Senaste kommentarerna i forumet

Skönt att du kröp till vårdcentralen...ibland får det ju bli så. Men starkt att inse att man behöver hjälp. Medicinen låter ju så där kul...bra att jag inte fick namnet på den. För visst har du rätt...vem vet vad jag då skulle hitta på? Har själv inlett min andra penicillin behandling på kort tid. Ngt är mkt fel med mitt ena öra. Kan ju låta som en bagatell...men det är det inte. Börjar påverka balansen...jag lallar omkring som ett fyllo fast jag är spiknykter. Dessutom blir jag arg av den ständiga värken. Doktorn säger att det beror på för mkt simning och dessutom har jag tydligen sand i örat? Jaha...men ta ut de då? Nej...det gick ju inte...i öronen ska det inte petas!

Inser ju att detta inte går att jämföra med riktigt depp...men nu fick du den ändå. Kanske krama nästa medmänniska extra hårt för h.n kan ju faktiskt ha en jävla öronvärk ;-).

Julen ja....ser inte heller fram där. Även min första jul på länge som singel. Nu saknar jag ju inte J på samma sätt som du saknar din gubbe...men konstigt blir det. Har själv aldrig sett pointen med julfirandet...jag är ju inte ense med GUD. Men inser att detta ska måste man ta sig igenom eftersom man har skaffat barn. Inte heller ongarna är kristna...varför denna charad? År efter år? Läste i tidningen härom veckan att många skuldsätter sig för att kunna fira denna helg! Jamen så sunt?

Hoppas du slutar spy snart! Att spy en massa och inte ha matlust...låter ju inte som en jättebra kombo. Kram på dig själv! /R

Åh du fina...
Nä.
Det har gått.., dåligt.
Såg mej själv en lång stund i spegeln för ett tag sen och såg någon som inte fixart själv.
Inte alkohol, det är stiltje, utan ett annat erkännande.
Moi är Deprimerad. Tungt ord, men så är det.
Så jag kapitulerade inför medicinsk behandling. Inga namn, vem vet vad du hittar på då ;)

Den lilla bieffekten man får på köpet är mer nedstämdhet, lite okontrollerade kräkningar (mm, så charmigt!).
I början, sen ska det vända.

Jag har försökt på så många sätt men ibland får man bli liten och krypa till korset. Eller Vårdcentralen.
Har INTE gett upp ,men gett efter.

Ältar inte, håller igång, men ingenting är meningsfullt och sovmorgnarna blir längre och längre. Äter för lite.
Varningsklocka som bör tas med respekt.
Tyckte jag, andra gör som dom vill.

Hösten är ok, men julen? Vafan ska man ha den till i år?
Kräkas på?

Är lika cynisk som förr men också lite fascinerad. Om det här kan hända mej så ska jag krama fler människor jag möter.
Nån kan må som jag.

Och du R får den största kramen hela vägen till din Pazzo Circo för att du bryr dej gubbe ;)

Håller med om att man får mycket tid när man inte dricker. Det är ju den tiden som ibland är jobbig, jag går runt i skogenoch pratar högt med mig själv. Verkar nog helt knäpp, en hund kanske skulle vara bra.

..och jag hoppas att du snart mår bättre!/C

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

Tack Dionysos för dina ord och beskrivning! Just som nu beskriver det
vill jag ha det, leva i nuet! Ditt inlägg gick på ett enkelt o rakt sätt direk
in i min impregnerade hjärnan! Får ju sjukt mycke tid nu när man lämnar
bort alkoholen, måste göra mig en lista på vad jag helst vill göra, dricander
utesluter

Ja ska skriva här o jag ska ta mej tusan klara av det!
Ibland kan de bli för mycket, men det blir så isf!

Tjalle, vi sitter tydligen i samma båt du o jag, vi använer ju
dessutom samma piller för att kunna fungera någotsånär efter
"det roliga", fast vi kan väl ta varandra i hand på att det är länge sedan
de var roligt!

Nej, vi kämpar tillsammans nu, eller hur, mot ett bättre liv!!

