Senaste kommentarerna i forumet

Bättre att skriva gnäll än att isolera sig och som du vet hamnar vi alla i svackor och söker stöd här.Finns ju inte mycket man kan säga, men skickar många kramar till dig//Kalla

Visst fasen är det tungt att inte kunna ge sina barn det man önskar kunna ge dom och det man tycker att "alla andra" har. Jag förstår att det svider. Samtidigt är det många som sitter trångt med taskig ekonomi - det tror jag barnen vet också.

Fint att du orkade få iväg en hälsning! Håll kvar kontakten hit och skriv av dig, visst gör det livet lättare att ha vänner? och det är märkligt med forumet - fast vi på ett sätt inte känner varann är vi varandra så nära! Kram / mt

Dotter på väg till Venedig nu och sen Kroatien med en kompis + föräldrarna till henne.
Som hon behövde bort från detta hus just nu är jag bara lycklig!
Men ett ltet aj aj smiter fram.. Lillfia (som fyllde 17 idag) ska åka till långbortistan..
Och mamma har inte hand om passet! Hua så synd det kommer bli om mamma nu. Den lilla egoisten ;)
Men litar hundra på familjen hon åker med så det är lugnt.

Firandet blev i alla fall fint idag. Sol och släkt.
Några lugnande i mej så fick till och med mannen komma (trots att hjärtat vet vem han varit fem dagar med.. åhh..)

Så nu sitter jag här och tänker att alla "uppdrag" är avklarade. Tänk om man skull "draupp" nåt till sej själv?

Kollat reseannonser lite halvt.. vågar inte mer ännu. Men oj, tänk om man ska?
Första gången på länge känner jag att det kanske finns nåt ändå, värt att göra för mej själv.
Och kanske sonen. Eller dotter...Eller båda.. låter heltrygg i att resa själv eller hur?

Fint annars, mannen vart här och kollat fotboll som vanligt.
Den inventarien måste bort ;)

Nykter kram
:)

Skit i Facebook! Där står inte många sanningar ska du veta. Snarare tvärtom, mångas sätt att se vääldigt lyckliga ut. Not fallet speciellt ofta.

Var deppig ett tag nu da.
Det kanske måste gås igenom. Fastnar du blir det värre, men det tror vi inte du gör.
Du har visat på så mycket humor och framåtanda så ta det lugnt, känn, och sen-
vänder du!

Kram som bara den
/E

Älskade vänner. Jag är ok. men inte på långa vägar lycklig!
Om en månad fyller jag 40 och det känns som om
jag inte åstadkommit någonting i mitt liv.
Visst, jag valde barnen istället för karriär, åh nu står jag här med skulder och äger ingenting, kan inte köpa saker till barnen som jag vill.
Orkar snart inte kolla in facebook, där "alla" sticker iväg ett par veckor till solen. Vill också
ge det till mina älskade killar.

Så nu står jag här 40 bast. varit singel i 5 år.
Väger åt h-vete för mycket på grund av sjukdom.
Självkänslan långt ner i botten och en ekonomi, som kraschsat pga sjukdom

Folk säger att man inte blir lyckligare av pengar...har svårt att tro på det. Men
man har åtminstone möjligheten att ha råd till mat!

Jävligt less TP!!!!!!!!!!!!!!!

Jag tittar in i din tråd för att kolla om allt är OK?

Kram från Nynykter

Jag känner verkligen med dig. Fy så jobbigt. Men bra att du skriver här. Den tråd du skriver i befolkas mest av oss som är alkoholister eller dricker för mycket. I tråden Hjälpa någon som står nära skriver de som, liksom du själv, lever nära en alkoholmissbrukare. Du är givetvis varmt välkommen att skriva var du vill, men jag tror att du kan få ännu bättre stöd genom att läsa och skriva i den tråden där många kloka så kallade medberoende är aktiva.

https://www.alkoholhjalpen.se/forum/hjalpa-nagon-som-star-nara

En styrkekram till dig!

Nynykter

Ligger i sängen med en STOR klump i magen.sa till min man att nu får han flytta för jag orkar inte mer. han köpte en massa öl sen stack hann och var han är nu och var han sovit inatt vet jag ej. känns så jävla jobbigt, vet inte hur jag ska orka. kan man få något råd hur jag ska klara denna kris..

