Senaste kommentarerna i forumet

Ha ha ha, ja, Farmor, varför kan man bli törstig av att lyssna/läsa om ibland också se baksidan av alkohol. Jag vet inte, ärligt talat. Min teori är att fokus på alkohol, positivt som negativt aktiverar min reptilhjärna, ha ha. För min del blir jag mer avslappnad när jag tänker på allt annat än alkohol. Det är ju en hel värld "där ute" som fungerar utan alkohol. Däremot, tror jag, behöver man med jämna mellanrum påminna sig om sitt sjuka beroende. Jag för min del fortsätter att hemlighålla mitt missbruk för allt och alla. Har börjat säga lite smått , att jag valt bort alkohol därför att jag mår bättre utan...osv. Jag är medveten om att hemlighålla också kan göra det lättare att börja dricka (i ensamhet) igen, ingen skulle märka (tänker jag naivt). Ja ni hör, jag har lite och jobba på. Jag inser ändå vikten av att hålla kontakten med er här och min terapeut så länge som jag behöver.

Ha en skön helg alla och njuuut!

Ska följa ditt råd & åka till simhallen ikväll. Svårt med måttlighetsdrickande, det brukar tillslut bli flaskor istället för glas.

Inser att jag alltid skriver i detta forum när det är riktig illa. Därför kommer här ett inlägg i lite mer positiv bemärkelse.
Efter nästan tre månader av drickande (ca en-två flaska vin per dag) träffade jag förra veckan en kille som öppnat en privat klinik. Insåg direkt att jag inte har tid att vara borta en längre tid från jobb som denna behandling skulle innebära.

Åkte hem efter mötet och tänkte ta mig ett glas gott vin. Satt några minuter och tänkte. Nej. Vi försöker.
Kväll och natt ett var helt sjukt. Svettades ner hela sängen och mådde så sjukt dåligt. Deprimerad är milt uttryckt.
Kväll och natt två. Orolig, ångest men lyckades ändå sova några timmar.

Under dessa två första dygn tog jag ca 1 glas vin per dygn.

Dygn tre var jag helt ren. Jag tog även fram mitt gamla SATS kort och åkte ner och körde ett pass. Det hjälpte extremt mycket kan jag säga även fast orken var obefintlig. Det som hände var dock att suget minskade en aning.

Kört på samma sätt hela veckan. Fyra träningspass och varannan dag helt vit och varannan ca 1-2 glas. För mig är det så klart en seger så här långt då jag brukar dricka 1-2 flaskor vin per dag.

Sen är det alltid ett steg fram och ett tillbaka. Idag var jag nere och tränade ett lite hårdare pass. Sitter nu med träningsverk men även en flaska vin i kroppen men njutbar musik i bakgrunden. Gör att man känner sig helt oövervinnelig men jag vet samtidigt exakt hur det kommer kännas imorgon kl 06. Då är jag allt ifrån oövervinnerlig.

Att ta sig ur är denna kamp är svårt men jag kan verkligen rekommendera att ta lite träningspass. Skit i om orken inte finns. Bara att svettas ut gammal alkohol känns faktiskt skönt.

Jag hoppas nu att kvällen som blev ett litet bakslag inte skall hämma mig i denna positiva spiral. Hoppas jag åter är på SATS på lördag...

//C

Jag ser att du kan bli triggade av att läsa här på,forum. Jag känner igen det! Jag har lyssnat på en ljudbok MOT alkoholberoende Nej tack, det är bra. Tror jag att den heter. Båda gångerna jag lyssnat har jag börjat dricks MER istället för mindre! Fattade ingenting. Men jag verkar inte vara ensam om att reagera på det sättet. Intressant men ofattbart....Varför blir det så?