Nyss hemkommen efter första arbetsdagen efter senaste fyllehelgen. Lyckades någorlunda sova i natt med hjälp av ett och ett halvt sömnpiller. Klev upp straxt före sex. Hela min kropp ville fly men jag stegade trots allt in på min arbetsplats och försökte räta på ryggen.

Med obeskrivbar ångest lyckades jag genomföra arbetsdagen. Situationen på jobbet är mer kaotisk än någonsin och det är ju inte något som har hjälpt till att hålla mig bestående nykter. Jag vet inte hur min närmaste framtid kommer att bli men är också medveten om att ifall jag ska klara detta måste jag vara nykter. Jag har haft nyktra perioder, kortare och längre, och vet hur bra jag mått. Ändå, gång på gång, har man gått i fällan och in i sitt gamla beteende. Jag har många gånger funderat på hur det kan bli så här. Jag har inget bra svar men ibland vill man bara ha tyst på surret i huvudet och då flyger fan i en och man vet att alkoholen ger snabb och effektiv lindring om än bara för en kort period.

Jag är fortfarande skakig i kroppen och levt på mjölk, mer eller mindre, de senaste tre dygnen. Det är tjatigt både för mig själv och min omgivning med alla försök att bli bestående nykter men jag tog ett viktigt steg igår när jag för första gången skrev i detta forum.

Om ni orkar vill jag fortsätta att förmedla mina tankar och min resa mot nykterhet. Jag ösnkar er alla en lugn novemberkväll.
Tjalle

Låter som om du också fått superkrafter! Känner igen mig såväl i din beskrivning. Tack för att du sätter dina ord på mina känslor! De behöver bekräftas och verbaliseras!

Ha en skön och närvarande dag!/NM

...men för att du skall upptäcka detta tror jag det krävs nykterhet.

Jag själv kände som du när alkoholen bitit sig fast i min hjärna. Jag mådde skit och livet var meningslöst - "What´s the point"-tankar varje dag bland all annan ångerjämring som alkholen bidrog med. När jag väl blev nykter återhämtade sig hjärnan sakterliga och vaknade åter till liv. Jag tog mig igenom de första veckorna av nykterhet (de var inte roliga och all fokus var på att inte börja dricka igen) och kroppen och hjärnan återhämtade sig och avgiftades från allt gift - en ny värld öppnade sig :-)

Jag uppskattar nu alla små saker som jag inte visste att jag har saknat. Jag mår bättre i mig själv och således avtar stegvis självfokuseringen och jag får en helt annan förståelse för andra människor och min närmsta omgivning. Allt runt omkring mig blir så att säga nyktert. Småsaker som jag numera uppskattar är banala saker som:
* vakna nykter i sängen och känna sinnesro inför dagen.
* handla i affären en tidig lördagsmorgon (förr låg jag bakfull och väntade på att krogen skulle öppna)
* besöka/prata med min dotter för att jag bryr mig - jag gör inte detta för att jag måste för att det skall vara så, utan för att jag verkligen vill - Jag uppskattar den kärlek/omtanke jag kan ge och som jag får från henne - bara en sådan sak gör livet så jävla härligt!
* ta en promenad i skogen med min gamle far - också detta för att jag vill och inte enbart för att jag måste för att visa för mig själv att jag är en duktig son (märker du skillnaden) - inga måsten utan för att jag vill det och jag vet att min far verkligen uppskattar det och det värmer i mitt hjärta.

Jag inser mer och mer hur allt detta paserat förbi när min hjärna varit ockuperad av alkoholen. Jag har inte varit närvarande - nu är jag närvarande! Denna närvaro, tacksamhet, uppskattning skulle jag aldrig hitta om jag inte varit nykter (för då upptog alkoholen allt detta utrymme).

Låter jävligt mycket halleluja, men jag tror att du kan hitta detta också om du bara ger dig chansen att vara nykter en längre tid (läs en månad eller två). Ge de en chans - vad har du att förlora? Funkar för mig i dagsläget och det blir bara bättre och bättre...

