Senaste kommentarerna i forumet

Det är ju så fantastiskt bra att den här nya kärleken träffat dig när du varit nykter. Det är den riktiga fina Liljan, inte någon halvvissen bladig (hehe).
Alkoholen dämpar ju alla känslor. Visst kan det vara frestande att ta udden av ilska och sorg, men kärleken, vill man ta udden också av den?
Jag vet inte vad du och sonen bråkade om men jag tänker att det blir många stora förändringar i hans liv nu. Du har både slutat dricka och träffat en ny man. Egentligen bra saker, men samtidigt kan förändringar oroa och få sonen att omedvetet vilja testa digi. Var är du mamma? Kan jag lita på dig nu? Finns du fortfarande håär för mig?
Kram från Nynykter

Mm... såg inte programmet (var på knasskolan ikväll) men kan föreställa mej att ladiesarna inte var speciellt smala..
Elakt är förnamnet ;)

Tittar på Outsiders på tv med ungarna. Dom fattar nog inte tragiken...och jag måste dela med ngn. Då tänkte jag på dig. Programmet handlar om några frisky finsksvenska ladies på 60 + som har åkt till Gambia för att gifta sig med inhemska 30- män.Det ÄR sorgligt...men samtidigt är det hysteriskt roligt. Visar människor i deras yttersta ynkedom; rädslan för ensamhet. Ungefär som gamla europeiska/vita män som åker till Thailand och grannländer. Jag skäms samtidigt som jag skrattar. Vem ska jag dela detta med? Jo lessenfrun!!!
Känner mig som sagt elak...men ärlig.

Jag förstår det samhälle du beskriver - gjort för tvåsamhet...men det är inte hugget i sten. Visa grannarna. Kanske är det inte så mysigt i grannhusen heller? Ser också buketten som ett livstecken. Du plockade den... Och smaaaal är du tydligen. Retar alltid ngn :-)
Kramar/R

Jag tycker du skall njuta fullt ut och hämta all styrka du kan i nyförälskelsen. För just att bli sedd, älskad och bekräftad låter ju oss växa som människor, många av oss har väl hamnat här på grund av att vi inte fått de behoven till fredställda. Så njut och gör ett vårskrik som Ronja det kan ju inte bli bättre kär, vår och nystart//Kramar Kalla

Du är inne i en sorg, det finns vissa stadier du bara måste igenom. Så är det, se till att lyssna på dig själv och dina känslor utan att trycka undan något.

Jag blev i alla fall glad när jag såg att du plockat in vårens första bukett - det finns hopp om livet, annars hade du inte brytt dig om blommorna! Kram på dig, återigen önskar jag att vi kunde samlas allihopa så att någon slapp känna sig ensam där på landet, eller för all del här i stan.

Vi får träffas här på forumet i stället! Cyberkramar!

Läser varje dag och gläds åt stöttning och peppning av varann här!
En chatt låter bra! Vet när det satt in ordentligt och jag tänkt att det hänger på sekunderna att få TAG i en människa som stöttar!!
Precis som ni skriver här kan man stå och falla med stöd!

Mina telefonnummer från AA har varit mycket bra! Bara att hiva iväg ett mess och få omedelbar respons kan räcka!

Och jag tänker på vad ni skriver här, att visst fasen är det en knagglig resa till nykterhet.

Häromdagen blev det en hemsk konflikt med tonårssonen som var riktigt ful och dessutom sa elaka saker om min nya kärlek, som han inte ens träffat! Men det blev väl för mycket att se mamma så strålande och glad kanske...

Jag blev mycket ledsen och gav mig iväg ut för att hämta luft. Tanken fanns där. ATT få svepa ett glas för att slippa smärtan!
Tänker också att tänk om kärleken tar slut? Mannen säger "nej du, det här får nog vara sörru´" eller nåt liknande...

Min alkoholterapeut säger att vara förälskad är som att gå på amfetamin!! Ja men usch så trist att höra! SÅ egentligen är jag drogad!

Men nåt allvarligare sug har jag faktiskt inte haft och jag tänker så här: kan det också vara när man känner sig väldigt bekräftad, så har man inget behov av alkohol? Denna förbannade tröstfaktor som alkoholen utgör, ett substitut för kärlek?