Ja det får man verkligen tränas i, att bli ifrågasatt...andra människor ska inte få definiera vem man är och hur man bör leva. Ibland är det lättare sagt än gjort förstås. Ja tänk, det går att bli alkis på folköl också, bara det att man måste dricka större mängd vätska. Det ska jag påminna mig om när jag hamnar i tvivel. När jag tänker på att jag 1. valt bort relationer för att dricka 2. bli trött och nedstämd 3. kört bil onykter 4. levt dubbelliv så att ingen ska avslöja min hemlighet mm så förstår jag att jag har missbruksproblem.
Detta är min andra gång som jag tar tag i mitt beroende. Första gången var jag 24 år och var nykter ett par år. Efter ett tag var mitt problem ett minne blott och tänkte, en 24-åring kan ju inte vara alkoholist. Så jag börja dricka igen. Har haft drickandet "i schack" under många år men nu det senaste åren har det barkat åt fanders igen. Hoppas att jag äntligen har fattat!

Du verkar ha bestämt dig och det blivit en livsstil. Tack för att de dela med dig och inspirerar :)

Kul att du hittade hit! Det är alltid kul med nykomlingar. Här är det ingen som dömer en, inte vad jag har sett i alla fall.

Det tog mig nästan nio år att erkänna att jag är alkoholist. Innerst inne så visste jag innan att jag var det, men jag tog inte till mig det och ville absolut inte under några som helst omständigheter erkänna det.

Jag drack enbart för att ta död på dessa panikattacker som jag hade då. Det hjälpte för stunden men dagen efter så vart det bara värre. Nu har jag inga ångestattacker längre eftersom jag hade nått botten av andra orsaker.

De första veckorna är svårast när man slutar. Nu har det gått ett år, två månader och fem dagar sedan jag drack ett sexpack öl. Klarar jag det, så klara du det. :)

Prova att gå på AA-möte. Det har hjälpt mig. Har du fått ny tid hos din psykolog?

Wavzowski,

Låter polskt. Är det något namn jag borde känna till? Vad står det för? Imponerad av ett års nykterhet. Vad var det som hjälpte dig att sluta? Hur har du hållit ut i längden? Låter som du tog ett beslut och så bara var det så?

Ja, människor är lustiga och rädda för nyktra människor. Vet också att man tappar en del vänner och umgänge. De tycke vi blir tråkiga och präktiga, tror jag men det är mest deras föreställning om hur det är att vara nykter. På större fester är det ingen som märker om man dricker eller inte men på middagar verkar det vara svårare.

Ha en fin dag!

Intressant aqua.

Det kan nog vara så att vi alla nye blir hjälpta av samma sak. Har också tänkt att forumet på ett sätt påminner om alkohol. Samtidigt hjälper det med något som pannåer när man börjar slappna av och tycka att man nye har några problem längre. Jag är lite kluven till det där. låter bra att analysera vad som väcker sug och varför. Det är sammanhanget vi saknar/längtar till inte själva alkoholen!

Kram

Låt aldrig ölen få dig att tro annat.
Kram

När det gäller tips har jag nog inget nytt att komma med men det kanske inte spelar någon roll. Jag har haft turen att möta en terapeut som SER mig, VET att jag kommer att lyckas och knyter kunskapen om missbruk till de tankar och känslor jag berättar om. Sist pratade vi om ett foto jag fått av några kompisar som var i Portugal. På fotot sitter dom vid ett matbord och i centrum står en vinflaska. Det gjorde att jag fick sug. Tipset då var att gå igenom vilka känslor som väcktes, JA det var ju frihet, ledighet och gemenskap. Nästa steg var ju att inse att alkohol väcker precis det motsatta känslorna.

Jag måste säga att jag mår VÄLDIGT bra som nykter och känner mig som "mig själv igen". Det ger mig SÅDAN styrka. Jag har blivit mer lyhörd inför mig själv också. Till exempel om jag läser mycket trådar här på alkoholhj.. så kan jag bli sugen och tankar snurrar kring alkohol, JA då undviker jag att "gå in här" på ett tag. AA har jag gått på när jag var 24-25 år, så det har jag provat och upptäckt att det passar inte mig. Det gjorde visserligen att jag insåg mitt beroende, men befästes så starkt och jag kom inte vidare. Jag är en person som behöver fler inputs från andra håll.

