det skulle tillföra ny kunskap eller om det är intressant men om du skulle vilja läsa mer om abstinens kan du göra det under akut stöd här på sidan; https://alkoholhjalpen.se/akut

Vänliga hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Yes, vad vill jag...hmmm
Har struntat i allt annat i många många år, hobbyes umgås med vänner osv - fokuserat på A.
Så nu blire samma tankesätt här - vad vill jag ha ut ur livet ist för att vara på prutten så ofta som möjligt, det måste ju finnas annat att göra. 6 år sen jag läste igenom en hel roman tex...
Kram tebax
Nykter sommar 2016!!!!!

Jag hade också ett längre återfall efter nästan fyra månader spik nykter och det var lugnt ett bra tag sedan barkade det iväg och blev värre än nunan första uppehållet. Denna gång har jag bestämt mig för en annan taktik och inställning. Inte vara duktig och hålla nollan, utan jobba långsiktigt med min hjärna, mina vanor och min inställning OCH inte lämna forumet när jag tar återfall. En annan sak som hjälper är att jag tänker mycket på det jag har i bagaget och att fortsätta som innan om jag misslyckas. Fortsätta lära mig och inte ge upp allt bara för att jag inte lyckas vara helt alkoholfri på vägen. Det är ju jag som måste vilja detta, ingen annan. Vad vill jag??? Liksom.

Kram och lycka till!

Var nykter 4 månader förra sommaren tidig höst. Sedan så drack jag igen, "lagom" till först. Men eskalerade snabbt och blackout o hela köret igen minst 1 gång per vecka.
Men nu är det nya tag, varit nykter 1,5 veckor -äter campral...
Men rätt så skönt för att nu har jag bestämt mig för 0 A.
Det svåraste är ju precis som sist jag sluta, att man ser alkohol överallt (jobbar med det med) och att alla arbetskamrater super som fan även igår på en måndag... Hmmm
Ja Forumet är toppen! Läser mkt och ska skriva mer

Jättebra beslut din psykolog och du kom fram till. Sedan har du ju kommit jättelångt med självkännedomen. Jag tror att du har alla förutsättningar att skapa ett liv där du trivs bättre. Lycka till. Kram.

Tack för ditt svar! Kul att det kunde ge någon annan nått också, haha :)

Var hos min psykolog idag och pratade om det. Som jag skrev blir jag 100% på allt jag gör så ibland är det svårt för mig att veta om det är jag-JAG eller min borderline som vill något. T ex sluta dricka all together.

Som igår: Kollade AA-möten, blev medlem här, kollade alkoholdokumentärer, blabla. Får en kick av att bestämma mig för att sluta osv.

Vi bestämde att jag skulle försöka sluta en månad men INTE göra en grej av det. För mig blir det som sagt all in och då vill jag starta en blogg, gå på möten, "ändra världen", "bli en annan person" från och med måndag osv. Berätta för alla ooooooosv. På något sätt gör jag så mycket runt mig och valet osv att jag slipper känna något. Och så gör jag med allt. Pratar med andra om det, skriver på en blogg, blabla - låter det aldrig bara stanna inuti mig. Och därför blir det att jag blir beroende av den kicken, att "börja om", hela tiden. Om det är hälsa, mat, träning, alkohol, eller något annat - inredning t ex. Köper ofta nytt, och då ALLT. För det måste vara 100%. Jag får en kick av att "börja om på måndag" och planera och liksom lura mig själv så jag tror jag är den personen redan innan jag börjar typ.

Ska dit imorgon igen men som sagt, det vi bestämde var att börja med en månad utan alkohol men att inte göra en grej av det. Inte säga det till någon, inte starta en blogg, inte "bli världens hälsosammaste någonsin" osv, utan bara inte dricka på en månad för att se hur det påverkar mitt mående.

