Senaste kommentarerna i forumet

Hej på er alla. Jag har sökt ett forum där jag kan finna hjälp när jag känner mig "down"! Hoppas jag äntligen har kommit rätt?

Alkoholist eller inte alkoholist, så är vi alla individer.
Tycker det är synd att du gör ett sådant personangrepp. Men inser att du har haft
det tufft och förmodligen skulle behöva en hel del
hjälp själv.
Att skriva som du gjorde till mig leder inte till
något direkt konstruktivt. Du vet inge
t om mitt liv,
lika lite som jag vet om ditt, förutom det faktum då
att du är en bitter människa. Kanske med all rätt.

Jag försöker göra något åt min situation, gör du?

Jag har alkoholproblem, och det är åt helvete.
Finns inget snack om saken. Men jag är inte din
pappa.

Försök istället skriva med dem i detta forum som
har samma erfarenhet som du. Det kanske får dig att må bättre!

Är ändå glad att det va just till mig du skrev, för det
kunde ju varit någon som tog riktigt illa vid sig.

ääFörmodar att du inte är så gammal, så försök att
vända på ditt liv till något bra. Bitterheten kommer
äta upp dig inifrån.

Antingen så väljer du att se det jag skrivit som
välmening och ett gott råd. Om du nu kan ta det
från en fet alkoliserad nolla. Eller så fortsätter du
att leva ett lika destruktivt liv som en alkolist.

Utan ironi! Mvh TP

Att ta till våld eller uppmana till våld löser inga problem.. Skulle det vara en veklighet,( att alkoholister över en natt t.ex. skulle vakna med blått hår..) så skulle många bli förvånade över antalet människor, som har alkoholproblem och som trots detta fungerar hyggligt i vårt samhälle!
Det går i många fall inte se VEM som är alkoholist eller har missbruksproblem.
Oftast är det bara de väldigt grava missbrukarna vi ser ute i samhället. Många har både jobb och familj. Ibland har de t.om. förvånansvärt höga poster i samhället och är dessutom respekterade i sin proffesion.
Jag kan förstå, att förtvivlan, besvikelse och vanmakt gör att man blir arg, bitter och hatisk, men hatet skadar bara dig själv!

Det står dig fritt att tycka att människor som dricker för mycket inte kan förändras till det bättre. Det låter som att det är den erfarenhet du har. Nog har man rätt att vara arg och ledsen när andra har betett sig illa. I synnerhet om det är ens föräldrar. Samtidigt har jag svårt att förstå varför du vill delta i ett diskussionsforum om du inte tycker det borde finnas och du inte tror att det kan hjälpa någon?

Ett par fakta om alkoholberoende / alkoholism:
Trots att det har man har forskat på det i många år så har man inte kunnat visa att personer som dricker för mycket eller är alkoholister är psykologiskt annorlunda än andra när det gäller att ljuga, skämmas eller inse sina egna brister.

De stora majoriteten människor som någon gång har uppfyllt kriterierna för att räknas som alkoholberoende slutar. Många slutar på egen hand och för att dom själva vill det.

Det ska vara så fritt som möjligt att diskutera här och dela med sig av sina egna upplevelser och åsikter. Alkoholhjälpen är till för att människor ska kunna hitta stöd för att förändras. Därför skulle jag önska att du inte hoppar på andra användare eller talar om för dem att de inte kan förändras. Att uppmana till våld är inte ok, i synnerhet eftersom du menar att man inte ska tolka det du skriver som skoj. Därför har jag tagit bort delar av ditt meddelande.

/magnus
alkoholhjälpen

"Bota varje alkoholist med en kula." Jaha, det var tufft besked och naturligtvis helt felaktigt. Man kan förstås resonera som du, men det är att förenkla verkligheten. Visst kan man använda en kula, men det blir inget bra samhälle. Det blir i så fall många som kan tänkas bli skjutna förutom alkoholister, såsom knarkare, socialbidragstagare, fetknoppar, politiker, zigenare, journalister, kommunister, sverigedemokrater, fattiga, sjuka, fula etc. etc. Listan kan göras nästan oändlig och bli ännu längre än de listor Hitler och Stalin förmodligen hade.

Alkoholister kan bli nyktra och sålunda fungera precis som alla andra. En del av det du skriver håller jag med om, exempelvis att alkoholister alltid väljer drickat i första hand och att de hänsynslöst skadar sina nära och kära med sitt beteende.