Dompa! jag skulle MER än gärna ta emot en kram av dig!! Lovar!! Även om jag måste erkänna att det finns någon nu som har en alldeles speciell position..Och jag blir så glad över att du och andra här delar min glädje, det känns så gott och varmt och är väl också en del av peppningen, att vi hjälps åt i med- och motgång!

Tack Magnolia och Annelie och kalla och alla andra för delad glädje. Och vi vet alla att återfallet bara är en promenad bort eller en stor besvikelse bort, om vi inte ständigt jobbar med oss själva och vår nykterhet!!

Kramar till er alla underbara!
Lilja i vårsol

Åh, ni värmer.
Jag har gråtit så mycket så det finns snart inga tårar kvar. Och jag har ridit ut vågor. Men den tsunami som kommer nu vet jag inte om jag fixar..
Allt är som för första gången och så fruktansvärt ensamt. Cykla genom våren till jobbet, utan att känna eller se. Komma hem till tomma huset. Lagat punkor och plockat in första buketten idag. Helt utan glädje.
Där vi bor ska man inte vara ensam. Man fixar på sitt lilla hem tillsammans.
Åker till Bauhaus. Målar om lite på friggan. Pratar över staketet. (och super till lite på fredan, det vet jag väl)
Jag hör liksom inte hit längre. Folk tycker synd om mej, det är ingen höjdare.
Och drar sej inte för att slänga ut ett "åhhh, så smaaal du blivit. Du mästa äta lite mer"
Nähä? Det ska genast se till och göra då, så dumt av mej att inte tänka på det! Idiots.

Jo, jag köpte en dunk. Tar mina små glas. Tänker att jag en dag ska skåla stolt med mej själv i bubbel och tänka "Nu! Nu går jag vidare.."
Men det känns oändligt långt borta. Och med det målet ska man kanske inte ty sej hit heller..
Men Guds gåva, de små sömntabletterna, har jag respekt för. Så full blir jag inte.

Jorasåatte.. lura sej själv kan man ju alltid..
Och ibland blir jag faktiskt lite arg med :)
Kramar till er.

känner med dig och hoppas du rider ut vågen utan allt för många skråmor på själen.

Minns det som var bra, kanske går det att lära sig någonting av det som skett, vad man gjort osv. Något roséras ska det banne mig inte bli i år, inte om vi dina forumvänner får vara med och bestämma. Härligt att du har skrattande vänner att hänga med, hoppas det funkar även utan alkohol.

Kram från mig!

Tycker du är ett under av styrka...och så rolig! Undrar hur du är när du är gladfrun? Tänker på dig, vet att du känner dig ensam. Men här på forum är du inte det...visst en klen tröst...men kanske ngt? Bra att helgen ändå gick så pass fint...så pass lugnt. Nåt ras 2012 tror jag inte på.
Tvångskram/R

och känner med dig.

Kramar/Magnolia

Jag är ny på forumet och har läst hela din tråd lessenfrun. Du skriver så gripande och jag känner så starkt för dig framförallt för din ärlighet vad gäller rädslan för ensamheten. Jag ska skriva mer på din tråd snart, men just nu tänker jag skriva mer i min egen tråd för att forumet ska få veta mer om mig. Kämpa på tills vi hörs.

Tack..
Ja,vad blev det? En "kontrollerad" fylla, finns det?
Nä, jag var med vänner. Och drack lite för mycket. Men i sällskap av skrattande människor och god mat. Somnade gott, vaknade utan efterdyningar. Samma vanliga sorg bara.
Och det var ju bra... eller tidernas luring innan raset.
Roséraset 2012? Hm, försöker orka med allt men minns bara hur allt brukade vara. Och så blir det tårar..

Kram till er fina.

och en påminnelse om att du inte är ensam.
Hoppas du mår någorlunda ok. Tänker på dig. /R

Vill tacka för dina snälla ord till mig. Men vill även önska dig en riktigt härlig, solig dag. Förhoppningsvis med den nya kärleken. Du får en stor fet KRAM tillbaka...även om jag misstänker att det finns andra kramar som smakar "bättre" just nu ;-)Blomstra Lilja! /R

En bit mat och en film kanske? Bara för att ha lite sällskap. Precis som Dompa säger så kommer det vara ännu mer synd om dig dagen efter, självömkan är en jobbig figur. Du vet att det inte är värt det.

