Senaste kommentarerna i forumet

Hänger du med eller avklarades helgen utan några problem?
Du vet, det är ok att falla ur sadeln ibland. Och det bästa, vi härinne har inga fördömmande pekpinnar eller ord.
Vi vet..............
Det kan vara allt som behövs. Stå på dig, lycka till i ditt arbete med dig själv!
Yiiihaaaa cowboy, upp i galopp!
//A

jag kände likadant. de få gånger jag hade bestämt mig för att försöka låta bli så kröp det i kroppen. vanan att dricka fredag och lördag gjorde sig påmind och jag gick runt och kände mig fruktansvärt rastlös.

jag vet inte riktigt vad det var som gjorde att jag nu har lyckats (fjärde nyktra helgen bakom mig nu). men en stor bidragande orsak var att jag ringde alkohollinjen, han som jag pratade med lyckades peppa mig rejält! jag hade nämligen fortfarande inte riktigt bestämt mig när jag ringde den fredagen. testa!

vanligtvis hade jag suttit nu på jobbet och varit rejält ångestfylld och smådeprimerad. allt brukade kännas skit söndag, måndag och tisdag. Nu sitter jag här och det är som en vilken vanlig dag som helst! så skönt!

Tankarna snurrar kring alkoholen hela tiden! Har inte lagt märke till det tidigare, hur mycket som kretsar kring den. Nu märker jag hur fast jag är, hur skall jag lyckas, det ska gå, det måste helt enkelt gå!!

"Har inte inhandlat något till helgen, ok, det känns "tomt" på nåt sätt men jag har kanske till slut"

bra jobbat! :) se till att uppehålla dig med något roligt om det börjar kännas tomt. laga mat, kolla på film, gå ut och gå, etc. det kan bli tungt annars om man går runt rastlös ... lycka till!

läst i din tråd.
Undrar hur det går för dig. Önskar dig styrka...
Tilde

Tack före välkommnandet och era ord! Ja, det är hemskt när man får sakerna svart på vitt! Minst 3000 gånger berusad, det är brutalt!! Även jag dras med ångest, oro, dålig mage, sömnbesvär, magbesvär etc... Alltid slagit bort tanken tidigare om det är pga alkoholen, inte velat tänka så, fast jag innerst inne vet att det är så! Äter även "lyckopiller" sedan ett flertal år tillbaka och trots det inte slutat med mitt drickande!
Även sömnmedicin använder jag de kvällar jag INTE dricker! För jävligt rent ut sagt när man printar ner det såhär!

Har inte inhandlat något till helgen, ok, det känns "tomt" på nåt sätt men jag har kanske till slut
kommit till insikt att alkoholen inte är någon trevlig kompis längre, han har börjat sparka på mig som däckat redan för länge sedan!

Att spela filmen till slut, det är ett bra tänk!!

din story påminner mycket om min. har under de senaste 10 åren (minst) druckit mig berusad (dock ej stupfull) i princip varje fredag och lördag. det "funkade" i början när jag var ung men under de senaste åren har jag fått mer och mer ångest/oro/deppighetskänslor av alkoholen till den grad att jag har börjat dra mig bort från människor, trott att jag lidit av dustymi, etc.

för 1.5 år sedan började jag fundera över om det kunde bero på alkoholen (ingen har påpekat att jag har druckit för mycket förmodligen eftersom jag alltid sköter mig och sällan blir bakis). var väldigt sugen på att pröva en vit period men det rann ut i sanden. gjorde ett halvtaskigt försök där jag lyckades forcera mig genom en helg samtidigt som jag tyckte att det var skittråkigt utan helg-ölen. mer än så blev det inte den gången.

vetskapen om att det kan bero på alkoholen låg dock kvar i min tankar och nu, nästan 1.5 år senare, gjorde jag slag i saken och har tre stycken nyktra helger bakom mig och ser fram emot en fjärde nykter helg! jag mår MYCKET bättre nu! ångesten, oron och deppighetskänslorna är borta, är piggare och har mycket lättare att handskas med min omgivning, både människor och situationer. Jag har förvånat mig själv på många olika sätt.