Själv har jag slutat att dricka sedan några månader och det går utmärkt. Suget är borta och min familj och jag själv är nöjda och mår bra. Visserligen var (är) jag nog ingen hard core-alkis, men tillräckligt för att det skulle bli problem.

Comegetsome, vadan denna syn på alkoholister. Har du själv erfarenhet av alkoholister i din närhet? Om forumet hjälper människor som har problem, vad skulle fördelen vara att lägga ner det?

Mr. Dry

Jo, jag är av den åsikten att rehabilitering utav alkoholister inte fyller någon funktion. Dessa rehabiliteringar där de avsäger sig alkoholen tjänar enbart som en källa av besvikelse för deras anhöriga. Någonting som verkar stämma utifrån din egen tråd.

Likt andra alkoholister, som oftast brukar vara snabba i käften, så skojar du givetvis bort detta. Lite ironi och lite humor så står snart folket på alkoholistens sida. Anledningen till alkoholistens övertalningsförmåga ligger i rädslan att se sanningen inombords. Den är för otäck för att se i vitögat så skämten, lögnerna och ironin är en försvarsmekanism för att slippa se vem man är.

Det tar många år att tappa hoppet till att förändra en alkoholists prioriteringar. För anhöriga är det svårt att inse att alkoholen har mer betydelse än dem själva. En alkoholist kan aldrig förändras och kommer inte att sluta dricka. Om de väl gör det så beter de sig som frälsta individer som genomgått självransakan. Tråkigt nog så innefattar denna självransakan inte förståelse för vad de har utsatt sina närmaste för. Därför blir jag inte glad när en alkoholist slutar dricka, de förstår inte vad de har gjort och känner ingen genuin ångar. De kommer undan på deras villkor.

Så lägg ned forumet [redigerat].

Det är ju ett fantastiskt inlägg! klokt och genomtänkt in i minsta detalj.
Tror näst intill att vi kan lägga ner hela forumet nu.

Tackar dig av hela mitt hjärta att du delade med dig av din visdom och framåtanda.
Känns även härligt att få förmånen om än bara genom ett forum få kontakt med en högpresterande
människa som du.

Du har min eviga tacksamhet att genom dessa ord så har du nu fått mig att förstå allt.
Nu förstår jag att jag inte ska dricka alkohol mer.

Tack för denna feedback!

Med vänliga hälsningar från en mycket tacksam TP

Du kommer inte gilla det här men du ska få en spark i baken. Som vanligt så sitter alkoholisten och beklagar sig över sin situation och inte riktigt vågar ta itu med problemen. 1.5 år och ingenting har hänt. Måste kännas bra att andra alkoholister sitter och klappar dig på ryggen så att du åtminstone känner dig duktig av att inte ha gjort någonting. Svåra saker det där som att söka vård och ringa ett samtal. Vet du vad jag åstadkom under samma tidsperiod? Jag vet inte om jag har plats för den utläggningen men jag kan lova dig att jag åtminstone inte är en fet, alkoholberoende nolla.

Att din son har samma problem som dig och din andra son lider av depression. Det är ditt fel. Du har förstört dina barns liv med ditt drickande. Det räcker att du har druckit i deras närvaro för att de ska påverkas. Hur känns det? Jag undrar om ens det kan få dig att sluta suga på flaskan. För alkoholisten så kommer ju faktiskt barnen i andra hand efter spriten.

Om du nu ska åstadkomma en förändring så se till och gör det för i helvete. Förstå att ditt drickande har konsekvenser för andra människor. Du förstör deras liv och du går och är rädd för att söka hjälp. Patetiskt. Fungerar det inte att sluta dricka med ren vilja så finns det en permanent lösning på problemet.

Sluta skämmas! det är jättemodigt att våga ta itu med sina problem. Rom byggdes inte på en dag, och som beroende, tror jag inte att allt bara försvinner på ett par månader.
Jag tror inte att AA är för de redan frälsta, för i så fall skulle de inte behövas på samma sätt! Det vore ju som att vi inte skulle våga gå till doktorn när vi är sjuka, utan först när vi känner att vi håller på att bli friska.. Som en sorts "duktighets-syndrom", om du förstår vad jag menar?
Själv ska jag kontakta antingen AA eller alanon efter helgen.
Jag har egna problem och medberoendeproblematik.. Jag har bestämt mig för att söka för min egen skull, i första hand! Det vore förmodligen lättare(mindre skämmigt) att söka för medberoendet, men då skulle jag nog ljuga för mig själv..?
Oj vad jag har fått titta på mina egna rädslor och fördomar sista veckan och jag är jätteglad att det finns så många kloka människor här på forumet, som vågar berätta utan omskrivningar om sina egna problem (och misslyckanden)
Det gör att man slipper vara duktig och "perfekt"
Fortsätt skriv, jag tror att vi är många som stöttar varandra
kram "trollet"

Jag tar absolut dina ord som omtanke.
Men är riktigt, riktigt rädd för att gå dit.
Är så pass rädd för det så att bara rädslan gör
att det blir lättare att hålla mig nykter.

