Senaste kommentarerna i forumet

Har varit på "release" party hos en gammal klasskompis som gett ut bok.
Kul.
Men orken? Var är den?
Tar slut på en sekund och vill bara hem..
Social i en timme, sen- slut.
Då kan man stanna och dricka en massa, eller cykla hemåt. Jag "provdrack", blev tom och drog hem.

Trist mello på Tv och fördjävligt fint ute.
Bara tomt överallt just nu.
Men, "this to shall pass..."

Kram på er!

Är dumt att skriva på telefon.....jag blev så glad så tårarna bara sprutar Undrar om jag är gravid...för riktigt så här känslig är jag inte annars på

Kramar TP :-D

Just nu så är det så mycket känslor i kroppen. Fick ett sms av min store kille. och ja

Har varit inne och läst här i tråden och inser att vi alla me r eller mindre har har samma sorts problem. alltsinte det faktum. med alkoholen då.
Men att vi är sköra och känsliga människor innerst inne. Åh det säger jag inte på något kritiskt sätt.
Framför allt se ser jag en sån enorm empati här inne. Tänk om alla människor ute i verkliga livet varit som ni, då hade vi förmodligen. sluppit den situationen vi är i idag.....men åh andra sidan kanske vi nte varit .de människor vi. är idag....nä nu börjar de bli klumpigt....men ni kanske förstår vad jag menar ändå... :-)

Läste nått om en färgad näsa på tunnelbanan...:-) Kanske vore något man skulle börja med när man går ut...så hela ens väg blir kantade av leenden :-).

TP-KRAMAR!!!!

Ikväll mötte jag en man jag aldrig sett förut.
Han liknade mig men såg så sorgen ut.
Som om alla drömmar han en gång haft.
Tynat bort och med dem all hans kraft.

Den blicken som jag mötte, så tom men ändå full av vilja och ett spår av kraftlöshet.
Såg minnen från en dåtid då lyckan brann i tron om evighet.

Jag nickade åt mannen, ville trösta med min empati.
Han nickade tillbaka i en gemensam sympati.

Som om han läst min historia, i den blicken som jag gav.
Han såg att jag förlorat orken i en värld så full av krav.
Så smärtsam blev min insikt en sorg så skoningslös och vild. Mannen som jag mött var min egen spegelbild.

Tack stigsdotter för att du tror på mig! Jag behöver verkligen det!

Idag har jag pratat med min 14-åring, är hemskt att känna sig nervös för att prata med min son. Men det gick bra, han pratade som vanligt. Jag frågade honom det var väldigt jobbigt det som kom fram igår. Han tyckte det va lite jobbigt, men att han aldrig. tyckt det varit jobbigt när jag har druckit. Men min store kille vill inte prata med mig...åh det har alltid varit han och jag som har haft mest konflikter! Men det gör så ont så jag tror hela min själ går sönder. Älskar ju dem mer än allt annat!!!!

Pratade kort med exet också, hon lät så ledsen och sliten. Åh ångesten slog till med full kraft igen!
Jag skakar svettas och gråter! Hur kunde det gå så här fel?! Jag skulle ju bli världens bästa pappa och världens bästa partner. Känner att jag misslyckats rejält. Ensamheten är så tung just nu!

Trött och ångerstfylld TP

Jag känner också leda ibland. Dom där tomma kvällarna som förut fylldes av drickande. Har nog lite tremånaderskris nu för jag känner mig lite låg (eller så beror det på att jag borde plugga men inte tar tag i det utan har dåligt samvete istället...) I alla fall har jag kommit på en tanke som i de stunderna tröstar
JAG ÄR I ALLA FALL NYKTER!!!
Det är så stort att jag kan stå ut med leda och låghet. Ett jättebra sätt att känna sig nöjd med sig själv trots allt! Jag kommer att tänka på den underbara titeln på en av Bob Hanssons böcker, "Här ligger jag och duger"
Nu sänker vi kraven och hänger upp hängmattan (bildligt alltså, Dompa, för din IRL-hängmatta är ju redan uppe).
TP, jag är så glad för att du får hjälp och stöd. Underbart att läsa.
Kramar från Nynykter

...kan man vara på många sätt. I min värld är du en hjälte som väljer barnen framför flaskan - det gjorde aldrig min pappa och det tog många många år innan jag slutade vara arg på honom för det. Det var inte förrän jag insåg att jag fastnat i träsket själv som jag fick en viss förståelse för hur svårt det är, men samtidigt tillkom en annan ilska mot honom: tack för arvet liksom.

