Senaste kommentarerna i forumet

Ni finns kvar! Trots att jag varit tyst.. fint.

Det har varit fyra omtumlande dygn.
Allt från becksvart mörker i fredags när allt bara stannade.. ingen respons, akut röntgen, total panik i min systers ögon. Evighets väntan.
Till lite mer "vaket" och borttagande av respirator igen..
Ville inte släppa taget om hennes hand men var tvungen att resa hem igår.

Idag, har Törnrosa börjat kommunicera med blinkningar och ena handens fingrar!
Ett litet steg, men galet stort för oss.

Födelsedagen blev en lugn middag hemma hos en annan systerdotter och hennes små.
God mat, ett par glas vin och egentillverkad present och teckning från en treåring.
En sån där som inte föreställer nånting men ändå allt..
Lugn mitt i stormen.

Kramar och tack för alla tankar.

Grattis till 1 år, bra kämpat :-)

...inte lika fint som mg:s. Men ett köpeljus får hon här hemma. Ett nytt i lokalkyrkan i morgon. Får du och din syster ngn vila själva? Nej...nu kilar jag ner och tänder i kyrkan redan ikväll. Intressant med din födelsedag...samma dag som min mammas...kan det vara därför jag alltid varit så "svag" för dig? Den tanken...det flummet får vi ta senare. Nu går jag ner i kyrkan...ingen stor "effort". Har väl två minuter att gå. Men måste skynda då den stänger nio. Kram och hopp! /R

Till ett år, bra gjort!!

från mig oxå! Blir så glad och önskar dig lycka till i fortsättningen ! kram

Jag har förstås berättat för Mullegubben om Törnrosa - vi har upplevt en mycket liknande situation i vår familj och hade då också ett helgonljus. Idag stod han vid köksspisen och smälte ljusstumpar och fyllde på i skalet så ikväll lyser San Pio igen och många kvällar framåt. Hoppas det går åt rätt håll för Törnrosa. Kraft, tålamod och glädjestunder önskar vi er! Kram / mt

gratulationer på födelsedagen! Hoppas det var en fin dag. Kram från mig! / mt

Igår tittade jag på det vitmelerade ljuset i blå skålen, det kommer att lysa kvällar och morgnar hela vårvintern. Det har blivit Törnrosas ljus och skålen kommer att fortsätta påminna mig om henne. Det är lite kvar på botten i San Pios ljus - det står på spiselkransen och jag vågar inte tända det längre utan uppsyn. I tanken ger jag det som är kvar till Törnrosa.

Vilken tung väg ni gått och många utmaningar finns kvar... jag hoppas ni fortsättningsvis ska möta bästa expertis och mycket empati längs vägen. Livet är ofattbart stort. Kram, kram / mt

Obarmhärtigt lidande, men endå denna kamp.
Ni är kämpar, änglar måste se/känna vilken otroligt fina människor som finns och stöttar.
Kramar med stödjande tankar om ett varaktigt uppvaknande!!!

/A

Men hon orkade inte.
Så nu är vi tillbaka i respirator och stukade fattar vi att man ska inte ropa så högt, så snabbt..
Det kommer bli en väldigt lång resa.

Men imorgon ska vi ändå fira födelsedag,
För det är helt sant att man måste leva under tiden.

Tack alla ni fina "ljusbärare" <3

- lämnar en kram och sänder en tanke till dig.

God morgon - till en ny dag när Törnrosa andas och antagligen håller ni på att ta in (igen) vad som hänt och hur livet ser ut. Jag minns hur fint du skrev, att om det här går bra... är allt möjligt. Det är det egentligen varje dag.
Önskar dig och er omkring en fin dag! / mt

Hej igen!

Jag tänkte på en sak gällande att få dåligt samvete för att man tänker på annat när en närstående har det svårt.
Som andra har skrivit så är det mänskligt. Och så det måste vara tänker jag.

Låt oss säga att du tar en olja (ekologisk sesamolja är läkande och lugnande!) och masserar valfri del av hennes kropp. Låt oss säga hennes underben (fötter är underbara men kanske är hon kitslig). Under tiden pratade du om ditt liv, stort som smått, din rädsla för hennes tillstånd, din frustation kring vardagen. Jag är övertygad om att hon hör dig och känner dig. Syftet är att ta kontakt med henne på ett vardagligt sätt. Kanske bra?

När jag tänder ett ljus för henne så tänker jag inte på henne hela tiden. Det är syftet som räknas. Jag tänder ljuset för hennes skull och det brinner i timmar utan att jag lägger ansvaret på mig själv om det brinner eller slocknar. Jag tänker också på annat.

Syftet igen. Du börjar massera hennes henne, men flyter iväg med tankarna, du diskar hemma men tänker på ett föräldramöte. Dessa tankar betyder inte att du inte bryr dig; det är syftet som räknas.

Syftet är det fina. Syftet räcker. Sen att man flyter iväg med andra tankar är helt som det ska vara.

Så diska på, tänk på, var på.
Det gör helt ok tänker jag.

Jag har er i min bön i natt, sen somnar jag.

Hälsar Andas (som har svårt att somna)

jag blir för din skull Nisse, och för min. Du verkar ha varit mycket som jag, vingelpelle hit och dit under många år. Men nu har du lagt ett år bakom dig med "Julmustdiplom" :-) Är väl en bra etikett att sätta när man klarat sig över två jular.
Blir så inspirerad av dig! Det är ju vad forumet är så värdefullt för, att kunna ta rygg på gelikar som kommit längre.
Ha det så bra,
Fenix

till dig ifall du tittar in. Hoppas hälsan går åt rätt håll och att livet blir allt bättre! / mt

..en fin dag, nu kan det bara gå mot ljusare tider...
Tack för att du släppte en bekymmersam börda hos mig, det känns genast lite lättare..
Vi har följt dig dag för dag i tråden, och våra tankar har varit hos dig hela tiden...

/Berra

Och glad! Tankar och energi fortsätter i er riktning, L. Många kramar!/NM

Gläds med dig, har tänkt mycket på er och hoppats.
Kram!

Nu KAN det bara bli bättre, sänder omtänksamma turkramar........

Lång uppförsbacke med rehabilitering.
Men omgiven av mycket kärlek och omtanke kommer det bra.
När ni hunnit en bit på vägen är det ytterst viktigt att man får göra själv .
Då växer man oerhört mycket som människa och självkänsl och självförtroende ökar.

Men det är en bit dit.
Nu är det bara att njuta tillsammans som gäller.

Vad skönt att ovissheten är över.
Du är en kämpe, :-)
Kram/A

alldeles underbart!!! Jag hör. / mt

Hon andas själv!!

hör hon... även om hon kanske inte minns det när hon vaknar till. Din känsla av av skam när du "glömmer" en stund är vanlig och fullständigt normal... Det är bra att vardagslivet smyger sig in och tar sin plats. Det är dit ni ska, alla. Kram, sov gott!

Blir så varm.. av alla ljus och tankar.

Det blir på nåt otäckt vis vardag, det måste bli så.
Jobb. Skola.
Laga mat..
Känner nåt som liknar skam när jag kan "glömma" några minuter.
Men så funkar livet.

På fredag ska krama om och berätta för henne att jag fyller år..
Vi tror att hon hör ibland. Och efteråt får hon kramper.
Glädje? Eller ångest?

Beundrar teamet runt henne. Vilket fantastist arbete dom gör.

brinner ... och brinner. Kram / mt

Tack för att du hörde av dig - men känn inte att du "måste", ta det när du orkar.
Försök ta hand om dig och varandra - det gör ni säkert. Kram, kram / mt