Åh åter igen så är jag övertygad över att AA är
något helt fantastiskt som har hjälpt så många.

Men jag har gått igenom så mycket detta året, med
soc, och att jag berättat om mina alkoholproblem,
att min ena son har samma sjukdom som jag, att
min andra son lider av depression. Så mycket
rädslor, sorg och skam. Så just nu orkar jag inte
ta ett så stort steg som AA är för mig.

Kramar TP

över din tid TP. Från mitt håll är det en möjlighet att AA finns - att du inte ensam skulle behöva "klara av" att hålla dig nykter. Att du skulle ha en plats där du kan dela kampen och där du skulle känna gemenskap och stöd.
Allt gott! / mt

Ge mig en månad....åh har jag inte klarat av hålla mig nykter under den tiden så kommer
jag att kontakta AA. Det är ett löfte! åh faller jag
tillbaka så ska jag kontakta AA. Kommer vara fullständigt ärlig! Finner liksom ingen
anledning till att försöka lura någon här.

Jo det stämmer Dompa att det behövs en heltid på
mitt jobb...men de gjorde klart för mig att de anställt en annan på min tjänst....eftersom
de vet att det kan ta år att bli frisk igen
Men försöker se det som så att det nog kommer leda till nått bättre i längden....
Är bara självkänslan som saknas just nu...egentligen så vet jag att jag
att jag har kompetens att klara av många olika arbeten

Livet ska ta mig fan bli bra! TP

när hela kollektivkören tar i för full hals!

Måste tillägga några rader om att bo i den lilla, lilla staden där alla känner alla.

Om du har läst min tråd Att vara medberoende så vet du hur hårt Adde och Lelas låg på mig om att söka professionell hjälp. Det har inte känts realsitiskt eftersom jag varit en del av och nu jobbar i gränsområdet av vårt närområdes professionella nätverk. Vi har båda ett slags offentligt synliga arbeten. Jag var till en proffskontakt som kändes möjlig och det var okej - men jag har fått bättre hjälp på annat sätt. För mannen var den professionella möjligheten en mycket avlägsen, för att inte säga omöjlig tanke. Nu har han en bra kontakt med sin personalläkare. AA kan jag knappt finna ord för hur avlägset eller omöjligt det kändes. Kanske TACK VARE hans återfall på valborg att han tog steget dit - första gången i en någorlunda närbelägen storstad och i tryggt sällskap. Jag vet att det kräver ett oerhört stort mod att ta steget dit men alla som är där sitter ju i samma båt, nu ler jag... det var ett oavsiktligt ordval... men, de som är på AA har alltså haft modet att ta steget från bryggan ner i båten. Kan du göra ett första AA-besök någon annanstans än på på din närmaste ort? Jag skulle önska dig att uppleva gemenskapen som jag hört beskrivas av flera som går på AA. / mt

Om jag inte redan hade hund, katt och en drös med ongar hade jag anmält mig! Men du kanske hade tänkt dig ngt vänare?

Jobbet: Kan det vara så att du blivit "degraderad" då du "bara" jobbar deltid just nu? Att till din förra tjänst så kanske det behövs en heltidare? Om inte...så är det för djävla taskigt. Är du med i facket?

Kram igen brorsan! Nu ska jag rodda för dagen...har nog tagit på mig ganska mkt...men det är självvalt (flytt med allt vad det innebär, hela tiden saknas det saker!) och självförvållat (alla dessa barn, inga knypplingskurser för mig. Är rädd för konsekvenserna avmötet mellan man och kvinna). / R Lejonhjärta

Har ni funderat på körslaget? ;-).

Jag har lagt korten på bordet på fullt allvar till läkare. Ska dit nu igen i veckan som kommer.
Åh mina blodprover lär ju visa vad jag pysslat med.

Jag började äta antabus, vilket i mitt fall var totalt
förkastligt...för det gick alldeles utmärkt att festa
på dem (OBS! kan innebära livsfara för någon annan)

Jag tror verkligen att jag hade klarat detta denna
gången om jag inte blivit så jävla sjuk. För jag var
verkligen på gång denna gången! Finns alltid ursäkter jag vet...men det har inte direkt
underlättat mitt liv.

