Senaste kommentarerna i forumet

Gått ett tag sen du skrev inlägget!! Å hoppas du funnit din väg :-) å jag är på rätt väg!!

Vi är Fler än du och hur många som helst!! Kan inte ta 1 öl och tro de ska funka!! I mitt fall minst 10 å hur trevlig är man sen!! Man lovar sig själv hela tiden å varje gång 1 öl sen är de bra!!

Nu när man är nykter kan man kanske läsa ut en bok utan att somna :)
mod60

Va bra att du bokat tid och hoppas det hjälper dig såsom det hjälper mig:) Jag kände mig iofs lite spänd/rädd också men insåg även att detta klarar jag inte själv så hjälp från henne kändes bra. Jag tar ta in och bearbetar allt hon säger pch tipsar om och försöker tillämpa det så gott det går:) Jag tror att är man bara ärlig och öppen både mot sig själv och mot den man träffar för att samtala så löser det sig:)

Hej LarsEson!

Vad skönt att samtalen verkar bra! Jag ringde idag och bokade tid på tisdag för samtal! Är väldigt rädd men ser samtidigt fram emot de. Får hoppas jag får en lika bra kontakt som du verkar ha!

Har inte lånat den än men den ska ordna det i veckan. Finns 2 böcker som dom rekommenderar.
Kidnappad hjärna av Agerberg
En bok om hjärnan av Widén
Har aldrig gillat att läsa böcker men dessa ska jag läsa ändå.

vill du berätta vad du tyckte? Var den bra och gav dig något?
bra jobbat LarsEson...:)

Himla bra idag på samtalet, inser ju mer och mer att jag har ju haft alkoholproblem ( helgen ) sen 20 årsåldern dvs ca 20 år!!! Jaja bara bita ihop och undvika att hamna där igen. Ska låna boken kidnappad hjärna i veckan där det tas upp om belöningssystemet. Menmen ej att förglömma, 1 mån fri från alkohol och koffein igår.. Yeeeejjj till mig:)

Hej,

Precis som er andra drack jag för mycket när jag väl började. Har en mamma som gör samma sak så det ligger väl i släkten. Jag är en 26 år gammal tjej och har druckit rätt häftigt under tio år. Var alltid en av de som festade hårdast och blev fullast.Studier, utlandsstudier, utlandsjobb m.m gav bra chanser till att gå på fester. Fick alltid minnesluckor och däckade helt enkelt på slutet varje gång jag hade druckit. Jag kunde ibland behärska mig och ta två öl men jag kände ett inre begär som skrek att jag skulle dricka mer och jag tappade fokus på allt omkring mig, behovet att få mer dränkte glädjen av att umgås med människor. När jag fick fast jobb började jag dricka mer sällan men konsekvenserna av varenda festkväll bestod. Jag mådde psykiskt dåligt av det jag hade gjort och var bakis i flera dagar. Det slutade med att jag hamnade på sjukhus efter att ha blivit medvetslös i en taxi på väg hem från en after work!! Efter ett samtal med min chefs chef om mitt beteende och hennes rekommendation att sluta med alkohol så var valet ganska självklart, även om det var ett extremt stort beslut att ta. Jag beslöt mig för att sluta dricka efter nyår eftersom jag hade en resa inplanerad. Samma sak hände igen, Fullt ös medvetslös, sjukhus. Sedan 1:a januari har jag inte druckit en droppe, jag har druckit alkoholfritt vin när de andra druckit och det har fungerat jättebra. Jag kan fortfarande inte förstå att jag aldrig mer ska dricka och jag drömmer mardrömmar om att jag dricker igen, men jag mår bättre än på flera år.

Mitt inlägg kanske verkar random, men just idag kände jag lite tveksamhet kring mitt beslut att sluta med alkohol. Efter att ha läst alla era kommentarer känns mitt beslut klarare! Tack för att ni delar med er.

Duger inte - du har skrivit här och det är första steget och första tecknet på att du inte vill fortsätta så här.
Börja med heroin?! Hm.. Nu vet jag inte hur ditt missbruks-CV ser ut men parallellen alkohol-heroin känns inte helt normal???
Vi alkoholister tar ju väldigt ofta på oss offerkoftan när vi har det som värst. Tycker synd om oss själva och är oerhört ynkliga.. Jag tror att du skrev det du gjorde när du var i ett sånt ynkligt läge.
Du är inte sån egentligen! Självklart ska du inte ta heroin!!! Och ja - du kan förändras! Du kan sluta missbruka alkohol!
Jag råder dig att vara aktiv här day and night och ringa AAs hjälptelefon pronto. Be ngn från AA komma och möta dig och gå på ett möte.
Förändringen till det bättre kommer om du är villig och jag tror att du är villig för annars hade du inte skrivt här.