Kan absolut bli så att jag BEHÖVER sluta helt, men det är viktigt att jag gör det för att jag vill, inte för att min borderline letar kickar och vill att jag ska byta identitet igen. Om det make sense. Och framförallt att jag måste våga känna att "nu räcker det" eller "nu tänker jag inte dricka" och ta det ansvaret själv. Att jag måste känna efter själv. Stanna och reflektera. Just eftersom det inte är ett beroende på det sätt att jag inte KAN sluta. Mer att jag hoppar över reflektion-delen och bara bestämmer mig för att antingen "dricka allt" eller inte dricka alls. Gör likadant med mat. Antingen allt eller "inte alls". Får samma pepp och kick där när jag "börjar om" varje måndag.

Sen sitter man där och fattar att man börjat om med precis allt i tio år. Allt för att undvika att fundera, reflektera och känna och stanna upp. Tror det är det viktiga för mig. Att jag måste lära och våga göra det. Inte lägga det på andra, basera mina beslut på andra, fråga andra osv. Jag måste våga stanna upp och komma fram till något själv. Det känns bra.

Var ett bra samtal som inte var "det är dåligt, sluta". Det gav mig mycket mer att gå in på det såhär på djupet. Vanligtvis hade jag "börjat om" och slutat 100% helt för att sen bryta det om några veckor. Detta gav mig mer. Ska dit imorgon igen så kan skriva mer då om någon vill läsa.

Ang ADHD/ADD kan det säkert stämma. För borderline är det ett av kriterierna för att få diagnosen (man ska ha fem av nio tror jag). Alltså ett beroende av något slag som är "farligt". Sex, droger, alkohol, köra bil för snabbt, hetsätning osv. Den typen. Kan inte jättemycket om dina diagnoser men impulskontroll har ju absolut med det att göra. Att bestämma sig snabbt och kanske inte tänka efter fören efteråt och så? KRAM

Hur går det för dig? Hur är det nu? Var ett tag sedan du skrev i din tråd men såg att du kommenterade i Solstickans nyss. Bra att hänga här i forumet tycker jag alldeles oavsett om man lyckas hålla nollan eller kanske ännu mer när man inte lyckas...

Perfekt beskrivet hur jag känner mig - lever jag :)

Perfekt beskrivet hur jag känner mig - lever jag :)

Jag läste ditt långa inlägg igår kväll och vill mest bara tacka för ett väldigt intressant och viktigt inlägg. Jag själv funderar mycket kring alkoholfrågor och har varit inne på hur olika diagnoser kan påverka ens drickande. Så jag tycker att det du skriver är jätteintressant. Det jag har undrat över är om ens förmåga att stå emot alkohol försämras om man har ADHD/ADD eftersom att impulskontroll brukar vara något man har lite svårare för vid dessa diagnoser. Det kanske är lite samma vid borderline? Hur som helst, jag tänker att man nog inte ska jämföra sig så mycket med andra utan utgå från sitt eget mående vare sig man har diagnos eller ej. Att dricka en gång i månaden kan leda till jobbiga konsekvenser som får en att må väldigt dåligt och då är det inte värt det för sin egen hälsas skull trots att omvärlden kanske inte ser på det som problemdrickande. Ett jättefint och klokt inlägg av dig!

Kram

Tja armswett! Känner igen mig i allt du skriver har precis samma dryckesmönster nykter mån - fredag sedan korkar jag upp och har gjort så sedan tonåren. Lever med sambo och 3 barn som helg efter helg får lida av mitt missbruk. Började dricka när jag var 12 och är nu 32 och helt ärligt har jag försökt sluta till och från senaste 10 åren. Känner nu att jag är helt färdig med A men likt dig är jag livrädd när jag tänker på att Aldrig dricka igen men jag vet att jag måste hitta något positivt i det beslutet.. Jag ska ta dag för dag här på forumet nu det ska fanimej gå! Hur går det för dig? Ser att det är ca en månad sen du skrev.. Det är alltid där det har varit tyngst för mig, och jag har fallit tillbaka. :(

Ett bra tips är att skriva här i din tråd när flaskan är nära. Då får du fint stöd oftast och kan värdera om ditt beslut att dricka. Jag tror på dig. Du är medveten om din borderline och vad den ställer till med ibland. Men du är ju inte bara din diagnos. Men jag tror bara att den är lättare att hantera utan alkohol. Detta baserar jag på två ex-förhållanden med borderlinepersoner. Det kan ju kaosa till det ordentligt.