Har börjat jobba deltid, och fick veta första dagen att jag blivit totalt degraderad. Hade kunnat ta
det om jag visste med mig att jag tidigare gjort ett
dåligt jobb...Men en mer lojal slitvarg än jag får man
leta efter. Så lusten och kärleken till mitt arbete är
som bortblåst.

Skulle behöva komma bort från allt här hemma ett tag,
bli ompysslad och lite bortskämd! Nån som anmäler sig frivilligt
att ta emot mig med öppna armar och skämma bort mig? ;-)

Kvällskurs kanske inte är någon dum idé. Ska göra något
sådant när jag har lite mer ork....Vad tror ni om knyppling..
eller korsstygnsbonader ;-). Skämt o sido, det va en bra idé!

Tack mina fina för att ni bryr er och för att ni ger mig
er tid och kloka ord.

Kramar TP

Ja, det var lite otäckt...att läsa min och NNs text och se att vi sjöng så lika. Att vi båda hänvisade till mt:s klokhet och Stigsdotters ord. Kanske ligger det ngt i vår sång ;-)

Nu kanske du tycker att jag är en ren idiot. Men gå en kvällkurs i ngt som du kan uppbåda minsta lilla intresse för. Där träffar man nyktra nya personer och väljer du inte att meka med motorer så kan det ju även finnas kvinnor där. Kvinnor som får se en nykter TP som är en snygg, smart kille.

Haha! Som du märker har jag och Dompa bildat en liten morgonkör som sjunger peppningssånger med snarlika texter :-) Vi håller takten väldigt bra. Fler stämmor är välkomna!
Nynykter

Det är skönt att höra av dig även om det gör mig betryckt att läsa om hur tungt det är för dig just nu. Ta dig tid att fundera över mulletants frågor! Hon är en klok och erfaren kvinna, det vet vi ju!
Och att vi alla skulle födas med samma förutsättningar är ju inte riktigt sant, eller hur? Inte minst har vi olika ärftliga anlag att släpa på, där risken för att bli alkoholist finns med. Och som Stigsdotter brukar säga: alkohol är ett gift. Det är väl inte konstigt om både kropp och själ tar stryk av att marineras i gift? Ibland blir vi deprimerade av giftet. Det tar tid att läka.
Nä du, TP, livet är inte slut vid 40. Jag förstår att du idag kan känna att du inte befinner dig där du skulle vilja vara i livet och om du är deprimerad kan det vara svårt att se att det kan komma en ljus morgondag, men det kan det och det ska det! Sök all hjälp du kan få TP! Lägg upp alla korten på bordet och kräv hjälp av sjukvården!

Jag tror på dig!

Håller om dig

Nynykter

Gomorron brorsan! Jag tycker mt ställer relevanta frågor. Har du på riktigt sökt hjälp för alkoholen irl? Jag tänker på ngt Stigsdotter skrev till en annan forummedlem: Att när man slåss mot en sjukdom så går det bättre om kroppen är avgiftad. Detta var inte hennes ord men innebörden tror jag att jag fick till rätt. Samma sak tror jag gäller för det psykiska...att bekämpa ev. växande depression och livsleda...ja även där mår man nog bättre utan quickfixen A.

Jag tror inte du GÖR ditt liv krångligt och komplicerat. Du är alldeles för smart för det. Däremot tror jag att du är ledsen...och det är ett farligt tillstånd om det pågår för länge. Du måste försöka hitta ngt som ändrar ngt lite. Vad fan som helst. Prata med din läkare...prata med soc, ta emot all hjälp du kan få. Jag vet att du är lite halvkändis på orten...men skit i om det läcker ut att du har A-problem. Nu talar vi om ditt djävla liv.
Om detta fortsätter kanske du hamnar på parkbänken till slut...och tro mig: Då kommer alla att veta.

Beta av problemen ett i taget. Du kan inte bli fysisk frisk, få en vettig relation till A och bli glad/pigg i samma andetag. Du måste ha en agenda...även om du knappt orkar ta dig upp ur sängen. Du har två killar som älskar dig. Du har oss på forum. Utnyttja det och använd oss som bollplank.

Var inte ledsen, bli arg istället! Vad är det för djävla sits du hamnat i. Förtjänar du att må som du gör? Fan heller! Snälla TP gör ngt för att kliva i båten. Jag vill att du ska må bättre. Gomorron machokram!!!

