Senaste kommentarerna i forumet

Fint diktat ;). Om det är värt att betala priset måste du svara på själv. Det är ditt liv, och livet händer tyvärr bara en gång. Jag vet att det är lätt att bedöva sig och slippa tänka, men för mig känns det iallafall som en väg med en slutdestination som jag inte vill komma till. Jag hoppas för din skull att du fattar beslut som gör att du tar vara på ditt liv på det sätt du helst vill. Att läsa här på forumet gör det iallafall lättare för mig att hålla tankarna i styr. Du är värd att uppleva livet, inte låta det rinna iväg i dimman.

just nu så är det timmar i taget,, har ju all tid i världen att gömma mig i dimman. Jag vet ju att det är dumt,, men det känns som om man vore radiostyrd.. Att åka ner och handla en dunk. Att det skall vara så skönt att vara drunk ;) att i hjärnan om och om mala. Är det värt priset att betala.

Fundera igenom det på allvar. Vad finns det för fördelar och nackdelar med att vara nykter och likaså med att dricka? Sen behöver du inte ta ett beslut som är sådär skrämmande stort, utan ta en dag i taget.

Ny dag, vaknar som ett spöke. Känner mig tom och ensam. Skall jag verkligen sluta dricka. Sluta vara den där galningen som bjuder på sig själv, som får andra att må bra för jag alltid blir fullast. Är det dags nu att ta farväl. Är rädd,, tänk om jag inte klarar det.. Vill jag verkligen.. Det är som två personligheter, en säger ja och en säger nej.

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

Någon som vet om man kan få hjälp genom vårdcentralen eller så?

Ett långsamt självmord i mitt fall, tack för ditt stöd. Känns skönt att kaputilera och erkänna att jag måste välja livet eller alkoholen.. Och att jag inte klarar att förena dom.

Att bedöva hjärnan är ju i princip som att tillfälligt göra slut på sitt liv. Sen tror man att man har en chans igen, och igen! Tillslut får man inga fler chanser. Försök att hitta något bra i livet, något värt att kämpa för! Du kan inte bara ge upp! Vet egentligen inte vad för råd jag ska ge, vet bara att allt är en berg och dalbana. Försök hålla dig kvar när det går bra. Och fortsätt kämpa. Lite till.

Totalt sluta bedöva hjärnan skall det vara

Ja varför är man tillbaka ,,Halvåret gjorde att jag fick mod och tänkte att det gick att dricka . Men jag använder Alkoholen som både straff och belöning. Och när jag mår dåligt så tar jag till flaskan/ i mitt fall vin,, sprit la jag ner för länge sedan i ett försök att vinna över "kompisen" men nu tar den mer än den ger,, och jag måste inse att jag inte klarar måttlighet,, jag vill bli full,, och när jag blir full blir jag en idiot. Sorgligt att vara kiddnapad av något som man vet skadar sig själv och närstående. Hur många gånger har jag inte sagt att idag skall jag inte dricka för mycket... Men denna gång tänker jag inte klandra mig själv,, det har jag gjort så det räcker.. Önskat mig död så många gånger av ångesten. Som sagt baginbox är slut,, faktum är att jag tänker se hur länge jag klarar att totalt bedövamin hjärna,, fast tanken kommer ,, bara en sista gång

Köp aldrig hem mer än du vid dina sinnes fulla bruk anser är rimligt (ej gör dig full). Önskar att bib:en aldrig blivit uppfunnen!

Om du vill och tror att du någon gång ska kunna besegra det där monstret (a), så finns det hopp. Depression kan orsakas av så många saker, men att alkohol GÖR dig dubbelt upp deprimerad är ett faktum. Att du haft ett nyktert halvår måste väl ha gett dig ett perspektiv på drickandet? Superduktigt! Varför är du då tillbaka i skiten? Vet ju hur det fungerar, men jag menar varför? Finns det en särskild anledning, eller är det helt enkelt beroendet som ställer till det för dig? Själv hade jag en förhoppning för ca ett halvår sedan att aldrig någonsin mer dricka en droppe. Så blev det ju inte riktigt, men en hel del bättre har det blivit. Var själv i ett svårt beroende, men har vandrat genom olika hjälpinstanser; beroendecentrum, möten på AA och har hemmaboende barn som är till hjälp genom att finnas där. När jag känner ett enormt sug, tänker jag alltid att jag måste kunna se mig själv i spegeln efteråt. Någon gång kanske det blir en 3,5:a och en annan en halvflaska vin. Låter så duktig nu. Det är jag allt annat än, men det vet jag. Jag räknar vita dagar, inte i en följd. Har gjort bort mig tusen gånger, men hoppas fortfarande på att kunna bli "normal" någon gång.