Dessutom väljer du bort den vackraste trots att vi anar att hon egentligen är en älskad människa. För många är det så lätt att välja tvåsamheten i eländet. Jag bor i Stockholm och ser dagligen par som verkar ha en gemenskap i supandet. Det är också starkt gjort.

Så hur vek och känslig du än är så är du fortfarande en hjälte och det kommer TP att bli också. Så det så!

Puss å kram från mig!

Vad fint att dina ungar stod enade på din sida. Och vad stort av dig att kunna tacka vännen som berättade så att allt drogs fram i ljuset - var det den som du blev ovän med tidigare? I så fall ännu starkare av dig tycker jag, snacka om att svälja stoltheten.

Kul att höra det går bra för nubaskemej, jag har också saknat henne här!

Kram från mig!

Skulle ju sova ut i hängmattan nu. Med laptopen på magen...eftersom jag blivit beroende av forum. Men gick in och läste din tråd...och även på ett annat ställe där du skrivit om din rädsla för närhet...inte duga till. Toka! Du är ju fantastisk. Nu är ju den värsta krisen över...men lyd Nynykter - som verkligen är klyftig - sluta stimma. Flyt med.

Ekonomin...ja det är ju ett problem...men också en djävla bra ursäkt för att inte lägga en spänn på vitt vin.

Sonen är en kille i en känslig ålder...han har säkert sina egna problem. Att han tar ut dem på dig tyder på att han LITAR på dig. Vet att han kan vara ful och elak, men du försvinner inte ändå. Se det som en kärleksförklaring.

Kärleken...ja, kanske ska du prata med honom om din rädsla för intimitet...eller kanske ska du bara flyta med. Men släpp in honom. Ta inga beslut nu utan sitt still. Jag förstår tankegången om att sådana som oss inte ska gå in i förhållanden direkt vi nyktrat till. Men hur ofta hittar man ngn som man verkligen tycker om? Ja, det kom kanske inte vid rätt tidpunkt...men kasta inte bort det. Då gör du orätt mot både dig och honom.

Det bli bra...på ena eller andra sättet. Och du är en fantastisk kvinna. Jag har ju tom. byggt en holkdjävel till din ära. Varför skulle inte du duga till den där karln? Nu är jag arg och ledsen för att du ens tänker så. Min skönhetsömn är rubbad. Där har du ngt reellt att skämmas för. Du får en kram ändå!

Skriv av dig här, ut med jobbiga tankar och sura gnälligheter.

För visst är det så att vi ofta skapar våra tillfällen att dricka! Vi provocerar fram ett gräl med våra nära för att sedan gå undan och "straffa" dem med att ta ett glas - "där fick du!" liksom. Men, det är ju verkligen ingen annan än vi själva som blir straffade eller hur!

Den klassiska är väl gubben som gör sig omöjlig hemma och går ut och sätter sig i garaget och super. Vi är mycket duktiga på att skapa tillfällena som, även om vi inte tänker tanken medvetet när vi skapar dem, gör att vi får möjlighet att dricka. Här är några exempel från mig: det där med att provocera fram ett gräl, eller, "jag kan göra vinsåsen om du fixar grillen", eller: "självklart ska du ut med grabbarna på lördag, vi klarar oss", när man har gäster hemma skall det fixas väldigt mycket i köket osv.

En sak som man blir av med när man inte dricker är den där skammen som du säkert också känner. Skammen inför sonen t.ex. när man inte riktigt minns vad man sagt eller gjort. Det är härligt att kunna sträcka på sig och känna att även om jag inte kommer ihåg allt från i går kväll så är det fasen inte för att jag var packad! Detta gör under för självkänslan faktiskt, att kunna stå på sig gör att man känner sig stark och man behöver inte huka av självömkan och skam.

Det är klart som fanken att du är välkommen hit också!

Eftersom du sökt dig hit så har du ju erkänt för dig själv att du har någon form av osund relation till alkohol. Åh de är ju ett steg åt rätt. håll
Jag tror vi är ganska många här inne som är nära att bli förförd av det som förgör.

Angående psyk så tror jag tyvärr att du har rätt. Är nog många som jobbar inom sjukvården som gör ett bra jobb. Men tyvärrså prioriteras inte den formen av vård och därför blir det de som vill ta sitt liv eller de som är riktigt illa där ann som får bli inlagda. Volket är åt h-vete!!!!

Sen funderade jag på det som adde skrev innan angående tabletter, är ganska säker på att han menade Benzo,tabletter. De är fantastiska, men sanslöst beroendeframkallande. Jag vet, för jag fick det utskrivet för några år sedan och äter dem fortfarande, just pga att det är ett rent h-vete att sluta med dem.

