Senaste kommentarerna i forumet

Ja vet inte om jag håller helt med dig. I mitt fall har inget hänt ännu. Jag kan inte dricka måttligt, alltså super mig inte skit full häller utan gör allt för att ingen ska märka nåt, dricker "lagom" för att ingen ska märka. Hittills har ingen märkt nånting alltså har det inte blivit problem i form av skandal. Men det är ett helvete att ge fan i att dricka. Finns det hemma så dricker jag annars köper jag. För eller senare tar man en klunk för mycket. För eller senare brister fasaden. Därför tar jag tag i det nu. men det finns ingen i min närhet som tror att jag just i detta nu kämpar för att inte dricka. Fast jag har berättat för min fru delar av problemet så tror jag inte att hon inser mitt riktiga problem

Enligt mig är "man" alkoholist när/om alkohol utgör ett direkt eller indirekt problem i ens liv.
Även om man bara dricker på nyårsafton, när varje nyårsafton slutar i katastrof.
Även om man "bara" tar ett glas vin varje dag, när det enda glaset påverkar dig negativt.

Jag rekommenderar AA. Där finns människor med oerhörda insikter som är till stor hjälp.
Trots att flera av dessa människor nått en till synes långt djupare botten än någon som har sin familj kvar.
Det kan verkligen vara fullständigt förlösande.

Du är jätteduktig!! Bara att bestämma sig för att berätta är ett stort och smärtsamt steg. Dit har inte jag nått ännu! Jag försöker i det tysta än så länge. 2 veckor är jättebra! Jag tror på dig!.

Varje dag är en kamp! Du är jätteduktig som sätter upp mål för dig själv och köper hem alkoholfritt. Tror precis som andra att det är jätteviktigt att planera in andra aktiviteter som inte är förknippad med vårt drickande.

Jag har egentligen inte ställt till med någon skada utåtsett. Folk uppfattar nog mig som rätt städat kille och även min fru har inte märkt alla mängder jag dricker. Jag kan känna sug när som helst. Smyg dricker på veckorna. Känns som att piramidens topp är snart nådd och jag blir avslöjad och det kanske händer nåt idiotiskt på köpet.därför vill jag ta tag i det innan. Har en pappa som inte spottar i glaset precis. Så jag vet vilken egoist en alkoholist kan bli. Och dem känslor börjar jag åxå få. Hämta barn på kalas på en fredag kväll kan göra mig skitarg för då kan jag inte dricka. det skulle kännas pinsamt att ringa och be om antabus. Jag har nu bestämt mig att sluta dricka och det har jag berättat för min fru men har inte varit helt ärligt med allt jag drack bara mest om att jag känner sug efter a. Jag hoppas att jag kan hålla detta löfte om inte ska jag fråga efter antabus. Nu har jag hållt mig nästan 2 veckor tror jag och det känns jobbigt varje dag. Att planera semester utomlands utan a osv...

Vad innebär antabus?. Det är helt nytt för mig.
Jag är ganska social av mig men just aa möten känns lite svårt. Jag har inte så mycket att berätta. Dricker för mycket och vill ändra på det. Och när är man alkoholist? Tack för dialog

Hej Chrji2.
Den person du beskriver behöver hjälp, enligt mig. Ju förr desto bättre.
Ta kontakt med er kommuns öppenvård (heter det jag bor i alla fall) och/eller AA närmast där ni bor.
Som jag ser det är det tydliga tecken på beroendepersonlighet och ju längre tiden går utan att han inser detta så kommer
beroendepersonligheten tyvärr tillåtas ställa till mer och mer oreda för honom, nära och kära även i nyktert tillstånd!

Han är 22 år. När han dricker sprit blir han ibland som en annan person. Tyken aggressiv, empatt tilös, muckar gräl mot vem som helst utan urskiljning. Får en otäck stirrande oåtkomlig blick i ögonen. Minns inget dagen efter. Naturligtvis ångest dagen efter då han får höra om sitt beteende. I vardagen i nyktert tillstånd en mkt trevlig trygg kille med god självkänsla o självförtroende. Omtyckt o respekterad. Han vill ha hjälp nu då han inte mår bra av att detta händer. Kan han behöva gå o prata med ngn? Finns det ngn sådan kontakt? Snälla hjälp oss!

Du har något som ger dig motivation. Ta kontakt med en läkare och få antabus utskriven. Då kan du inte dricka. Kontakt med aa kanske vore bra.

Tänk på att din inställning verkar lite tveksam och den är jätteviktig om man ska lyckas :) jag skulle fundera åå antabus ett tag framöver och kontakt med aa kanske. Vad tycker du?

Äppelpäppel!