Har du tänkt på att söka hjälp inom vården eller AA?

Jag har varit i kontakt med läkare när jag först fick panikattackerna och fick något lugnande utskrivet. Problemet med den är att jag blir för "påverkad" för att klara av vardagen. Jag ska faktiskt beställa en tid och gå dit och se om jag kan få mer hjälp. Vill verkligen inte bli beroende av a.
Tack för era svar!

Håller med Stingo - det här är absolut inte fel forum. Bra att du skriver! Tyvärr så är ju alkohol en av de bästa ångestlindrarna som finns - i början!!! Efter ett tag så är det inte så längre, då förstärker den bara ångesten, och förstör på så många andra sätt. Tycker också att du skall kontakta en läkare, och försöka att få hjälp den vägen. Kanske antidepressiva kan vara något? Jag vet inte. Hursomhelst, tveka inte att skriva och läsa här, det kan hjälpa till viss del faktiskt.....

Välkommen,

Du är inte alls på fel forum, här finns folk av alla de slag, med väldigt olik bakgrund. Det låter på mig som om du kanske inte kommit så långt på vägen mot alkoholism, men nog är inne på en mycket farlig väg. Väldigt många här kan intyga att alkohol är en väldigt dålig medicin, som känns bra en stund, men bara gör saker mycket värre i längden.

Får du vård för dina problem med panikattacker och ditt psykiska mående? Om inte, så är mitt bästa råd att ta kontakt med läkare, så du kan få hjälp med att börja må bättre utan a. Det finns både mediciner och terapier, som kan hjälpa. Om du redan får vård, så verkar den inte effektiv och då behöver du igen ta kontakt med vården och kolla efter hur den kunde ändras.

Du har problem, som du behöver ta tag i nu. Annars är risken stor att de blir väldigt mycket värre, när alkoholen tar allt mera makt över dig. Fortsätt gärna att läsa och skriva här med, jag tror nog att du kommer att hitta sånt som du kan känna igen. Lycka till!

Men så rätt om karaktären du har. Man kan om man bestämmer sig. Ganska enkelt men samtidigt sååååå svårt. Mig har det hjälpt väldigt mycket att tänka en dag i taget. Små delmål på något sätt. Som idrottare gör kanske????

Jag är också stolt över att livet rullar på så bra utan alkohol. Så mycket bättre helt enkelt :)

Tack så mycket och jag är stolt över min egen karaktär som jag inte trodde fanns:))Fasen då får jag ha dig som idol så når jag 3 mån snart också:)

Grattis till dina framgångar. Riktigt roligt att läsa om dem :)
Jag firar snart 3 månader heja oss.
Livet är bättre nu,,,,,,,

Jahapp då har det gått 21 dgr sen sista droppen och även kaffe för den delen.. Ska inte sticka under stolen att det finns ett visst sug ibland (fre lör tex )men fördelarna väger över bigtime att hålla sig ifrån skiten. Hoppas nån känner igen sig i mig och får lite pepp att sluta. Väntar med spänning på nästa samtal:)

Handlade om hjärnans belöningssystem och hur den reagerar på alkohol med dopaminduschar och sånt , fick även se en film om detta. Jösses vad många saker stämde in på mig alltså, är väldigt glad att det finns denna typ av vård i min kommun.

Idag ringde jag då till AA. Telefonsvarare. Lämnade mitt telnr. En person från AA ringde en halvtimme senare.
Jag hade ett underbart samtal med en behaglig människa som varade över en halvtimme. Jag fick svar på de frågor jag undrade över. Dagen efter jag kommer hem så är det dags för mitt första möte. Det känns lite märkligt men jag ser fram emot det. Försökte få tag i M men hon svarade inte så jag mailade henne. Svaret jag fick; "Jag blir så stolt över dig, alldeles varm i hjärtat."

Tack aeromagnus och MåBättre för era kommentarer! Vi ligger till kaj idag så jag har mobtel kontakt så idag ska jag ringa AA. Jag har ett par frågor och behöver veta lite mer. Jag gör ett inlägg om samtalet ikväll.

