Senaste kommentarerna i forumet

Om du är alkoholist eller inte kan jag inte svara på, är nästan lika ny som du här, men jag blir bara nyfiken - hur var det när du slutade? Kände du något sug eller gick det bara bra?

Kul att höra att det går bra för dig att hålla upp och att du mår bättre av det!

Camilla,
jag har också åkt fast för rattfylla. Var väldigt full, minns knappt det som hände. Jag var 24 år och är och var en "duktig tjej" som alltid skött mig och presterat bra, varit omtyckt, etc. En del problem med ångest och destruktiva tankar mot mig själv.
Rattfyllan hände för 4 år sedan. Jag blev ålagt terapi, både i grupp och enskilt. Plus böter. Det jag såg i gruppterapin var att alla andra var så mycket värre däran än jag. Inte för att det tog bort den skam jag kände men det var skönt att vara den yngsta och få detta "wake-up-call" innan det var försent.

Har sedan dess klarat alkoholen ok. På den tiden så festade jag varje helg, precis som du. Men det är som att jag ibland "glömmer" hur mycket jag borde dricka och bara kör på när jag är ute. Har hänt att jag kräkts och så, att jag glömmer vad som hände, vaknar upp med ångest etc. I fredags hände det igen. Hade käkat middag med en kompis och druckit ca 4 drinkar. Kom hem och tänkte ringa min kille, och tänkte att det var en bra idé att ta en drink samtidigt. Det blev tydligen dubbla vodkashots. Minns att jag ringde min kille men inte vad vi pratade om. Minns sedan inget förrän jag kräks livet ur mig på toaletten.

Det här händer inte ofta, men det händer ju ändå. Det är inte bra. Vad jag försöker säga, Camilla, är att det är bra att du fått ett wake up call. Rattfylla är allvarligt och kan vara en chans för dig att tänka på hur och när du dricker. Jag har fått ett wake up call genom att det här hände i fredags. Hoppas att det ska komma bra saker utav det, och hoppas detsamma för dig.

Tack Li-Lo för ett konstruktivt svar.
Som du säkert förstår är det rationellt väldigt enkelt att hantera de frågor som uppstår. Jag vet precis hur de olika situationerna bör hanteras men tanke och handling fungerar inte riktigt i detta läge.

Satt ikväll och funderade och kom på hur ensam man är kring dessa frågor.
Finns det någon på detta forum som skulle vilja träffas någon dag och få igång en diskussion? Vi sitter ju nästan alla i samma båt.

Har själv ett par anläggningar i Stockholm så jag kan ordna allt det praktiska om det finns intresse.
Svara i så fall på detta inlägg så styra jag upp det.

Min tanke är enkel. Dom som vill kommer till ett möte och dom som vill delger sin historia. Lita AA fast i enklare former.

//C

Finns typ antabus om du har svårt att motstå alkohol

På vilket sätt var det vidrigt? Jag har bara möts av bra personer inom missbruksvård. Du vill inte dricka för då blir det problem. Sedan vill du ändå inte sluta. Det låter som mitt resonemang jag hade. Slutade med två lob på 10 månader. Så mitt råd är att ta antabus. Alkohol ger ångest och när du dricker sätter du din medicin ur spel dubbelt upp.

Det är nog många av oss på den här sidan som kan känna igen oss av det du skriver och det är så himla skönt att lätta på hjärtat bland folk som förstår en, tro mig!! Vidare så tror jag att du skulle få ut mkt av andra just för att se dina problem från andra synvinklar, det kan ge aha-upplevelse många gånger. Tänk gärna också på att det är just alkoholen som får dig att göra dumma saker, inte du som person.

Tack för alla svar :)

Lyckades faktiskt bryta med ölen, känner att kroppen mår så mycket bättre redan efter 10 dagar utan alkohol,

Kunna vakna utan att vara helt blöt i svett, slippa skakningarna och ångest, har börjat gå regelbundet på samtalskontakt hos psykiatrin

Känner att jag på rätt väg nu aldrig mer ta till alkohol som ångest lindring det var det sämsta beslutet jag någonsin tagit i mitt liv!

Så håll tummarna nu, Nu är det slut med att må skit ska försöka vända allt till något positivt leva livet och inte bli en zombie

Hoppas alla hittar sin väg i livet som sober människa!

Ha en trevlig helg!

