Senaste kommentarerna i forumet

Att verkligen vilja är den viktigaste faktorn att lyckas. Att inse man har problem. Kanske ett möte hos AA?

Vill slippa vara orolig för att lukta surt vin, slippa vara bakis och trött. Jag ska verkligen försöka vara stark. Detta är dag 2 på min nykterhet.

Välkommen hit!
Bra att du vågade skriva om hur din situation med alkoholen ser ut. Man skäms ju så för att man inte kan hantera alkoholen, för det tror man ju att alla andra kan.... men nä vi är många här som kämpar med suget och andra som sitter fast i ett medberoende.
Jag tyckte heller inte att jag var alkoholberoende för jag satt ju inte på en parkbänk och söp... men när jag nu tänker på hur jag har druckit, smusslat, förnekat, lagt tid på och skaffa, dricka alkohol så är jag ju alkoholberoende fast jag sitter hemma.
Idag är min 5:e dag utan alkohol så jag e ganska grön.
Jag kan tyvärr inte hjälpa dig med frågor om antabus men det finns det nog andra här som kan.
Ta en dag i taget och läs mycket här på forumet så får du mycket hjälp.
Lycka till!!

I dag är väl dag ett ,igår var jag bakis så det räknas inte...jag har verkligen bestämt mig men är skit stressad över hur det kommer att gå! Jag vet att jag säker pallar ett par dagar med när onsdag kommer slår jag vad om att jag kommer att deala med mig själv.
Jag har massor av frågor, hur funkar antabusen och vad har det för biverkningar.
Jag äter cipralex sedan ett par år tillbaka och har det relativt jobbigt fram och tillbaka med ängslighet då jag lider av posttraumatisk stress från 8 hemska år då jag separerade från en mycket speciell man som även var far till mina 3 barn.
Han blev avled 3 år sedan i ett alkoholrelaterat svartsjuke slagsmål . Tyvärr gav hans bortgång ,mig och mina barn möjlighet att börja om vilket vi har gjort till stor del.
Jag känner mig relativt stark nu och är fullkomligt medveten om hur himla idiotiskt mitt drickande är, men likförbannat kan jag inte låta bli!!!
Jag vet inte hur många gånger jag varit långt över gränsen på morgonen i bilen när jag åkt till jobbet. Jag är egen företagare så jag har ingen chef att stå till svars för om jag inte presterat mycket.
Nu sedan jul har jag varit ledig en hel del, druckit MASSOR så klart, och fullkomligt tappat motivationen för typ allt!!!
Jag är rädd att inte hitta den i gen för allt jag gör som jag tycker är kul , mysigt eller skönt är alkoholrelaterat!!!
Laga mat, hur ska det gå utan det obligatoriska vinet???? Titta på tv utan vinglasen????
Kan någon som relaterar till min text ge ett tips eller fler, allt tas emot tacksamt!!!

nått intresse som man kan ägna tid åt är en bra grej.
Det där med motion tror jag oxå är en viktigt bit, få igång kroppen igen och få igång lite endorfiner av det.
Behöver du mer hjälp för att komma ifrån alkoholen behöver du nog ta kontakt med vårdcentralen eller ringa alkohollinjen för stöd.
Du kanske skulle behöva komma igång med något nytt som är utanför ditt hem eftersom det verkar vara där du dricker?
Så är det för mig, jag springer inte på krogen eller dricker med kompisar utan jag åker från jobbet, handlar på vägen hem och dricker hemma.
Det är något som jag behöver bryta just platsen jag dricker på och såklart inte ta vägen om systemet på vägen hem.
Lycka till!