Alla löften om ett normalt drickande slutar nästan alltid med
tråkigheter. midsommar blev lite droppen för mig. Drack sprit fast han lovat att inte ta det,så senare på natten blev han spydig och dum.
han är en helt annan människa nykter som jag älskar, men det har blivit för mycket under åren. tillslut orkar man inte.
vi har tre underbara barn och vi har bott ihop i 26 år. nu när jag har semester så hade jag bestämt mig att det får bli skilsmässa eller nolltolerans.
men eftersom han inte inser problemet så,fanns ingen annan utväg. men FAN va dåligt jag mår, går inte att äta, mår illa hela tiden vill bara att han ska vara här nykter ochsnäll. hur ska jag få styrka att klara det här. jag vägrar att leva med en man som dricker.
ledsen"........

Kan även jag kosta på mig. Visst är det toppen om ni lyckas hålla det på en måttlig nivå, det är ju egentligen det vi alla vill fast flera av oss insett att vi inte klarar av det. Det där måttliga vi kostar på oss växer oss så småningom över huvudet. Men, absolut, Villervalle har rätt, det är bra det med.

Om man tycker om att hinka kaffe och titta på film så tror jag det är bra att göra det (tills man är nöjd med det) när man är ledig. Ibland kan det bli en stress i sig det där med att man måste ta till vara på sommaren och göra en massa saker! Nu går jag och lägger mig i hängmattan innan det är dags att hämta hem ungarna!

inte du / Vem vet - inte jag / Vi vet ingenting nu, vi vet inget idag.... sjunger Lisa Ekdahl. Den CD:n har fått en alldeles speciell betydelse för mig efter att en forumvän lyfte fram en text av LE förra sommaren. Forumvänner och forumsamhörigheten i stort kan betyda mycket. Kom ihåg att du är en del av stödet du också! Det vi gör här gör var och en för sig OCH vi alla tillsammans! Kram / mt

Orskaen till mitt missbruk var ett extremt kontrollbehov. Det i sin tur var orsakat av min mans tystnad och hemligheter. Det orsakades i sin tur av att jag med mitt kontrollbehov skrämde honom.
Jag trodde det var ok att ligga ett steg före och "bevisa" saker.
Detta gjorde jag med hjälp av en ruskigt schysst kompis som hejade på och gjorde mej till Superkvinnan som minnsann hade rätt i allt sitt rotande... Mr/Mrs alkohol.

Nu-
Mannen är bortskrämd och jag har ingen orsak längre.
Rotat i mej själv istället och fått grymma insikter.
Behovet borta. Bara fruktansvärt lessen.

Så djävla sorgligt men också skönt.
Gick med här för att jag förväntade mej att en totalkollaps vad gäller alkohol självklart skulle komma som ett brev på posten.
Men det har det inte. I make it. :)
Stödet här är ändå värdefullt. För vem vet?

på forumet också gratulera er som har förändrat ert drickande till att bli måttligt. Alla måste väl inte bli absolutister, även om man nästan får den uppfattningen här på forumet ibland. Jag tycker ni är jätte duktiga som har fått kontroll och önskar er all lycka fram över.

Stort! En vacker dag vågar du fråga, kanske du kan skiva och fråga dem om det känns för "nära" ansikte mot ansikte. Det viktigaste, fortsätt på den nyktra vägen! Var stolt! / mt

Snart ett halvår utan alkohol.
Har även klarat en veckas semester utomlands utan alkohol.
Så skönt det var att slippa att fundera på vad jag skulle handla i tax-free.
Har bestämt mig för att aldrig mer dricka alkohol, har insett att jag inte får ut något positivt av alkoholen.
Har som bonus gått ner 4 kilo.
Det jag undrar över är att barnen inte har kommenterat att jag inte dricker längre.
Har av feghet inte vågat fråga dom.
Får väl göra det på dödsbädden.

Får dock inte glömma.

Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

känner så igen mig i det du säger. Har sommarlov med mina barn, men det känns mest som att de passerar mig för lunch och middag. Det är ju jättekul att de har kompisar och allt det där men förstår precis hur du menar... För ett år sedan hade jag gömt mig bakom fantastiska förberedelser inför kvällens grillmiddag och druckit vin hela eftermiddagen. Men nu med 10 kg att gå ner och inget vin som ska drickas så vet jag inte riktigt hur jag ska njuta av ledigheten. Ligger mest i soffan och kollar massa film och hinkar kaffe, jag gillar det, men det känns liksom inte som att det är det man ska göra på sommaren... Hur lyckas du hålla drickandet på en lagomnivå? Är så nyfiken på hur du fixar det? Jag har klarat det sedan jag gick med här på forumet och det känns ju så himla bra. Drack några öl och lite vin i midsomras men vaknade helt utvilad och pigg och gick ner till bryggan tidigt och badade! (Ja, det va iskallt i havet!) Och det är ju så man vill ha det, men hur klarar man att hålla det så?