Om vill du läsa mer om min story, fördelarna, etc, så hittar du tråden här: https://www.alkoholhjalpen.se/forum/forandra-sitt-drickande/6372

ett tips är att idag, innan det blir helg, ringa alkoholhjälpen. jag gjorde det den fredagen när jag kände att "nu kommer det ännu en helg och nu MÅSTE jag pröva!". De är otroligt duktiga och vänliga. Killen jag fick prata med lyckades på något sätt peppa mig oerhört! Den helgen blev min första frivilliga nyktra helg på länge. Och det som var det bästa med den var att jag inte saknade ölen alls!

Det är jobbigast i början men det blir lättare med tiden. Var beredd på några jobbiga kvällar och nätter när giftet ska ut ur systemet - men du kommer att klara dig och det kommer att vara värt det.

Om du supit 3 dagari veckan i 20 år har du varit onykter ca 3000 gånger. Du väljer om det blir 3000 till eller om du ska pröva något nytt.

Hör gärna av dig om det är något du tror att jag eller någon annan kan hjälpa dig med!

/H

Kasta av dig den där gojjan, den är ingen riktig kompis, det är din alkoholdjävul som talar!

Ett tips är att "spela hela filmen ut". Såhär: "men vi har ju planerat det här!", "Ok, jag dricker ett glas" vad händer sedan då? vill du ha ett glas till? "nej, det räcker med ett" säger du då. Men gör det det? Brukar det räcka med ett? Nehej, du tar ett glas till. Och sen då, hur brukar det se ut sen? Osv osv ända tills slutet. Slutet på min film brukar vara att jag ser mig själv ligga på soffan den där gången när vi var på ett fint ställe vid havet och de andra var ute och lekte på klipporna i solskenet och jag bara låg inne och "hade ont i magen" och var så himla sjuk.

Håller tummarna att du är på väg åt rätt håll!

Har skrivit lite personliga tankar på FB. Här skriver jag bara; Hoppas att du har det någorlunda bra...trots tårar. Kram och allt/R

Tänkte kolla brorsan och då hade mt redan hunnit före. Du inser väl att du saknas TP? Även jag hoppas att det går åt rätt håll. Att du får vettig hjälp nu till slut. Vi finns här och på FB. Morgonmachokram /R

i tidiga morgontimmen. Hoppas att du har det skapligt trots höstmörkret och att det går framåt med hälsan. Fortsätt-krya-på-dig-hälsning med kram! / mt

Skara med utvalda partymänniskor. Vi alla har en sak gemensamt, vi vill få till en förändring.
Som du säkert vet om så är det inte svårt att sluta. Vissa gör det nog 7 dagar i veckan, det svåra är att inte börja.
Ta inte första glaset. Thats it, thats the shit.
Inga stora mål rekomenderas, inte att ALDRIG mer skall jag ta en droppe till.
Nä, tänk..... Idag skall det bli en nykter dag. Idag vill jag inte, idag SKALL jag inte.
Och om det går bra kanske även inte imorgon också.

Den är rätt gropig denna bräckliga väg, lätt att falla ut ur sadeln.
Men i wärsta cowboysar anda så på´t igen!
Upp i sadeln. Du är i gott sälskap.
Läs läs läs de olika trådarna och du kommer finna DIN historia flera gånger om. Samma problematik osv.
Vissa har det lite brantare på deras stig, men endock.
Vi sitter i samma båt.
Wälkommen!!!!!!!
Grattis till din insikt.
Du skall veta att du INTE är ensam, det blåser på toppen, men du ÄR inte själv.
//A

Tänker på dig...och hoppas att det åtminstone känns liiite bättre idag. Att gråten har gjort "nytta"...om du förstår vad jag menar. En Godnatt kram får du! /R

mt skriver klokt. Det finns inga genvägar... bara låt det komma. Och om att "Sorgen är kärlekens pris"...både vackert och ofrånkomligt sant. Stark är du som inte tar till våran vanliga tröst. En långpromenad är heller inte fel. Men din lät som den skulle kunna sluta i skoskav :-) Det sista du behöver. Hoppas du får lite ro ikväll iaf... och om inte. Ja då vilar du imorgon på dagen istället. Man behöver inte alltid göra rätt för sig. Men man ska försöka göra det rätta för sig. Tänker på dig och på mt idag...att livet ska behöva göra så djävla ont! /R

är ett arbete, precis som ordet säger. Arbetsamt arbete. För att sorgesår ska läkas på djupet måste man gå rakt igenom - det finns knappast genvägar och det lönar sig inte att fly smärtan och gå runtom... som att dränka sorgen. Typ:)

Att gå är bra mot det mesta - det säger både erfarenheten och forskningen. Att ha en riktning är inte fel:)

Kram / mt

Tack.