Kram

Så glad att du skrev... Men så djävla hemskt att du känner dig lessen...i iskall kyla. Jag hoppas verkligen att du står emot "helvetedetärsåsyndommig" bläckan. Om du tar den kommer det att vara "helvetedetärsåsyndommigochnumårjagdessutomskitochharångest" på söndag...

En till utekväll med tidig hemgång och måttligt drickande är att föredra. Att umgås lite med andra människor...och samtidigt vara lite mindre ensam för stunden. Har du ngn vän att gå ut med ikväll? Eller ngn du kan bjuda hem? För stilla umgänge?
Vad gör sonen? Kanske vill inte en tonåring stanna hemma en lördag med mamma? Eller kanske vill han det? Kämpa emot...tänk till i förväg... Se dig själv sitta där aprak...ensam...då kanske du tar dig till både det ena och andra. Då kanske du börjar med samtalen och messen som du inte vill..... Jag tänker och hejjar på dig...hur du än gör. Kramar /R

ja det är inte klokt så lessen jag är just nu...
Från värmen man delat till en iskall kyla. Hur ska jag fixa det?

Varit ute två kvällar, tidig hemgång, måttligt drickande. Riktigt trevligt.
Men nu funderar jag faktiskt på en rejäl "helvetsåsynddetärommej" bläcka...
Hockey, ensam, saknar...

Ska försöka allt jag kan.
Det är ju inte värt det.
Kram..

Undrar hur det går för dig? Jag förstår att det är skittufft just nu... Men sörj, rök, gråt, skrik...och skriv! Skratta med din son... Smek din kisse. Köp något onödigt. Jag saknar dig...och jag vet att jag inte är ensam. Morgonkram /R

Bra att du tagit steget att berätta för familjen, det förenklar nog en hel del om man får stöd från de som står en nära iRL också.

Jag har fått i läxa av min AA-sponsor att be för lite olika saker och då jag känner mig lite som en nybörjare på detta område känns det inte helt lätt. Men, nu när jag ramlade in här i din tråd och ser din önskan om att få dig tillsänt en bön tänker jag att detta nog är ett tecken på att jag ska göra ett helhjärtat försök i alla fall, och då ta med dig i min bön!

Kramar, S

Märklig kurs du går där du måste ut på toa och skratta av dig ;-) det är en bra egenskap, att kunna ta till sig det som tilltalar dig själv och ta resten med en nypa salt! Du får sörja han som gick och samtidigt lär du dig något.

Klappa kisse mycket, kärlek och gos i alla dess former får oss att må bra (fast ibland känner jag mig lite ledbruten när jag vaknar på morgonen och den ena kissen har legat uppe på min axel och den andra på höften hela natten. Själv har jag då inte rört mig en millimeter under natten och är alldeles stel o dan).

Förresten må så vara att ironi är den lägsta form av humor men den är den roligaste :-D ironi och sarkasm ägnar även jag mig åt. Detta ihop med en tendens av "tala först, tänka sen" är inte så bra. Ta dessutom detta i kombination med x antal glas i maggen... oj, oj, oj, ingen bra kombo alls :-/

Ta till dig att du har fostrat en förnuftig son som inte följer flocken och dricker för mycket under stundenten. Ja usch, jag vill verkligen inte att ungarna ska göra som jag har gjort...

Stor godnattkram!

Detta att vakna så tidigt är nytt för mig med... Började mer eller mindre efter att jag slutade dricka...när jag slutade bedöva mig framför tv:n.
Den nyktra sömnen är inte kortare, men jag somnar så tidigt här på hemmet... Får se hur det blir när jag kommer hem. Tror inte det blir lika tidiga kvällar med tre ongar som ska "tvingas" i säng.

Härligt att det går så bra med vinet...rökningen tar du senare. Att skippa allt samtidigt vore galenskap. Ingen har väl dött av lite cigaretter? Haha...