Nu TP vill jag höra att du är ok! Vet att jag tjatar...men jag blir ju för fan orolig. Nu håller jag om dig. Det är inte vackert...men jag behöver det. /R

Åh, vad jag tycker det är jobbigt med stora nästan-vuxna barn...
Inget mysigt alls längre. Aldrig nån hemma.. Som det ska såklart men va ont det kan göra.
Inte f-n var min plan att sitta här ensam!

Hade pracis börjat ta upp det med mannen förra sommare, att nu är det vi två som måste hitta på kul.. göra nya grejer. Minns att jag var lite euforisk nästan att vi hade det framför oss.
Men nä, då var han redan borta visade det sej..
Mitt missbruk var en anledning. Och så det märkliga som nu håller i sej, måttligheten.

Tänker OM,..OM han kommer tillbaka?
Blir lyckan så stor då att jag håller kvar den nivån, kanske lägger ner helt? Eller börjar allt om då med ensamdrickande?
Meningslösa funderingar i jakt på svar..

Barnen är urfina, tro inte jag menar något annat men som läget är nu saknar jag kladdiga små kramar :) Tufft med stora barn och alkohol också. Hatar Vodkabussen.

Lyssna på storebror, TP! Han är gammal och vis. Men för gammal för hängmattsligg? Ja inte vet jag...Här är vi i alla fall aldrig ovettiga men stundom vettlösa.
Det är precis som det ska vara.
Förstår att du har det tufft just nu och vill inte sätta press, men det är alltid roligt att höra av dig.

Hoppas du orkar fiska. För du måste nog fylla frysen. Jag råkade ju bjuda in hela forumet till nästa års midsommarfest.. Å andra sida är det ju sponken som är dyr. Sill och potatis är mer överkomligt. Och så gös till dem som inte fattat att sill är en delikatess :-)

Kram på dig!

Nynykter

Vettigt? Måste man ha ngt vettigt att skriva om? Haha...då hade min penna torkat för länge sedan.
Jag skriver för att överleva :D. Nu vet jag ju att du mår bra...men hör av dig oftare käre bror.

Frk Nynykters alternativa midsommarplaner för nästa år låter bra. Vad tycker du? Det är ju hos dig vi ska häcka... Bra att du skaffat en hängmatta...där sover man alltid tryggt...till skillnad från i vissa kvinnofamnar. Nu menar jag inte din käresta...skulle kunna tänka mig att vila där själv. Men har väl inte en chans...för gammal!

Sitter på jobbet. Allt går på halvfart här, vilket passar min lata natur utmärkt. Men det är roligt att observera hur sommaren tycks bli en ursäkt för detta. Allt ska alltid förberedas. Hela torsdagskvällen för "fredagsmyset". Hela veckan innan midsommar för midsommarafton. Några veckor på sommaren för semestern. Tacka fan för att vi har höga förväntningar på det som ska ske.

Du vet att jag tror på dig broder. Vi SKA fixa detta, vi har inget val. Alternativet är för bedrövligt. /R

Tjena, tror inte vi har träffats. Personliga Persson heter jag. Kalla mig PP, det gör alla andra. Eller varför inte Peppe? Jag hade dock lika gärna kunnat ha ditt nick.

Min hjärna tyckte nog att det var lite för läskigt att vara den nyktre vuxne på midsommarafton, så den hittade på ett helt litet skådespel där jag invaggades i en historia där det var fullt normalt att plötsligt börja dricka alkohol igen. Men jag har nu genomskådat det hela, tyvärr för sent. Men mina/våra forumvänner övergav mig inte för det, vilket känns skönt idag.

Fiske en växande passion även här. En syssla jag faktiskt aldrig förknippat med alkohol.

Jag lever och är nykter, men är så förbaskat trött och utslagen av min sjukdom.
Jag har inte övergett er och kommer inte göra det
heller. Är inne och läser det ni skriver, men har skrivkramp och inte så mycket vettigt att
säga just nu!

Kramar om er allihop!

TP

Tack Annelie <3

ha ha..

Taskiga vi är. Nu vet jag ju att det finns goa människor där me´ :)

Bara en stilla undran; har Småland någonsin känts bra och i så fall när? Någonsin efter Dacke? ;-)

Med hopp om en god natt!

men jag måste erkänna att jag känner mig lite vilsen och yr bland alla foppatofflor och kaftaner och kollektiv ;-) Men rakt igenom alla ord så känner jag din förtvivlan så starkt att den går att ta på. Vet inte vad jag ska säga för att trösta mer än att du får en stor styrkekram av mig, och en till som tröst.