Ja, helt enkelt hitta SIN väg till nykterhet och vilka förutsättningar just du behöver för att fortsätta livet i "klarhet"

Jag drack också folköl. Jag levde på det under tioårsperiod. De som stod mig närmast klagade ibland att de tyckte att jag drack för mycket och att det finns hjälp för det. Men jag sket i det och fortsatte ytterligare fyra år, tills jag fick nog av det. Då min mor och far gick ur tiden (inte samtidigt). När man väl slutar så får man höra bl.a. - "Men du har väl aldrig haft alkoholproblem?" Lite märkligt att de frågar det när de själva tyckte att jag borde sluta och skaffa hjälp.

Jag kunde helt enkelt inte fortsätta och leva som jag gjorde, utan jag slängde de sista folkisarna som jag hade kvar, och ut for dem från balkongen. Kanske nån alkis nere på gatan vart glad när han/hon hittade dem? :)

Jag tror att mitt ex lämnade mig p.g.a. mitt supande, men hon sade inget till mig gällande det. (Är nästan säker på att det var så). En annan rolig grej är att de flesta har tagit avstånd ifrån mig sedan jag slutade. Nu när man väl försöker hålla sig på banan. Kanske är man för tråkig nu när man inte dricker? Vill de att man ska supa sig till döds? Det kan man verkligen att ha den anledningen att ställa den frågan.

Jag är aktiv på AA-möten och t.o.m. fått ett års medalj. Jag slutade den 12:e oktober 2014 och varit nykter sedan dess.

Aqua, vad härligt att du pluggat nykter och får kraft.

Så nyfiken på ledtrådarna du får. :-) något du kan dela med dig av?

Idi...en, hur är det?

Håller du det i schack, är det tillbaka i gamla vanor eller satsar du på nyktert igen? Hoppas oavsett att du mår bra och att du hör av dig ibland.

Kramar

Det kändes bra att läsa det du skrev.

Var hos min psykolog idag men berättade inte för henne. Inte idag.
En dag, men idag kändes det inte rätt liksom.. Kanske bara borde spy ut det men det är svårt.
Har iallafall inte druckit sen i fredags och det är bra för att vara mig.
Jag är sugen men det är ju liksom en quickfix från alla problem. Sen när bakfyllan slår till blir det ännu värre så har det lite som vägledning. Eller en påminnelse om att det är helt fel väg att gå hur lockande den än är.

Men det är så skönt att veta att jag inte är ensam. Och ska jag vara ärlig var jag lite orolig för vilka kommentarer jag skulle få här, det finns ju nedlåtande människor överallt..
Men har bara fått bra respons och det känns så fint! Lättare och mer friare på något sätt.

Så TACK!

Du har haft det tufft, bra att du är här. Det finns flertalet vägar till att må bättre, kanske är ditt val att vända dig hit ett positivt steg för dig. Det låter som att du i perioder levt med alkohol som en dominerande del av din vardag på olika sätt. Precis som Ebba skriver påverkar alkohol oss på komplexa sätt. Den initiala känslan av att få en "paus" leder ofta till obalans i hjärnan vilket kan utlösa eller förstärka nedstämdhet. Just nu har du påträngande tankar som väcker en ångest som är svår att stå ut med.

Livslusten är låg säger du. Jag vill gärna säga att tankar på att avsluta sitt liv kan i stunder kännas befriande då det verkar vara det enda alternativet för att förändra sin situation samtidigt som de kan vara del av ett sjukdomstillstånd, exempelvis depression som går att behandla, ofta med mycket god effekt.

Du gör precis det som rekommenderas dvs du delar sina tankar med andra. Hur ser det ut för dig? Har du inte har någon anhörig eller vän som du kan vända dig till just nu finns det andra människor som kan ge dig stöd. Utöver Ebbas förslag så finns även Nationella hjälplinjen 020-22 00 60, de har öppet alla dagar. http://www.1177.se/hjalplinjen/

Jag vill avsluta med att säga att det är starkt av dig att göra nytt nu, du är här. Att göra nytt kan ge nya resultat. Du har erfarenhet och stor kunskap om alkohol, denna kunskap är sannolikt till hjälp för dig nu.

