Senaste kommentarerna i forumet

Otur eller inte att återanvända brudklänningar, nu verkar det ju som du säkert sett, inte bli några giftermål alls här. Herrarna föredrar en obunden lössläppt tillvaro där man plocka till sig pullorna lite hur som helst verkar det som. Jag har konstaterat att detta ju inte bara öppnar upp för Lessenfrus deltagande i orgien, f'låt, kollektivet, utan också för flera tuppar än de nuvarande =)

Apropå lilla My så är mumin så mycket bättre sedan man blivit vuxen, tror inte jag förstod den riktigt när jag var barn.

Ja detta ska jag klara av!
Ja alkoholreklam är inget bra alls.

Sugsurfning lät som en mycket bra idé....
Undrar om det funkar på allt sug man känner...
;-)

Usch vad jobbigt! Kommer ni ihåg den gamla goda tiden när det var förbjudet att visa alkoholreklam i svensk tv? Sen kom man på ett sätt att kringgå den där lagen. Synd! Undrar just om det blir ölreklam lagom till matchen?

Stigsdotter hade nåt knep. Sugsurfning tror jag det hette. Jag tror det gick ut på att inte tvinga tanken utan bara iaktta, känna och låta det gå över.

Du fixar det TP!

Men det va helvete vad mycket alkohol
det är på tv idag! Har inte bekommit mig
så mycket innan, men nu i eftermiddag har det
sugit till rejält! Det va jag faktiskt inte beredd på...
det har gått så bra innan o nu blev jag så otroligt
torr i strupen!

Men blir riktigt förbannad på mig själv att jag ens
tänker tanken!!!! Vill jag vara pappa eller alkis?!
Svaret är enkelt! Men hur kan suget bli så starkt
på en gång?! Det är ju inte ens rätt dag för mig..
Tror jag blivit helt knäpp! Blir nog till att sätta mig
vid pianot o tänka på något annat...steg två
bokstavligen dunka huvudet i timmerväggen

TP

...med allt du kan tänkas behöva nu: styrka stolthet ilska jävlaranamma envishet! Lägger massa kramar på toppen också :-)

"Stå på dig annars gör någon annan det" som morfar brukade säga!

Men jag tycker du skall försöka ta befälet över situationen och bli riktigt förbannad på honom. Han har gjort sitt val och nu är det din tur att välja hur du vill ha ditt liv.

Hoppas att han förstår att ni måste stötta dottern bägge två eller har han stämplat ut helt när det gäller familjen?
Kramar, styrka, stolthet och en kärra med ilska//Kalla

Jag tror att sorgens första fas är förnekandet. Kanske är det därför du känner att du inte riktigt fattar. Det är få saker som gör så ont som när ett kärleksförhållande tar slut. Han/hon finns kvar, men inte för mig. Om jag säger att du kommer att bli glad igen en dag tror du mig kanske inte, men likfullt är det så. Du kommer att bli glad igen (utan sprit :-))
Kram från Nynykter

Honey, I'm hoooome!

Som Signor Dompa redan listat ut var mitt sökande efter svamp ganska fåfängt. Visst, där fanns en och annan likblek paragrafskivling och någon liten blåskimrande skärmdumpling. Annars nada! Jag försökte kompensera genom att plocka lite nässlor, men de var tyvärr väldigt stukade, troligen på grund av fästmannens ovarsamma framfart i nässelbeståndet. Bra i och för sig att svälta lite och kunna komma i gamla kläder, typ brudklänningar. Betyder det otur att återanvända dem? Lessenfrun, Stigsdotter, any opinion?

Men faktum är att jag har saknat att PRAAAATA och KRAAAMAS med er. Jag märker ju att det har varit viss aktivitet här inne. Lite seriösare ton än vanligt och många nya besökare, vilket är välkommet. Men jag känner att jag behövs. Jag säger som Lilla My sa till familjen Mumin:
- Ni skolle int klara er otan määj. Hä skulle bli rena tjäänslosååsen alltihoop!

Apropå många nykomlingar så trodde jag först att Dompa var arg för att de besökte forumet. Jag blev lite förskräckt där och tänkte att nu har det gamla bergtrollet verkligen hamnat i klimakteriet.Men så var det ju inte, det var det faktum att vi är så många som hamnar i alkoholmissbruk som han var arg på. Och det är verkligen hemskt att det har blivit så.

JÄTTEKRAAAAAM!

Nynykter

...får vi skicka.

