Senaste kommentarerna i forumet

Ella E! Hur är det med dig? Länge sedan du skrev. Hoppas allt är bra med dig och barnen dina och att livet utan gubben börjar bli lite mer vana nu. Hör av dig om du vill/orkar. Behöver ett gott skratt! Allvar; Jag behöver verkligen en gott skratt! En Godmorgon kram! /R

Jag känner mig så ledsen TP när jag läser dina rader. Du betyder mkt för mig. Att veta att du mår som du mår...gör ont. Som du ser så är jag fortfarande självisk. Jag är ledsen...men hallå? Skitsamma, vad jag känner. Dett handlar om dig; mt skriver klokt. Samma önskar jag dig; Att hälsan vänder, att orken kommer tillbaka. Framför allt hoppas jag att du har några glädjepunker kvar i livet. Att sönerna finns där.

Var mkt rädd om dig TP. Du ska veta att även du finns i mina tankar. Det fösta jag kollar när jag går in på forum är om där finns ngt livstecken från dig. Så jag blev lite lättad av att du hörde av dig. Men du ska inte känna att du "måste" skriva bara för att vi saknar dig. Utan fokusera på ditt. Vi finns här ifall det vänder, ifall du orkar. Håller dig hårt som satan! /R

- alltid fint att höra av dig. Hoppas att det vänder med din hälsa och att ljuset hittar fram till ditt liv igen - eller att du hittar ljuset! Kram / mt

Jag finns här, jag lever fortfarande....men vet faktiskt
inte hur länge.....Kroppens funktioner slutar fungera en efter
en..... Vill bara att ni här inne som jag haft en nära
relation till ska veta att jag är så tacksam för all värme, kloka
ord och den kärlek ni gett mig!!!!

Ni finns i mina tankar varje dag. Förlåt för att jag lämnat
er...men orken är borta.

Kramar och så mycket kärlek från eran TP

Där har din Stigsdotters vän hittat ett bra argument för det fina med att motionera.
Kunde inte ha sagt det bättre själv! (Hitta känslan och flyta fram, tänka och rensa tankar)
Jag tror att det är lite av den tron känslan man har trängt sig när man tar till flaskan. Skillnaden är att flaskan inte funkar men det gör skidspåret mm.

//Paron//

Du gör mej alltid munter R,
oroa dej inte ;)

Kram

Jag hoppas att jag också har supit färdigt nu, jag mår så jävla jävla dåligt. Tror inte mitt psyke klarar fler smällar nu. Jag har läst en tid på forumet, och jag vill tacka för alla goda insikter som har delats. Tyvärr har jag inte lyckats ta till vara på dom. Har precis kommit hem från jobbet, lyckats uthärda shefens genomskådande blickar. Ligger och gömmer mig i min soffa, försöker komma på hur jag ska reda ut skiten jag ställer till med då jag dricker... det går inte så bra. Har supit mig för trög för det... jaja dag 1 idag iaf.

Det finns ingen annan i din omgivning mer än en annan nykter alkoholist som vet hur du känner dig.INGEN annan vet hur du känner dig.Känn dig stolt Nisse

På nyårsdagen,satt jag som vanligt med en billig baginbox,ett surt helvete som jag har glömt namnet på.Vid det här laget hade jag så gott som dagligen i 5 år druckit någon form av alkohol.För varje glas så flög mina tankar omkring som bomulstussar i huvet,Det här är inte bra,Det här är inte bra,DET HÄR ÄR INTE BRA.Det bara ekade i skallen och ångesten blev bara värre och värre.När jag hade druckit upp hela boxen(4flaskor)så hände ingenting,jag blev inte full.Då blev jag rädd,riktigt rädd,och tänkte,NU DÖR JAG.I det ögonblicket bestämde jag mig för att ,nu JÄVLAR får det vara NOG.Dagen efter kontaktade jag en alkoholsamordnare i kommunen (som själv är nykter alkoholist).Det var skakigt och jobbigt att ringa det där skämmiga samtalet och kaputilera inför faktumet att jag Är FAAN I MIG ALKOHOLIST,något som jag hade förnekat alla dessa år.Efter ett par dagar med samtal kom jag iväg på ett AA-möte.Det är nu snart 9 år sedan och jag har varit nykter sedan den där nyårsdagen.Många gånger har jag frågat,varför det bara gick att sluta sådär tvärt.Svaret jag alltid får är:-Du hade nog supit färdigt.Och det hoppas jag verkligen att så är fallet.Det bästa är att inte ta första glaset.Och till alla er som inte har supit färdigt.Gör det och ta första steget,ERKÄNN ATT DU ÄR ALKOHOLIST OCH SÖK HJÄLP.När du har varit nykter ett tag så kommer du att vara stolt över dig själv att du vågade ta det där första steget och erkänna att du är alkoholist.Och det för all tid och evighet.Därför måste du påminna dig själv hela tiden att du är alkoholist.Ett bra sätt är att umgås med andra nyktra alkoholister genom att gå på olika former av möten.
Ha ett bra nyktert liv Hälsar Kaeru.