TP

Bra plan med en dryckesvakt. Vilken härlig farsa du har. Ta lärdom där...du vill kunna göra samma sak för dina söner. Inte agera dryckesvakt - det hoppas jag de aldrig behöver -, men att vara där...ja du fattar vad jag menar.

18 dagar är inte fy skam. Efter helgen är det 21 = treveckor!

När det gäller min frus supande så såg jag det inte, eftersom jag var så väck själv. Vi drack inte ens tillsammans utan hon i köket och jag i soffan. Hon såg dock att jag drack och det bråkade vi mycket om. Jag borde vara sur eftersom hon själv smygsöp...men jag är inte det. Jag vet ju vilken djävulsk lockelse alkohol är.

Skönt att ha en testostorinn oxe vid sin sida. Själv är nog lite som en stor åsna...envis och seg

Jag förstår din ensamhet och hur tufft det måste vara.
Men snacka om styrka att göra det du gör!!!!
Jag är idag inne på min artonde dag utan alkohol,
åh jag kan säga dig det att jag hade hade haft en fru
som också drack... då hade jag inte kommit till detta beslutet.
För på något sätt hade det legaliserat mitt drickande om jag haft någon att dela det med.
Knäppt men sant. Så jag kan tänka mig vilken viljestyrka det krävs av dig för att göra det det här.

Du skriver att du är stark i ditt beslut ..men svag som människa. Det tror jag inte riktigt på, möjligtvis att du känner dig svag som människa just nu.... Men det är inte samma sak som att vara det.

Det är ju som du skriver, att i vårt fall så är ju barnen en rejäl drivkraft. Men sen är det så lätt att glömma bort sig själv i det hela. Tänk stoltheten vi kan bära på när vi känner att vi är i hamn.
När vi kan andas in den där friska klara luften och bara känna oss så otroligt bra!

Det känns inte som AA är något för mig heller, fast det handlar mer om mig än om AA. Jag bor i en Relativt liten stad och är ganska välkänd här (inte pga mitt drickande för jag har gömt mig hemma och och druckit)så jag är helt enkelt feg och känner sådan skam. Men som du skriver AA finns ju där om man känner att det inte funkar.

Jag har tagit det säkra före det osäkra angående fredagen och ska ha en dryckesvakt(min pappa) här hemma, jag känner inget som helst sug nu och tror inte att jag kommer göra det heller. Sen tror jag att han får lite mer lugn inom sig om han är här i helgen. För man är nog alltid barn i sina föräldrars ögon :-)

Jag släpper inte taget om dig eller någon annan, och jag är stark som en testosteronstinn oxe :-)

Kramar /TP :)

Jag skulle väl inte skriva här egentligen eftersom jag inte tagit det slutgiltiga beslutet att sluta helt ännu. För närvarande dricker jag sällan men som jag skrivit tidigare så när jag väl dricker så dricker jag tills allt är slut och lite till.

Jag tänkte mest på det du skrev om att psyket skulle ha varit ett bättre alternativ, men det tror jag inte alls. För ett par år sedan så söp jag rejält under en period och fick nån sorts psykos så det blev transport direkt akut psyk. Väl där så fick man nyktra till på sitt rum och sedan fick man sobril och sedan fick man umgås med de övriga intagna och det var en sällsam upplevelse.

Först träffade jag en kille som hade nån sorts hörlurar på sig för att lyssna på radio och han verkade ju trevlig och allt verkade normalt tills han med låg röst sa till mig att han hade flugit jakt flyg på ett amerikanskt hangar fartyg och dessutom varit livvakt till Ronald Reagan. En annan intagen var en söt och trevlig tjej som jag talade en del med men som ständigt hade en skötare gående efter sig eftersom hon var så självmords benägen och tidigare under dagen försökt att hänga sig på toaletten. En annan tjej hade varit tvångs inlåst på avdelningen ett år eftersom man trodde hon skulle missbruka Heroin igen i fall hon skulle släppas ut. En del ordentliga alkoholister fanns det där också. Allt från unga killar till äldre damer som avgiftats och sedan skulle vidare till något trevligt behandlingshem. Det var rena gökboet, men samtidigt lite roligt. Vi som hade supit kunde ju prata om våra erfarenheter utan att skämmas, och de som hade andra problem hade ju fullt upp med sitt. Tragiska människoöden men det är ju tur att det finns hjälp.

