Senaste kommentarerna i forumet

Hej trefåglar
Vad bra att du hittat hit. Välkommen. Du står på randen in i vuxenvärlden med allt vad det innebär. Till en början kände du en frihet i att själv kunna välja då du ville dricka alkohol eller inte. Ganska snart märkte du att denna möjlighet inte gav dig det du önskade. Alkoholen tar allt mer utrymme och påverkar dig negativt. Speciellt ditt psykiska mående. Känsla av ett vuxet oberoende har förbytts till en begränsning och det skrämmer dig. Du är nu redo att sätta ord på din oro. Bra. Att uppmärksamma en eventuell utveckling av alkoholberoende tidigt innebär att du har mycket goda möjligheter att göra något åt det. Det finns olika vägar att gå, ett första steg skulle kunna vara att kontakta vården. Hur känner du inför det?

Fortsätt gärna skriv här, det är många som redan läst ditt inlägg.

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Hej Carl 73
Du har mycket att vara tacksam för och samtidigt har du känlsor av uppgivenhet. Jag är osäker på om du menar att du just nu tvivlar på om du kommer nå ditt mål gällande alkohol eller om du faktiskt beskriver en sorgsenhet över sakernas tillstånd i världen. Att ha det "förspänt" som du beskriver är ingen garanti för att man ska känna meningsfullhet.

Du beskriver så tydligt att du upplever orimliga krav och att den naturliga reaktionen då är att fly dessa. Inte konstigt. Utöver alkoholen, vad kan du mer reglera eller förändra? Kanske är jag ute och cyklar här och du behöver inte alls ta emot råd som inte känns relevanta för dig samtidgt vill jag råda dig att ta din nedstämdhet på allvar. Kanske är du en större fråga på spåret än alkoholens eventuella vara eller ickevara i ditt liv. Med det sagt vill jag med eftertryck säga att alkohol förstärker känlsor som nedstämd- och meningslöshet. Jag ber om ursäkt om jag missuppfattat dig. Berätta gärna hur det går för dig. Din uppriktighet här inne är en stor hjälp för andra användare och kanske även ett viktigt steg för dig?

vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen

Jag vet - framtiden känns långt borta. Jag har gjort som du, druckit massor för att klara av tunga arbetsperioder och sedan druckit ganska mycket bara för belöna mig i väntan på nästa arbetspass. Det är bara att inse att det inte är bra för människokroppen med för mycket alkohol. I längden kan det bli förödande. För att inte tala om de sociala konsekvenserna. Du måste ta itu med din alkoholkonsumtion för din egen skull - inte för någon annans. Medicin kan kanske vara en lösning för att komma ur ekorrhjulet. Jag vet att det är svårt att ta emot goda råd när man är mitt i skiten men nu är du i alla fall här och öppen för en lösning. Lycka till.

kom ihåg!
Alkoholism är en PROGRESSIV sjukdom.
Du klarar allt idag! Men om ett, två, fem år kommer du vara förfallen.

För mig blev chocken en annan när jag kom till Riddargatan1, beroendekliniken. Alla möjliga slags människor och alla oroade sig över att bli sedda i väntrummet. Om du ber mig att beskriva utseendet på en av dessa människor så skulle jag misslyckas. Ta hand om dig själv. Du har bara dig!! Ingen annan lägger märke/orkar bry sig om dina problem. Äg dem och gör något åt dem.

Men för mig har det gått längre, jag har lämnat allt för att kunna supa utan att någon annan vet.
Det är ingen stig att följa.

Om jag kunde söka hjälp anonymt skulle jag gjort det för länge sedan.
Men du har ju sökt.

Jag tror det finns hjälp men jag har en fin fasad och litar inte på tystnadsplikten.
Det är min story.

Men du har sökt hjälp för att du har ont i huvudet men på mottagningen säger du att du har ont i foten.
Det är väl lönlöst?

Jag tror att du blivit tvingad av andra till mottagningen för jag fattar inte annars.

Skulle väl vara ett under att inte få återfall oavsett hur smart man är.
Icke missbrukare undrar varför Elvis, Whitney etc med alla sina talanger och pengar ändå dör i missbruk.

