Senaste kommentarerna i forumet

Känner mej inte ensammast och knäppast på jorden jag hittade er likasinnade här inne ❤️
Jag med kan inte sluta. Är 28 år kvinna tränar och har två små barn. Så fel "bild" av en alkis men så jävla sant. Har allt i släkten också så borde inte vara förvånad. Igår hände det som inte fick hända och nu är jag nog redo att sluta dricka. Det har inte gått bra en enda gång sen sonen föddes och han är ett är ett
(borde inte ens ha druckigt ja ni Höör ju)
Har alltid haft problem men förr gick det iaf att vara måttlig ibland men nu är det fuckt up hela tiden har alltid för roligt och slutar aldrig dricka. Festar alltid sist av alla vare sej de är fest eller ej..
Så less och så osmakligt beteende som mamma.. Ingen har missat mej.. Nu är det över men var börjar man... Känns tugnt för det kommer bli många som måste veta (??) och skammen är stor suget stort fan också :/

Läser din tråd och blir berörd! Det skrevs i sommar och nu är det nytt år och mars...undrar hur det gått, bra troligtvis?!
Själv är jag inne på min 9:e dag nu utan A och två helger, känns så himla bra! Börjar känna mig pigg på ett sätt jag glömt hur det kändes. Har aldrig varit så motiverad förut.

Kramen!

Bra gjort och för varje dag kommer du känna ett mindre sug och ett ökat välbefinnande. Kram

Tack! Ja aeromagnus, det tror jag med. Har börjat misstänka att depressionen som smugit sig på delvis har en rent kemisk orsak.
Jag har längtat så efter att bli fri och inte ha hjärnan kopplad till A i någon aspekt. Jag menar tänker man inte på att snart är det kväll då ska ett glas tappas upp så tänker man på och får lite oro i magen att man måste gå och köpa om det inte finns hemma eller tillräckligt mycket, ska man på fest eller middag så tänker man på att det ska finnas tillräckligt med vin...ja jag skulle kunna rabbla upp sida upp och sida ner hur och när A påverkar och begränsar ens liv!

Nu ska man inte kaxa för mycket då det bara gått 8 dagar men det känns så himla bra! Det är väldigt länge sen så jag minns inte ens när jag inte druckit något vin alls på 8 dagar.

Bra kämpa på och när den värsta abstinensen försvinner kommer en stor del av ångesten att avta

Känner igen mig så väl!

En liten nyckel som kan hjälpa och som hjälper mig är att studier har visat att det där suget man får så man inte står ut och vill klättra på väggen och allt känns grått och meningslöst, den känslan håller i sig i högst två minuter åt gången, sen börjar man tänka på nåt annat typ "nä nu måste jag kissa" eller just det jag måste ringa dit" eller "kolla där flyger en fågel".
Känslan bryts och i början av en "avtändning" av ett kemiskt beroende vilket det ju är så kommer den där känslan flera ggr i timmen men det glesar ut och blir mer och mer sällan ju friskare man blir.

När jag slutade röka -93 och just hade läst detta någonstans så var det en oerhörd hjälp, står man ut de där minuterna så blir man till slut fri!
Nu tänker jag aldrig på tobak och har nästan glömt att jag rökt, tycker det är enbart äckligt.

Sen är det ju vanor också, vet precis den där känslan med ett glas i mitt fall vitt vin när man står och lagar middag...men efter nästa glas infinner sig den där tröttheten och segheten istället och det roliga är borta...

Nu är jag inne på min åttonde dag utan A och det känns så jäkla bra!

Kram!

Tack igen alla som skriver här och peppar!
Nu var det ett tag sen jag var inne, det har varit så mycket nu i mitt liv nu.. med sjuk mamma, återvändande vuxet barn och så mycket stress så jag hamnat i en utmattningsdepression. Sjukskriven en månad och förra veckan tänkte jag att jag måste prova nåt, står inte ut, så jag provade Sertralin (den vanligaste antideppmedicinen som ska normalisera serotoninnivån i hjärnan)...två dagar stod jag ut!! Fy fan alltså, ångesten blev dubbel, tredubbel, vet att en biverkning är det att man kan må sämre i två veckor, nä fy det skulle jag inte stå ut med så jag tog inga fler tabletter. Kunde dessutom inte äta heller.
Och så läser man att speciellt kvinnor kan bli deprimerade av att dricka för mycket så mina tankar har snurrat runt runt, är det alkoholen som gör mig deppig eller?
Förmodligen en kombination i en enda röra.
Detta ska jag klara utan medicin kände jag!

Det är även det sista året som jag verkligen har förstått att jag verkligen är kemiskt beroende av alkohol och avsmaken över beteendet har blivit större och större..nä egentligen har jag vetat det längre om jag ska vara helt ärlig.
Vakna varje jävla lördag och söndag med survinsmaken i munnen och tung i huvudet som det tar halva dagen att återhämta sig ifrån.
Även vissa vardagar då både jag och min sambo dricker vin varje dag, två till fyra glas vitt vin varje dag.

MEN för en dryg vecka sen blev det stopp!! Efter några nätter med värre ångest än förut kände jag NÄ alkoholen gör ångesten värre. Och jag kände NU ÄR DET NOG!
Så nu har jag inte smakat en droppe vin på åtta dagar! Visst har jag känt sug ibland så där ni vet "nä fan vad trist allt är utan vin nu när jag lagar mat eller sitter här framför deckaren" men nästa minut är den tanken borta...det har övervägande känts skönt och mer som en befrielse.
Jag håller med varje ord du skriver Trassel! Kram till dig med!