Jag är nykter sen 2 dygn (ingenting jag vet men det är en början)!
Jag har accepterat att jag inte klarar detta själv. Skamsen och med svansen mellan bena gick jag i förrgår till AA och satt på möte och grät.
Samma sak kommer säkert hända på mötet jag ska på nu kl.11.00.
Jag har också bestämt mig för att ta upp vissa hobbies/Intressen jag hade som yngre.. Hade du ngt du brann för som ung/tidigare som har blivit nedprioriterat sedan du började dricka?
Jag har tex börjat måla igen.. Det kopplar bort mina tankar på alkohol ett par timmar åtminstone.
Ett annat tips är att gå ut i naturen.. Bara vandra, gråta, grubbla, hata, tänka och till och med skrika om det behövs! Få ut all skit! Hata alkoholen och sörj din "goda vän herr alkohol" som nu försvinner ur ditt liv.
Det är faktiskt inte lätt att dumpa någon som alkoholen.. Den har ju tagit all ens vakna tid i så många år...

Kan också rekommendera att se vissa filmer och läsa böcker. Se tex "My name is Bill W" -grundaren av AA. Med min sambo såg jag "When a man loves a woman".. För att han skulle fatta allvaret. På Youtube kan du söka på "A & E Intervention Alcoholic" och se massa interventions som gjorts med alkoholister.. I en del fall har deltagarna faktiskt dött.. Men det ger en verkligen ett wake up call.
Läs boken "Ansvarsfull" av Camilla Kuylenstierna och boken "Inte mer än full tack" av Benny Haag.

Lycka till! <3

Men min make stannar hos mig ännu. Det svåraste är att min yngsta dotter och familj inte litar på mig längre, får inte vara banvakt till deras barn. Vilket gör så ont. Vet inte hur jag ska få tillbaka hennes tillit.
Jag går hos läkare och psykolog och jag tror det är ett måste, tar antabus. Annars skulle jag aldrig klara detta, i dag har jag varit fri i 15 dagar. Vecka ett var tuff, sen andra veckan gick det bra. Men nu är det tufft igen, deppig och rastlös. Vet inte vad jag ska ta mig till. Skulle vilja veta hur symtom, humör och sånt ändrar sig med tiden.

Skulle ha kunnat skrivit detta själv... Känner igen mig själv i det du skriver, förutom att mina barn är stora. Men jag känner också att jag MÅSTE ta mig ur detta NU! Om jag ska ha nån chans till en lycklig framtid!

Med liknande problem. Dricker inte så ofta, men kan inte sluta när jag väl tagit första glaset :/ Men nu äntligen inser jag att det gått för långt! Min älskade särbo har bestämt att vi måste ta en paus i vårt förhållande till jag kommit fram till vad som är viktigast - familjen eller alkoholen. Jag har sagt förut att jag ska sluta dricka, men har alltid "fallit" tillbaka och särbon har ju hela tiden förlåtit mig...fram till nu. Denna gång gick jag för långt och nu har han fått nog! Och jag kan inget annat än att förstå honom. Jag ser nu själv att jag måste ta tag i mitt liv och verkligen sluta dricka! Ser så mycket av mamma i mig, och hon smög med sitt drickande vilket vi tyckte var synd och påpekade ofta för henne att hon måste dra ner på sitt drickande. Nu sitter jag själv i liknande sits. Att söka upp denna sida är mitt första steg! Hoppas kunna hitta stöd och råd här. Jag ska även ta upp mina problem med min läkare och terapeut, då jag dessutom lider av depression och ångest.
Jag har tre underbara barn och ett barnbarn. Och jag vill så gärna "ha tillbaka" min älskade särbo och mina två bonusbarn!

God fortsättning på det nya året!

Hej yogin. Du beskriver att du uppmärksammat att alkohol börjat få en ny funktion och det oroar dig. Vi hoppas att du får hjälp av det andra skrivit här och att du fortsatt väljer att dela med dig av dina funderingar. Ibland tar det lite tid innan det blir "fart" på en ny tråd. Välkommen hit!
Li-Lo
//Alkoholhjälpen

Försökte besvara, men det var inte helt lätt....

