Senaste kommentarerna i forumet

Usch, känner igen mig i det där.

Fast Lunden.......det är ju måndag idag.....

Vet att frugan blir skitsur, skilsmässa snart om jag inte slutar.

Vill bara sluta, men jag kan ju inte.

Jag tappar också ofta kontrollen men känner igen mig i att jag kan dricka ett eller två glas vin hemma en fredag och vara nöjd med det. Men allt som oftast så blir det 4-5 öl trots att jag intalat mig att bara dricka två och verkligen trott på det. Senaste 3 månaderna har varit katastrof. Inte att det blir varje vecka men jag har inte kunnat sluta dricka när jag väl börjat förens jag är stupfull. Jag får också känslan av att sluta helt är enda lösningen.

Jag har inte så många tips att komma med då jag är i samma situation själv, det hade varit jag som skrivit ditt inlägg. Jag är inne på att sluta dricka helt i festliga sammanhang då det alltid (nästan) sårar ur och jag är kvar med ångest och självförakt.

Det är samma för mig. Jag dricker sällan kanske var tredje månad (fest) och när jag väl dricker så gör jag det all in och har ångest i flera dagar efteråt. Jag blir ett svin och tänker inte alls när jag dricker. Jag tror det för min del iaf har att göra med min dåliga självkänsla och att jag inte känner mig bekväm med att umgås med folk, för liksom du kan jag dricka måttligt i rätt sällskap.

Det är exakt samma för mig.
Jag känner hur det förstör mer och mer i mitt liv. Jag dricker så mycket och blir någon helt annan. Tappar relationer..
Nu har jag bestämt mig för att låta bli festandet på ett bra tag. Det håller ju inte.

Svårt det där med måttlighet. Jag drack inte på ett halvår efter att ha druckit alldeles för mycket under en period. Att inte dricka var egentligen inget problem (mer än att jag kände mig tråkig, isolerade mig och tröståt - inte hållbart). Nu dricker jag sedan ett år tillbaka och kunde inte vara måttlig särskilt länge, känner nu att drickandet eskalerar. Vet inte vad jag vill säga med detta mer än att det är svårt att vara måttlig och att avhållsamhet nog faktiskt är lättare. Lycka till!

Hej, jag ar ny har. jag dricker absolut for mycket, vilket paverkar alla sidor av mitt liv. Jag har forlorat kontakten med nara vanner, fatt varningar pa jobbet med mera och fortfarande kan jag inte sluta dricka. Om jag har haft en dalig dag pa jobbet, for att jag var bakfull, sa kanner jag att jag maste dricka sa snart jag slutar jobbet for att jag har san fruktansvar angest. Bor utomlands dar alkohol finns att kopa i affaren dyngnet runt vilket inte hjalper. Jag vet vad jag maste gora och det ar att sluta dricka totalt men jag har forsokt och det gar inte, jag far sanna angestkanslor som jag vill dova med alkohol, Vet inte vad jag vill med den har posten annat att skriva av mig lite angest

Vi är väldigt många som självmedicinerat med alkohol. Alkoholen är en verkligt djävulsk medicin just för att den är så effektiv för stunden men har så starka biverkningar att allt bara blir sämre i längden.

Lycka till i din svåra situation. Hoppas du har hjälp och stöd någonstans.

Hej Anits!
Är med dej och håller både tummar och tår.
Du fixar detta!!
Har själv ett tremånadersmål ( till att börja med iaf) kanske kanvi följas åt.

Låter klokt det du skriver Stingo. Ska försöka ta mig i kragen nu och tänka tre månader utan a till att börja med. Vet inte hur jag ska kontrollera rastlösheten och ångesten som jag vet kommer att infinna sig redan om några dagar men jag får helt enkelt bita ihop. Har funderat en del på varför jag dricker så mycket oftare nu än tidigare och tror att jag har hittat orsaken. Jag vet att man inte kan skylla sitt missbruk på någon annan men jag har under de senaste åren dagligen blivit utsatt för psykisk (och ibland även fysisk) misshandel av min man vilket har sugit precis all energi ur mig. Jag är helt enkelt olycklig och söker tröst i alkoholen. Jag har bestämt mig för att lämna honom och han har lovat mig ett helvete - men jag tänker inte dränka mig i alkohol pga av det. Om jag får lite lugn och ro i mitt liv kanske jag kan återgå till att dricka någon gång ibland igen. Inte säkert att det funkar men det märker jag då. Nu är det nykterhet som gäller ett tag. Håll tummarna för att jag klarar det den här gången.

Jag tror du är inne på rätt spår nu. Det finska läkarsällskapet (Duodecim) nämner i en artikel att 3-6 månaders nykterhet är minsta möjliga paus för att bryta ett beroende. Själv var jag vit i ungefär ett halvt år och har nyttjat väldigt måttligt (några glas per månad) i snart 5 månader efter det. Det som har gått upp för mig under den här processen är att du inte kan dricka fritt om du är tvungen att dricka. Så länge det känns väldigt viktigt att kunna dricka så skall du låta bli. Först sen när du lika gärna kan vara utan, så kan du kanske, _kanske_ pröva att ta ett glas.

För att ge ett exempel, så hade jag gett mig själv ett löfte att vara helt vit fram till nyåret (5 månader). Hade jag då skaffat vin till nyårsfestandet och suttit och väntat på att äntligen få dricka igen, så hade loppet varit kört med det samma. Nu gick det i stället så att jag var nykter en månad till, av bara farten. Bara för att det inte fanns några egentliga orsaker att dricka i januari (och jag behövde inte skapa sådana). Det såg jag som ett tecken på att jag kan ha en chans till måttlighetsdrickande.