I morse vaknade jag utan den där järnkorsetten av oro och ångest och kände till och med lite glädje och hopp:). Ser ett ljus därborta i tunneln.
Längtar efter att vakna på morgonen i sommar utan bakistungt huvud, det är såå mycket jag längtat efter att göra men som man inte orkar när man tagit några gls vin, orken och lusten försvinner ner i det där bottenlösa svarta hålet som aldrig kan fyllas ändå.

Sambon har tagit några glas vin (mindre, inte lika kul ensam) och det har varit heelt ok för mig, beslutet är mitt och alla får dricka så mycket dom vill, jag tänker hålla fast vid den här härliga friska känslan och visst kommer jag bli sugen ibland men det är kanske i en minut sen är det borta..och så ska jag tänka på nackdelarna som överväger med flera ton!
Jag sippar på min friska alkofria cider, livet, här kommer jag!

Kram på er alla!

Vi är alla unika :-) och vi duger alla.

Vet att det låter grymt drastiskt men jag tycker verkligen att ni borde testa besöka ett AA-möte eller två. De är verkligen inte så hemska och man får verkligen ett verktyg i sin låda för att hantera sitt problem.

Jag känner igen mig mkt i det ni skriver, har blivit kalas sen första gången jag drack, som 16-åring. Dryga 30 nu och försöker verkligen bryta detta på riktigt. Känner inget kemiskt beroende och dricker inte varje dag. Inte varje helg heller..

Hur som, mitt tips är att göra mer än att bara tänka. Visa för er själva att ni tänker ta tag i detta på riktigt.

All lycka till!

Tro mig, Du duger!! Släng "flaskan" så långt bort du kan. Ta en rövare och lev nyktert. Utmana dig själv. Sedan kan du göra bedömningen om du duger eller inte.

Vi har alla våra fel och brister, vi kan förlåta oss själva och jobba från nuet. Blicka uppåt. Det finns ett bra liv för alla. Det gäller bara att våga välja det.

Kämpa vidare.

Heja heja

Hej Nicecity

Vill önska dig all lycka och massor av styrka. Vi finns här alla för varandra. Använd oss!

ska försöka vara nykter ,,antabus idag. många sena kvällar och mins nada....då blir man misstänksam mot allt ,,grannarna måste ju tycka man är galen...aja ska börja träna få rytin...fast drickandet mest gjort mig ont,,så tänker jag ,,fan dricka några öl...men nejjjj....sjukt nog vet jag knappt vad man gör när man inte dricker,,intressen....vart nykter 1år och 1månad 2011....så jag vet att den första tiden kan vara jobbig,,speciellt om de flästa man hängt med,,,oftast enbart har ett förslag,,,ska ta en öl på söder...stress bara där,,sätta mob på ljudlöst eller byta nr,,och ge till de som har någo lunda bra socialt liv...men de är få....ska titta efter något aa möte imorgon torsdag.....intressant sida

Hej SaliaAmalia

En anledning att endast rubriken sänds kan vara att forumet inte kan hantera emojis. Om detta är fallet för dig prova gärna att posta ditt inlägg igen utan emojis. Vill passa på att välkomna dig till forumet.
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har du en sambo som är värd namnet så älskar hon dig för den du är och vill hjälpa dig. Skulle hon bli arg eller sur ja då är det inte mycket att förlita sig på, hoppas du tolkar det jag skriver på rätt sätt. Vi vänder på dig. Om din fru smygdrack och du senare flera år senare kanske får veta detta. Hur skulle du känna dig då? Skulle du inte vilja veta nu och hjälpa till? Du ska naturligtvis göra det som känns bäst för dig.

Det inser jag åxå. Jag är bara rädd i början att behöva hantera min relation plus alkoholsuget. Försöker finna stöd här så länge. Ska ta tag i detta åxå.

Ersätt vinet med cola eller annat. Ta en dag i taget

Om du läser trådar kommer du upptäcka att de som lyckats sluta dricka har en vilja att ta hjälp för det är oftast inte lätt att klara på hand. Antabus är en medicin som gör att du inte kan dricka. Var livrädd för mitt första aa-möte men ack så skönt. Berätta för din fru att du druckit i smyg och nu vill ta rag u situationen. Ärlighet varar längst

Det handlar mer om rädsla. Jag har bestämt mig att inte dricka. Jag är osäker på hur hon reagerar. Jag tänkte att det är bättre att jag berättar när jag har koll på läget själv och brotten är preskiberat. Jag har trots allt druckit bakom ryggen på henne rätt mycket. Hon vet nu att jag inte ska dricka mer.

Vad jag ville skriva var att det är tungt på kvällarna. Vanan sitter hårt fast. Att laga mat utan ett glas rött blir tomt liksom. Idag tog jag in barnen i köket och satte dem i jobb så jag blev lite distraherad. Tack för ert stöd. Det behövs verkligen.

Vet inte vad som blir fel...

Eller håller du omedvetet en dörr öppen för att gå tillbaka till drickandet igen?
Jag tänker att, även om det är pinsamt att medge beroende i vilken grad det vara månde så har en partner förhoppningsvis så mycket omtanke att hon eller han kan utgöra ett stöd.

Lycka till på den vita vägen!
M

Heja på dig! Själv har jag åxå en liten symbol som jag tittar på och det är ett färgglatt armband som mina barn har gjort. En vill ju inte supa bort den relationen som är viktigast. Funderade över nån liten tatuering som påminner mig om miTT eget värde och familjens. Det är för mig ett beslut för livet som inte går bort. Men jag har mitt armband nu. Fixa det nu och jag håller ett öga på dig :)

Hoppas det går bra för dig med. Sala amalia