Jag har inte förlorat allt än.... jag har fortfarande min familj ... men alla mina vänner har förmodligen lämnat efter min sista föreställning.... när jag dricker så blir jag en helt annan person (jag spelar teater) en vidrig sådan ... jag kommer med dom vidrigast påstående, lögner m.m … försöker förnedra mig själv så mycket jag bara kan … i grunden så handlar det väl om en rädsla för att bli utstött, att inte få vara med, eller att vara hatad …. om jag då se till att bli hatad då behöver jag ju inte vara rädd för det längre. Då slipper jag bära på rädslan då vet jag ju att det är så då blir det lätta att bära … men egentligen så vet jag inte ... det är just det som är problemet ... jag vet inte exakt vad som hänt jag har bara dessa fragment av minnen som jag försöker pussla ihop … jag har ju kunnat dricka med måtta men sen emellanåt kommer dessa djupdyk …. Ibland kan jag få minnesluckor efter ett glass vin….ibland händer det inget även om jag trycker i mig en dunk … jag är förjävla patetisk
Vet inte om jag klara av att prata om detta i grupp...

Hej och välkommen hit! :)

Känner igen mig i dina tankar och min gissning är att det är en konst att vända på skutan innan det går riktigt åt h-vetet. Jag har dock valt att se det som en utmaning! Jag tror dock att en person som har förlorat allt och sedan bestämt sig att sluta och ta tag i sitt liv har ett starkare beslut och risken att denne skall dricka igen är inte alls så stor. Däremot så är vägen därifrån nog väldigt lång och svår många gånger och om folk visste vilka öden det finns enbart på grund av alkohol så skulle nog inte suget vara riktigt lika stort.

AA-möten är bra forum just för att lyssna och ta del av andras erfarenheter, har du funderat på att gå på något sådant? Det är ett gäng människor som upplever samma problem och har därför oftast lätt för att prata och förstå varandra.

Mitt tips till dig är främst och främst, bromsa. Tänk efter före, behöver du gå på just den här festen? Måste du dricka just idag? Osv.. Försök också måla upp en bild om hur du vill vara och leva ditt liv åsså försöker du tänka på den så ofta du kan, speciellt också när du funderar på dricka.

Lycka till!!

Välkommen Xena
Du har uppmärksammat hur du reagerar på alkohol och är orolig för om det är en varningssignal för att utveckla ett beroende. Klokt av dig att reflektera över detta och fint att du hittat hit. Vi reagerar olika på alkohol och drickande kan få en mängd olika konsekvenser. Att du problematiserar och funderar på hur det är för dig är ett gott tecken. Kunskap och erfarenhet är en bra grund för att göra val som blir bra för dig. Framtiden är påverkbar!

Du nämner viktiga faktorer som är bra att ta på allvar. Jag skulle vilja låna lite utrymme i din tråd för att nämna just de signaler som är värda att tänka till kring. Jag hoppas att det känns relevant för dig.

Att man dricker mer än man avser
Att man vill skära ner eller kontrollera sitt drickande utan att lyckas
Att man spenderar mycket tid till att tänka på alkohol, hur man ska skaffa alkohol eller att återhämta sig då man druckit
Att man känner ett begär ”sug” att få dricka alkohol
Att en effekt av att man dricker alkohol blir att man inte klarar av sin ”roll” på till exempel arbete, i skola eller i familjen
Att man fortsätter dricka trots att det skapar sociala och relationella problem
Att man åsidosätter viktiga åtaganden som arbete, sociala aktiviteter eller fritidsaktiviteter på grund av alkoholanvändning
Att man dricker alkohol trots att man försätter sig i situationer som är fysiskt farliga
Att man fortsätter att dricka trots att man fått fysiska eller psykiska skador.
Att man behöver en större mängd alkohol än tidigare för att uppnå samma effekt eller en markant minskad effekt av samma mängd
Att man får abstinens

Uppfyller man två eller fler av ovan nämnda kriterier så är det bra att dra i handbromsen. Jag hoppas att din tråd tar fart och att andra användare delar med sig av sina erfarenheter. Som sagt, välkommen Xena! Fortsätt gärna att dela med dig av dina tankar här.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Fan va bra att du tar tag i ditt liv, slå dig för bröstet för det! Vi lever ju bara ett liv och det är dumt att lägga det på saker som du inte minns, ångrar och kostar mer än det smakar i det långa loppet. Jag lovar dig att du kommer att tacka dig själv om du gör detta nu och inte om tio år.. Men, gör det för DIN skull, ingen annans.

Angående antabus så är det bara ett stöd och det hjälper dig med ditt beslut om en paus. Bra att ha när impulserna kommer. Sedan måste man ju kunna stå på egna ben efter antabusen också..

Lycka till!!

Kan det vara så enkelt att du känner dig ensam på nått vis? Därför du dricker själv lite nu och då? Om det är så, vad skulle Du kunna göra för att förändra det?

Kul att du tar tag i ditt drickande!
När jag slutade dricka senast så slutade jag tvärt, alla andra gånger har jag trappat ner och sedan fallit tillbaka i drickandet igen. Och då vill jag tillägga att så länge som jag hittills hållit mig borta från alkohol har jag aldrig lyckats med tidigare.
Vill du sluta - sluta nu

Tänker ofta tillbaka på sista kvällen innan en kompis skulle till militären.