Jag vet varför och nu gör du det också.

Jag är heller aldrig nöjd men mina föredrag men ändå vill folk jag ska hålla dem.
Nån av oss har fel, jag misstänker att det är jag.

Jag tror att jag är för smart för mitt eget bästa

Jag tror att du ska ringa dem och säga att du ljugit och dricker mer än du sagt. Om de har ett uns av erfarenhet säger de bara Ok och börjar prata om hur ni går vidare med dina problem.

Följ inte mig i spåren för med förmågan att "sälja in sig" kommer också till sist valet mellan publikt avslöjande eller självvald ensamhet.
Med facit i hand skulle jag välja att avslöja mig för alkmottagningen.

Men det är som jag tänker som har bränt alla broar och bara försöker att rädda det som är kvar av mig.

Inte funderat på antabus? Kan ju vara bra när man inte klarar av att stå emot

Har börjat träna nu och mår bättre! :)

Är tacksam över att ni vill hjälpa mig! Det värmer i hjärtat ska ni veta :)

Jag vill dela med mig av tips som jag själv fått här på forumet. Promenader, motion i alla former egentligen. Går på minst ett pass i veckan och promenerar mer. Dricker Cola och äter godis på kvällarna, när suget är som värst. Hellre socker än alkohol, ett senare problem :) man känner ju ett visst tomrum så det är bra att ersätta det med annat.

Bra beslut! Jag är också i början av mitt nya liv, 10 dagar idag. Känner igen mig i det du skriver, man vill bara ha mer, mer! Hur många gånger har man inte försökt kunna dricka "som alla andra". Kämpa på, läs och skriv gärna här det hjälper faktiskt.

Stort steg av er att komma hit! Jag har varit här i tre månader nu och tycker det är ett stort stöd att ta del av andras berättelser som visar att man inte är en konstig figur med sina problem, utan att vem som helst kan drabbas. Jag har också alkoholism i släkten men trillade dit iaf. Alkoholen tog till slut min pappas liv då han tog sitt eget liv 2002. Alkoholen urholkar och nöter ner människor, det för inget gott med sig överhuvudtaget. Jag har i efterhand förstått att även om jag inte varit påverkad varje dag så har det ändå påverkat min person i stort. För mig har vändningen och insikten kommit succesivt och när jag ser tillbaka så förstår jag nu vilken enorm makt som har hållit mig fången. När jag vågade släppa guarden så vågade jag också stå för att jag druckit för mycket och då kom styrkan i att våga sluta. Våga vara ärliga, när jag nämner på jobbet att jag inte dricker så märker jag att det är väldigt många som har tankar på att minska sitt intag men att vanans makt är stor. Jag lovar att folk omkring er kommer tycka att ni är otroligt modiga. Kämpa!

Filur har du några tankar hur du ska vara nykter? Bra att du hittat hit kommer hjälp dig massor. Ta enda i taget, se till att du inte har hemma.

Hej.
Känner så väl igen mig i det du skriver. Också ny här. Alkoholmissbruk i släkten. Och just det med att ta ett glas för att genast känna sug efter ett till och ett till.. Sen minnesluckor och vidrig ångest som äter upp mig.
Sen upprepar sig historien om och om igen. Super mig redlös många ggr. Hemskt och jag vill få ett stopp på detta jag med.

Jag har ända tills nyligen druckit en flaska vin (ofta lite till) varje dag. Ungefär som du, när övriga familjen har slocknat. Jag har värjt mig mot alla hotbilder om alkoholen. Jag har ofta deltagit i vinprovningar och bland de som jag umgicks hade man en ganska hög alkoholkonsumtion utan att det verkade drabba någon. Det är säkert individuellt hur man tål alkohol. Förr tyckte jag inte att jag hade några negativa effekter av av det men under senare år har jag känt av det på olika sätt. Det finns internationellt ganska olika mått på riskfyllt drickande så man kan finna stöd för mer än 14 glas i veckan men en flaska vin om dagen eller 4-5 burkar öl är definitivt en riskabel mängd. Jag har själv blundat för detta men har nu dragit ner på konsumtionen. Jag vill hellre kunna ta ett glas då och då även i framtiden så därför drar jag ner nu medan tid är (hoppas jag).