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej,

jag tänker på dig.
Du har liksom "fastnat" hos mig.

Jag önskar att du kunde befrias från skammen.
Jag önskar att du kunde se på dig själv och se vad jag "ser".

Jag vill så mycket att du ska våga vara ärlig och berätta för psykologen.
Jag har tom tänk att du kanske skulle kunna visa henne vad du har skrivit här så kan hon läsa så slipper du prata.

Det du har skrivit här är så himla fint skrivet och förklarar så väl hur du lider pga det här med drickandet.

Kom ihåg att du inte är ensam.
Vi är oerhört många som blir slavar under alkohol.
Det är inget vi vill egentligen, jag tycker att det kan liknas vid en karusell som snurrar fortare och fortare, svår att få stopp på.

Du är inte en dålig människa för att du dricker för många öl.
Du är dessutom medveten om det och erkänner för dig själv vad det leder till.

Du har verkligen goda förutsättningar att få stopp på det så att du slipper vakna bakfull med ångest.

Det är inte ett värdigt liv.
Du är värd bättre.

Ville bara säga det.
Kram Ebba

Hallå Zorro! Tack det går bra för mig. Har precis avslutat en kurs på universitetet. Dom sista 3 veckorna är första gången (på länge) som jag har pluggat nykter. Det funkade. Jag fortsätter att gå till min alkoholterapeut och vi har också mejlkontakt. Det ger mig sådan kraft och jag får ledtrådar på ett sätt jag inte trodde var möjligt. Mycket av min rädsla för den närmsta framtiden har lagt sig och förskjutits längre fram i tiden. Hur går det för dig kompis? Vad som än är på gång, se till att du har styrfart även om det blåser kastvindar!!!! Jag är med dig vad som än händer. Styrkekramar till dig!!!!

Välkommen, skulle vilja krama dig och ta bort din smärta. Här finns många kloka medmänniskor. Hoppas du söker profetionell hjälp för dina trauman också ❤️

Vi alla har snubblat på vägen nån gång, det är bökigt att ta sig fram, huvudsaken är att du inte fortsätter dagen efter.
Det är inte svårt att sluta dricka, det verkligt svåra är att inte börja igen.
Upp i spåret igen så stöttar vi ?

Kämpa på <3 ett snesteg är mindre än en hel vit månad!

Hej fina människor ❤️ Jag är här, mår lite dåligt. Har druckit lite, ej ensam så det är inte så illa, men lite skam har jag,, men som sagt. Mer nyktra än onyktra dagar.. En dag i taget

Prata med din terapeut, känns det inte bra så byt terapeut. Vad had du att förlora? Vad kan du vinna?
Jag erkände till min terapeut om mina alkoholproblem och nu efteråt känns det jätte bra.
Jag tvekade länge innan jag vågade säga det, jag ville vara den perfekta patienten och jag skämdes så mycket. Hon dömde mig aldrig, hon kritiserade mig aldrig utan var oberört saklig, rak och hjälpsam. Hon dömde inte mig trots att jag drack och gjorde illa mig själv (bröt handen, slog ihuvudet osv.)
Idag har jag varit nycker en vecka! ??
Lycka till!

Hej junkyyard

Våga! Det kommer att vara en lättnad. Så många som fått hjälp via jobbet för beroendeproblem. Inget konstigt och då får du rätt hjälp. Håll nye inne med det längre. Låt dig själv slippa att vara ensam med bördan längre.

Kram och lycka till!

Ja man skäms ju så mycket över det..
Jag ska verkligen försöka! Bara svårt att veta hur man ska lägga fram det liksom. Känns extra känsligt eftersom jag går där pga hög sjukfrånvaro från jobbet. Man blir ju extremt bra på att dölja sanningen.. Jag vet att psykologen har tystnadsplikt. Men det är väl just det där med att bli dömd på förhand..
Men nått måste ju hända.

Tack för era ord, dom betyder oerhört mycket!

för att du berättar sanningen för din psykolog på onsdag.

Du är liksom värd det.
Värd att få rätt hjälp så att du inte fortsätter skada dig själv med öl.

KRAM