Senaste kommentarerna i forumet

Är hemma. Fått nåt hysteriskt städryck. Allt flyger ut. Barnen får hålla i grejerna..
Antar att man måste pausa. Huvudet rensas samtidigt. Eller så börjar jag bli knäpp.

Nya slangar i lungorna. Status oförändrat.

Hej, hoppas du skriver igen. Mörk eller ljus spelar ingen roll, vill gärna höra hur det är med dig och din familj.

Kramar om!

Och hoppas att det är den läkande sömnen som flickan sover nu. Låt oss veta hur det går, hoppas du får sova lite själv.

Vill bara skicka en kram. Ni finns kvar i mina tankar...du, flickan och din syster. Tände ett nytt ljus för tösen idag i min "lokala" kyrka (har fortfarande ingen tro...men kyrkan var öppen och lite hopp kan inte skada) Uppdatera när du orkar/vill. /R

stilla och vackert i solljuset. / mt

då är det så bra det kan vara i en situation som jag saknar ord för - som antagligen känns både verklig och overklig, som en mardröm ... Jag har tänt ett helgonljus, San Pio är det - jag har varit i liknande situation och råkade då också ha ett sånt ljus. Vi hoppas och ber till alla goda makter. Varma tankar / mt

Vad bra att ni har den biten iaf. Mitt i all väntan. Min erfarenhet av svensk sjukvård är mestadels bra...men jag har ju hört skräckhistorier. Fortsätter att "be" för flickan på mitt eget sätt. Tänker på henne, dig och din syster. Fortsätter att mentalt hålla din hand...samtidigt som jag ser hur trivialt annat runtomkring blir när man tänker på liv och död. /R

Loggar in, loggar ut.
Igen. Och igen.
Då går lite minuter.

Lungorna börjar krångla, annars händer inget.
Så stor säng. Så många slangar..
Också så mycket expertis och empati.

Tänker på er! Hoppas ni fick lite vila inatt. Rapportera när du orkar/vill/hinner. Kramar från din kattskit!

.

operationen gick bra. Hoppas, hoppas... Tack för att du berättar! Önskar er en lugn natt! / mt

Tack för att du berättade. Nu känns det skönare att göra kväll. Hon lever! Förstår ju att all oro inte är över. När vaknar hon? Hur är hon då? Men hon lever! Lilla kvinnan... /R

Operationen gick bra! Kanske ditt ljus..?
Men det är inte över. Nån dag snart måste hon vakna..
Men just nu andas vi.

Tack min fina kattskit ;)

...så hårt jag kan. Läste dina ord inne på rummet. Jag känner det också...det sura hätskna. Men just nu är det ju kattskit känns det som. Tände ett ljus för flickan (och min arbetskamrat G som inte heller mår bra). Bad väl ngnslags bön...tror ju inte att det kan hjälpa...men försöka bör man. Snart är väl operationen över...sen kanske det blir bra...eller inte. Hoppas fortfarande och håller din hand. Med kärlek(hoppas det inte landade fel, men jag tycker ju om dig...du har blivit en vän)/R

bredvid dig i väntrummet. Håller tummarna, din hand och sänder tankar till er och den högre kraften, hoppas det går bra för flickan.

Fortsätt håll...
För nu är det kritiskt. Fem timmar operation.
Ny väntan..

Vill minnas att jag sett dig förr även om jag inte riktigt minns sammanhanget. Våra historier är ganska lika förutom att jag nog tror att jag är/har varit deprimerad och att tabletterna därför varit bra för mig. Men varför fick du dem om du inte var deppig??

Visst är det löjligt när de säger "prova att hålla upp i si & så lång tid"!! Som sagt, om det vore så enkelt skulle jag väl inte vara här???

Det som hjälpte mig var att påbörja en 12-stegsbehandling via en AA-sponsor. För mig tror jag det viktigaste var "överlämningen" - att sluta tänka allt mitt "kan själv". Sluta tro att det bara handlar om den egna viljestyrkan, karaktären, viljan och allt vad det nu är. Att helt enkelt säga till sig själv att "nej, jag klarar inte detta själv, det ligger bortom min egen förmåga".

Det är så himla skönt att slippa vara bakfull - det vill jag aldrig mer uppleva!!

...håller jag dig fortfarande i näven...för vad det är värt. Ingenting i det stora hela. Men jag tänker på dig...och på flickan. Ska nog ta en runda i kyrkan och tända ett ljus för flickan. Katoliker (jag?) tänder inte bara för de döda. Tror inte det hjälper...men kan inte heller skada. Hör av dig! Om du orkar...Kramar/R

och hoppas att det slutar gott. Kram, kram / mt

Hoppas verkligen att det blir en bra utgång på detta, det absolut värsta man kan tänka sig.
Speciellt när det är sköra barn inblandade.
Lider med dig, din syster och era familjer.
Kramar som i slutänden inte hjälper den sköra flickan men kanske ger dig lite stöd/hopp!
Kramar!!!
/A

Jag tror inte jag förstår din vanmakt. Jag har inte varit där...att mista en ung människa. Att maktlöst sitta och se på... Däremot blir jag ledsen...för dig, för henne, för din stackars syster. Att kanske mista ett barn...våran värsta jävla mardröm. Orden räcker liksom inte till...hela jorden roterar känns det som. Allt annat blir futtigt. För vad det är värt så tyckte jag mycket om tsunami-mammans ord som du lånade. Men det räcker inte heller. Jag fortsätter att hoppas att ni får behålla henne. 20 år...när livet ska leka? /R

Har aldrig varit med om nåt värre.
Minuterna känns som dygn..

Men visst ger det perspektiv.
Ett jag kunde leva utan tänker jag nu.

Hon är 20 år. Hel på utsidan sånär som på ett öga.
Men det som inte syns, det är det som går sönder.
Precis som vi som väntar. Maktlösa.

Så jävla deppig jag är jämt på mina inlägg,
men skriva är bra.

För att fly in i något annat vore som en skymf mot både henne och mej själv.

dem tar jag till mig och bevarar. Kämpa vidare... Kram / mt

"Skört är ödet som vi fått oss givet,
Stor vår risk att trampa snett och skeft,
Farligast av allt är livet. Det har ännu ingen överlevt."

Så skrev en mamma i en minnesruna över sina barn som försvann i Tsunamin..
Jag är verkligen ingen blödig typ,
men det där tyckte jag var otroligt enkelt och fint.

Och sant.
Vi kämpar vidare här..

Kanske dom behöver öppna upp i huvudet om hjärnan svullnar för mycket.
Dom är så otroligt duktiga alla läkare och kirurger.
Jag fick huvudet öppnat då hjärnan svullnade och trycket blev för stort.
Man överlever och man repar sig, det tar tid. Himla lång tid, men det går bara viljan finns och man har bra folk omkring sig.
Kramar!
/A