P.S Det där med jobbet tror jag du ska bearbeta och tänka över när du kommit ut ur alkoholdimman - även detta tror jag förändrar ditt tänkande och du kan således se de på ett mer nyktert sätt och ta ett nyktert beslut - bara ett tips från en medmänniska till en annan D.S

Ciao själv konstiga underbara kvinna! Allt väl...hoppas jag? Här är allt sig likt. Vintern närmar sig dock...min avskyvärdaste årstid. Mörkt på morgonen...mörkt på kvällen...även här i F! Det funkar väl för vissa...inte för mig. Jag blir uppriktigt ledsen/urgrävd. Är det den "nya" Dompa? Lessengubben? Jaha...detta blev ju ett muntert inlägg. Ta det som en komplimang...här vågar jag vara mig själv! Men allvar? Hur är det? Bättre på gråtfronten? Har DU börjat försonats med hösten? Kram och en massa annat! /R

Ja vad annars finns där att göra. Tror på dig! /C

Just skivit ett lång inlägg, vips e de borta! Startar på nytt... Tack för era inlägg o att ni orkar bry er!! E det ngn annan som känner att man på ngt sätt gjor sitt? E det självömkan och ett sätt att förneka alkoholens inverkningar?

Jag har (skäms för att säga det), uppnått det jag ville i livet! Villa, fru barn o hund :-)! Har ett jobb jag absolut INTE trivs med, jobbar enbart för lönens skull! Ingen på jobbet skulle någonsin tro att jag innerst inne är den personen jag är! Jag är den som "förgyller" tillvaron för de flesta, så tror jag faktiskt de flesta upplever mig!??

Men livsgnistan e borta! Allt roligt e kopplat till alkoholen, resor, umgänge, helger, mulna regniga dager, dagar med sol, you name it!! Antingen e jag påverkad eller på sin höjd nykter 3 kvällar på raken, fan va destruktivt detta låter!!

Jag har liksom trott att såhär lever de flesta människorna idag, varva ner med A... de e va jag trott!
Har haft en jäkligt guppig väg o fått många knivar i ryggen till att komma där jag är idag (självömkan??), men alltid tagit de röda glasen för att orka!

Är det alkoholen som gjort att jag tänker såhär? Jag vet att livet är mestadels tråkigt, men jag kan på ngt sätt inte acceptera det, jag VILL ha tusen järn i elden, hittar alltid på nåt för att det inte skall bli tråkigt, ( affärer, resor, etc...)

Fordra för mycket av livet???

Jag hoppas du får lite sömn i natt så du orkar kämpa ihop
med mig och alla andra här på forumet. Visst är det en djävulsk
kamp man går igenom, men denna gången måste det bara gå. Jag
vill ju inte trilla dit igen.
Jag tror du kommer att klara av stormötet i morgon, tänk på
dina vänner du har här nu så blir du stark.
Skickar dig en styrkekram
Godnatt
Anel

Hej Anel,

Tack för ditt stöd. Om du visste hur mycket det betyder. Jag antar att jag redan bett om hjälp genom att för första gången skriva här. Jag fortsätter mer än gärna att skriva här även om jag kanske inte alltid har så mycket nytt och meningsfullt att skriva. Jag går gärna den här djävulska kampen tillsammans med dig och andra. Ni, om några, vet vilket helvete man går igenom. Arbetet väntar imorgon och jag känner mig som något katten släpat in. Alkoholen är borta från kroppen sedan någon gång igår lunch men det är ingen tröst just nu. Jag hoppas kunna få sova några timmar ikväll. Börjar dagen med stormöte på jobbet hur det nu ska gå till.
Kram på er alla dryckesbrödrar och systrar.
Tjalle

