Senaste kommentarerna i forumet

Ja det ska jag göra nu, men vad är en måttlig längd på uppehållet osv? Kan man ta en 3,5 nån helg till en god köttbit? För om jag tänker att jag inte får dricka då blir allt värre, än att tänka att jag inte ska dricka på ett tag för ingenting speciellt händer, ingen fyller år osv.. Sen tror jag att jag har druckit för att må bättre för jag gick in i väggen för 1 år sedan ungefär pga jobbet så efter det har jag konstant haft ångest, varit yr osv. Den känslan är jag rädd för så därför tror jag att jag dricker mer också men det är ungefär 70 % bättre nu idag än det var för 1 år sedan men ångest osv..

Jag känner igen mig mkt i det du beskriver men skillnaden är att jag hunnit bli 32 år. Tycker det är bra och moget av dig att reflektera över vad som händer, det gjorde jag också men jag har inte tagit tag i mitt problem förrän nu. Mitt tips är att göra ett uppehåll för att ge dig själv distans, kanske ge utrymme för andra intressen än fyllan? Det är betydligt enklare att komma någonstans i livet utan fylleångesten och det går hänga på en fest nykter också man brukar bara vilja gå hem lite tidigare. Sedan tycker jag inte att du ska låsa upp dig vid tanken att din far osv haft problem, fokusera mer på vad Du vill göra med ditt liv och vad du måste prioritera för att nå dit!

Lycka till!!

Så svårt att svara på, det är så individuellt hur ens situation omkring ser ut. Vad man har för umgänge, hur ens liv ser ut, om man har partner och hur dennes liv ser ut, hur långt gånget man är i missbruket själv, hur missbruket yttrar sig, om det finns en rotorsak till missbruket eller om det är mer generellt osv.

Jag trodde att jag kunde ta kontroll över alkoholen och bara dra ner till att dricka måttligt och sällan, men det höll inte supermånga veckor innan det falerade. För andra kanske det fungerar utmärkt att göra så. Man får prova sig fram. Har bestämt mig för att vara helnykter nu och även om det känns just nu som att jag kommer att fixa det själv ihop med detta forum som verktyg, så vill jag ändå ta professionell hjälp. Bara för att få den där extra instansen att rapportera till. Få lämna blodprover. Kanske också få en klapp på axeln. Det blir liksom en slags försäkring för att jag kommer att lyckas, lite hängslen och livrem.

Tänk på vad DU orkar och försök anpassa TILL det ska det förstås stå, inte att du ska anpassa hur mkt du orkar - det år ju det som blir fel!

Jag känner igen det där med städningen Anits. Många som tycker man är galen som inte vilar men då tar man till "bensinen" alkohol.... Mina värsta fyllor har alltid varit i samband med stress. Mitt förslag till dig är att fundera på vad DU orkar och försök anpassa det. Lär dig slappna av ibland, innan det blir värre.... Ta hand om dig helt enkelt :).

Jag är själv på andra sidan av dig och ser denna site som ett sätt att börja sluta. Kan känna igen mitt betende som du beskriver, dock inte att börja slänga saker eller så men att ljuga för dem man älskar. Jag hoppas att jag kan börja om innan min lögn blir till "ett ärligt svar"!

Tror jag sitter i exakt samma sits som du. Din lista var som jag själv skulle skrivit den. Jag själv tror/vet att jag inte kommer klara detta själv men kanske med någon att prata med. Jag tror jag är redo för detta nu att vilja söka hjälp med att dra ner på alkoholen. Att sluta blir nästa steg.

Jag personligen tycker absolut att alkoholism är en sjukdom, en dödlig sådan.
Vore det inte en sjukdom utan enbart handlade om karaktär och vilja skulle alkoholism inte finnas.
För så många människor världen över skulle inte frivilligt bete sig och handla som de gör på grund av alkohol om det vore så enkelt.
Är man allergisk mot räkor står man nog helst över men det står inte heller på reklam för räkor att de är beroendeframkallande, orsakar trafikolyckor, drunkningar osv.
Jag förstår din tanke om allergi, jag brukar tänka så jag med och jag är (nykter) alkoholist och så oändligt innerligt tacksam över att ha lyckats bryta mig loss och bli frisk.
Jag är inte frisk från alkoholism men så länge jag inte dricker har jag inga symptom och är FRISK.

:)

Att ta ett glas eller två när man är ute är för mig väldigt svårt, när första ruset kommer vill jag gärna ta en till och sen är jag igång. Det känns nästan konstigt att inte ha något i handen att sippa på när jag är ute. Detta är inte hållbart i min situation har jag märkt, dock har jag upptäckt att numera finns det jättebra alkoholfria alternativ. Har inte prövat ännu men ska försöka göra det till sommaren då frestelsen att gå ut och ta ett glas med vännerna är stor. Prova du med.
Lycka till.