Jag förstod dock med en gång att jag var en novis i gänget och redan dag tre så skrevs jag ut frivilligt och fick med mig recept på både Antabus och Campral, vilket jag åt en tid och var spik nykter ett bra tag efteråt. Efter denna upplevelse har jag dragit ner rejält. Psyket var ingen rolig upplevelse och dit skulle jag aldrig vilja åka igen. Så ett bra behandlings hem är nog modellen och jag tror inte att du skall vara rädd för sk "kryckor" för dom vet vad dom stoppar i dig och du är förmodligen inte den förste som varit där.

Lycka till! Det kommer säkert att gå bra!

Lyssna nu 2-barnspappa på DOmpas värdefulla ord! Dina barn kommer vara SÅ stolta en dag!!

SKRIV här för att stå ut!! Tillsammans och när vi formulerar oss runt våra känslor är ENDA räddningen!(tror jag)

Och Dompa! Visst kan AA vara knepigt men om man går på den KÄNSLA det ger att sitta med människor som kämpat hårt för nykterhet och inte "retar" sig på vad alla säger, KAN det vara en hjälp tror jag..

Håll i nu grabbar!!

Liljakramar

Jag vet inte vad det är för piller Adde skriver om. Givetvis ska du inte gå in ett annat missbruk. Men jag tror inte alla piller är "farliga", det finns sånt som inte är beroendeframkalande. Kryckor skulle en del säga...men kanske behöver vi det?

Hur det går för mig? Ärligt talat så är jag så ny i min nykterhet så att jag fortfarande saknar min whisky. Inte varje dag...men ofta. När ngt går emot mig. När barnen somnat och den stora livsledan sätter in. Jag är också ensam...min alkoholiserade fru lämnade mig när jag tog beslutet att bli nykter. På sätt och vis ÄR det skönt. Men jag känner även en stor sorg och saknad. Jag är nykter för jag har inget val...med alkohol i bilden förlorar jag mina barn. Nu har jag satt dem till världen och har äntligen även insett att de är prio ett. Vill jag supa ihjäl mig så står det mig fritt att göra det om tio år. Jag käkar Naltrexon så även jag har en krycka.

Checkade nyligen ut från behandlingshem. Lärde mig mkt...hade gärna stannat längre...men det är ju inte ett riktigt liv. Lätt att vara nykter där. Har prövat AA några ggr, det var tyvärr inte min grej.
Jag är för privat...men känner jag att jag helt håller på att slinta....ja, då får jag gå dit...ge det en ny chans. Ska träffa en terapeut nästa vecka som en del av min efterbehandling. Just nu känner jag mig stark i mitt beslut...men svag som människa. Låter kanske rörigt, men det ÄR rörigt.
Det är inte lätt att bli nykter men det GÅR.

Det ska det göra för dig med. Häng här hela fredagen om det behövs. Men ta inte den där första. Visualisera dina killar...hur stolta de blir för att farsan kan säga nej. För det kan du. Nu bygger du upp den där TP som finns innerst inne. Den snygga, kvicka mannen som kan både spela och skriva. Vi andra på forum hänger med och du är aldrig ensam.

Härliga nyheter om Nubaskemig...hälsa henne att hon gärna får titta in om hon orkar...för hon var skitrolig.

Nu får du en sån där machokram och kom ihåg att jag släpper inte taget om dig. Snälla du, gör det inte heller du. /R

Tänk om jag sett dig på t-banan med röd snok, jag skulle velat krama dig!

Ja, du har så rätt! Bara ta emot men det är så förbannat svårt!Grubbel är mitt mellan namn...

Men jag tänker på vad jag fått lära mig i vår nämligen att vi med drink-problem ofta skapar våra egna konflikter...för då "får" man legitimt skäl dricka igen... och sen att vi blir så fruktansvärt otåliga när vi känner oss ensamma eller det blir fel i relationer.

Jag ska VERKLIGEN försöka göra inget och inte stimma upp mig! Det var hemskt i går kväll, har liksom kommit på kant med den Nya kärleken och tonårssonen försvunnit till sin far som bor några mil härifrån.

Igår var en gråtens dag men samtidgt kan jag känna att HÄR, på forumet, där jag varit ÄRLIG, finns folk KVAR för mig! Det värmer nåt otroligt!

Fin dag på Stigsdotter! Tack för att du oxå finns där!

Lilja-kramar!

är som ett reningsbad som ger styrka efteråt. Att låta känslorna få spela fritt är en gåva som du ska vara glad för även om det inte känns så just för tillfället. Hoppas du klarar att säga nej till pillrena som kanske erbjuds dig för "lindring" för nån dag ska du ju möta tankarna igen och då har du jobbet kvar. En sak i taget så fixar du detta.