Jag har gått hos en behandlingsassistent.
Har även berättat för min läkare.

Ja jag lider enormt mycket av ensamheten, så
spriten blir mitt sällskap på helgerna.
Jag har nu druckit varannan helg ett tag och håller
mig till det. Är väl kanske i mångas ögon inget fel
eller ovanligt. Men för mig är det inte ok, för jag
mår verkligen inte bra av det!

Jag behöver min energi för att bli frisk inte till
att kroppen ska behöva återhämta sig efter en fylla.

AA känns främande för mig...inte pga att jag inte
tror att det skulle hjälpa. Utan för att jag bor i en
stad där de flesta vet vem jag är...vilket resulterar i
att jag helt enkelt är för feg för att ta kontakt med
dem.

Jag har berättat för alla i min närmsta krets om mitt alkoholproblem.
Men kan säga att jag är grymt besviken. Stödet jag
fått är i princip obefintligt.

Men jag SKA klara av detta. Önskar bara att jag
slapp att slåss emot en sjukdom som förändrat och slagit ut min kropp totalt.

Sen önskar jag ju att jag hade haft någon att
dela allt med. Någon att hålla om när allt känns
så här tungt. Tror det hade varit lättare då.

Skönt att höra att det går så bra för din man :-)
Det ger hopp!

Kramar TP

- du som fanns med när jag började min resa här. Det gör ont att läsa om din stora trötthet och din ensamhet(?) - jag uppfattar att du känner dig ensam.

Jag vill fråga dig några frågor och du väljer själv om du vill svara. Har du "på riktigt" sökt hjälp irl för ditt alkoholproblem? Talar du om det med din behandlande läkare? Och - har du prövat på AA och gett det en chans? Kanske det är AA som gav och ger den avgörande kraften till min man som efter ett-och-ett-halvt års påtvingad nykterhet nu är nykter av egen vilja. Från att ha sökt formuleringar och undanflykter varför han inte dricker har jag nu hört honom berätta vid flera tillfällen och för olika människor att han slutat dricka alkohol, att han går på AA och mår så bra. Vi har också konstaterat att för en del människor är det en total överraskning att det funnits alkoholproblem i hans/vårt liv MEN också att det funnits fler än han trott som anat. Från en del av dem som anat utan att han/vi förstått det, har han fått stort och varmt stöd när han berättat att han nu är nykter. Jag har inga illusioner om att livet att alltid ska vara garanterat enkelt men förändringen är genomgripande. Jag hoppas och önskar att du hittar modet och kraften att vända ditt liv! Kram / mt

Jag vill verkligen förändra mitt liv. Men vet inte hur jag ska bära mig åt! Har tappat gnistan totalt!

Det måste på något sätt vara jag som gör mitt
liv krångligt och komplicerat. För vi föds ju alla lika.

Sen att jag har en sjukdom som tar bort all min
kämparglöd gör inte saken bättre. Min kropp
saknar startmotor. Kommer inte vidare.
Börjar bli en bitter människa och det är de sista jag
vill bli! Men vet inte vad jag ska ta mig till längre.

Känner mig som en levande död.
Vill inte ha det såhär mer!!!!!!!

Kram från trött o ledsen TP

Stolt ska du vara min vän..."djävliga motgångar har mottagits utan flykt". Är det bättre nu? Hur har du det? Hur känns det inför hösten? Närgången?

Kramar till dig, fina, roliga E! /R

Visst tar jag din hand...men tyvärr är det bara du som kan kliva ner i båten. Men nog tycker jag att din resa har börjat...du har ju tagit dig ut på bryggan. Tanken finns där. Målet på resan...ja, du...tänk om vi inte når det förrän vi dör? Kanske är allt en resa...där vi byter transportmedel ibland. Missar ett och annat tåg? Kliver av på fel station?

Det gör mig så ont att du har det så tufft. Jag önskar verkligen jag kunde tipsa om en mirakelkur som tar bort både sjukdom och alkoholbegär. Men jag vet inte. För mig hjälpte det oerhört att skriva här. Vara aktiv, se att det inte bara var jag som hade det svårt. Inte så att jag gottade/gottar mig åt att andra också lider...men jag fick lite perspektiv. Men det är jag det...din resa kan se helt annorlunda ut.

I vilket fall som helst så blir jag alltid glad när du totar ned ngt. Och vad du totar ned...du är en poet min bror. Utnyttja det! Kramar/R