Senaste kommentarerna i forumet

Man vänjer sig vid allt. Detta var din första sommar...nästa sommar vet du hur det går till. Då kanske ingen semester efter semestern behövs. Just nu tror jag dock du gör rätt. Fysisk utmattning kan vara av godo. Man sover iaf.

Nu kommer din första höst och sen de första storhelgerna. Vilket du kommer att fixa. Vilket även jag kommer att fixa. Du har mist din älskade...på sätt och vis har jag också gjort det. Jag gillade mina flaskor.

Men du har också kommit till insikt om det ökade bruket. Där har du ju facit genom att hänga här.
Se på flickan din... Jag tror ärligt talat att det blir bra i slutändan. En dag kommer du att bli omhändertagen igen. Kanske inte av samma gubbe...kan bli en helt annan. Kan bli av dig själv. Vi får helt enkelt bara kämpa på och stötta varandra på resorna vi gör.

Godmorgonkram! /R

Jag är bara så fruktansvärt slut fysiskt..
Men jag kan inte ta det lugnt för då kommer allt över mej.
Det har nog gått lite för långt där. Behöver vila. Även om jag rest så har det hela tiden varit med en spänning i kroppen.
Vill bli omhändertagen, inte fly längre.

Känns som det där klassiska att behöva "semester efter semestern.."

Nåväl.
Alkosnittet har varit lågt i sommar, gläds åt det.
Men som jag skrev förut så har oron över ett tilltagande bruk smugit på.

Gillar inte hösten i år heller Dompa. Kan va det som börjar spöka.

Long time... Hur är det Lilja? Hoppas du frodas och är lycklig. Att det blev en fin sommar. Har tänkt mkt på dig...och givetvis är jag nyfiken. /R

Visst vore det härligt; En parantes i livet när man drack för mkt. Ingenting att hänga läpp över. Men det blir nog tufft. Långt innan jag började med TV-whiskyn så drack jag på ett osunt sätt. Ända sedan ungdomen. Varje helg, oftare, varje gång jag gick på lokal. Fanns inte en tanke på att man kunde beställa in ngt icke alkoholhaltigt. Vår kultur. Den kultur som jag var/är så livrädd för att mina ongar ska växa upp i. De som har dubbla dryckes arvsanlag...om nu ngt sådant finns.

Glad att du är med på resan igen. Jag - och många andra - har saknat dig som fan. Du är ju min enda bror och en dag ska vi ju sitta nyktra på bryggan och tänka tillbaka...men framför allt ska vi tänka framåt. Nu agerar vi. Tänka är överskattat.

Se på dina två vänner. Gråt/lid för dem men visa också att det finns ett alternativ till deras väg. /R

Nu tar jag nya tag.
Vill vara med och resa igen.

Ständigt denna lycka man söker efter, vi borde vi det här laget
förstått att lyckan inte finns i flaskan. Som ett trotsigt barn har
jag provat att dricka nu när sönerna varit borta.
Inte på långa vägar de mängderna som jag varit van vid.
Det bästa av allt är att det har inte känts bra alls!
Det har inte smakat gott och inte gjort gott. Så varför har jag då
suttit ensam här hemma och druckit...? Har inget svar på det.
Bara ren jävla dumhet!

Jag har två vänner som det går rejält utför för nu. Jag har gjort
vad jag kunnat för att hjälpa...men har mer eller mindre gett upp.
Jag ser vad som händer i deras liv och blir rädd...för jag har varit på väg dit ner!

Ska häcka här Dompa och inte tänka så mycket i fortsättningen.
För det är mitt stora problem, jag grubblar åt h-vete för mycket
på allting. Ingenting förändras om jag grubblar på det.

På något sätt måste jag hitta styrkan för att ta mig igenom det
jag kämpar med!
Jag har nu i snart 40 år försökt på olika sätt att må bra, men helt
klart så har det inte fungerat.
Så jag behöver en ny strategi för de nästkommande 40 åren.

Vill kunna se tillbaka på livet och bara minnas nått vagt om att
det fanns en period i mitt liv där alkoholen var så viktig....!

Kram på er alla! TP

För att läkarbesök och söners återkomst hjälper dig en smula. Som Stigsdotter skrev; Kräv hjälp! Någonting måste väl kunnas göras?