Å vad jag känner igen mig. Har länge vetat att jag missbrukat men inte riktigt erkänt för mig själv, inte velat det, ska bara dricka denna helgen .. Sen ska jag sluta. Sen, nästa vecka..
Nu har jag bestämt mig! Avslöjat mig för vänner och familj. Skrivit in mig på öppenvården och dricker antabus... Så nu jäklar ska jag kämpa vidare.

Läser här i forumet som medberoende till en person som inte heller har nån botten efter två drinkar.

Jag brukar säga att alkoholism är den enda sjukdom man kan säga Nej tack till. Vilket gör att jag inte riktigt köper den sjukdomsgrejen. Däremot tänker jag att det är en allergi. Man är allergisk mot alkohol. Och som en jämförelse så om jag är allergisk mot t.ex. räkor jag ju inte några stycken räkor bara för att vara social? Utan jag ber att få in nåt annat från menyn...

Tack! :) Nej så är det verkligen!

Prova att leva utan alkohol i en vecka eller i en månad.
För den som inte har problem med alkohol är det ingen konst.
Jag går på AA-möten och där kallar vi oss alkoholister men våra historier ser ganska olika ut.
Det gemensamma är att alkohol har styrt våra liv och skadat oss skulle jag vilja beskriva det som.

Allt från att dricka för mycket varje helg till att dricka direkt på morgonen, dricka varannan dag, varje dag eller två månader om året.
Det är så olika.
Klokt att du funderar över dina alkoholvanor :)

Eftersom han är alkoholist så kommer han att förneka att han är det, ända till den dan han själv orkar acceptera att han inte har kontroll över sitt drickande..
Ja vet, eftersom jag är gift med en.
Han har också en rattfyllodom, men vägrar se sambandet mellan den och sina alkoholvanor! (bara "otur" och dålig tajming.. Och löften om att aldrig någonsin sätta sig bakom ratten när han druckit)
Jag har tur i oturen att han inte blir våldsam eller argsint.. (däremot väldigt negativ och fyllesentimental..) Så jag är på väg bort.. Vi har båda vuxna barn, så det enda som hindrar mig är att jag måste få tag på ett boende som jag har råd med..
Ha INTE dåligt samvete.. DU kan inte förändra honom, det måste han göra själv..

Tack för ert stöd och pepp! Blev nästan två veckor utan, men igår tog jag helg (är ledig idag) och nu är ångesten över kroppen tillbaka. Känner mig, snurrig, ostadig och allmänt olustig. Efter att ha mått så himla bra senaste veckan känner jag verkligen hur fruktansvärt onödigt det är att dricka. Det som gjorde att det blev för mycket igår var som vanligt städning. Vi väntar gäster idag och jag var helt omotiverad att storstäda igår. Då blir det så himla mycket roligare med några kalla öl och lite trevlig musik. Blev som vanligt inte full men mår så dåligt av smaken i munnen och min oroliga mage. Kan säga att det till 90% är städningen som triggar igång mitt sug. Är ofta så trött efter jobb, matlagning, hämtningar/lämningar och läxor att jag inte orkar göra det lilla extra på vardagskvällarna. Sen blir det alltid mycket jag känner att jag måste ha gjort inför helgen. När orken inte finns tar jag till alkoholen. Nu blir det minst en vecka utan igen!

Jag har samma plan, aldrig på en vardag, aldrig mer än en halv flaska vin vid en vällagad helgmiddag. En tydlig vändning heter min tråd. I mitt nya liv har jag nu börjat testa alkoholfritt vin. Att sitta med ett vattenglas när andra sippar vin vid sommargrillen tilltalar inte mej. Ett vitt vin jag kan rekommendera är UnVined by Jakobs Creek. Jag märker för egen del att det inte verkar vara berusningen som jag söker, utan känslan och stämningen. På vardagarna klarar jag mej utmärkt med en kopp the av noga utvald smak. Lösvikt såklart. Viktigast är att lyssna på sej själv med öppenhet och ärlighet. Man kan lura andra men inte sej själv för det skapar ångest. Lycka till!

En helt vit helg är mycket bra med tanke på att det var många år sen sist!

Jag är ny här och har ännu inte skapat någon egen tråd.
Vill precis som du också försöka mig på ett måttlighetsdrickande enligt reglerna som jag satt upp. Hällde ut vinet som fanns kvar i flaskan igår morse. Inget alkohol under vardagar utan endast lite vin på fredags- och lördagskvällen.
Det råder delade meningar ut i fall man kan återgå till ett måttligt drickande. Man brukar rekommendera ett längre uppehåll innan man försiktigt testar för att se om man klarar av det.
Min beslut i söndags var impulsivt och eftersom jag får långväga främmande till helgen vill jag kunna ta lite vin till maten.
Önskar Dig Lycka till!