Sorg ska du känna, oavsett vad som händer så är det en process du måste igenom. TP skriver fint härovan om det som kan vara värt att tänka på.

Jag tänker också att du inte är ensam om dotterns väl och ve - även om ni inte fortsätter tillsammans så har ni ju barn ihop och kring dessa måste ni kunna dela era tankar!! Är så klart svårt i början men så småning om tänker jag att det kommer. Just därför kan det nog vara bra att prata med någon utomstående som kan se objektivt på er båda.

Krama dottern så mycket du bara får så att hon säkert vet att du finns där. Jag läste nånstans att tonåringar inte bara får utan SKA man tränga sig på för att visa tt man finns där och för att hjälpa dem att bli bra människor!

God nattkram

Skulle vilja ha er här och få krama tillbaka.. ni är ett stöd.

Jag tror helt ärligt inte jag fattat ännu.
Kanske aldrig gör?
Men sorg går inte att stoppa ,lika lite som man kan förändra nägons känslor.
Han får inget gjort men jag vet ju..
Ska samla ork att ryta i ordentligt.

Dottern... vad gör man?
Ingen att bolla viktiga tankar med, måste tänka ut alla lösningar själv.
Lyssnar och ser henne.

Visst är det sorligt att vi är så många med samma
problem. Både grundproblem och "efterproblem".
Men min egosida blir lite tröstad av att jag inte är
ensam.

Att inte släppa ut sorgen och tårarna är som en
tickande bomb och en biljett tillbaka till den ologiska idiotin och "trösten!
Tycker synd om de män och kvinnor som inte kan släppa ut sin sorg och gråt. Vilken jäkla tyngd att bära
utan att ha en ventil.
Jag beundrar dig och den resan du har gjort!
Så mycket som du får slåss emot på en gång och jag förstår ditt sug (finns här också).
Men jag känner mig trygg i ditt beslut, du har för mycket styrka och intelligens för att falla igen!

Håller så hårt i dig och släpper aldrig taget!!!!!

TP

Hej Lessefrun.

Det här med separation/skillsmässa är en så
oerhört tung bit. Det är så många bitar och faser som man måste ta sig igenom.

Det jag varit absolut sämst på i mitt liv har varit
att hantera mina två separationer..har blivit totalt
lamslagen och fylld av ångest och smärta.
Ömsom varit elak, ömsom gjort allt för att försöka
få det bra igen!
Har lagt ner år av dåligt mående just pga detta
för att några år senare inse...Men herre gud! Vad såg jag hos den människan, som var värt
att plåga mig själv så skoningslöst. Vet att det är lätt att säga att smärtan går över och att det
hjälper föga!

Men det finns vissa frågor man kan ställa sig själv
mitt i all sorg.
Vill jag verkligen leva med denna människa igen?
Eller är det tryggheten jag saknar?
Kan det vara den fruktansvärda känslan av att
känna sig ratad (den rädslan som både du och jag
burit och befarat att vi ska bli) som gör att vi klamrar
oss fast vid sorgen?

Använd ilska istället för sorg..inte utåt, men som pepp
och förmaningar till dig själv! Tankar som,- MEN!
är han värd all denna sorg jag känner? Eller, nä nu fan
får inte han ta mer energi i mitt liv!!!!
Sen menar jag absolut inte att det är fel och sörja!
För det är också viktigt...men det jag skrivit kan vara
en början för att ta sig ur sorgen.

Du är sååååå värd att få vara lycklig!!!!! Tänk på det!

Nu blev det en massa svammel igen, jag som
bara tänkt att skicka dig en såndär trygg och varm
kram...så jag tar väl o gör det nu ;-)

Kraaaaaaam o puss på pannan! TP

Varje gång jag loggar in tycks det som jag möts av nya namn/nicks. Det gör mig arg. Hur många är vi? Med tanke på att antagligen bara ett fåtal hittar hit... Toppen är ju det, att man hittar hit. Den biten glädjer mig, då jag själv fått hjälp här och sett att det fungerar för många. Men det stör mig att vi är så många.

Inte heller jag tror att det är ett kemiskt beroeende i de flesta fall...utan ngt helt annat. Varför mår vi inte bra? Har vi i västvärlden alltför mkt tid att känna efter, men eftersom vi ej kan hantera vad vi känner...så ska det dövas. Vad är vi rädda för? Jag har beslutat mig - vilket inte innebär att jag kan trilla dit imorgon. Jag har beslutat mig för att låta alla känslor skönja över mig. Det får bli så, ibland gråter/sörjer jag...det gör stundtals skitont. Men när jag mår bra...ja, då mår jag VERKLIGEN bra. Det var tack vare barnen jag bestämde mig...men även om jag inte hade haft dem...så är jag glad över detta beslut. Det känns rätt.