Sorgearbete är tydligen ingen lek. Skulle vara väldigt lätt att trilla ner i nåt vidrigt vinande, men då kostar det för mycket.

Kanske ska ge mej ut på en långpromenad.
Till Italien typ..

Det är bra, gråten vill ut. Jag tror att den renar. Den klumpiga karlsloken här ovan har i övrigt redan sagt det jag tycker passar nu (tänk om alla karlslokar kunde tänka och dessutom formulera sådana ord och tankar säger jag :-)

Någon liten människa är du verkligen inte, men du kanske känner dig väldigt liten...det är en stor skillnad. Fattar att det är tufft...men det kanske även kan vara lite befriande. All gråten menar jag...den har ju funnits där inne och ut ska det ju förr eller senare. Både tårar och sorg. Du har haft ett tufft år då du dessutom har fått agera klanhuvud samtidigt som du kämpat med allt praktiskt. Sorgen har inte hunnit få ta plats eftersom ngn (du!) måste fixa allt praktiskt. Är det då konstigt om det brister ibland? Jag tycker inte det...och du med din intelligens förstår ju samma sak.

Därmed inte sagt att det är trevligt att vara så ledsen. Men tillåt dig det och ta hjälp om du känner att det blir för mycket. Om du har möjlighet så sjukskriv dig och vårda dig själv i ett par dagar. Att vara sanslöst sorgsen är också ett slags sjukdomstillstånd. Jag menar inte att du ska ligga hemma och gråta ännu mer utan kanske försöka tvinga ut dig i naturen (Om det inte regnar, ingen ska behöva gå ut i regn) som faktiskt har ngn slags läkande kraft. Det låter flummigt...men jag tror att det kan hjälpa. Lite vin kan också känns som en tröst...men tyvärr är det ju bara de första glasen...sen blir man ännu ledsnare. Men du VET det...jag bara påminner.

Tyvärr har jag inte mkt till tröst att komma med. Jag är en klumpig karlslok...eller vad jag menar är att de ord som man skulle vilja få ut...landar bara i floskler. Vad jag skulle vilja göra är att hålla om dig och låta dig snora ner min tröja. Nu kan jag bara repetera att det kommer att bli bättre. Men framför allt vill jag att du ska veta att du duger. Du mer än duger. Unna dig tid. Jag tycker om dig väldigt mycket! Väldigt! /R

lessenfrun - även om jag verkligen inser och förstår att din sorg och förlust är något helt annat min. Det känns ändå som en tröst att veta att jag inte är den enda som gråter... och inte du är den enda. Kanske det är med dina tårar som jag tror att det är med mina - att de renar sinnet och kanske också gamla sår. Många gånger har jag citerat rader av en vän som inte orkade leva sitt liv: Gråt min vän för det hör livet till... Och så är det. Sorgen är kärlekens pris. Tungt att sakna och sörja men ofrånkomligt om vi älskat... och älskar. Kram i tidigaste timmen. / mt

Jag tror inte jag gråtit så mycket någonsin som jag gör nu..
Allt kom ikapp. Så! Pang på...

Är en väldigt liten människa..

Ingen TP :(. Ditt beslut...respekterar det. Men saknar dig. Undra hur du har det? Du skriver att det sakta men säkert går framåt. Bra! Önskar dig en trevlig helg. Vare sig det blir med eller utan grabbarna! Vi finns här när du är redo! /R

Då var hon avis! Tvärsäkert uttalande från en man som tror sig veta hur avskydda smala kvinnor kan bli av sina medsystrar ;-). Just nu ler jag inte alls...i detta världens-mest-uppkopplade-land...har jag sjukt långsam uppkoppling. Så jag ger mig, ska basta och äta. En helt ogullig Godnatt kram E! /R

Fast det är rätt långsökt med Vickan...
Och det var ingen "han" som sa det, det var ett rätt champagneosande brutta..

(o Daniel var på mitt jobb för ett halvår sen..inte en chans att du ler så mycket, konstant, som han R. Thank god..)

Ha ha, ja ni, nån gång, i en annan värld kanske.. :)