Försök att under den här veckan lista ut vad som triggar igång ditt sug efter A. När du börjar att se ett mönster kan du byta strategi, när du tidigare drack A gör du istället nåt helt annat som bryter mönstret. Planera in mer aktivitet istället. Promenader, bio, lyssna på ljudbok, laga en fruktsallad...ja vad som helst som du INTE brukar göra i samband med vindrickning. Till och med att städa i nån rörig låda kan vara ett alternativ. Lycka till!

Tack för ditt svar! Egentligen vill jag nog fortsätta dricka fast mer sällan och bara så mycket att jag inte mår dåligt dagen efter. Ska prova att "bara" dricka en gång i veckan och då inte mer än två flaskor vin (har kunnat dricka en hel låda tidigare), sen lägga till några förbud som: aldrig på vardagar, aldrig på förmiddagen och aldrig när jag är ensam. Funkar det inte så tänker jag försöka sluta helt. Lyckades ta en vit helg (första på många år) och hoppas att jag klarar veckan som kommer också.

har AA alltid varit ett stöd när livet gungar. En fast punkt i tillvaron där allting är så avskalat enkelt, där jag inte behöver bära en mask utan kan vara mig själv helt och hållet.

Första gången jag skulle gå på ett möte i min hemstad var jag otroligt nervös för att nån skulle känna igen mig. Och...huva..om nån var därinne som jag var bekant med !!! Jag parkerade 2 kvarter ifrån lokalen och smög in genom dörren så fort jag kunde och sprang ner för källartrapporna till lokalen. Den gruppen blev sen min sk hemmagrupp, jag var till andra grupper också men hade den första som min bas i många år. Det var, är, alltid rogivande att sätta sig ner, koppla av, låta sig omfamnas av stämningen och bara vara. Min alldeles egna tid där jag hade/har möjlighet att häva ur mig trollen som spökar i min hjärna. Och hur märkligt det än kan låta så har jag aldrig någonsin gått tomhänt från ett möte utan har alltid haft nåt med mig i sinnet som jag lärt mig eller får fundera på.

I början, det första året, gick jag minst 3-4 ggr/vecka, ibland 2 ggr/dag, bara för att det gav mig en trygghet som jag aldrig haft tidigare i livet. En fast punkt. Jag fick lära mig hur det är att leva ett nyktert liv, att tackla krångliga situationer, att tackla roliga situationer, att livet svänger, att lära mig att visa känslor, att njuta av livet just idag. Utav AA's Tolv Steg är det bara det första som innehåller ordet alkohol, resterande steg är förslag på hur vi kan forma vårt nya liv och njuta av vår nykterhet.

Häng på och ta ditt första steg så kanske vi syns på ett möte nånstans i Sverige :-)

Vilken fin info du gett om A A möten. Själv har jag ingen erfarenhet alls, men jag gläds över det du berättar.

Tack för tid att skriva detta, man ser fler vinklar, Men stress tror jag är en faktor absolut samt saknaden efter mina barn som växer ifron mig. Man sörger, letar efter jobba hemma men finns inga med det jag kan, är vanlig arbetare utan fancy utbildning. Men vill jobba , kunna försörja mina barn. Samt jobbet holler mig nykter mins 8 timmar.
Men lite moment 22, jobba, missa tiden med barnen, dricka mer. Hemma arbetslös inte kunna försörja barn , lämna hus o hem, dricka när de är hos sina mödrar, för man inte kan försöja dem och självkänslan stuper.
Är inte lätt men tar en dag itaget fast öl anyway men mindre nu än förr, bara hoppas det gar men tror att man kan trilla dit väldigt fort.
Är starkt imponerad av de som klarar av det, ni inger mig hopp om inget är omöjligt.

JA man kan gå dit och bara lyssna, det är det många som gör, speciellt första eller de första gångerna.
Det finns en del fördomar mot AA vilket är synd för det hjälper verkligen så många och skulle kunna hjälpa ännu fler om människor vågade prova.

Just det du säger "jag orkar inte mer" , den känslan leder ofta människor att ta mod till sig och ge AA ett försök.
Så var det för mig :)

Att gå på ett AA-möte är väldigt enkelt och okomplicerat om än nervöst speciellt första gången.
Många brukar bli förvånade över att det inte var som de hade tänkt sig, positiv förvåning.
Du kommer märka att det är alla möjliga olika slags människor där.
Allt från viktiga chefer till lika viktiga småbarnsmammor.

Beroende på var du bor finns det en mängd olika möten att välja mellan.
När du kommer dit kommer de se att du är ny och när ett möte börjar frågar den som håller i det om någon är på sitt första möte och när någon kommer för första gången brukar den som håller i mötet berätta lite.
Man behöver absolut inte komma tillbaka, det kostar inget och är anonymt.
Det går även bra att komma försent till ett möte eller gå om man inte pallar att vara kvar :)

Tänker på dej och din kamp....hur går det?

Skit i viner, ta alkofritt eller kolsyrat vatten istället :) u can do it :-*