Hans mamma bjöd på middag
på en resturang.

Drack väl 1dl vodka, eller lite till, satte mig i bilen. Kommer inte ihåg reaktionen, men jag sa glatt hej. Kände mig stel hela vägen och ingen sa något speciellt.

Drack ett glas vin på resturangen och flera gånger blev jag röd i ansiktet av att jag sa något eller kommenterade något.

Försökte vara social men jag hade bara en förfärlig känsla inom mig.

När jag skulle säga hejdå till min kompis strömmade tårarna men utan att jag visade honom. Sa bara tack för att vi träffades och gick sen..

Träffade en annan kompis 15min senare. Blev irriterad av att han kände alkohollukten. Drack väl ytterliggare 1dl.

Frågan är om min första kompis kände av alkohollukten. Isf skäms jag otroligt då det var inför hans mamma också...

Är nu i Sverige och träffar mamma. Så fort jag blev ensam sprang jag till systembolaget och köpte sprit. Drack upp hela och däckade...

Innan hade jag och mamma försökt ringa någon som man kan prata med men inser hur obekväm och ordfattig jag blir så fort jag hör deras röst i telefonen.

Tycker bättre om att skriva här. Kändes konstigt att bli hänvisad säkert fyra gånger till ett annat nummer... Som att mitt problem inte motsvarar deras expertis.

Mamma vill att jag snackar med en psykatrier men jag vill bara ha en allmän hälsoundersökning. Är dock under tidspress då jag är i Sverige runt 1 vecka..

Välkommen till forumet Donnie.
Du beskriver en tuff lång period i ditt liv med självmordsförsök och livskris. Därefter kom alkoholen in och kunde på kort sikt lindra ångest, på längre sikt känner du att den inte ger dig något snarare tar.
Du har nu hittat hit och berättar om hur det ser ut för dig, modigt och starkt gjort!
Du har en idé om att trappa ner och undrar hur man rent praktiskt kan göra. Att trappa ner på egen hand är tyvärr inget som rekommenderas, för att få bäst hjälp i en redan svår livsstilsförändring är det tryggast att vända sig till någon inom vården för nedtrappning eller mer trygga svar gällande medicinska frågor. Du kanske har sökt runt mer här på forumet, sett hur andra gjort eller läst vid faktaflikarna.
Här finns lite information om abstinens; https://alkoholhjalpen.se/akut annars kan man alltid ringa 1177.

Hoppas något av detta blir hjälpsamt för dig. Ta hand om dig, fortsätt gärna läsa och skriva på forumet.

Varma hälsningar
Rosette/Alkoholhjälpen

Hej!
Det enda sättet är att prova, tror jag. Ät antabus ett tag,& se hur det går. Om du tar mer droger när du är alk påverkad är det ännu bättre med antabus, kanske. (Har varit på b.a. förstår vad du menar).
☆ kämpa på ☆

Hej på dig!!
Jag har min dotter varannan helg och då dricker jag aldrig.
MEN däremot har jag gett mig själv tillåtelse att dricka på onsdagen den helgen då jag har min dotter.

På helgen då jag INTE har min dotter sitter jag hemma och dricker mellan åtta och tio folköl på en kväll.
Detta gör jag både på fredag och lördagen.

När söndagen kommer så känner jag mig ensam och ledsen.... då kommer tankarna på att jag kan dricka öl idag med (söndagen)
Jag har inget jobb att passa, då jag är sjukpensionär.
Så jag tänker som så att jag kan ju dricka på söndagen med, så slipper jag känna mig nere och så vidare.

Grejen är att det är ju ingen lösning på varför jag känner mig nere.
Jag tror att det är lite som du har det.
Att man tycker synd om sig själv och hittar olika lösningar på att komma bort från den jobbiga känslan.
Det lättaste är att ta till alkoholen.

Jag förstår dig mycket väl och jag vet inte hur du tänker.
Men jag har gett mig själv en eloge, för att jag har sökt mig hit till detta forum.
Bara det att jag har tagit steget mot att bli nykter tycker jag är ett stort steg.
Att sedan verkligen ta tag i mitt drickande....ja...det kommer det med.
Men att känna en massa "borde-känslor" är egentligen bara onödigt och de får en att må sämre än vad man behöver må.

Antar lite att du med kanske har känt "Jag borde....."
Jag har gjort det flera gånger när det både gäller mitt drickande och annat.
Men jag har lärt mig att skala bort detta med vad jag borde göra, för det gjorde mig bara mer ledsen än glad.

Jag förstår hur du ha det....