Jag hör till de medberoendes skara och ser att ingen har svarat dig.Välkommen hit!
Jag kan inte svara dig på igenkänningsfaktorn och hoppas att du snart får vettiga svar av någon på "drickarsidan"

Mm..troligtvis är det bara tillfällig svacka, har i vart fall inte druckit sprit bara funderat på det rätt mycket, förmodligen bara tillfälligt..Tja, lång erfarenhet är nog inte allt, nog för att jag trodde att jag borde ha koll efter så här lång tid, men gissar att jag lyckats lura mig själv igen, så det blir att fundera på vilken lösning som blir bäst

Litet tomt med kommentarer här, kan inte tala för andra, men åtminstone jag känner mig litet ställd. Du har så lång erfarenhet av alkoholen och nykterheten, så vad kan jag ha att ge dig?

Vad tror du själv? Är det den där lilla regelbundna mängden som kan ha byggt upp ett nytt sug hos dig? Skulle det i så fall hjälpa om du slutade helt och hållet igen? Finns det andra orsaker, som du kan komma på? Stora händelser i ditt liv, eller kanske små, som ändrat hur du mår till det sämre. Borde du ta ett grundligare snack med läkaren och kanske få hjälp mot deppet och inte bara sömnmedel?

Lycka till i alla fall och välkommen hit!

Hej Skabara! Läser ditt inlägg och vill skicka kraft och positiva tankar, om det går, i den svåra situation som du beskriver. Ibland är livet tufft! Har själv jobb och familj. Precis som du sååå mycket att förlora! Men självklart - sug efter alkohol. Många tankar varje dag om att livet vore roligare och enklare om jag bara började dricka igen. Men känn igen alkoholdjäveln! Den LURAS! Livet blir ju SÅ HEMSKT med alkohol. Men det vet du ju redan. Kramar till dig, tänker på dig och ber för att du, liksom jag själv och alla andra på detta forum ska få en VIT jul.

Kan det vara nått.Jag är själv på medberoendesidan och vet inget om det sug som gör att ni trillar dit fast ni borde veta bättre.Samtalskontakt med drogterapeut kanske?
Det kommer säkert vettiga svar inom kort till dig från de som vet vad du går igenom.

Ett av de stora problemen med alkohlism är att den döljs för en viktig person och det är dig själv. Att du nu ser din situation klart och känner annorlunda är ett gott tecken!

Ibland blir det lite mycket bara, det är allt :-)

Mycket förenklat tror jag så här: Om man funderar ens det minsta lilla över om man har problem med alkohol eller inte - då har man det. Sen om man befinner sig i ett riskbruk eller är alkoholist gör det samma... men problem har man. Surfar man runt och hittar hit till ett sådant här ställe, då har man problem (men man har också hittat rätt!).

Inom AA talar man om alkoholism bland annat som en besatthet. För mig innebär den här besattheten att jag funderar väldigt mycket på alkohol, hur mycket man dricker/drack, hur länge man ska hålla upp osv osv i all oändlighet. Jag har kommit att inse att "normala" människor inte funderar så mycket på alkohol, den finns där överallt och hela tiden för en del, men det är liksom ingen stor grej - som den kan vara för oss.

Det är så skönt att slippa den där besattheten!

Alkoholister är inte de som sitter på en bänk med en flaska explorer och lite folköl på en parkbänk, otvättade, orakade och skräniga. Den där parkbänken kan vara din eller min soffa. Jag hade heller inga problem med spriten, var ju bara att ta det lite lugnare. Funkade inte så bra. Hålla upp en månad, tja gick två veckor så var man på det igen.
http://www.riskbruk.se/?id=27743
Är en bra sida om riskbruk.

Det kan bara du svara på.