Vad det gäller "gnäll" på forum så är det ju delvis därför vi gör detta. Ett sätt att ösa ur sig all smärta och elände...utan att behöva betynga sin närmsta omgivning IRL. Jag tror att det är bättre att du häckar här än sitter och tänker för mkt.

En vinflaska mot två 75 sprit får väl ändå ses som ett framsteg? Men som du själv skriver; Det är tänket...vanan... För inte gör väl en vinflaska ngt för dig? Kanske lite mosig bara? Då finns det ju verkligen ingen poäng.

Hoppas du får en härlig återföreningen med killarna! Kram gubben! /R

Inte kan det väl ändå vara ditt "fel" om flickan har körtelfeber. Om jag har förstått rätt kan det smitta via kyssar ;-). Hoppas hon piggnar till, men tydligen kan det ta månader innan man är lika pigg som innan. Men bara ni kommer iväg så tror jag nog solen kan hela er bägge lite.

Men det är klart att saker inte faller på plats så fort. Detta är ju din första ensamsommar och jag står fast vid att du klarat den mer eller mindre galant.

Kramar till dig. Starka men fortfarande lite ledsna kvinna. /R

Rosa, vitt och rött.
Känner mej inte så imponerad av mej själv just nu...

Trodde nog att saker skulle fallit lite mer på plats i sommar än det gjort ändå..
Stark, oh ja.
Men väldigt ovan vid den vidriga ensamheten.
Herregud så jag saknar..

Men nu måste jag rycka upp mej, lägga ner ömket.
Dottern är riktigt sjuk och behöver mej.
Typ som förr när man baddade feberpanna och fixade.
Vi två ska till Kreta på fredag och blir hon inte frisk tills dess (hon har varit liggande i tre veckor i körtelfeber, inget att göra nåt åt..) så kommer jag säkert belasta mej stort med skuldkänslor.

Jag känner mej själv.

Jobbigt nu,
kramar till er.

Jag har inte klarat stå emot a-djävulen helt. Men det har varit
väldigt små mängder mot vad det brukade vara. Inte bra, men har ändå haft ett tänkande. Innan har det varit 2 75:or sprit.
Nu har det varit en flaska vin. Men nu landar barnen i Sverige om några timmar och då får det vara helt slut med det igen.
För de kan dyka upp här hemma när som helst här hemma.

Sen har jag verkligen insett att jag verkligen inte tål alkohol,
även vid väldigt små mängder så far både kroppen och
psyket väldigt illa. Åh det är ju faktiskt bra! Vill inte leva detta livet mer. Inte på det här sättet!
Nu hoppas jag bara på att få bli fri från både sjukdom och alkohol!

Tron om att kunna dricka socialt är bara en löjlig tanke...för hur
socialt är det att dricka här hemma med hunden som sällskap.

Vill bara få må bra nu och bygga upp kropp och själ igen!
Vill börja jobba och få rutiner och framför allt få tillbaka
orken.

TP

det negativa här (och då kanske bli av med lite) får du såklart gnälla lite här ;-) Hur går det med vår ovän a-djävulen, håller den sig borta i alla fall? Sova är bra annars, kroppen får reparera sig. Hoppas läkaren kan ge några råd om vad du kan göra, kräv att få råd och behandling! Kram.

Tack mina vänner!

Jag är här och lever just nu i en liten bubbla. Jag har blivit sämre.
Spenderarar den större delen av min tid till att sova. Blir tokig av
att inte orka! Jag vill göra så otroligt mycket, men kroppen vill
ingenting. Ska till läkaren nu i veckan, får se vad som händer.

Hoppas allt går bra för er alla och att ni mår bra!
Jag väljer att inte skriva så mycket här, för just nu blir det bara
gnäll och negativt som jag får ur mig.

Kramar TP

dig :-))

om det funkar nu

Men jag är väl en deppig fan tänker du. Men imorse när jag vaknade kände jag hösten i luften. En del människor växer då...den kyliga friska luften. Tänker på dig. En höst är för mig lite som nyårsatfon för dig och Stigsdotter...vemodet trillar in. Typ; Men vad, fan hände? Eller vad hände inte?