Jag förstår dig precis. Det där med suget..när det kommer krypandes på kvällen. Jag har varit nykter i 14 dar nu.. haft samma känsla som du. NU ska jag sluta ikväll... många gånger de senaste året har jag tänkt så. Sen kom då den morgonen då man vaknar upp, bakis, och med skuldkänslor från Helvetet!! Min enda fråga till mig själv var. -Vill jag ha det så här i resten av mitt liv? Vill jag planera hela min kalender efter hur jag ska kunna dricka? få tid att dricka? ha tid att ligga bakis? NEJ, var svaret.
Jag inser nu att troligtvis behövde jag också en annan förändring att fokusera på. Jag har sagt upp mig och börjar snart på ett nytt jobb, med nya kollegor som inte känner mig. Som inte vet att jag alltid blev för onykter på fester och mingel. Jag har också förstått att vissa i min bekantskapskrets kommer jag förlora, andra behålla, och kanske dyker det upp nya. Men allt det här vet jag inte än. 14 dagar är inte en lång tid... vad som helst kan hända. Jag kan slungas tillbaka in i alkoholens grepp (troligtvis gör jag det också framöver), då jag nu inser att detta är en livslång diskussion med mig själv. -Dricka, inte dricka?
För mig fungerar "en dag i taget" och jag försöker boka in sådant jag inte gjort förut, allt för att testa nya saker som håller tankarna borta från A.

Ge inte upp bara! Din dag kommer... då du bestämmer, att nu är det NOG!

Kram till dig!
/Trassel
PS. En annan fördel är att jag slipper ställa mig framför spegeln och stirra in i ett par glansiga röda ögon varje morgon... bara det ger mig motivation.

att du slutat röka! Det är ett bevis på att du kan klara svåra saker.

Kanske behöver du nåt mer utöver din vilja för att klara dina kvällar i början. Någon att stå till svars inför? Jag menar till exempel stöd på en beroendeklinik med öppenvård. Själv har jag just nu vitt rekord sen jag blev medlem på forumet, nykter dag 19 idag. Det spelar nog roll att jag ska till läkaren i mitten av april och då bli testad om jag druckit. Vill klara det testet! Kan spela roll för om jag får psykologhjälp. Naltrexonen hjälper också, minskar suget och tar nästan helt bort vitsen och behållningen av att dricka vin.

Finns det någon öppning att få stöd av partnern, att inte dricka öppet inför dig, eller inte alls i hemmet eller vad som kunde hjälpa dig och ändå vara genomförbart om partnern inte är öppen för att själv vara vit ett tag?

Du har iallafall börjat se sanningen i vitögat, vilket är en bra början. Hur du sen ska ta dina steg mot nykterhet och vad du behöver för att klara av det kanske kräver en del övervägande och eventuellt att du helt enkelt provar ett eller annat sätt.

Din klarsyn inspirerar mig och jag skickar en varm tanke på att du ska klara det du föresätter dig. Kram!

Tack för de tips jag fått redan förresten, om Antabus bla, har ju fått Campral som jag provade några dagar.
Det är någonting med motivationen som får mig att falla varje gång jag gör ett litet tafatt försök.

Och Meredith, precis som du säger..fem minuter okej tio kanske med trevlig känsla i kroppen, sen kommer vinsegheten och man orkar inget.
Inte värt det, helt sant!

Ja det är otroligt hur det kemiska beroendet har en i sitt grepp likt en boaorm som aldrig släpper en.
Grejen är att nu har tankarna på "NU gör jag det, slutar! I kväll!"..och så kommer kvällen och så börjar hjärnan sin oförtröttliga kamp att övertyga hur mysigt och trevligt det ändå är med ett litet glas. "Så farligt är det inte...SÅ alkoholiserad är du ju inte" kommit så ofta sista året att det tappat sin lyskraft...vet inte vad som ska till att verkligen känna att NU GÖR JAG DET!!
Jag kommer liksom aldrig riktigt dit.
Suget river o sliter i en och man sitter där och försöker titta på samma program man brukar på tv och känner bara tomhet och bråddjupt mörker hur trist allt är...man kan inte tänka på annat än det där kalla glaset vitt.
Tittar på människan på tv och tänker "hur kan hon vara så glad och orka göra allt det där?" utan alkohol? Massa konstiga tankar...Och egentligen är det ju hjärnan som gråter efter det gift den är van sen länge.