Tack för era svar och kloka ord! Är så glad att jag hittade detta forum :)

För att kunna dricka måttligt tror jag att ett längre uppehåll behövs först. Nu räknar jag bara dagarna tills nästa gång jag "får" dricka och det triggar alkoholsuget ännu mer. Har verkligen försökt hålla mig till mina nya regler men igår snubblade jag på mållinjen igen och drack upp allt jag skulle haft ikväll. Mådde riktigt dåligt när jag vaknade men trotsade illamåendet och tog mig till jobbet ändå. Precis som du skrev Lena är jag inte heller lika effektiv längre. Innan orkade jag ha det pedantstädat tack vare alkoholen, men nu blir jag ofta för trött och ger upp. Sen orkar jag ännu mindre nästa dag. Önskar jag kunde ta en vit period från midsommar till nyår och slippa all ångest. Håller med dig Celia om att man aldrig ångrar en vit dag :)

lätt att få med nån beroende som inte själv inser att den behöver hjälp. Testa : http://www.namndemansgarden.se/vara-enheter/stockholm/vuxna-oppenbehand… eller http://riddargatan1.se/ ............det finns fler om du kollar lite. Eller varför inte ringa AA och be att några därifrån försöker prata med din dotter ? Det finns många unga där som är i rätt ålder.
Kolla lite också på vad för hjälp ni anhöriga kan få, det är ju en familjesjukdom.

Jag känner så väl igen det du skriver! Just för att orka och för att varva ner!!
Jag drack A även för att jag var uttråkad..
Att hitta andra saker och för mig har det funkat att tänka dag för dag, ibland timme för timme och att man ångrar aldrig en vitdag!
Jag märker också en stolthet hos mig själv och när man vaknar på morgonen och inser att man inte drack A igår :)
Detta forum är en bra hjälp!

Du beskriver en oro över din konsumtion och har funderingar på om den kan skada din kropp. Det är vissa tillfällen då du dricker och kan märka att du dricker mer än de flesta, utan att påverkas nämnvärt av det och de är speciellt dessa tillfällen du oroar dig över. Va bra att du skriver om din oro och dina funderingar här på forumet. Du har också läst på nätet och artiklar, du verkar vara en utforskande person. Om du vill kan du också läsa under vår faktaflik här på alkoholhjälpen.

Om alkoholen skadat kroppen eller hjärnan kan vara svårt att veta, alkoholen är vattenlösning och går in i alla celler. Därför kan alkoholen påverka alla kroppens organ och det är väldigt individuellt hur. Tryggast svar kan en läkare ge som undersöker dig, klokt att du tänkt gå till en vårdcentral. Kort kan man säga att det aldrig är riskfritt att dricka alkohol, ju mer man dricker desto mer ökar risken för skador. Den konsumtion du beskriver är som du själv hittat för generella gränser för män och kvinnor är också den vi utgår från, dvs hålla sig under 5 enheter per tillfälle för män och under 4 för kvinnor och att all berusning är riskfyllt.

Hoppas det här på något sätt blir hjälpsamt för dig, fortsätt gärna läsa och skriva här på forumet!
Vänligen

Tackar för ditt svar, men enligt många artiklar jag läst så ligger jag över riskzonen för sprit man dricker i veckan under bara några timmar tid, även om det är väldigt sällan. Enligt en källa drickar jag enligt mina beräkningar över 14 eller up till 20 glas per kväll under dessa tillfällen, och 14 glas för män då räknas som skadlig konsumtion per vecka. Detta får mig och undra om jag ligger i en riskzon för att lida skada.

Källa: http://www.alna.se/fragor-fakta/missbruk-och-beroende/hur-mycket-kan-ma…

Men du har inte någon överdriven alkoholkonsumtion så jag skulle inte vara orolig om jag var du.
Jag skulle vara glad om jag kunde dricka som du. Dricka normalt alltså.

Kan man inte hantera situationer och vad man gör ska man avstå helt. En del måste ta det steget. Alternativet är att du har kraft att bara ta en öl tillexempel, såvida du inte reagerar redan där som vissa också kan göra. Du är ung förstör inte ditt liv. Är det så att det är genetiskt betingat så har du en större risk att falla dit och bli beroende. Lycka till i livet!!!

Komma hem till damm och smutstvätt och dricka sig i stämning för att orka ta hand om eländet ... det har man ju testat. Ofta. För ofta. Jag får också "bränsle" av alkohol, men nu på slutet var jag alls inte så effektiv som jag tänkt. Det blev soffan för hela slanten i stället.

Säger likadant som FM; Anits, var rädd om dig själv. Stor kram.

Känner igen det där med städningen och att man inte orkar. Har funderat på om man ska lägga "Vinpengarna" på en fredagsstädning i stället? Tror det skulle göra gott för kropp och själ att komma hem på fredag till ett städat hus. Vilket blir dyrast i längden kan man ju undra?
Var rädd om dig. Kram / FM

Har kommit fram till att det inte funkar. Inte nu i alla fall. Efter ett tjugotal öl igår blev det en halv flaska vodka också fast jag redan hade druckit mer än vad jag hade tänkt från början. Har druckit i två dagar och inte ätit på tre (för att kompensera för alla kalorier i ölen). Är rädd att mina alkoholvanor kommer leda till att jag dör i förtid. Min pappa som också drack för mycket dog när han var i min ålder (30+) och jag vill inte behöva ta farväl av mina barn innan de är vuxna. Jag skulle vilja söka hjälp men vågar inte pga att jag blev anmäld till socialen av min läkare efter att jag berättat om mina dryckesvanor.

Tack Grodhopp för ditt svar! Känns fint att någon "lyssnar" där ute :)