Tack Bönsyrsan.

En dag i taget! Lycka till!

Jag måste inse att jag är maktlös. Att jag slösat bort så mycket för denna drog. Resan börjar nu. Testade även på att ta cannabis istället för sprit, ett tips från en "vän" som själmedicinerat sig med detta i många år. Den resan slutade med en psykos. Trodde att allt var en film och att jag spelade huvudroll , det gör vi förvisso i våra egna liv .. Det slutade med en katastrof och en tvångsinläggning på psyk. Efterätten blev en djup depprition av mörkaste slag. Läkaren gav mig stämningsstabiliserande,, men eftersom jag inte vet om jag är bipolär så vill jag inte tillföra mer droger,, känner mig tillräckligt mindfucked som det är. Min erfarenhet av psykvården är skrämande,, ge piller utan att veta orsaken/ Helt enkelt så kan jag inte hantera droger,, det får bli mantrat och se det positiva i det hela.. Vem f-n gör det. men spriten är en slug djävul, socialt accepterad och reklam överallt. Nä du djävul vi har dansat färdigt du och jag. En dag i taget

Du har en insikt att du måste förändra förhållandet till A. Och dessutom verkar du ha en vilja att verkligen vilja. Det är ingen lätt resa men du har ju ändå de viktigaste ingredienserna att påbörja den!? Tufft med vännerna men de kanske förstår? Annars går det oftast skaffa nytt umgänge. Det viktigaste just nu är att du tänker på dig själv och lägger din energi på "rätt" saker.

Tack för dina ord, behöver verkligen all hjälp och stöttning. Hälde ut det sista glaset i slasken,, känner nu hur det sista lämnar kroppen.. Varför skall jag klara att sluta denna gång? Insett att allt umgänge jag haft har haft en gemensam nämnare,, alcohol .. Inser att jag inte bara måste lämna A utan även mina "vänner"

Det du beskriver är tyvärr vanligare än man vill tro. Alkoholen har ställt till och ställer fortfarande till så mycket skit för många av oss. Vad jag utläser av det du skrivet så är du nog i samma sits spm jag är gällande måttlighet. Att det är dömt att misslyckas. Har försökt många gånger. Du behöver sätta upp ett mål och välja din egna väg till det målet. Ta hjälp omgående om du inte lyckas bryta mönstret eller om du inte kan stå emot då suget efter A sätter in. Det finns olika erfarenheter av vårdcentralernas stöttning gällande alkohol men det är absolut värt att prova. Att medicinera är ett bra alternativ då man genast behöver en förändring. Tänket då främst på antabus. Har själv tagit det. Tänk på att det verkligen inte är någon skam att be om hjälp!!

ligger och tänker på allt som hänt och hur mycket alkoholen har förstört men även givit glädje,,grillölen, vin till maten, wiskey till kaffet. Men allt handlande om att få känna berusning. separerad för 3 år sedan. Arbetslös, depprition och ångest. Höll upp i ett halvår förra året. Men som sagt alkohol finns överallt , och jag ville klara att hantera den.. jag känner att jag står vid ett vägval.. Sluta helt eller supa ihjäl mig.