När jag blev gravid med mitt tredje och yngsta barn för över 20 år sen (självklart har jag inte druckit något alls under någon av mina graviditeter!! Det finns inte på kartan! Och alla de åren när barnen var små heller..jo så där normalt som jag önskar man kunde dricka jämt, till nån middag någon gång i månaden. Och de åren är de bästa i mitt liv!) så bestämde jag att detta är min enda chans att sluta röka (hade rökt sen jag var 14, och var lika trött på det som jag är på drickandet nu) och det gjorde jag!
Det kändes som att kliva ur ett fängelse!
Visst var jag sugen så det rev ibland och då hade jag läst nånstans att det där suget (sluta röka) man känner när man inte står ut, det håller i sig i max tre minuter, sen börjar du tänka på nåt annat, det outhärdliga suget bryts för en stund, kanske blev kissnödig eller "kolla där gick Lisa förbi, eller kviitikvitt, en fågel"...och i början får man sådana sugskov ofta men mer o mer sällan och till slut kommer dom kanske bara en gång om åter och sen inte alls.
Och det stämmer helt och fullt vad det gäller att sluta röka!
Efter några månader hade suget så gott som försvunnit och jag var fri mitt fängelse!
Livet var inte grått, trist och utan mening utan en cigg till kaffet (som det kändes när jag tänkte på att sluta innan jag väl gjorde det)
Detta hjälpte mig verkligen, vetskapen om att suget håller i sig i max tre minuter åt gången.
Nu är jag verkligen tacksam att jag tog tillfället i akt och slutade röka. Hade aldrig fixat det utan att vara gravid tror jag.
Det känns nu så här lång tid efter som att jag aldrig har rökt..tänker aldrig på det och känner aldrig sug..tvärtom!
Förmodligen gäller det alkoholsug med...alla beroendeframkallande gifter också. Det rumstrerar ju om i hjärnans belöningssystem så ingenting fungerar normalt.

Jag är förmodligen en riktig beroendepersonlighet och skulle väl aldrig nosat på någonting man kan bli beroende av från början..tänker tillbaka på barndomen när man fick den där härliga lilla kicken och glädjen av en 33:a Trocadero och farmors hembakta syltkakor.
Varför kunde det inte stannat där...?

Vad gjorde ni i början, de första hemska dagarna när allt bara är mörker och det river, ni duktiga tappra som gör det så himla bra!
Själv skjuter jag bara upp DEN dagen för jag liksom inte orkar ta tag i det och så rullar det på, dag ut o dag in vecka läggs till år.
Vill jag inte tillräckligt? Nä vissa dagar tycker jag ju allt är precis som det ska och vissa dagar står det mig upp i halsen som sagt..och nånstans förstår jag ju att det tar ut sin rätt till slut, att man "förgiftar" sin kropp dagligen.
Om man levt lite mer än hälften av sitt liv nu så vore det fantastiskt att leva resten av det utan gifter som styr och begränsar. Fri!

Kram på er!

Tack AnnaMia77

för att du delar med dig av din historia. Visst är det knäppt hur tankarna ändras mellan olika tidpunkter, från "jag måste avstå vinet" till "det är ju ingen fara, bara lite mys".
Jag unnar dig att hitta tillbaka till helnykterhet och en god tillvaro, det önskar jag oss alla. Svårt när sambon dricker men ta kampen, och ge dig själv ett gott liv. Det kommer att gå! Inte vara lätt eller perfekt jämt utan vinet, men hur roligt är vinlivet egentligen med sin sega smet över hela tillvaron. Gott och mysigt i fem minuter, resten skit.
Kram!
M

Det finns så bra hjälp att få om man vill ha den.
Att vara nykter slår ju allt annat, så här vill jag ha det alltid :)

Jag förespråkar antabus första tiden så slipper du kämpa. När du väl blivit nykter kommer du uppleva alla positiva bieffekter

Åh vad jag känner igen mig. Är nästan i samma sits. Olidligt och vidrigt när det väl slår till. Man hinner precis repa sig från den förra gången man föll igenom då ramlar man dit igen. Som om man skulle lära sig. Under alkoholens påverkan är allting möjligt och morgondagen existerar inte. Jag känner med dig och vill också förändra mig. Stor kram att du är här!

Jag växte också upp under det glad 70-talet med allt vad det innebar. Inga droger dock men älskade alkoholen från första mellanölen!!!

Mitt råd som kan låta enkelt, är att du helt enkelt verkligen måste bestämma dig, med all din kraft, att sluta dricka. Du måste bestämma dig, lättare sagt än gjort det vet vi alla som har försökt och försökt i många år. Men det är det som du behöver göra. Avsluta din livslånga kärlekshistoria till alkoholen för den gör dig inget gott längre. Jag kämpar precis som du med att bryta med denna "kärlek". Varit nykter i ca 50 dagar nu. Den ställer ju bara till elände med en stadigt försämrad självkänsla och i vår ålder borde det ju vara tvärtom eller hur.

Ta en timme i taget, tänk inte på din sambo utan på dig själv till att börja med, eller ta en dag i taget. Det finns även jättebra hjälp att få av läkare på vårdcentralen. Jag har provat antabus och det fungerade jättebra. Nu tar jag ingen men har en burk i skåpet om jag börjar svikta. Men det gör jag inte för jag mår såååå mycket bättre och jag lovar det kommer du också att göra. Man får liksom sig själv och livet tillbaka. Kämpa och lycka till//mod60

Är less, kära Äppelpäppel.
Du har skrivit så bra. Vi kan klara det, du kan klara det!
Tänker på dig.
Kram Erik

Så jäva less!!

Jag var i fredags på ett öppet AA-möte. Går nog på det slutna mötet ikväll.

hit Lola !
Ett tips kan vara att börja med detta : http://www.aa-mail.se/