Själv tyckte jag inte att jag var alkoholist - jag satt ju inte på parkbänken. Nej, jag hade jobb, familj, villa & volvo. Hel, ren och välutbildad. Alkoholister, det var sådana som ägnade en stor del av sin tid åt att planera hur och när de skulle dricka. En stor del av tiden går för dem också åt till återställare och återhämtning dagen efter. Sådant höll ju inte jag på med. Eller...? Att jag sen mådde pyton det berodde ju på andra, yttre omständigheter, gärna på att andra människor betedde sig som idioter. För att inte tala om min man som inte såg mig och inte betedde sig som man borde i en relation... Jag hade inte problem med en massa saker, men alkohlen den var ett problem för mig. Jag drack för att jag var deprimerad, men sen blir man deprimerad för att man dricker - det blir en ond cirkel som är väldigt svår att ta sig ur.

Det tog ett tag innan jag sa något på AA, men som du fått veta tidigare, det behöver man inte. Tvärtom är det bra att i början bara lyssna, till slut inser man att en alkoholist kan se ut precis hur som helst (som du och jag t.ex) och att den där parkbänken, den kan stå hemma i mitt vardagsrum.

Det här låter inte så bra. Du har ett klart beroende och en tydlig abstinens. Att de du umgås med också gillar alkohol gör ju inte saken bättre. Sedan är det som Ebba säger att man kan bara vara tyst och lyssna på ett AA-möte men just det här med att inte kunna prata kan användas som ett svepskäl till att just inte gå. All behandling av missbruk går ut på att prata om sina bekymmer. Tänk om de kommer på att du är lite dragen på ditt jobb. Vad händer då? Vågar du ta den risken? Om jag vore i dina kläder skulle jag ta kontakt med en läkare och få ut ett recept på typ Antabus så du inte kan dricka. Sedan skulle jag antingen försöka få öppenvårdsbehandling eller gå på AA. Det är vad jag skulle försöka göra med facit i hand.

Vilken sorglig och ändå fin beskrivning du har skrivit.

Du har stora alkoholproblem som skadar dig och kommer sluta illa förr eller senare om du inte lyckas få stopp på detta skenande tåg.

AA behöver man inte tala på, man får vara helt tyst och bara lyssna på alla andra och det är lärorikt och innerligt skönt tycker jag.

Du behöver hjälp om du vill stoppa alkoholtåget du har inom dig, innan det kraschar.

Kram

Hej! Har också två små barn. Dricker/drack också för mycket och hade svårt att sluta. Har nyligen tagit beslutet att söka hjälp. Funderade i många år. Försökte sluta på egen hand. Men idag vet jag att detta är vägen att gå för min egen del. Jag hoppas så innerligt att du, jag och alla andra med problem med alkohol på detta forum tillsammans kommer att klara oss VÄGEN UT från beroende. Mina bakfyllor på slutet var A LIVING HELL. Vill ALDRIG mer må så. ALDRIG mer se händerna skaka. ALDRIG mer att mina barn ska se sin mamma full. Så valet blev till slut att jag inte hade något val. Skulle helt enkelt inte psykiskt stå ut med den ångest mitt missbruk genererade. MEN har bara varit VIT sedan i helgen. Jag ska säga som det är. Men det känns annorlunda denna gång. Har aldrig tidigare sett min situation så klart eftersom jag varit en mästare på att dölja mitt missbruk både för mig själv och andra.. Hoppas ditt vägskäl också har kommit. Tänker på dig. KRAM

Jag dricker också sällan, men alltid med katastrofala följder. Kan inte sluta när jag väl tagit ett. Alkoholism skonar ingen. Och utan AA skulle jag inte klara det. Även om jag inte dricker varje dag så är jag ändå en alkoholist, det är jag. Det är befriande att medge det, att erkänna det. Detta är bara mina tankar och de behöver nödvändigtvis inte vara dina :)

Kämpa på, en dag i taget. Hoppa på 24an som den kallas, 24 timmar, en dag i taget. Så tänker jag varje dag. Jag erkänner för mig själv och tänker att "Denna dag skall jag inte ta det första glaset". Sen upprepar jag det varje dag. Och tillslut blir en dag i taget månader, år. Även om jag inte är där ännu.

Kram, Ellen

Ett litet livstecken, kanske?