Intressanta frågor, MåBättre.
Det är alltid jobbigt att åka hemifrån men när jag är ombord så går det bra. Att vara borta i fyra veckor är lite som rehab. Jag kan koppla bort alla problem som jag dras med hemma, alltså alkohol och ångest.
Det händer att jag tänker på att dricka då jag är ombord, hur gott det skulle vara med en wirre. Det sker när det varit extra tufft på jobbet en dag. Dåligt väder, något allvarligt har gått sönder i maskinrummet, beställningar och ekonomi som inte flyter på som det ska och så vidare. Men tanken på sprit försvinner lika fort som den dök upp.
Jag vet inte vad som triggar igång det? Förmodligen är det första glaset på flygplatsen som startar det hela. Man säger "adjö" under glada former till sina kollegor och så flyger vi åt olika håll. Det är då det brukar börja. Annars tror jag att det är rastlösheten och ångesten som får igång mig hemma. Alkohol är en bra ångestdämpare för stunden men som resulterar i mer ångest.
På din fråga om jag anser på riktig att jag har problem så är det ett tveklöst "ja". Jag har allvarliga problem. En rattfylla, två besök i fyllecell, förlorat många bra kompisar, pissat ner mig i sömnen är bara ett par bevis för att bekräfta det. Nej, jag känner mig inte pressad av M. Jag vill, måste och behöver ta tag i mina problem. M har verkligen försökt hjälpa mig och hon står bakom mig helt och fullt och det känns bra.

Jag har läst mycket om alkoholism på nätet och kommit fram till tre punkter. Ett; Jag har märkt att fyllorna blir värre och värre. Får jag inte stopp på det snart så kommer något riktigt illa att ske. Två; jag kan inte sluta dricka på egen hand. Jag har försökt men det funkar inte. Tre; Jag måste hitta på något vettigt att pyssla med när jag hemma och jag har kommit på en hel del som jag ska ta tag i.

Tack för att du orkat läsa mitt inlägg.

Hej Bercat och välkommen hit! De flesta är "rädda" för AA innan de varit där, det är lätt att hitta på ursäkter för att slippa ta tag i sina problem..Men tycker det är toppen att du tänker testa och våga gå på flera olika för ibland kan det ta ett tag innan man hittar en grupp som man trivs med, kanske finns det fler sjömän där också.. ;) Jag är absolut inte religiös men man måste som hitta sitt egna sätt att tolka AA:s budskap. Tex sinnesrobönen ger mig stöd att tänka att jag kanske vill dricka men att jag nog måste acceptera att det inte fungerar för mig, precis som att en nötallergiker vill äta nötter men inte kan..

Trivs du bra på jobbet då och att vara bortrest så länge emellanåt? Funderar du mycket på att just dricka medans du är ute på jobb eller vad är det som triggar igång dig när du åker hem? Anser du på riktigt att du har problem själv eller känner du dig pressad av din sambo på något vis?

Blev många frågor och du behöver inte svara på nån om du inte vill, kan ju kanske vara intressant att fundera på iaf..

Allt kommer bli bra och var stolt över dig att du försöker!

/MåBättre

Jag kan lova dig att dina farhågor om AA inte kommer besannas, Jag tror du målar upp dessa för att ha ett skäl att inte gå pga rädsla. Visst man pratar om herren men inte på ett religiöst sätt. Det är ingen som dömer dig alla där är i samma båt oj ursäkta det taskiga skämtet hahaha. Man välkomnas sedan går man laget runt med en kort presentation. Meningen med detta är att du ska få ett namn. Jo man säger "Hej jag heter Karl-Arne och jag är alkoholist" men det behöver man inte säga, räcker med namnet. Sedan får man om man vill prata om sig själv eller lyssna. Ingen kommer döma dig och jag vet efter mitt första möte att jag gick stärkt ur det.

Varmt lycka till! Förstår precis.
Jag har börjat påminna mig själv om hur underbart det är att vakna pigg å utvilad, hur mycket jag uppskattar att ta min hundpromenad tidigt på morgonen utan att skämmas inför typ luften..
Jag tror fast det är enkelt sagt, att det är så små saker som vi måste börja med. Kände mig så stolt när jag varit ute en gång förra veckan å bara druckit fyra öl ( för vissa är det rätt mkt eller lagom, för mig är det rätt lite) å sen gick hem. Att jag mindes allt dagen efter. Det var en fantastisk känsla. Små steg i rätt riktning!

Har precis samma problem som många andra här beskriver. När det är dags att dricka så dricker jag alltid till den sista droppen. Dricker inte ofta utan har kunnat hålla upp i flera månader mellan tillfällena. Men sen börjar man lura sig själv och man är tillbaks på ruta ett igen. Det som händer på fyllan blir bara värre och värre och jag skjuter ner mig så långt i källaren varje gång att jag i värsta bakfylleångesten faktiskt fått tankarna på att den bästa utvägen är att ta mitt liv. Känns som att man försökt med det mesta men jag faller alltid tillbaka. Vill helt enkelt sluta helt. Vill som alla andra kunna bilda familj någon gång i framtiden men vem vill ha en pappa som alltid skämmer ut sig så fort det blir fest.