Hej Tjalle
Har precis läst dina rader. Jag är själv i samma sits, men jag är
kvinna och då skäms man mera tror jag. Håller med dig om att det
blir svårare att komma igen efter ett fall. Tro mig jag vet.
Ångesten är brutal och kan sitta i 10 dagar hos mig, och just då
vill man bara ha lindring A. Försök att härda ut annars be om hjälp.
Vi är så lika vi alkisar, tänker och agerar i stort sett likadant.
Men nu ska jag verkligen hålla mig ifrån alkoholen, har nu varit nykter
11 dagar, det är inte mycket men jag mår bättre och bättre för varje dag.
Försök ta en dag i taget, eller kanske timmar. Alkoholen är djävulen
själv för mig. Fortsätt skriv här. Jag tycker du är strong som tagit
dig hit.
Kram Anel

Har följt forumet från och till under lång tid men aldrig kommit mig för att kommentera eller bli medlem. Just nu är mitt liv ett helvete. Jag lyckades hålla mig nykter nästan fyra månader innan blixten slog ner från klar himmel. Jag har en gedigen erfarenhet och har supit från och till i många år. Har otroligt nog kvar både arbete och fru (vilket är ett under i sig)

Har nu druckit från och till senaste perioden utan att helt falla igenom (med mina mått mätt). Nu i helgen gick det käpprätt åt skogen. Började redan sen fredag eftermiddag och fortsatte sedan enda tills tidig söndagskväll. En total meningslös fylla från början till slut. Det enda syftet var i min förvridna hjärna hur jag skulle se till att ha tillräcklig mängd alkohol innan helgen tog slut.

Det blir värre och värre att börja om på ny kula och jag vet inte om jag orkar mer. Jag har varit så nära flera gånger men det har aldrig gått hela vägen. Ångesten är brutal och självkänslan är negativ. Det är inte utan gråten vill fram så gammal jag är. Jag har så många gånger tänkt skriva något på forumet men aldrig vågat. Känns som man står med byxorna nere och man skäms så innerligt.

Jag inser att denna resa klarar jag inte ensam och var tvungen att dela med mig av min ångest. Det är inte lätt att ta första steget men bara vetskapen om att det kanske finns någon eller några som kan ge sitt stöd skulle kännas fantastiskt. Just nu orkar jag inte skriva mer men jag vill så gärna fortsätta att skriva här (om jag törs.....)

Vad snackar du om?
-största losern........

Om jag säger såhär, vi ALLA vet hur du känner dig. Vi ALLA har varit där.
Det svåra är inte att SLUTA, det svåra är att INTE börja igen. Att inte ta första glaset.
Som jag har slutat genom åren
Börja med att räkna. Antal dagar i sträck du varit nykter. Min räkneremsa är såhär:

9-14-20-3

Först var jag nykter nio dagar, sedan drack jag, sedan var jag nykter 14 dagar men klarade inte två helger på raken.
Sedan drack jag.
Nästa gång var jag nykter i 20 dagar innan jag trillade dit.

Jag har inte klarat tre helger på rad. Men jag kämpar på....... Skam den som ger sig.
Nu min tredje dag, fast nu tackar jag ängeln Maria42

Du vet att hålla sig nykter är som att lära sig gå.
Det är vingligt i början och det är lätt att trilla. Men ju längre tiden går ju bättre blir balansen.
Fast när man senare trillar blir vurporna för det mesta hårdare.

Men Snoopy, du är exakt som VI ALLA här inne.
Påt igen bara gubben........
/A

Snälla stanna kvar så hjälps vi åt. Ge inte upp. Det är jobbigast
första veckan. Jag vet det är bara några veckor sedan jag hade mitt
senaste återfall. och det har varit många och kommer kanske att bli
fler. Men jag vill inte som det känns nu. Jag kallar det svarta hålet
och det är precis vad det är för mig. Kan helt enkelt inte sluta när
jag börjat. Sista gången fick jag sån abstinens att min man fick köra
upp mig till psykakuten och nu har jag bestämt aldrig mer dit. Blev full-
proppad med Stesolid för att jag hade såna skakningar, jag var ett vrak
helt enkelt. Hade inte ätit något bara plockat runt lite i maten. Det
var ju viktigare med vin just då. Nu mår jag ganska bra, men visst
finns tankarna på alkohol.
Ta en liten stund i taget.
Är med dig i tanken. Vi har bara denna stund på jorden. Visst
faan kan vi ha kul utan alkohol
Anel

... kämpa på - du är på rätt väg... du tänker på att du borde göra något åt ditt drickande och är medveten att du har ett problem, men jag anser inte att du riktigt tar det på allvar och är fullständigt beredd på att gå hela vägen! Du måste vara helt ärlig, släppa bekvämlighet och förändra saker!