Hoppas du inte tar mitt inlägg på fel sätt vill bara ge dig en kick åt rätt håll. Jättebra att du fått upp ögonen, nu är det att man måste mena allvar med sina tankar och det är den tuffaste biten. Ha en fin helg och ta hand om dig. Kramar från kemiläraren

Nu kommer moralgubben och läraren Aeromagnus fram. börjat när du var 13!!! Har du inga föräldrar mer än på pappret? Tror du förstår vad jag menar. Skaffa dig ett liv som du själv säger som är baserat på en god utbildning och jobb. Du vill ju ha ett vanligt liv. Det är jättebra att du hittat hit för din inställning till A är inte sund och du har inga riktiga vänner mer än fyllekompisar/partyvänner. Jag skulle sluta dricka omedelbart eller kanske gå ut max en gång/vecka. Skulle försöka få ett jobb eller utbilda sig för det stärker självkänslan. Att klara sig själv är underbart. Ta inte detta som en moralpredikan, utan som en tankeställare. Ändra dina vanor innan det blir illa.

Jag skulle som förälder aldrig sponsra mitt barn på detta viset utan de skulle få betala hemma. Detta är ju ansvar. Jag vet ju inte hur dina föräldrar är men att lässsra sina barn att ta ansvar är jätteviktigt. Kanske kan detta vara en bidragande orsak till att det blivit som det blivit. Ha en fin kväll

Man har aldrig "vårt problem" det är det som är så vansinnigt problematiskt med alkohol... Jag började festa ungefär samtidigt som du och flyttade hemifrån vid 15 års ålder, självklart fanns det alkohol med hela tiden, det var fester och äldre polare som kunde fixa sprit till festerna. Dessutom jobbade jag kvällar och helger på olika krogar och de brydde sig inte så mycket om jag hängde kvar där och drack några öl...
Livet gick vidare och precis som du fanns egentligen inga problem med alkohol tills jag plötsligt hittade mig själv och insåg att alkoholen var egentligen det enda som styrde mitt liv, om jag skulle ut så var min första spontana tanke inte vad jag skulle äta, utan hur jag skulle dricka innan jag gick ut, hur mycket jag skulle handla så att jag skulle få en bra fylla även på lördag och ett par öl på söndag, bara så jag skulle sova bra...
Jag har haft bra jobb med chefspositioner och krökat som en regelrätt borstbindare, inför varje konferens behöver man ju ett par vinare i väskan, se till att ha lite tid över på Arlanda så man hinner få ner ett par öl, för det är ju så flashigt att sitta och sippa i en mer kontinental miljö, eller hur ? Vem orkar vänta på whiskey på flygplanet, herregud, lika bra att köpa tre småflaskor...
Vid 30 ungefär hade jag ersatt mina tre-fyra öl ons-sön med tre fyra glas rödvin må-sön och sakteliga börjat toppa det med ett par whiskey, bara för att bli lite dragen.
Men inte kunde väl jag vara alkoholist, jag jobbade ju 60-80 timmar i veckan, barnen hade det bra, två nya bilar på uppfarten, lägg ner, jag drack ju bara fina viner och bästa whiskeyn, men det var ju lite trögt att gå på systemet flera gånger i veckan så varför inte göra det enkelt, köp en bag in box i stället !
Efter nåt år konsumerade jag två till tre bib:ar i veckan och matlagningswhiskeyn på fredagen den räckte ju till matlagning även på lördag, en sjuttis per helg är väl inte så himla mycket ?
Måndagar var visserligen lite tunga, den gamla ångesten kröp sakta fram, självförtroendet rasade genom golvet och det slutade med en månads sjukskrivning, jag hade ju jobbat för mycket, eller hur ?
På min semester det året tog festen slut, efter nästan 30 år av förnekelse insåg jag att jag är en alkoholist, utan att jag egentligen märkt det hade alkoholen tagit över hela mitt liv, min frus liv, mina barns liv, allt styrdes av systembolaget öppettider, bunkring och min vilja att konstant vara berusad, att få den där känslan som man får när man fått i sig första glaset, när alkoholen kickar in...