Grattis till dina 9 månader! Det är ju faktiskt så lång tid en graviditet tar, så nu har du förhoppningsvis fötts som en ny människa.:)

Sims

till dina 9 månader :-)

till dina 9 månader! Värmer att se när människor klarar det!
Det inger ett stort hopp, för oss som börjat resan/ trollis

9 månader nu utan alkohol, det är det bästa beslut jag tagit.
Ibland får man flashbacks av hur man drack tidigare, hur destruktivt jag drack redan i unga år.
En släkting pratar om att åka på språkresa till England, kommer ihåg när jag var där när jag var 16 år.
Det blev mycket festande och för mig slutade det nästan alltid med att jag blev redlöst full.
Tänk så många fester jag missat bara för att jag hällde i mig spriten för snabbt och somnade/spydde. Trodde då att jag tålde mindre än andra men det vara snarare för att jag drack för snabbt.
Men nu får jag förhoppningsvis se fram mot många nyktra år.

Om jag bara kommer ihåg.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Ja men så är det ju. Vardagslivet är skittrist mellan varven. Då måste man antingen ta ett glas (nu är jag INTE ironisk) eller tvinga sig själv till att göra ngt annorlunda. Det behöver inte vara stort har jag märkt...bara ngt nytt. Dessutom kan man skita i mkt. Hemmet behöver inte se ut som i inredningsmagasinen. Tvätten behöver inte alltid vara ren. Själv har jag anmält mig till en spanskkurs...nu djävlar ska gubbfan förkovras. Låter ju inte så där helspännade...men i mitt fall är vad som helst bättre än att hamna framför tv:n. Där var min whiskyfälla...slötitta, tycka synd om mig själv...och dricka. Jo, jo....det här blev ju ett muntert inlägg. Kram till dig - gladfröken /R

Ja...där kom det. Såg att mt använde det...låter ju helknäppt att säga så om ngn man inte träffat irl. Men det är så jag känner...alltså får det stå kvar. Jag hoppas att du läser här även om du inte vill skriva. Min innersta (?) önskan är jag att du totar ner ngt. Som alla andra så kan jag inte ngt annat än respektera ditt beslut...om att sluta skriva. Men jag VILL INTE! Jag vill ha dig kvar i mitt liv. Nu var jag självisk och kanske en smula elak...men du fattas mig!

Samtidigt förstår jag att du mår dåligt just nu...och att det är ditt välbefinnande som räknas. Men du fattas mig ändå! Humorn, intellektekt, tutti!
Hoppas du ser detta och kommer tillbaka...jag vet ju att jag inte är den enda på forum som saknar dig . Piacere/R

Jag förtsår tänket; Att sluta skriva...vad tjänar det till? Kanske nada för dig...men det hjälpte mig...att veta att du fanns fär ute. Min bror....en man i typ mina år...ngn slags vän (som så många påpekar), men vill du inte så ska du inte. Kram brorsan/+++ R

Jag tror inte att du tappar focus för att tårarna rinner. Själva "platsen" spelar ingen roll, utan jag tror att det har med intensionen att göra..
Om du läser här TP, så ge oss gärna ett livstecken!
kram trollis

....lätt för mig att göra som ska ut på alldeles egen resa snart! Men, håller med, vardagen är trist ibland. Men jag säger ju till ungarna att det kan inte vara roligt jämt, hitta på något ute istället för att sitta här och gnälla över vad tråkigt ni har det! Att ha tråkigt är bra för kreativiteten.