Som vanligt lite svamligt! Men du min nyktre vän fattar. Kan du "se" de samtal du och jag hade haft på fyllan? /R

PS: som du anar så har alkoholspöket har knackat idag...en kall öl i solen föreslogs. Ma vaffanculo!

Hej Lessefrun.

Det här med separation/skillsmässa är en så
oerhört tung bit. Det är så många bitar och faser som
man måste ta sig igenom.

Det är så förbaskat mån

Har tänkt mycket på dig och dottern din idag. Skjutsade Strawberry till stallet/svägerskan. Där fanns massor med flickor från nio år upp till nästan vuxna. Massor med fniss och ett gemensamt intresse. Men jag ser bortom det...nu med mina nyktra ögon...inbillar (?)jag mig en sorg som lyser igenom i vissa falll. Det är nog inte lätt att vara en ung kvinna idag. Har väl aldrig varit det, men jag tycker att allt eskalerar. Offentliga förebilder, krav som flickorna mest tycks ställa på varandra. Rätt kläder, rätt väska, rätt utseende. Har man sen det som grädde på moset en lite jobbig familjesituation så är det ganska klart att man brakar igenom.

Nu menar jag under inga omständigheter att det är ditt eller Mannens "fel" att din dotter mår som hon mår. Vad jag menar är att samhällsklimatet tycks hårdna från år till år och värst utsätta tycks de unga flickorna vara. Killarna far illa de med...men jag ser inte samma press från jämnåriga där. En del av mig fasar för vad världen ska visa min dotter (11 år )om bara några år.

Stackars lilla fröken Ledsen... Men hon har ändå tur. Där finns en vis, småtokig, empatisk mamma i bakgrunden. Stå på dig...se till att hon får den hjälp hon behöver. Kramar om dig

Stigsdotter: Det roliga är att jag och min livliga
fantasi verkligen kan se hur kollektivet växer fram
Med höns, hundar, katter och ongar.
Dompa och jag som två tuppar i en hönsgård bland all denna kvinnliga fägring.

Sen finns en viss oro att jag och min käre
vapenbroder kommer att bli tvingade att
bli två riktiga "foppatofflar" som hålls på
mattan av ett gäng starka kvinnor :-X.
Där hjälper nog inte min testosteronstinna
framtoning och Dompas Cassanovaådror
är jag rädd ;-)

Nattens bröllopsgäster irriterade mig mest för
att de hade så högljudt roligt och att stackars,
stackars TP aldrig blivit gift ;-)
Visst är det väl ohyggligt orättvist?!

Kramar från oroad eventuellt blivande toffel TP

Va ju inne och skrev på din sida precis :-).

Kände när jag läste det du skrev i din tråd att vi är väldigt lika varandra! Jag har hållt mig till helgerna
med drickandet och på det sättet som du inbillat
mig att då är det ok. Sen att jag förmodligen
hinkat i mig mer sprit under en helg än vad många gör under ett helt år har jag blundat
för.

Hoppas av hela mitt hjärta att du kommer känna
den värme och omtanke som jag känner här inne!

Sen spårar vi ur fullständigt i våra inlägg ibland och har skitkul tillsammans :-)...åh det gör
faktiskt att allt går så mycket lättare!

Kram igen TP

...som berusade måste bada missinassen. Hm.... det var visst vad jag själv gjorde på mitt eget bröllop, det var ju synd att jag började fundera över det, är faktiskt en av de kvällar jag lyckades förstöra genom alkohol. Jag var förvisso i gott sällskap i badet, både brudgummen och några av våra goda vänner var med men på nästan varenda bild har jag ett glas i handen och jag sa dumma saker till minst en av släktingarna som jag inte träffat på länge *skäms*. Så onödigt, det är ju liksom inte varje dag man gifter sig, då borde man kunna hålla sig nykter i alla fall.