Japp, nu tar vi helg utan öl.
Det hela handlar om att jag måste bestämma mig för att INTE dricka öl.
Men så länge jag velar och tänker att det är okej... om jag bara gör det ibland... så kommer det aldrig gå att sluta med ölen.

Jag måste nog bestämma mig för att ALDRIG mer dricka öl. :)
Varför är det så svårt?
Jag vet ju om att ifall jag fortsätter att dricka öl, så kommer det kanske att rasa fort och plötsligt sitter jag där och dricker ett sexpack varje dag.
Så jag måste nog bestämma mig för att sluta helt med öl.
Japp, jag ska sluta helt med öl!!!!

Härlig inställning! Forumet är suveränt. Även då det är lite tyngre och suget efter A sättet in. Vill tro att jag nog kommit till insikt med mina problem tidigare om jag redan då kännt till denna sidan. Men vem vet? Jag var kanske inte redo då? Håll nu fast vid de positiva tankarna du känner inför din förändring. Kan vara ett bra vapen att ha i bakhuvudet vid ev. tuffare tider. Och fortsätt besöka forumet vid både med och motgångar. Vi finns ju här för både egen del o för varandras. Nu tar vi en helg utan öl va?

Hej på dig!!

Nej nej, jag vill inte se på det som att du har förlorat ditt förnuft, då hade du ju inte sökt dig till den här sidan.
Du är alkoholist och då har man inget förnuft när det kommer till alkohol.
Du behöver inte se ner på dig själv och känna att du har förlorat ditt förnuft.
Det finns där, bara inte när det handlar om alkohol.

Jag tycker du ska vara stolt över dig själv som har kommit till insikt om att du har problem och skriver på den här sidan.
Du ska ha en stor eloge tycker jag!!

Hej på dig!!

Tack för ditt varma välkomnande.
Efter att jag skrev mitt inlägg här i forumet kände jag en enorm glädje.
Glädje över att jag har hittat hit.
Ni alla verkar så trevliga och det är riktigt roligt att få stöd här i forumet.
Jag vet att det kanske låter konstigt, men det är verkligen tur att jag är en alkoholist, annars hade jag ju aldrig hittat hit :)

Skulle kunna tänka mig vården för att se hur jag mår på insidan. Det värsta är ändå att jag inte riktigt vet anledningen till varför jag dricker. Det är något jag inte kan sätta ord på. Efter ett arbetspass kan mitt huvud bli tungt och helt plötsligt kommer det bara massa tårar. Hade sovit 3h idag utan att komma till djupsömnen. Drack bara 5cl sprit och insåg att jag inte blev tillräckligt berusad för att somna. Min dag var helt förfärlig.

Pappa och mamma ringde mig också idag. Fick höra att pappa tycker att det blir hans problem angående alkoholen och jag är på så sätt väldigt besviken att han vet. Lyckades nämligen hålla detta hemligt tills en kollektivkompis ringde honom och berättade allt. Ville lösa detta på egen hand då detta brukar bara vara i perioder.
Allt började dock när jag började på gymnasiet. I två veckor precis innan skolan började tog jag två shots och sedan fortsatte det väl med det vanliga: fester, kompisar osv. Nu är det mest själv, vilket är det jag trivs bäst med. Kan hände att jag dricker med någon kompis men blir oftast irriterad då han blir fullare än mig, så då måste jag vänta tills han somnar innan jag själv kan göra det.

Generellt sätt tror jag att mitt förnuft är förlorat nuförtiden. Förstår om mina resonemang i detta inlägg inte har någon som helst logik, bara ren idioti.

Mr Ex. Du är inne på rätt spår angående att det hjälper att själv skriva och att läsa igenom andras trådar och inlägg. Blir en helt annan förståelse då de flesta här har eller har haft någon form av problem med alkoholen. Du är även på rätt väg då du verkar har insett att ditt förhållande till A inte är normalt.

Hej igen!!

Nu har det gått fem minuter sedan jag skrev mitt inlägg här i forumet och jag vill tacka alla er som är aktiva här inne.
Jag har läst ett antal trådar här inne och jag har bestämt mig för att inte dricka öl ikväll.
Jag hoppar över det och sedan får jag se om jag dricker öl i helgen, men just nu tänker jag låta bli.

Det är det som jag behöver....en taktik att avstå från att dricka öl, även om jag har bestämt mig för att INTE dricka, har jag druckit flera gånger.
Men nu när jag har hittat detta ställe att skriva ned mina tankar på, så känner jag att jag kommer nog lättare kunna stå emot mitt öl-sug.
Detta är ju inget som det går att prata om med vem som helst om man säger så.
Men här inne känns det riktigt bra att skriva av sig och vara ärlig.
TACK!!!