Förstår att det är tufft...att inte höra av sig till han som gått. Med allt som man glömt att säga...med alla om, varför, varför inte...med alla förlåt, din skitstövel, min älskade, som måste fram. Nej, låt honom minnas dig som en stark, ironisk kvinna. Inte ett krälande våp... Hans förlust.

Starkt tänkt av sonen...det är tufft i hans ålder, visst...det kan sluta hur som helst. Men han är ung...vem har inte haft en ungdomsfylla. DET blir man inte alkis av...vad folk än säger. Nu kommer väl en del gorma på mig här på forum...men jag försöker leva i verkligheten. I vilket fall som helst går han in i det med en schysst inställning. Du själv kommer att vara nykter på studentdagen...i fall ngt händer...eller hur?

Stackars kisse! Men bra gjort. Inte vill du ha en massaker på din gård! Idag går det bra för dig...det litar jag på. Du kommer inte att bli som din stackars bittra mamma. Du kommer att bli den kvinna du förtjänar...hon är en helt annan varelse...Bamsekram!

Dompa, det känns så tryggt och ha dej där på morgonkvisten. Jag är en kvällsmänniska och blir lite impad av hur tidigt du är uppe. Fem sex-tiden är nästan lite exotiskt för mej att vara vaken ;)

Du verkar kämpa nåt otroligt. Du sörjer också din kärlek.. Har fina barn värda allt i din kamp såklart. Du har kommit så långt. Tänker på dej.

Jag har börjat en annan kamp. Den att inte maila, messa eller ringa han som gått. Försöka vara stenhårt tuff och tänka att det är det ända som ger en respekt. Och självkänsla. Vem kommer nånsin tillbaka till nån som krälar?
Skippar vinet men röker som satan. Att det ska vara så svårt att hitta ro?
Jobbigt! som min mamma har som ledord, den bittra stackarn. Så vill jag inte bli.

Planerar massor med sonen inför studenten. Han har bra koll på sej själv och jag beundrar honom.
Tänker dricka "svagskumpa" på morgonskålen, lättöl till flaket för han vill minnas dagen och mottagningen. Kvällen får vi väl se om men det är ändå en skön inställning kan jag tycka. Att inte dricka alls är såklart det bästa men ja, man minns ju..

Fågelholken är flyttad, får se hur det går för dom små liven. Kisse är sur.

Storkram!

En vit smart vecka är en bra början. En bra plan. Kanske du tom. kan hitta ditt inre spädbarn i ngn knäled? Haha. Så djävla dråpligt du beskrev det!
Ta hjälp av allt som får dig att må bra. Bli snygg och stolt. Det kommer att bli bättre...med tiden...
Du är ju lite på gång. Fyra glas i förrgår. Tre i går... Kram och Heja!

Tack så mycket Adde, mulletant och nynykter.

Ja det känns som ett stort steg att berätta för de nära och kära. Men känner att jag inte litar på mig själv när det gäller mitt helgdrickande. Har lovat mig själv flera hundra gånger att NU får det vara nog. Åh det har funkat alldeles utmärkt....tills det blev fredag igen. Men nu kommer jag inte undan på något sätt. De kommer ha stenkoll på mig nu. Vilket kommer bli jobbigt....men gud
så skönt att dela det med någon!!!!

Blott i det öppna har du en möjlighet
Låser du om dig kvävs och förtvinar du.

Om du visste "Nn" hur väl det stämmer in på mig. Jag har låst in mig i över fyra år sen mitt senaste förhållande tog slut. Åh jag har verkligen förtvinat. Från en snygg, hyfsat vältränad kille till en överviktig spillra av den jag var. Har någonstans på vägen tappat bort mig själv och den jag va en gång. Men ska hitta den killen igen. Den sociala musikern som underhåller människor. Som får andra att skratta samtidigt som min egna själ blomstrar.

Diagnosen på min tumör ser förhoppningsvis ganska bra ut. Den sitter i hyppofysen, och de är oftast godartade. Väntar dock på fler undersökningar.

Ska försöka hålla mig kvar här på forumet, för det är till stor hjälp.
På fredag inleder jag min första nyktra helg på väldigt länge.

Tack för att ni lyssnar och ger mig av er tid!

Kramar TP :-)