En vän beskrev idag hur hon saknade känslan vid skidåkning: när man åker i lagom takt på längden, det är tyst i skogen, man hör sina egna ljud, man behöver inte tänka på att röra kroppen det sköter den automatiskt och hjärnan bara töms och man kan släppa in nya tankar... lite som meditation. Det lät så skönt på något sätt!

Förlåt! Han bor i Småland. Blandar ihop Skåne och Småland av nån anledning. Har suttit här och försökt sända positiva tankar, men känslomänniska som jag är rinner dom förbannade tårarna hela tiden, så jag tappar fokus..

Idag är ingen rolig dag,idag när man tappat bort en vän :(

Får givetvis hänga på.. Känns som att ju fler positiva tankar desto bättre! (inget knäböjande behövs!)
kram trollis

Ja, vi gör det tillsammans för TP! kram!

Känner som du! Är inte heller religiös, men tror ändå att det här med böner /positiva tankar fungerar!
Speciellt, sedan jag läst en bok som heter "Fältet"..
Kalla det "bön", önskan, "distanshealing" eller vad du vill, jag hänger på!
trollet

Så skört livet är. När jag kom tillbaka till den här tråden efter att ha fullkomligt struntat i mina alkoholproblem i två år och sabbat hela min tillvaro fanns Tvåbarnspappan kvar. Jag blev glad/ledsen över att få träffa en vän igen. Han hade kämpat emot sina alkoholproblem och fixat det så bra, men är nu istället sjuk. Han slutar skriva nu för att han inte orkar mer. Det är så synd att han inte vill söka sitt stöd hos oss. Ville ju så gärna vara ett stöd till den fina människan, men jag förstår honom. Vi kämpar ju fortfarande med alkoholen, men nu har han andra problem och behöver kanske söka stöd bland människor i samma situation som han och inte höra detta prat om alkoholen hela tiden. Jag förstår, men jag blir så ledsen när jag tänker på att han sitter där nere i Skåne någonstans alldeles slut över allt elände. Det gör mig så ont!

Tvåbarnspappan: om du läser detta, så vill jag att du ska veta att jag kommer att tänka på dig för alltid och önskar så att du kunde höra av dig hur det går för dig. Ärligt talat är jag inte religiös på det sättet, men jag ska sätta mig och be för dig. Jag ska be att kosmos, eller vad det är hjälper dig!!!

Sänder all styrka till dig./Kram sims

Visst kan livet tyckas extra trist, när man kommit ur vinångornas värld.
Och kanske är det just den här delen av livet vi undvikit?
Kanske måste vi lära oss att "ha tråkigt" också, för att kunna uppskatta de små sakerna i livet?
Jag tror, att om man ständigt kräver en "guldkant" på tillvaron (i form av det där vinglaset, som belöning)så slutar man att uppskatta själva livet..
Kände själv, att det numera är lätt att känna sig uttråkad och rastlös. Förr hade jag bara sett till att ha handlat och uträttat allt som hade med bilkörning att göra, sedan hade jag satt igång med någon "lyxmiddag", för att kunna ta ett glas vin(först till matlagningen och senare till maten)
Aldrig knöfull, utan bara lagom så att rosédimmorna skymde sikten till dammråttorna och gårdagens disk..
Skönt att du inte är lessen längre. Hoppas att du kan känna uppriktig glädje också, även om det kanske blir över de små sakerna här i livet..
trollis

Jag är inte lessen längre.
Med det inte sagt att jag är glad.
Jag är påväg. Lite läskigt..

Det händer dråpliga grejer ibland och det är helt ok, för nu är det rosas säsong för länge sen över och jag har inte flytt till nån annan färg ;)
Det går bra att vara lite jurist, mäklare, homestylare,snickare, bankman, mamma, ja åsåå det sköta "riktiga" jobbet utan drogen.

Men seriöst,
det är lite trist.
O nu är jag bara ärlig, inte nedlåtande, det ÄR trist.