Vi flesta här har också varit unga.:-)

Försök hitta andra intressen också som du får kickar av, träning etc.

Jag festade också 3,4 ggr i veckan mellan 18-25 års ålder,
avtog lite i 5 år för att sedan gå tillbaka i samma spår torsdag - söndag.

Drack ofta ensam med, grogga själv innan fester, alltid full även hemma på helger.
Black out, minns inte sista timmen på kvällen.

Alltid känt en rastlöshet som försvinner när jag dricker.

Men nu så här i efterhand, (38 år nu) så är jag lite bitter över att jag känner att jag förlorade mycket annat.
Jag valde t.ex. bort mitt ex som jag (då) älskade mer än allt för att festa med kompisarna.

Stackars henne tänker jag nu, men mina tankar prioriterade 'festandet'.

Dom vänner jag festade mycket med, även barndomsvänner har jag förlorat kontakten med.
För oftast var det tyvärr det, att festa som var ens gemensamma intresse.
Ytligt, ja..

Hur tragiskt är inte det på en skala.

Jag förnekade mina problem från dag ett.
Jag älskar fortfarande festandet men avstår för att jag mår bättre både psykiskt och fysiskt.

Kanske kan hjälpa dig att du skaffar ett jobb och trappar ned lite.
Finns mycket annat som kan skänka en glädje på längre sikt.

Lycka till..

Hej!
Så började det för mig 12 år sen 18 då ute o festa osv drack för mkt på hemmafester osv ute jämt.
Slutade dricka 2 månader sedan eftersom jag blev beroende och tillslut drack varje dag så fort som tillfälle gavs.
Det kan ta lång tid innan man blir beroende men det smyger sig på sakta, sen är det svårt att dricka normalt...funkar inte alls...för de flesta.
Jag bröt också med de vänner som inte festa o drack. Supandet blev min hobby i 12 år från 18 -- 30..
Var försiktig o ta hand om dig

Jag tror att jag förstår vad du menar.

Jag kan inte säga något om hur du själv ska definiera ditt bruk av alkohol. Kriterier och symtom är ibland ganska grova och kan upplevas onyanserade när de ska appliceras på individnivå. Samtidigt är det kriterier som tenderar att vara gemensamma för väldigt många individer som har eller upplever sig ha ett problematiskt förhållande till alkohol.

Hur tänker du själv kring alkohol och bruk av det?

Om du kollar under rubriken fakta här så står det om riskbruk. 14 standardglas/vecka eller om man kommer över 4 glas en dag så räknas det som missbruk. Det vill säga man löper en högre risk att få alkoholproblem. Dricker du 8 burkar en kväll så är 1l öl 5,0% tre standardglas. Så en kväll får du i dig 12 standardglas. Känner du att du kan hantera alkoholen och inte har sug dagen efter och börjar ta återställare så är det nog så att du kan hantera alkoholen. Det nyckfulla är att jag drack som du men sedan slog det över till missbruk. Varför och hur det kunde gå till kan jag inte förklara. Så en hög konsumtion kan leda till missbruk.

Sedan är vi som människor olika. Vi tål alkohol på olika sätt och reagerar på den på olika sätt. Så du måste följa ditt mående.

Det låter inte så bra. Hoppas att du blir bättre iaf.

Tack för ditt svar, det är just det, jag har varit kontakt med sjukvården i flera års tid , gjort utredningar, gått i terapier, fått mediciner etc...dem kan ej göra mer för mig, enligt dem är det dags att jag tar hand om mig själv och använder mig av läxorna jag fått av psykologerna genom året som man måste öva på varje dag för att så småningom komma i fas med sina problem, dock känner jag inte att dem läxorna hjälper mig, dem gör bara att jag försöker tränga bort alla symtom, känslor och tankar och det resulterar i att det kommer som en käftsmäll om jag inte tar tag i det där och då... vet tyvärr inte hur jag ska läkas i detta, är bara sådan jag är tyvärr. Om jag hade råd hade jag gått till en privat klinik för länge sedan. Men tack för ditt stöd <3

På mitt Beroendecenter kan man få hjälp även om man kommer dit alkohol/drogpåverkad..