Nu har jag ju förhoppningsvis rensat bort den känslan genom min flytt. Årstiderna är inte lika tydliga i Toscana...vilket passar mig bra. Men en del frodas ju. Hoppas du är en av dem! Nu har du fixat det värsta och överlevt. En sommar utan mannen. Du gjorde det och du gjorde det bra!!! Förstår du det? Du fixade "semestermyset" själv!
Utan allt för mkt rosa.

Shit, vad du imponerar! Kram tjockis! /R

Hoppas du är ute på en lång fisketur TP... Jag börjar sakna dig en smula. /R

Tack Sd.. för att du påmminner. Varken rosa pioner, ramar eller vin är sann tröst.
Fattar precis det där med nyår föresten..är likadan.

Jo, vackert gör mej ledsen fast du förstår nog vilken typ av lessenhet.
Vemodigt, absolut. Och ensamt. Och vackert. Då ligger det farligt nära till hands..
Men inte ikväll.

Kram tillbaks.

Vemodigt? "rosa tröst" tänkte jag först att du hade fina rosa pioner eller nåt i trädgården, men så var det ju förstås inte :-/ Kanske är du som jag på nyårsafton. Alla är så glada och förväntansfulla, jag blir bara sorgsen och deppig, det känns vemodigt att ett år är till ända och ett nytt börjar, ett nytt som innebär - vad? Knasigt... eller också har det alltid berott på att jag druckit ;-)

Många kramar till dig Lessenfrun, du vet att det inte är nån riktig tröst i det där rosa, eller hur ;-)

test

Ja ni,
citat... gärna i rosa ramar på nattduksbordet. Nix, inte min tekopp.
Det är väl just självklarheten som jag mår illa över.
Såklart ska vi fånga dagen och bla bla.. "Idag är första dagen på resten av ditt liv".. Jo, det vore märkligt annars. "Ger livet dej citroner, gör juice.." Vem dricker citronjuice?

Nä, jag är omöjlig där.

Ja Dompa, vi säger så... ;)
Och Firenze låter som ett bra mål när lessen blivit glad på riktigt. Kindpuss tillbaks.

Varit lite tunga dagar, allt är så satans vackert i min trädgård. Så, jo det blev lite rosa tröst.
Oroar mej..

Hej TP!

Dompa och Stigsdotter är fantastiska personer som vill dej allt gott och även så jag. Vet inte vad jag kan skriva son stärker mer än att jag tänker på dej och hoppas att allt går väl med dej. Kramar från mej (brukar var reserverad med don)

När du skriver om Batman tänker jag catwoman. Först snygg George...nu Michelle. Börjar ana ett mönster. Jag som trodde jag var en andlig kille...stod liksom över det fysiska. Anar att du lider av samma besvär. Massera ömma muskler? Yep, vi säger så.

Citat är inte heller min grej, antagligen av den anledning Stigsdotter tar upp; Så självklart, så rätt...men så jävla svårt att efterleva. Men mattorna kan jag ta till mig. I mitt fall var mattorna promille. Nu har jag nya skor.

Ett klädsamt kilo är inte fy skam. Enda sättet för mig att gå upp vore om jag började muskelbygga. Det vill jag inte. Skulle väl ta en vecka innan ngn hade bjudit på anabola och med mitt missbrukarbeteende hade jag torskat direkt. Blivit störst och tokigast.

Jag är glad att livet flyter på för dig. Visst har du haft en tuff sommar...men jag anar att den även har varit extremt lärorik. Nu ser du allt vad E kan göra själv. Barcelona, roadtrip, vänner och husfix. Mindre vino, mer ego. Alla rätt! Nästa år kanske du kan ta en tur till det vackra Firenze? En tanke bara. Vågar mig på en kindpuss och en bamsekram! Jag är stolt över dig... /R

Alltså just det där att vilja en massa men sakna initiativ, jag känner igen det så väl från mig själv t.ex. Det är ett klassiskt symptom på depression. Klart att du är deppig när du mår som du gör men tänk att det är sjukdomen som gör att du känner så. Allt som händer i din kropp med dina båda sjukdomar får man väl också säga - trötthet är ju något som kommer när man slutar med sponken också.

Fundera på om du kan sätta på en autopilot? Strunta i att tänka och känna efter så mycket, bara gör något. Precis som Dompa säger, en bra sak per dag. Strunta i om du har lust eller inte, dra på dig badbrallan och ned i vattnet bara. Lätt att säga kanske men flera vittnar ju om att även sinnet mår bättre om kroppen får aktivera sig lite.