Tack Monalisa. Känns så otroligt skönt att ha så många som stöttar mig! Det värmer i hjärtat

Dompa, kan se dig framför mig, med avtryck efter tangentbordet i ansiktet ;-). Hoppas dock att du sovit gott ändå!

Nästa steg blir att träffa en beroendeteurapeft, samt att försätta prata med familjerådgivarna för att få hjälp med det psykiska måendet som är och har varit den stora boven i dramat.

Jag har genom hela mitt liv burit på en inre oro som jag alltid försökt att döva på något sätt. Mest genom alkohol.Åh gud vad jag har låtit spriten förstöra mycket i mitt liv. Men har förstått att jag måste kunna förlåta mig själv på något sätt för att kunna gå vidare.

Jag är betydligt lugnare idag. Men ångesten sköljer över mig med jämna mellanrum. Vilket iofs är bra. För om det här gick smärtfritt förbi, så vore det så lätt att glömma...och ta den där första på fredagen igen.

Igår mailade jag med "nubaskemig" som varit med här tidigare. Hon hade lyckats med det vi alla vill och det gjorde mig så jäkla glad!

Hur rullar det på för dig nu Dompa? Vad är nästa steg för dig? Berätta hur dina tankar går och hur du känner.

Önskar jag kunde krama er alla där ute på riktigt! Dels för att jag själv behöver kramar och för att jag är tacksam för att ni finns där och ställer upp!

/TP :-)

Elaka kvinnor finns det gott om...haha. Jag har inte träffat kvinnor som går igång på strumpor i sandaler men jag drar slutsatsen att de finns. Varför skulle annars så många män gå klädda i ovannämda fotbeklädnader? För att de själva tycker att det är snyggt? Äger faktiskt ett trepack tubsockor...var antagligen aprak när jag köpte dom ;-). Nåja, dom är iaf. helsvarta...inte vita med ränder på. Nej, jag är nog en man med stil...eller rättare sagt...jag är nog lite snobbig när det kommer till kläder. Jag förstår inte varför man ska ha fula kläder när snygga värmer lika bra?

På tal om kläder...såg trots allt några minuter av "Outsiders", det går ju precis innan Strawberrys favvo "Desperate housewifes". Det var riktigt otäckt...känns som jag aldrig mer vill se en naken kvinna. Huga.

Hoppas du får en inte allt för ledsen dag och att du cyklar åt rätt håll. Kram på dig lessenfrun

Somnade över datorn igår kväll. På forum. Har ingen hund i sängen, hon sover hos min yngsta grabb...vilket jag tycker är skönt då jag innerst inne är en kattmänniska.

Men det gick ju bra igår...killarna är med dig och nu är bollen i rullning. Så vad är nästa steg nu? Vad har du och soc planerat/sagt?

vackraste liljan som doftar så blommigt gott (tänk vad mycket lättare det är att känna smaker och dofter när man inte dricker!). Jag tror på nynykters råd om att göra ingenting, bara vara och ta emot. Grubbla inte så mycket (inget stimmande heller ;-). Du ska vara rädd om dig nu och försöka att bara göra sådant som du mår bra av. Måste du göra annat så klarar du av det med för du är starkare än du tror (alltså liljor är inga fjösiga små skira blomster - de tar plats!!).

På tal om liljor så kom jag att tänka på en rolig sak som kanske får någon att dra lite på munnen:

En gång när jag var på väg hem från jobbet så märkte jag att alla var ovanligt glada. Ni som åker tunnelbanan i Stockholm vet att det inte direkt hör till vanligheterna att folk ser dig i ögonen och ler, men det var det flera som gjorde den här dagen. Och jag log tillbaka och kände mig alldeles varm i magen. När jag sen kom hem såg jag att hela min nästipp var orange, jag såg ut som en clown!! Det sista jag gjorde när jag gick från jobbet var nämligen att sticka näsan i en stor lilja i blombuketten som stod på receptionsdisken...

Mycket bra gjort. Jag önskar dig all lycka till och hoppas att din beslutsamhet skall leda till något gott! Sänder en bön tillbaka till dig och önskar att du aldrig någonsin tappar hoppet!

Detta har utan tvekan varit den tuffaste dagen jag varit med om!
Men känner mig lugnare nu när allt kommit fram!

Jag tog även beslutet att tacka mina vänner som berättade om detta.
Insåg att jag verkligen rasat sista tiden och att det gick brant utför.
Den enda jag kan vara förbannad på i detta fallet är egentligen mig själv... (oooops! Där kände jag mig nästan lite vuxen för en stund)

Nu blir det sängen i alla fall... men min hund får inte rum i i knävecken... har brukar ta ca 80% av sängen

Godnatt igen allihop /TP