Exempelvis steg som:
* Ingen alkohol hemma
* Gå inte ut på krogen - gör något annat eller håll dig hemma - frestelser måste du hålla dig ifrån i dagsläget. Var beredd på att ha tråkigt för att komma över de första veckorna av nykterhet
* Berätta för dina nära och kära att du avstår alkohol - behöver inte berätta hela problematiken, men att du inte från och med nu nyttjar alkohol (säg vit månad om det känns lättare), berätta för lokalkrogen, dryckeskompisar m.m. (om dom inte accepterar det så har de själv troligtvis problem med alkohol) - försök att stänga alla bakdörrar!
* När suget kommer - var förberedd (en lapp, spela en film i huvudet) på att tänka hela vägen vilka konsekvenster de kommer ge, rus för en stund=positivt, men allt negativt -> bakfull, dålig sömn, otrolig ångest, depression m.m. = är det värt det? Svar=NEJ!

Tänk efter varför du inte klarade de den senaste gången och undvik liknande situation! Ändra beteende och miljö. Överväg att be om hjälp - behandling, AA, Antabus - lämna över makten till andra som bevisligen har trampat stigen innan dig för att finna nykterhet.

Att klara att bli nykter själv är inte lätt! - Jag klarade det inte själv och klarar det inte själv - var ödmjuk, svälj stoltheten och ta emot hjälp om du inte lyckas själv. Det finns en väg för oss alla!

Hoppas detta stimulerar dig och inte får dig att tänka att det är omöjligt - omöjligt är det enbart för de som inte inser sitt problem, men det har du - alltså är du på rätt väg...

Jag förstår hur du känner. Jag skrev inget alls här för jag kände att jag inte kunder skriva att jag varit nykter en enda helg. Men så länge ambitionen finns så är det värt att ändå fortsätta läsa, och skriva om man vill. Försök att tänka en dag i taget, kommer det jobbiga tankar i huvudet försök kasta bort dem. Det är värt att sluta dricka, snälla försök igen.

Lyckades inte vara nykter denna helgen heller! Träffade goda vänner
och då blev trycket för stort att tacka nej! Så jag vet inte ens vad/om jag
täcks skriva här mer! E nog största loosern på detta forum iaf,
som inte ens klarar av att vara nykter en enda helg!

Kramar från Sommar som kämpar varje dag med duktighet, jobbstress och allt det du beskriver. Livet är tufft, men häng kvar här så klarar vi resan tillsammans! Jag tänker många gånger att jag inte har något att skriva men sedan när jag kommer in hit så hittar jag alltid något nytt och tänkvärt som ger mig kraft att orka.

till dig TP! Hoppas du har det bra. Kram / mt

Ju mer tiden går, påt igen bara, det är en guppig väg.
Var inte deppig, du är mänsklig.
Vi är här och är med dig.
Jag är med dig, nu kör vi!
Nog med självömkan det har inte hjälpt någon.
Du fixar detta, JAG VET DET!
Jag tror på dig!
/A

Tack! Mår mentalt dåligt, trodde jag skulle fixa det denna gång! Vägrar ge upp, känns mentalt igen som ett jättenederlag! Tungt att igen peppa sig själv! Hoppas kunna skriva ngt positivt här så småningom! Fattar inte, tänk att efter att ha tagit beslutet att sluta, står man o häller i sig Jäger direkt ur flaskan, precis som om man aldrig funderat över sitt drickande! Några positiva känslor under den kvällen?? Krediteringen jag fick var att jag igen befinner mig långt under isen!!