Många kramar!

blivit några konvent genom åren ja :-) Numera är det Gullbranna som är obligatorisk för mig men även Landsmötet, som ju flyttar mellan städerna, om det inte är för långt bort för mig.

Det är precis som du säger mycket kärlek och gemenskap och det är livshistorier som gör att både tårar och skratt får fritt utlopp. Att få lyssna till all denna kunskap och erfarenhet är stort och det hjälper mig att behålla och stärka min nykterhet. När jag ser styrkan och faktiskt demokratin (sjukdomen drabbar ju alla precis lika mycket oavsett härkomst och hudfärg) i alkoholen och drogerna så blir jag så ödmjukt tacksam för att just jag lyckats ta mig ur det som var på väg att leda mot min död. Att få tillhöra en gemenskap utan gränser med bara ett mål........Att sprida budskapet vidare är mäktigt.

Styrkan i det budskapet är så stark om jag bara väljer att lyssna.

Jag har länkat till bilden från Gullbranna tidigare men jag gör det igen eftersom den är så häftig och JA !! jag är med på bilden !! Dock är det inte jag på cykeln :-)))

http://gullbrannagarden.se/gud-ge-mig-sinnesro-att-acceptera-det-jag-in…

Ps Återigen så är jag inte religiös !! Ds

ja märkligt
där alkoholen går in
försvinner vettet ut
fullt kapabel till vad som helst
läskigt att man flyttar fram gränsen hela tiden
har ju blivit aspackad sååå många ggr
men i hemmets vrå
glömt alltför många ggr hur jag kom i säng
men att komma på tanken att supa i bilen
o sen köra
en riktig skräckkväll
bra att läggfa till konsekvenslistan

ingen dålig konsekvens
o det behövs
för det är nästan så
att när det känns som bäst
kan jag börja ana onda tankar
o mina konsekvense hjälper mycket

har ju dessutom vart otrogen för ett par år sen
minns inget där heller
är ute med jobbet
dricker way too much
kommer ifrån mina arbkamrater
vaknar upp i en främmande säng
denna ångest förnimmar jag än starkt idag
men nej,jag fortsatte ändå dricka
men nu är jag ju kriminell också
man ska ända ner på djupa botten
förödmjuka sig totalt
verkar det som
men jag släpper skuld o skam
o är öppen
det enda som hjälper
att vara ärlig
främst mot mig sjäv

Adde
häftigt,vi kanske satt brevid varann på nåt möte
alla i samma båt
mycket kärlek o gemenskap
en häftig erfarenhet
o jag hoppas att det blir många konvent framöver
har du varit på många?

jag älskar små värdefulla citat o dikter

"Hemligheten om hälsa
för både sinnet och kroppen,
är inte att sörja för det som hänt,
oroa sig för framtiden
eller attförvänta sig problem,
men att leva i nuet,
vis och ärlig.

Carpe diem
kramis Måne

tack för era svar kompisar

jadu stigsdotter
där alkoholen går in
går vettet ut
så sant
o i mitt fall är det så här det varit senaste åren
förut kunde jag liksom stanna innan alla minnesluckor
drack naturligtvis alltid för mycket
men med viss måtta
men inte
druckit mig totalt väck
alltför länge
hemma
men då har ju sängen vart nära
men nu
när man flyttar sina gränser
farlugt
kapabel till vad som helst
jag har ju inga minnen av hela denna skräckkväll
läskigt att hjärnan kan vara bortkopplad
men kroppen ändå agerar
försöker köra bil
jag kan bara berätta om kvällen
genom att anta hur det gick till

men ,åh ja,konsekvenserna,är det bästa att plocka fram
och det gör jag
när det är jobbigt
för det är det ibland
sjuka sidan av en börjar dividera med den friska
men jag börjar kunna hantera det
steg för steg
o varje gång är en vinst
som jag lägger till pluskontot

Härligt Adde,,konventet var en helg som jag med kärlek minns
o tänkeråtervända till.

Har dessutom tagit tjänstledigt från jobbet o ska plugga lite,behöver en
break,,göra något annat,ska läsa medicin,psykologi,bla.
Ser på framtiden med positiv blick
men är ödmjuk
inför just denna dag
nykter och lugn
carpe diem
Måne