Förresten lovar jag att dra mitt strå till den gemensamma stacken, har ju faktiskt ett jobb :-)

...som berusade måste bada missinassen. Hm.... det var visst vad jag själv gjorde på mitt eget bröllop, det var ju synd att jag började fundera över det, är faktiskt en av de kvällar jag lyckades förstöra genom alkohol. Jag var förvisso i gott sällskap i badet, både brudgummen och några av våra goda vänner var med men på nästan varenda bild har jag ett glas i handen och jag sa dumma saker till minst en av släktingarna som jag inte träffat på länge *skäms*. Så onödigt, det är ju liksom inte varje dag man gifter sig, då borde man kunna hålla sig nykter i alla fall.

Förresten lovar jag att dra mitt strå till den gemensamma stacken, har ju faktiskt ett jobb :-)

Jag har aldrig varit inne på ett forum förut men har nu ägnat två dagar här. Har inte riktigt koll på hur jag hittar bland trådar och svarar på rätt inlägg. Men jag blev så tagen av ditt svar till Ankan. Jag känner igen mig så i det du skriver. Jag har i flera år vetat att jag har ett problem, men det är bara det att jag alltid vill ha mer när jag dricker. Men då jag aldrig druckit i veckorna och sköter allt annat fläckfritt har jag inbillat mig att det inte gills.... Att jag inte är beroende, och det är jag väl inte, fast varför gör jag då samma misstag om och om igen?. Tänker åhh vad trevligt med ett glas rose i solen..... och slutar med minneslucka, en helt vanlig hemmakväll.

Hallå mina alldeles egna tokstollar ;-)

Idag blir det sparsamt med skrivande till att
börja med. Trodde jag skulle somna direkt när
jag slog huvudet i kudden. Nix så blev det inte
somnade vid halv fyra...åh vid fyra vaknade jag av att ett trettiotal hyfsat berusade människor
från en närliggande bröllopsfest som just
avslutats de hade bestämt sig för att ta ett morgondopp
vid min brygga....Jag bet mig hårt i tungan och la
kudden över huvudet... Så med bara ca 30 minuters sömn i kroppen upplever jag en
"bakfylla" utan dess like... Tänk att mineralvatten
kan ge sådan effekt :-(.

Med ögona i kors TP

Vi kommer att svälta. Mark MY words. Nu är Frk Nynykter i svampskogen. Jag är rädd att det kommer att ge exakt samma resultat som din, TP:s fisketur igår. Nada, niente, zero. Tokiga kvinna, hade förstått om hon plockade brännässlor som jag har förstått går att göra soppa på. Eller har blåbären kommit till småland? Kan det vara så att kärleken gjort henne virrig? Jag ser att vårt nya liv inte kommer att bli mätt, men desto mera proppfullt med kärlek. Alla kan damma av den gamla garderoben, allt kommer att sitta bra. Det blir nog bra, mindre sybestyr för mig. Men visst undrar man hur hon tänker...Frk Nynykter...ute i svampskogen? Även jag är listig som räven. Detta är en stunt för att slippa PRAATA och KRAAmas. Hmmpppf

Blir så ledsen för din skull, ibland är livet hårt. Men du får försöka tänka att detta kan vara början till något bra. polisen fick kört hem henne innan det hände något fruktansvärt, du var nykter och kunde ta hand om henne och hon fick berättat hur dåligt hon mår.

Mitt mammahjärta gråter med dig,men nu bygger vi ett nytt och bättre liv ur resterna av det gamla//Kramar Kalla

Kära Lessenfrun!
Jag är också så glad att du finns där för dottern nu. Har själv två döttrar på 17 och 15 och det skär i mitt mammahjärta när jag läser om lillgrisen.
Barnen är en väldigt bra anledning att hålla sig nykter. Frågan är om vi inte alla i det framtida kollektivet har barnen som ledstjärnor? Kommer att kännas lite otacksamt när de i romanform förebrår oss för sin knäppa uppväxt. Men den dagen den sorgen!
Stor kram till dig
Nn t

Sover ni aldrig härinne?
Skönt att höra att det finns delar i ditt jobb som du gillar, Dompa. Det kanske går att behålla de delarna. Jobba hemma mer, slippa tjänsteresor?
I alla fall är det bra att någon mer bidrar till hushållskassan. Vi kan ju inte bli helt självförörsörjande och med tanke på vilka kvantiteter 100% blåbär vi kommer att stjälpa i oss lär kulorna rulla. Eller får vi plocka egna blåbär... Apropå det kommer er tillgivna fröken att tillbringa dagen och större delen av natten i svampskogen. Det ska bli spännande att återvända och läsa om allt ni har haft för er. Jag bävar redan...
Und tiden förblir jag er hängiva och trogna (jag lovar TP, gullegubben!)
Fröken Nynykter