Jag vill bara skrika ut på sociala medier att -Jag kan inte hjälpa det här!!! Hjälp mig, jag är alkoholist!
Men samtidigt skäms jag, jag skäms över att säga det. Jag skäms å min familjs vägnar. Mamma o pappa mest. Mina egna kids är en annan generation, de dömmer ingen. Inte mina föräldrar heller, men speciellt pappa bryr sig ju så jävla mycket om vad folk ska säga.
Inte fan kan man göra så! Fast jag vill skrika ut det på stan så varenda jävel får veta det.
Känner mig tom och värdelös. Men lite stark och bra ändå för att jag tagit ett litet steg och skrivit här.
Blottade strupen för en person som jag egentligen inte bryr mig om men som jag sårade i helgen. Lade mig på rygg och verkligen bad om ursäkt och krälade i skiten. Jag brukar aldrig blotta strupen, aldrig.
Personen valde att hugga mig besinningslöst i halsen! Rätt åt mig kan jag tycka men lite sorgligt ändå att inte vara beredd att hjälpa till utan bara ömka sig själv för att det var så synd om h*n att jag var såååå dum och sa så elaka saker. Det gjorde jag säkert, men vem fan bryr sig om vad en skitpackad person kläcker ur sig?
Men jag får ju ta det, var ju jag som var idioten.
Tack för kramen, den var välkommen!
Önskar jag kunde sluta gråta hela tiden. Men det hör väl till...

Man börjar, precis som du gjort nu, att erkänna för sig själv, att man inte kan hantera alkohol.. Sedan är det ett steg i taget..
En eloge för att du vågar skriva överhuvudtaget (många läser bara..)
Sedan tar man sig en funderare, om man är villig att släppa alkoholen (eftersom man blir "sjuk" av den.. med sjuk menas just: elak, tappar omdömet, skadar andra (fysiskt eller psykiskt) och/eller sig själv)
Det finns hjälp att få! Börja med att läsa de olika trådarna, för alla har sin historia och sitt "sätt" Vi är alla unika och det enda gemensamma är en stark "allergi" mot alkohol..
Så kram och välkommen!

Nej inget sug bara jobbigt med vanan att dricka några glas vin men det avhjälptes med alkoholfri öl vill gärna kunna dricka några glas vin ibland just nu är jag inte sugen:) men ska pröva lite längre fram och om det inte går utan jag fortsätter resten av veckan så blir det inte mer alkohol för min del:)

Bönsyrsan beskriver det väldigt bra.. När tankarna ständigt går till det man vill "unna sig" även i små mängder och man egentligen söker skäl att INTE avstå, då är det en varningssignal!
Jag har hört såå många säga och skriva.. meeen jag tar ju bara ett, max två glas.. Jag blir ju inte ens full?
Nej, så resonerar min man också (heltidsalkoholist) Två glas vin per kväll, blev under årens lopp minst en flaska (genomsnitt 1 1/2 per dag) Och han påstår fortfarande att han inte blir full eller har något "sug".. Men avstå? Onej, då blir han rastlös och vresig.. och planerar nästkommande dagars aktiviteter, så han kan ta sina glas vin för att "varva ner"...
Kanske dags för dig att testa, vad som händer om du avstår från vin i en vecka?

Har du försökt låta bli att dricka varje kväll? Jag tänker att om det är så att man inte utan vidare kan avstå, så kan det vara läge att fundera på hur man har det. Jag dricker oftast inte heller oerhörda mängder, men det tar upp mycket tankekraft att längta till att få dricka nästa gång eller att planera för hur jag ska få tag på det jag ska dricka. Vet jag att jag inte kommer att få dricka blir jag rastlös och vresig och på allmänt dåligt humör. Det fick mig att vilja sluta, för jag vill inte att livet ska handla om och vara påverkat av alkohol så mycket.

Så är det för mig, och jag har just börjat vara nykter. Du vet bäst själv hur det är för dig, men att du är här kanske säger nåt om att du inte är helt tillfreds med ditt användande av alkohol.

Gick med idag...dricker ca 3-4 glas varje dag och har en pappa som är alkoholist. Vet inte riktigt hur jag ställer mig till alkoholism, jag är ju sugen på vin eller öl varje kväll, men avskyr känslan av att vara full. Går till jobbet varje dag, är oftast först på plats. Hämtar o lämnar barnen på deras aktiviteter, lagar mat, läser läxor, går ut med hunden. Jag gör ju allt dom jag ska men längtar samtidigt efter lugnet eftet första glaset vin varje kväll. Är det värre än rökning? Lika illa?